Stormtrooper

Folkpartiets Allan Widman är oroad över utvecklingen när det gäller helikopterkapaciteten i den svenska försvaret. Han säger till Ekot:

– Intrycket är närmast att den svenska helikopterförmågan är under avveckling och det finns inga politiska beslut för den tråkiga spiral vi nu ser.

Det levereras med rak adress till Försvarsdepartementet.

Allan Widman vill nu att riksdag och regering ska styra helikopterverksamheten hårdare, så att den blir starkare.

Problemet med helikoptrarna har varit att det, till skillnad från en del annat som har anskaffats och utvecklats, finns ett operativt behov, men att det inte finns någon industri som tillverkar helikoptrar i Sverige. Andra system förs fram med starka intressen bakom.

Sådant som inte produceras i Sverige behöver andra starka företrädare. May The Force Be With You Allan!

Genomlysning först

Anders Karlsson (s), ordförande i Försvarsutskottet, har lämnat in en skriftlig fråga till finansminister Anders Borg (m).

Av allt man kan uppröra sig över på denna jord, väljer Karlsson att bli förbannad på finansministerns kritik mot Försvarsmakten i Ekot för några dagar sedan.

Borg uttalade sig nämligen i samband med att Leif Pagrotsky gick ut med resultatet av en utredning som han har lagt ut på RUT (Riksdagens utredningstjänst) och som beskriver att det militära försvaret har nästan lika stor köpkraft i dag som för 20 år sedan. I fast penningvärde har kostnaderna minskat med en dryg tiondel de senaste två decennierna.

Finansministern sade: "I många fall har de ingått avtal och hanterat sin ekonomi på ett sätt som har gjort att man i princip har bevarat stora delar av de kostnader som man hade, trots att man minskat personal, förband och militära anläggningar. Den processen har skötts på ett sätt som man i efterhand måste säga har präglats av stora ekonomiska brister".

Ekot: "Anders Borg och regeringen har redan aviserat att materielanslagen till försvaret ska minska men hur mycket är finansministern inte beredd att precisera än".

Finansministern igen: "Jag tror att vi nu först ska se hur ekonomin i försvaret faktiskt ser ut. Det är sådan oordning där att det måste vi först få en möjlighet att bedöma".

Tillbaka till Karlssons fråga. Han skriver att "det är förödande med svepande kritik i en sådan viktig diskussion som försvarets ekonomi" och vill mot bakgrund av detta fråga vilka avtal och vilken hantering av ekonomin specifikt som Anders Borg hänvisar till?

Det kan ju förvisso vara intressant att veta, men betydligt mer spännande och värt att ställa frågor kring är finansministerns sistnämnda konstaterade, om att man först skall genomlysa ekonomin (eftersom det är en sådan "oordning där") och sedan spara pengar.

Eftersom den så kallade genomförandegruppen, som bland annat skall peka ut besparingar i materielplanen och vars slutsatser skall bakas in i vårbudgeten, snart måste vara klara, så vore det intressant att veta vilka personer som just nu "ser hur ekonomin i försvaret faktiskt ser ut"? Samt vad man hittar. Är det finansdepartementet som sköter den biten på egen hand?

Nästa fråga som vore kul att ställa handlar om varför inte denna genomlysning gjordes innan man gick ut i finansplanen och aviserade besparingarna? Då hade man haft torrt på fötterna på ett helt annat sätt än idag, samt förmodligen varit mer lyckosamma när det gäller att få ihop pengarna.

Men, trots allt sänder jag ändå en tacksamhetens tanke till Karlsson och hans fråga. Det var ju tack vare den som jag uppmärksammade Borgs genomlysning först-uttalande!

Nej till NRF av budgetskäl

Urban Ahlin (s), utikespolitisk talesman och Anders Karlsson (s), ordförande i Försvarsutskottet, skriver om NATO på Brännpunkt idag.

Det är en intressant artikel, om man studerar detaljerna:

"Istället är det andra hot, såsom flyktingströmmar, miljöhot, organiserad och gränsöverskridande brottslighet och terrorism som är utmaningarna. Det är inte främst med militära medel som vi bäst förebygger och möter dessa hot. Sverige, Norge och Finland har på olika sätt börjat se över hur vi kan samarbeta tätare, något som vi socialdemokrater varmt välkomnar. Det nya samarbetet handlar inte om att rucka på den militära alliansfriheten för svensk del. Vi tror heller inte att man i Norge tar samarbetet som argument för ett kommande EU-medlemskap".

I detta stycke finner man för det första en förfärlig felskrivning (?). Flyktingströmmar innebär inget hot i sig, det är däremot en utmaning för samhället och dess funktioner att hantera dem. Ett hotbildsresonemang kring flytingströmmar går grumliga intressen till mötes!

För det andra bör det noteras att (S) nu helhjärtat omfamnar samarbetet mellan de nordiska länderna! Det är välkommet och här har något uppenbarligen hänt sedan det förelåg konstiga uttalanden om att Sverige-Norge samarbetet, när det lanserades, var en väg in i NATO.

Sedan följer ett långt resonemang om skilnaden mellan att samarbeta med NATO och att närma sig ett medlemsskap. Ahlin och Karlsson skriver:

"Därför sade vi också förra året nej till att Sverige skulle delta i Natooperationen Active Endeavour, en operation grundad på ett artikel fem-beslut i Nato, efter terrorattentatet i USA den 11 september 2001. Vi säger också nej till ett svenskt deltagande i Natos snabbinsatsstyrka NRF eftersom vi anser att Försvarsmakten redan har betydande åtaganden samtidigt som försvarsbudgeten är starkt ansträngd. Den borgerliga regeringen har tidigare visat att den tar försvarspolitiska beslut utan att först analysera dem. Det har redan fått allvarliga konsekvenser för Försvarsmakten".

Här kan man notera att socialdemokraternas nej till deltagande i Active Endeavour förklaras med de ömsesidiga garantierna i artikel fem, medan motståndet mot NRF enbart förklaras med försvarsmaktens ekonomiska läge. Är slutsatsen att (S) hade varit för ett svenskt bidrag till NRF, om Försvarsmaktens budget hade varit i balans?

Årsredovisning

Idag kom Försvarsmaktens årsredovisning för 2007. ÖB bäddar för det kommande budgetunderlaget för 2009 i sin inledande kommentar:

"Vi har ett långsiktigt strukturellt problem som kan sammanfattas med att vi har en obalans mellan uppgifter och resurser som utan reala resurstillskott kommer att bli allt större. Den insatsorganisation vi nu har är en minimistruktur för att upprätthålla grundförmåga och för att kunna lösa internationella uppgifter på den nivå vi gör idag. Med obalans menas att vi har otillräckliga resurser för att över tiden använda och vidareutveckla våra förband så att de kan utföra sina uppdrag".

Vidare anser han att det måste till större flexibilitet mellan anslagen:

"Den komplexitet som omger de internationella insatserna bör kombineras med en mer flexibel användning av de ekonomiska resurserna inom den ram som finansierar insatserna. Den nuvarande stela ordningen härvidlag ställer Försvarsmakten – och regeringen – inför ständigt återkommande problem under genomförandet".

Och så slutligen:

"När vi nu går vidare med 2007 års resultat som grund så är utmaningen att säkerställa att den grund vi lagt under de senaste årens intensiva omställningsarbete nu ges långsiktig hållbarhet.Det handlar om att skapa en förbandsproduktion som på ett kostnadseffektivt och långsiktigt hållbart sätt kan tillgodose det löpande behovet av insatta och insatsberedda förband. Personalförsörjningen är därvid den mest avgörande frågan. En långsiktigt hållbar balans mellan resurser och uppgifter måste säkerställas. De omedelbara obalanser som är en del i den reformationsfas vi befinner oss i måste hanteras. I det budgetunderlag som Försvarsmakten lämnar in nästa vecka står dessa frågor i fokus".

Det ÖB egentligen säger är det här, översatt till ren svenska:

Vi måste ha långsiktig hållbarhet, fundera inte ens på de besparingar som aviseras i höstens finansplan! Se till att ge klartecken till det slimmade yrkesarmésystem som vi föreslår i perspektivplanen del tre. Det är politikerna som måste ta ansvar för att uppgifter och resurser inte hänger ihop. Om vi inte får okej till att föra över de pengar vi har begärt mellan anslagen (i vårbudgeten) kommer det gå åt helvete.

Vid en första snabb genomläsning av årsredovisningen, hittar jag några intressanta saker.

Försvarsmakten har vid upprepade tillfällen framhållit behovet av att fullfölja och gå vidare med de besparingar på stödmyndigheterna som slogs fast i FFU:n (Försvarsförvaltningsutredningen). En del av FFU:n gällde dock besparingar på Högkvarteret (HKV), vilket man inte har påpekat lika ofta från Försvarsmaktshåll. Det fanns det naturligtvis skäl till, ser man nu:

"HKV har ökat antalet anställda med 60 årsarbetskrafter jämfört med 2006. Den främsta orsaken till ökningen av antalet årsarbetskrafter är organisationsförändringen 070104. Ytterligare bidragande orsak är inlåning av personal för att lösa vissa uppgifter. Vissa ledningsfunktioner krävs oavsett hur liten verksamhet som skall ledas. Detta gäller i högsta grad Försvarsmakten. Ett mindre insatsförsvar med bevarad kompetens- och förmågebredd är något som leder till större andel ledning relativt förbandsverksamhet".

En annan sak, som får mig att haja till av mer principiella skäl, är en tabell som visar anslagens fördelning på verksamheter i Försvarsmakten 2007.

Försvarsmaktens skriver: "Det är av vikt att notera att för att kunna genomföra insatserna utomlands, vilka som andel utgör ca. 5 % av Försvarsmaktens verksamhet, så krävs en omfattande verksamhet i Sverige i form av utbildning, övningar, rekrytering, förrådshållning, etc. för att möjliggöra och stödja insatserna utomlands. Den verksamheten genomförs inom ramen för förbandsverksamheten. Den exakta storleken på den delen inom förbandsverksamheten är svår att uppskatta".

Anslagens fördelning på verksamheter 2007

• 1 126; 3% FoT m.m.


• 11 001; 27% Materielanskaffning m.m.


• 1 942; 5% Insatser utomlands


• 19 184; 47% Förbandsverksamhet m.m.


• 7 091; 18% Materielunderhåll m.m.
  

Alltså, trots den viktiga brasklapp om att kostnader för de internationella insatserna återfinns även i andra delar av kakan, som Försvarsmakten anger i citatet ovan, går det inte att komma ifrån att Försvarsmaktens huvuduppgift (i praktiken), nämligen internationella insatser, redovisas som 5% av anslaget!

Det hade också varit mycket intressant att se hur mycket av den del som återfinns under det förrädiskt klingande begreppet "förbandsverksamhet", utgörs av fasta kostnader tex. hyror.

I skuggan av det militära

Försvarsmakten kommer att lämna sitt budgetunderlag för 2009 till regeringen den första mars 2008. Mitt tips är att Försvarsmakten kommer att lämna över ett förslag till budget som är i obalans (jag har skrivit om det tidigare, här). Något annat kan man inte förvänta sig. Dessutom kommer den naturligtvis att utgå från att den begärda överföringen mellan anslagen kan genomföras i och med vårbudgeten.

Med andra ord kommer hela havet att storma (igen) vid månadsskiftet.

Detta innebär i sin tur att väldigt viktiga frågor om samhällets krisberedskap, utbildning för räddningstjänst och frågan om tvärsektoriellt arbetssätt m.m. kommer att komma i skymundan av försvarets pengaproblem.

Den 18 mars lämnar regeringen nämligen en proposition om "En utvecklad krisberedskap" till riksdagen. I denna proposition behandlas ett antal mycket viktiga frågor för svensk krisberedskap, bland annat sammanslagningen av Krisberedskapsmyndigheten, Räddningsverket och Styrelsen för psykologiskt försvar och utbildningsfrågor. Regeringen måste också göra ett vägval; skall man gå på en enig Försvarsberednings linje, och hävda behovet av ett tvärsektoriellt perspektiv, eller skall man gå på utredningen Alltid redo!, som bygger på helt andra grundprinciper?

Som sagt, dessa frågor riskerar att komma i bakvattnet under våren. Och inte bara det, den politiska ledningen vid Försvarsdepartementet lär vara alldeles fullt upptagen med de militära frågorna nu under den sista fasen av propositionsskrivandet, när den politiska avdömningen skall ske. Det skulle förvåna mig om de hinner och orkar sätta sig in i alla delarna av den kommande propositionen och döma av linjeorganisationens förslag på ett sätt som inger förtroende.

Till detta kommer allianspartiernas försvarspolitiker, som sitter i så många utredningar just nu och har så fullt upp med Försvarsmaktsrelaterade frågor, att de knappast heller har tid och ork att engagera sig och baxa försvarsminister och statssekreterare framför sig.

Det kokar sammantaget ner till att riksdagens Försvarsutskott kommer att axla ett stort ansvar under beredningen av propositionen. Jag hoppas att ledamöter, oavsett om man sitter i opposition eller i majoritet, känner sig besjälade av att ge sig ikast med propositionen med det allvar den förtjänar.

Ansvarig i regeringskansliets linjeorganisation för propositionsskrivandet är Ulrica Gradin, chef för Enheten för samordning av samhällets krisberedskap. I Räddningsverkets tidning Sirenen (nr 1/08) kan man läsa en intervju med henne samt den nya myndighetens kommande GD (nuvarande chef KBM) Helena Lindberg. De säger flera saker som är värda att uppmärksamma, om man är intresserad av hur den kommande propositionen kan se ut:

Lindberg:
– Det handlar om att länka samman hela hot- och riskkedjan, att ha ett tvärsektoriellt perspektiv, att vara effektiv både i det förebyggande och akuta skedet samt därefter föra tillbaka vunna erfarenheter.

Gradin:
Utbildningen av räddningstjänstens personal är en viktig strategisk fråga.
– Jag vet ännu inte om förslaget blir fortsatt utredning av utbildningsfrågorna. Utgångspunkten är hur som helst att utbildningen inte ska försämras. Det måste vi säkerställa, säger Ulrica Gradin.

– Att klara en kris kräver också samverkan med andra, att man har bra kontakter ut till hela samhället. Då menar jag inte bara statliga myndigheter, landsting, länsstyrelser och kommuner, utan även enskilda aktörer. Jag tror mycket på samverkan mellan offentligt och privat och på enskilda aktörers ansvar. Här är det värt att komma ihåg att även enskilda människor kan vara viktiga aktörer, säger Helena Lindberg.

Lindbergs uttalanden bådar gott för den blivande myndigheten. Kanske vi äntligen kan få till en debatt -och konkreta åtgärder- för att stärka individers ansvar och möjligheter i krislägen?

Det går som på räls... jag menar flyg

SvD:s Holmström skriver att det blir ryska Anatov-plan som fraktar den svenska Tchad-styrkan till N’Djamena.

"Det innebär att hela styrkan kan sättas in två veckor tidigare i mitten på mars. Vår första uppgift blir ju att skydda de övriga EU-styrkorna så att de kan anlända", säger Tchad-kompaniets chef, överstelöjtnant Peder Ohlsson till SvD.

Försvarsminister Sten Tolgfors lär har kommit hem från EU:s informella försvarsministermöte i Ljubljana, Slovenien, idag. Det vore intressant att veta hur de aviserade diskussionerna om EUFOR Tchad/RCA gick? Jag gissar också att Sten Tolgfors hade ett intressant bilateralt möte med Frankrikes försvarsminister Hervé Morin.

Det sticks!

Det lär surra som i en bikupa i regeringskansliets korridorer idag och försvarsminister Tolgfors, han får ta emot det ena sticket efter det andra.

Tolgfors gör sitt bästa, ur hans perspektiv, för att rädda budgeten men blir ivrigt påskjuten av både allianskamnrater och opposition om en förlängning av Tchad-insatsen.

Mitt i allt detta träder den alltid lika pratglada Jan Björklund (fp) fram och säger till Rapport att det visst kan bli en förlängning och vänder det till att det bara handlar om att få en förfrågan från FN:

"Om det kommer en ny förfrågan från FN så får väl regeringen ta upp frågan på nytt".

Och så har han kanske missuppfattat ett och annat när det låter som om det vore soldaterna som tycker det vore jobbigt med regnet:

"Om det är regnperiod får de väl ta på sig stövlarna".

Denna regering uppvisar just nu klara tecken på ett allmänt sönderfall i försvarspolitiken.

PS. En annan folkpartist, Cal B Hamilton, gick ut i Ekot och krävde att man knaprar på biståndspengar för att förlänga insatsen i Tchad. Det avvisar biståndsminister Carlsson och hänvisar till regelverket. Ibland blir det rätt, i varje fall.

Lön för mödan

Vissa saker förstår man inte riktigt fullt ut, innan man hör, läser eller ser det på annat sätt än när man fick informationen från första början. Det här är en sådan sak.

Ett antal medier rapporterar om den läkare som fick dubbla löner eftersom han stod i beredskap för NBG.

Dagens Medicin skriver:

"Samtidigt som läkaren fick lön från sitt arbete på en vårdcentral i landstinget fick han även 60 000 kronor i månaden från Försvarsmakten. Detta eftersom han legat i beredskap för EU:s snabbinsatsstyrka Nordic Battle Group, som när som helst ska kunna skickas ut i världen på mycket kort varsel. När ledningen där läkaren arbetar fick reda på ersättningens storlek hölls en månadslön inne för läkaren, och arbetsgivaren krävde att läkaren skulle acceptera att enbart få betalt för arbete på helger och under jour, rapporterar Sveriges Radio Jönköping. Landstingets policy är nämligen att inte betala lön till någon som får ersättning från en annan arbetsgivare för samma arbetstid. Läkaren vägrade att gå med på denna uppgörelse och har nu sagt upp sig".

Till SR Jönköping säger läkaren att det blir svårt att rekrytera läkare till Nordic Battle Group, när landstinget vägrar betala ut lönen.
- Få läkare går med på att jobba gratis, säger han.

Nej, ingen ska behöva jobba gratis. Men man jobbar ju inte så värst mycket inom NBG när man samtidigt är hemma och sköter ett annat jobb. I alla fall inte så mycket så att det motiverar full lön? Det blir fel. Framför allt blir det dyrt. Skulle det vara omöjligt att hitta en annan konstruktion, som samtidigt innebär att man kan rekrytera yrkesverksamma och kompetenta personer?

Amfibie som inte klarar en regnperiod?

Jag tror det var en och annan som höjde på ögonbrynen när det stod klart att det var ett amfibieförband som skulle skickas till Tchad. Amfibie där?, liksom (se bild). Jag var en av dem. Men sedan tänkte jag att det säkert är väldigt smart, just med tanke på den förestående regnperioden, som man har hört talas om.

Försvarsmakten skriver såhär om amfibieförbandens uppgift:

"Man skall kunna uppträda såväl nationellt som internationellt. Att kunna verka över, på och under ytan liksom på land oavsett infrastruktur, årstid, väder och ljusförhållanden är signifikativt för de svenska amfibieförbanden. Förbanden skall kunna genomföra insatser såväl från hav mot land som från land mot hav".

Och mot bakgrund av den beskrivningen låter det ju närmast som ett hand-i -handskeuppdrag då, att hantera en regnperiod i Tchad.

Det är klart att det blir lite förvirrande, när försvarsministern säger att regnperioden är gränssättande för en förlängning av insatsen, på dagens Brännpunkt:

"Det gränssättande för en kortare förlängning av amfibieförbandets insats är regnperioden, som på allvar inleds i juni och pågår till oktober. Den – och inte politisk vilja – försvårar och förhindrar omgruppering av tyngre förband inom Tchad under sommaren".

Naturligtvis är ekonomin det som sätter P för den önskvärda förlängningen, vilket försvarsministern också säger i artikeln. Huruvida Sveriges agerande "drar ett löjets skimmer över hela insatsen", får stå för Urban Ahlin (s). Om man däremot sätter de man är där för att skydda i första rummet, oavsett vad andra i EU-kretsen gör eller inte gör, framstår det som mindre klokt att åka hem med argumentet att alla andra gör för lite.

Att fatta beslut utifrån att man skall vara lika dålig som alla andra, är inget snyggt ledarskap och det enda det resulterar i, är att man indirekt legitimerar att man inte åker nästa gång heller.

Rysk dokumentärsatsning i SVT

Jag vill puffa för den ryska dokumentärsatsning som SVT just nu genomför.

Se t.ex. den fantastiska dokumentärfilmen Mamma, en Schweizisk-rysk dokumentär från 2006, i efterhand här. Jag rekommendar den varmt! Den är väldigt stark och speglar en del av den ryska verkligheten, vars huvudsakliga ingridienser (kvinnor som sliter ut sig, sliter för sina barn, spritindränkta män, luggslitna barn som far illa) återfinns i samhälleliga fickor man gärna förtränger, nästan överallt på planeten.

Funderar man länge på att göra en sak blir den ofta ogjord

Bo Pellnäs skriver om den svenska insatsen i Tchad på Brännpunkt idag. Han hänvisar till den utrikesdeklaration som utrikesministern läste upp förra veckan och menar att den står i bjärt kontrast till försvarsministern uttalanden om att det svenska förbandet måste återvända hem efter 4–6 veckor på grund av budgetskäl.

– Det är min budget och i den budgeten finns det inte ytterligare resurser, som det ser ut nu. Vi talar om 300 miljoner kronor som en förlängning kostar i Tchad. Som det är nu finns inte de pengarna, säger försvarsminister Sten Tolgfors till SvD.

Pellnäs hade också kunnat citera Bildts artikel på DN-debatt från den 2 januari 2008:

"Vi måste ha en gemensam uppfattning om de utmaningar vi står inför. Och uppenbart är att vi måste se över de olika fredsinstrument vi har - diplomatiska, ekonomiska och militära. Skall vi vara en verklig fredsmakt måste vi också ha instrument som fullt ut svarar mot våra ambitioner. Svårigheterna att få tillräckliga styrkor till viktiga fredsoperationer från Afghanistan till Tchad visar vidden av utmaningen" (min kursiv.).

Pellnäs skriver:

"Det är klart att försvarets budget skapar bekymmer och ingen förefaller kunna anvisa en väg ur bekymren. Varje krigsmakt med 11000 officerare och enbart några tusen soldater befinner sig redan per definition i kris. Men det är inte något som borde få påverka vår insats i Tchad. Den effekt man får ut av förbandet med några få veckor på plats blir nästan noll. Ställer man det utfallet i relation till kostnaden att rekrytera, utbilda och transportera förbandet till Tchad blir beslutet absurt. Om det nu inte enbart var ett klumpigt politiskt utpressningsförsök mot finansdepartementet? Risken är stor att vi gör oss till åtlöje inom EU och att vi skapar misstro till vår pålitlighet beträffande framtida åtaganden".

Pellnäs har naturligtvis rätt. Att sätta upp förbandet och betala de kostnader som bara det och transporten utgör, för några veckors arbete på plats, är inte speciellt rationellt. Men faktum kvarstår: En förlängning innebär en fördubbling av kostnaderna. En enkel överslagsräkning över de internationella insatser som vi redan är engagerade i, ger vid hand att det inte kan finnas så mycket pengar kvar i budgeten för innevarande år. Det kan man naturligtvis lösa, om viljan finns, med krediter från nästa år etc.

Och under tiden tickar det pengar till registerförband som står i hög beredskap utan att vara efterfrågade. En tredje termin i utbildningssystemet som inte behövs. Eventuell nysatsning på "Super JAS". Flera överdimensionerade stödmyndigheter (vilket uppmärksammades på Brännpunkt igår). etc. etc.

Frozen moment

Ett exempel som visar att det mesta är möjligt - genom organisation!

(Tack Marcus för tipset!)

"Klimatkrig" i beredning och på riktigt

Det går inte att komma ifrån känslan av att det är lite absurt alltihop, när man läser om den dagsaktuella slutfasen i klimatberedningens arbete strax efter den tidigare nämnda debattartikeln av Sida:s generaldirektör.

I klimatberedningen förväntas regeringspartierna lägga fram ett förslag som bland annat innebär att något svenskt utsläppsmål för att minska klimatgaserna inte ska tas ännu:

• Först bör EU:s interna klimatpolitik fastställas.
• Sedan bör även ”de globala förhandlingarna slutförts”, vilket sannolikt syftar på det avtal som erätter Kyotoprotokollet och som ska förhandlas färdigt i Köpenhamn hösten 2009.
• Dessutom anser regeringspartierna att energiöverläggningar måste dras igång som innebär ”en prövning av såväl de förnybara energikällorna som kärnkraftens roll i den framtida klimat- och energipolitiken”.

Klimatförändringar - något för Krigsvetenskapsakademien

I övermorgon, onsdag, går Kungliga Krigsvetenskapsakademiens Vintersymposium av stapeln. Jag skall representera avdelning V med ett inlägg där jag diskuterar klimatförändringar utifrån den övergripande rubriken Together – but with whom and for what? Security and defence of the European small state in a new era.

PS. Apropå mitt tidigare inlägg skriver Anders Nordström, Sida:s generaldirektör, på Aftonbladets debattsida idag under rubriken: Här hotar klimatkrig.

Rapport om klimatförändringar och konflikter

Sida presenterar idag, vid sitt forum Conflict Risks, Human Security and Climate Change, en rapport med namnet "Konflikter i klimatförändringens spår", som handlar om att klimatförändringarna ökar konfliktrisker och politisk instabilitet.

Rapporten, som tagits fram av organisationen International Alert och Sida, visar att 46 nationer löper stor risk att drabbas av väpnade konflikter på grund av klimatförändringens påverkan på befintliga ekonomiska, politiska och sociala problem. I dessa länder bor 2,7 miljarder människor. Därutöver finns ytterligare 56 länder, med 1,2 miljarder invånare, som bedöms ha svårt att klara av att hantera följderna av klimatförändringen som läggs ovanpå deras nuvarande problem.

- Väldigt få av de här problemen går att hantera enkom inom en nation. Vi måste se åtgärder på alla nivåer, internationell, regional och nationell nivå, säger Henrik Hammargren, chef för enheten för Fred och Säkerhet på Sida till Ekot och i SvD.

Bildt om "Super JAS"

Idag är det norska Stortingets försvarsutskott på besök i Stockholm. De träffar både försvarsutskottet, försvarsberedningen (delar av den) och utrikesministern. Bildt passar på att lansera sin inställning till JAS Gripen E/F:

"Det blir säkert åtskilliga diskussioner om möjligheten till förstärkt samarbete på olika områden, och det kan ju inte uteslutas att frågan om deras flygplananskaffning kommer upp. Vårt samarbete med Norge står på stabila egna ben, men en gemensam utveckling av nästa generation av JAS Gripen skulle innebära ett industriellt och politiskt lyft av relationerna mellan våra bägge länder".

Optimism anbefalles!

Nu är det lite "ompf" i Försvarsmaktens kommunikation kring pengaproblemen. Det kan vara en reaktion på GP:s artikel om försvarsministern tidigare i veckan, där Tolgfors är ganska vass i sina kommentarer. Man kan tolka honom som om det inte alls blir fråga om någon överföring av 850 miljoner från materiel- till förbandsverksamhet, så som Försvarsmakten har begärt:

"ÖB har redan föreslagit en del besparingar. Dit hör färre flygtimmar, kortare värnplikt, inställda övningar och stoppade materielbeställningar. Sådant har också gjorts förr och förslagen övertygar inte försvarsministern alls. Färre flygtimmar i år måste tas igen nästa år. Att stoppa beställningar kan bli mycket dyrt. Återkommande underskott säger att problemet är strukturellt (...)

- Man kan inte möta ett strukturellt underskott med kortsiktiga åtgärder av närmast nödstoppskaraktär, säger han bestämt".

Detta skall läggas till att försvarsdepartementets nya frågebatteri till Försvarsmakten innehöll en upprepad fråga om hur konsekvenserna ser ut om man inte får flytta över pengarna.

Som sagt, om det var dessa uttalanden och frågor som föranledde Försvarsmakten att gå ut lite hårdare igår, är naturligtvis omöjligt att veta. Men svaret på försvarsdepartementets fråga hur följderna blir om ingen omfördelning görs, är att följderna då skulle bli mycket allvarliga för vår förbandsverksamhet, säger chefen för ledningsstaben, Sverker Göranson.

Försvarsmakten trycker nu på behovet av skarpa inriktningsbeslut från regeringens sida:

"En omfördelning skulle bara lösa den nu ansträngda situationen. För att få Försvarsmaktens ekonomi i långsiktig balans krävs en inriktning från regeringens sida, enligt Sverker Göranson.
- Därför blir försvarsberedningens arbete under våren, med bland annat vår perspektivstudie som grund, och en inriktningsproposition i slutet av året mycket viktigt. Med detta som grund kan vi lägga ett förslag i budgetunderlaget för 2010 om nödvändiga förändringar, säger Sverker Göranson".

OK, här krävs lite tankemöda.

Snart skall Försvarsmaktens budgetunderlag för 2009 vara inlämnat till regeringen. Ingen lätt uppgift när man summerar allt som är pågång just nu:

På utgiftskontot finner vi följande osäkerheter:

• Eventuell insats med NBG. Finns det utrymme för den i innevarande budget för internationella insatser?
• Kommande skrivelse om strategiska lufttransporter (många hundra miljoner kronor per år).
• Bildt aviserar en skrivelse om insatsen i Afghanistan, där försvarsministern har meddelat att det skall dit helikoptrar (gördyrt).
• Viljan att stanna längre i Tchad - det blir dyrare.
• Ambitioner att bidra till NATO:s snabbinsatsstyrka (NRF).
• Åtagande att köpa JAS 39 E/F (så att man kan sälja till Norge).

Till detta skall läggas de aktuella pengaproblemen. Samt de pågående politiska processerna, som av naturliga skäl är ganska oförutsägbara:

• Försvarsberedningens rapport.
• Pliktutredningen.
• Frivilligutredningen (som bl.a. behandlar Hemvärnet).
• Genomförandegruppen (tittar på materiel, långsiktiga besparingar och möjligheter till rationaliseringar).
• Höstens försvarsinriktningsproposition.

Men, fråga som kanske glöms bort mitt i alla dagsaktuella kriser och som kommer att ligga som en våt filt över 2009 och större delen av 2010 är VALET!

Försvarsmakten skall alltså hämta hem alla inriktningar och skapa den nya Försvarsmakten i budgetunderlaget för 2010. Det lämnas våren 2009 och skall bakas in i budgetpropositionen hösten 2009 - med ett år kvar till valet.

Är det någon som tror att regeringen orkar genomföra en hel rad nödvändiga rationaliseringar i grundorganisationen och stödmyndigheterna då? Operation "Rädda mitt regemente" med en moderat försvarsminister och en moderat statsminister som redan har utmanat och fortsätter utmana "försvarsvännerna" i sitt egen parti? Samt en rad kommunalråd, på berörda orter, ur allianspartierna?

Och vad händer vid en eventuell borgerlig valförlust 2010? Om man inte har orkat med en skarp budgetproposition på Försvarsmaktens budgetunderlag 2009, är läget än mer akut 2010. Då skall en ny regering ta vid, med 14 dagar på sig att formulera en egen budgetproposition...

Det är inte lätt att vara optimistisk, men det är mer nödvändigt än någonsin.

Försvarsministern om Super JAS

Försvarsminister Sten Tolgfors har svarat på Peter Rådbergs (mp) interpellation om uppgradering av JAS Gripen till E/F-nivå.

Försvarsministern håller på att försätta sig i en knepig situation. Jag återkommer till det nedan.

Rådberg frågade om regeringen avser följa prioritetsordningen att det ska vara det operativa behovet som ska styra materielsanskaffning samt om Sverige skulle köpa "Super JAS" även om Norge skulle dra sig ur en eventuell affär?

Jag citerar några stycken ur försvarsministerns inlägg:

"På frågan om en svensk egenutveckling av JAS 39 är möjlig vill jag svara på följande sätt: Generellt gäller att ju fler stater som kan dela på kostnader för vidmakthållande eller logistik för ett materielsystem desto fördelaktigare är det. En svensk egenfinansiering för att vidmakthålla JAS 39 är därför något vi vill undvika, och ett samarbete med Norge skulle vara välkommet, i dag eller i framtiden. Men Gripenfamiljen växer.

Om Sverige kommer att kunna hitta former för ett samarbete med Norge kring JAS 39, med utgångspunkt i den offertförfrågan som de lämnat till FMV, går inte att svara på i dag. Tillräcklig analys av Norges förfrågan och hur vi ska ställa oss till denna har ännu inte skett".

Rådberg frågade:

"När det gäller själva tidsaspekten på JAS-affären säger Åke Svensson, Saabchefen, till Ny Teknik häromveckan att Saab tänker lämna en offert till Norge under våren 2008. Danmark kommer att få en liknande offert året efter, 2009. Beslut kommer att tas senare under 2008 eller i början av 2009, säger Åke Svensson. Jag utgår från att försvarsministern är väl informerad om den här händelsen. Det är väl ingen avancerad gissning att försvarsministern och regeringen har lovat Norge att vara med på E/F-versionen. Man lämnar inte en offert i den här storleksordningen utan att Sverige ger garantier om en satsning på samma projekt som dessutom är en förutsättning för Norge att över huvud taget köpa planet. Jag vore tacksam om försvarsministern kunde dementera eller förkasta det påståendet.

På min andra fråga fick jag ett ganska bra svar. Jag tolkar det som ett klart nej, att Sverige inte kommer att bygga super-JAS om Norge skulle säga nej. Jag skulle ändå vilja ha ett förtydligande från försvarsministern. Stämmer det påståendet? Om Norge säger nej, kommer inte Sverige att gå vidare själv med det så kallade super-JAS? "

Försvarsministern väljer i det läget att höja tonläget:

"Det var länge sedan jag hörde ett så spekulativt inlägg i denna kammare. Interpellanten har inget som helst stöd för de påståenden han gör. Han hänvisar än till industriföreträdare, än till andra länder men väldigt lite till vad den här regeringen har sagt eller gjort. (...)

Det finns inga formella krav från Norges sida på Sverige och en E/F-version i det request for binding information som studeras. Det kommer att ske en förhandling så småningom. Det är en aspekt att ta hänsyn till av den enkla anledningen att det är bra att Gripenfamiljen växer eftersom det gör att Sverige delar framtidssäkringen av Gripensystemet med andra länder. Det är alltså en senare fråga att avgöra. Vi utesluter ingenting, särskilt inte vid ett fördjupat nordiskt samarbete om drift, utveckling och övning. Men dimensioneringen ska, precis tvärtemot vad interpellanten här och vid andra tillfällen har påstått, utgå från Sveriges egna behov.
Som det ser ut skiljer det tre fyra år på de båda ländernas planer för framtiden. Det är för tidigt att bestämma för Sverige om 2017".

Det är detta jag menar med att försätta sig i en knepig situation. Norgeaffären är en stat till stat -affär. Norrmännen vill veta om Sverige tänker anskaffa E/F versionen. Det är en förutsättning för ett eventuellt köp. Under våren skall en bindande offert lämnas. Man kan inte kringgå det regelverk som innebär att regeringen binder upp riksdagen i ekonomiska åtaganden, utan riksdagsbeslut. Alltså måste regeringen gå till riksdagen med frågan innan offerten lämnas. Men Tolgfors fortsätter hävda att det är en fråga för framtiden.

Ministern fortsätter i ett senare replikskifte:

"Jag tycker att det är bra att det finns möjlighet att finna samverkan med andra, att Gripenfamiljen växer, att vi kan dela kostnader med andra för framtidssäkring av systemet. Jag tycker att det är bra med en möjlighet till samverkan med Norge. Men allt detta säger Miljöpartiet nej till. Ni försökte slå undan benen redan på Handlingsplan Gripen".

"Det är klart att det blir en offert till Norge. Det är klart att regeringen stöder exportansträngningar till Norge. Det är i grunden något mycket positivt. Jag har rett ut det i ett tidigare svar. Vi har sagt att det inte finns några hemliga beslut tagna om att Sverige har förändrat sin plan för teknikutveckling och anskaffning. Jag avvisar inte att så kan bli fallet, men dimensioneringen av antalet flygplan för Sverige baseras på Sveriges behov".

Tolgfors hade kunnat agera på ett annat sätt. Han hade kunnat vara mer resonerande, rak och öppen. Det hade förmodligen väckt större entusiasm för projektet:

Ja, det är ett problem att denna satsning måste avgöras så snart efter riksdagens beslut om C/D-versionen. Riksdagen skall självklart avgöra frågan, helt i enlighet med de krav på öppenhet och reellt inflytande försvarsutskottet har krävt under många år. Jag förstår att det kan väcka anstöt. De ekonomiska realiteter vi brottas med just nu är en försvårande omständighet och nej, det är svårt att räkna upp ett antal operativa behov för E/F i insatsorganisationen, men det kan finnas andra fördelar som väger över... etc.

Så som argumentationen förs för tillfället gör ministern projektet en otjänst. När det väl landar i riksdagen, efter alla försäkringar om att det ligger långt fram i tiden, kommer det slå ner som en bomb och jag tror faktiskt man kommer att få se motstånd växa fram inom allianspartierna också. Det har alltid funnits enskilda ledamöter från alla partier som har röstat mot Gripensatsningar och de lär inte bli färre nu.

Hela interpellationsdebatten finns att tillgå här (i slutet av protokollet).

När krutröken skingras

När krutröken skingras efter dagens sammandrabbning mellan utrikesminister Carl Bildt och socialdemokraternas Urban Ahlin, är det dags att uttolka vad som egentligen sades i utrikesförklaringen.

Jag siktar in mig på två saker: NATO:s snabbinsatsstyrka (NRF) och den svenska insatsen i Afghanistan.

När det gäller NRF sade Bildt:

"Vi prövar också - i nära samverkan med Finland - möjligheten att delta i Natos motsvarande snabbinsatsstyrka. Detta skulle innebära en ytterligare fördjupning av ett redan omfattande samarbete med Nato".

Det var miljöpartiets Bodil Ceballos som i sitt inlägg följde upp Bilds besked om NRF och frågade om Bildt tänkte anmäla svenskt deltagande vid NATO-toppmötet i Bukarest i april? Hon framhöll vikten av att frågan bereds mellan riksdagens partier.

Bildt svarade i sin replik:

"Det är riktigt att vi diskuterar med Finland om deltagande i Natos snabbinsatsstyrka. Detta är inget principiellt nytt steg. Vi står under Natokommando i Kosovo, och vi står under Natokommando i Afghanistan. Den brutala realiteten är att vi behöver fler fredsinsatser i olika delar av världen. Det kan vara i Tchad, på Balkan, i Afghanistan, Mellanöstern, Kongo eller någon annanstans. Ibland kan det vara under FN-befäl, ibland under EU-befäl och ibland under Natobefäl. Vi är och vill vara en fredsmakt, och vi ska vara öppna för att vara med överallt. Vi vill inte stänga några dörrar till fredsinsatser. Sedan har vi begränsade ekonomiska och andra möjligheter att vara med på olika ställen, men jag vill inte stänga några dörrar till att delta i några fredsinsatser – nästan oavsett under vilken flagg dessa förs. Men det konkreta ställningstagandet, Bodil Ceballos, ligger fortfarande i Sveriges riksdag. Så ska det förbli under denna regering".

Bukarestmötet sker i början av april. Om regeringen har tänkt -vilket är välkommet, allt annat hade varit ytterst anmärkningsvärt- att ta NRF-frågan till riksdagen funderade jag över i vilken kommande proposition eller skrivelse som detta skall bakas in. Förklaringen finner man i regeringens lista över planerade skrivelser och propositioner till riksdagen. Där aviseras nämligen en skrivelse om Sveriges samarbete inom Euroatlantiska partnerskapsrådet (EAPR) och Partnerskap för Fred (PFF), som skall lämnas den 18 mars. I denna skrivelse kommer förslaget om ett svenskt bidrag.

Socialdemokraterna var tydliga: De säger nej, precis som (mp) och (v). Därmed kommer regeringen gå fram själva i en principiellt viktig fråga när det gäller Sveriges relation till NATO.

Nu till Afghanistan och internationella insatser.

Bildt sade att regeringen "inom kort" kommer att presentera den enormt försenade nationella strategin för Sveriges engagemang i freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet. Målet, sade Bildt, är att "knyta utrikes-, bistånds-och försvarspolitiken närmare varandra för att dessa ska samverka bätte".

En konkret insats där regeringen avser att försöka tillämpa denna helhetssyn är ISAF i Afghanistan. Bildt sade att regeringen avser att återkomma till riksdagen "om inriktningen av våra fortsatta insatser i Afghanistan och hur säkerheten och effektiviteten i vår insats kan öka. Vi samarbetar nära om den framtida inriktningen med övriga nordiska länder".

Frågor man kan ställa sig inför denna strategi är dels vilket genomslag regeringens uttalade mål har får i strategin om att Sverige skall vara policyledande i frågor om civil-militär samverkan och dels vilka nyheter kring den svenska insatsen som presenteras (mer än helikoptrar).

Erfarenheter i Afghanistan visar hur förödande det är när den militära komponenten väger så mycket tyngre än de delar som har med state-building, återuppbyggnad och andra civila nödändigheter att göra. Civil-militär samverkan innebär inte för miljöpartiet att militärer och civila hjälparbetare skall gå armkrok i alla insatser (vilket ökar riskerna för de civila) eller att civila insatser skall stödja de militära i syfte att nå lokalbefolkningens acceptans för den militära styrkan, utan bl.a. att man anlägger en helhetssyn och låter de civila aktörerna väga lika tungt , eller tyngre, än de militära.

Frivilligutredning - igen

Regeringen har nu tillsatt den senaste utredningen i raden av de som under historiens gång har haft uppgift att lämna förslag om den frivilliga försvarsverksamhetens framtida inriktning och uppgifter inom försvaret och samhällets krisberedskap.

Till utredare har Björn Körlof utsetts. Körlof är generaldirektör och chef för Totalförsvarets pliktverk till och med den sista februari 2008. Han tillträder uppdraget som utredare den 1 mars 2008 och skall redovisa resultatet senast den 31 oktober 2008.

Regeringen beskriver utredningen såhär i ett pressmeddelande:

"I takt med att Försvarsmaktens verksamhet har förändrats från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar är det naturligt att även den frivilliga försvarsverksamheten förändras i samma riktning och att den bör anpassas efter det civila samhällets behov. En särskild fråga är hur den statliga finansieringen av den frivilliga försvarsverksamheten bör se ut i framtiden."

Kommittédirektiven finns att läsa här.

Regeringen tuffar till sig

Miljöminister Carlgren meddelade vid dagens presskonferens att man skickar tillbaka ansökan till Nordstream med uppmaningen att fylla på och återkomma. Regeringen kräver inte uttryckligen att en landbaserad sträckning redovisas, men att bolaget både ska redovisa en "alternativ sträckning" och konsekvenserna av ett "nollalternativ", dvs. att man inte drar någon gasledning alls.

I Studio Ett debatterade idag DN-debattskribenten Krister Wahlbäck och miljöministern. Man kan lyssna i efterhand här.

...at best inadequate...

I en ny rapport från The Rand Corp. kallad War by Other Means: Building Complete and Balanced Capabilities for Counterinsurgency, karakteriseras USA:s militära äventyr i den muslimska världen som "at best inadequate, at worst counter-productive, and, on the whole, infeasible."

Det är starka ord. Speciellt som rapporten skrevs på uppdrag av Pentagon.

I rapporten föreslås bland annat att USA "should instead focus its priorities on improving "civil governance" and building "local security forces," according to the report, referring to those steps as "capabilities that have been lacking in Iraq and Afghanistan."

Inspiration inför Carlgrens presskonferens

Med elegant timing publiceras en DN-debattartikel av f.d. ambassadör Krister Wahlbäck under rubriken "Sverige i sin fulla rätt att stoppa gasledningen".

Med formuleringar som t.ex. att det är en bisarr tanke att Sveriges regering skulle låta sig bindas av ett enskilt företags fixering vid att röra upp fosfor och tungmetaller ur Östersjöns bottensediment, lär Wahlbäck säkert inspirera en och annan journalist som avser dyka upp på miljöministerns presskonferens (se inläggen nedan).

Carlgren om gasledning

Ekot uppmärksammar idag det faktum att Nordstream lämnade in den svenska delen av gasledningens miljökonsekvensbeskrivning till regeringen i slutet av december. Ännu har man inte fattat några beslut om ifall man ska begära kompletteringar av ansökan. Inte heller har man skickat över den till de expertmyndigheter, som har sakkunskap i frågan.

Ekot rapporterar att inga företrädare för regeringen idag ville svara på frågor om hur ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen hanteras på departementen, men att miljöminister Andreas Carlgren kommer att kalla till en pressträff i morgon, tisdag. Pressträffen skall handla om regeringens fortsatta behandling av ansökningarna om tillstånd för gasledning i Östersjön.

Man kan följa den genom webbutsändningen här (start klockan 14.00).
Och om man behöver läsa Carlgrens svar i förväg, kan man ta del av denna information.

Tidtabellen publicerad i Ny Teknik

Apropå det tidigare inlägget om "JAS-debatt i riksdagen".

För de som eventuellt tvivlar på att ett svenskt besked om satsning på E/F-versionen av Gripen måste komma inom kort, hittade jag ett uttalande av Saabchefen Åke Svensson, i Ny Teknik:

"När ska Norge och Danmark ta beslut?

- Vi räknar med att lämna en offert till Norge under våren 2008. Beslutet kommer troligen att tas under 2008 eller senast i början av 2009. I Danmark sker samma process ungefär ett år senare".

Ingen skall inbilla mig att man lämnar en offert till Norge utan att samtidigt eller i samband med den utställa de garantier om den svenska satsning på projektet som är en förutsättning för norrmännen.

....en närmare granskning

För en tid sedan läste jag Helge Löfstedts inlägg i Gula Tidskriftens senaste nummer. Det har sedan dess legat och värkt i bakhuvudet. Jag tänkte nu sprida denna huvudvärk till fler, genom att tipsa om artikeln och bjuda på några rader. På ett lågmält sätt framförs brutala jämförelser mellan de Nordiska försvarsmakterna.

Löfstedt diskuterar också kostnadsdrivande faktorer bakom Försvarsmaktens ekonomiska problem. Han skriver:

"Den kanske viktigaste kostnadsdrivaren utgörs av bristande avvägning mellan ambition och kostnad i verksamheten. Målsättningar för förband och materiel sätts ofta utan att ekonomin får påverka ambitionerna. Man suboptimerar kvalitet medan de ekonomiska konsekvenserna inte studeras lika grundligt. När det ekonomiska uppvaknandet kommer återstår då bara att minska antal i planerad produktion. Det är då ofta inte möjligt att finna alternativ med en bättre relation mellan operativ effekt och kostnad.

Korta avskrivningstider, d v s snabb omsättning, innebär att investeringar i utbildning och utrustning och materiel utnyttjas kort tid med högre kostnader som följd.

Svensk materiel är ofta i teknikens framkant, man går i bräschen för ny teknik och är innovatör av nya tekniska lösningar. Att vara innovatör tenderar att bli kostnadsdrivande.

Vi finner också att det nya treterminssystemet medför längre utbildning till färdighet som internationell soldat än i grannländerna. Vidare innebär det ojämn beläggning som medför att utbildningskapaciteten utnyttjas mindre väl".

Ta del av artikeln genom att gå in på KKrVA:s hemsida.
Klicka på "Läs mer" vid "KKrVAHT nr 6/2007 - innehåll".
Välj sedan "Arméstridskrafter för att Försvara Sverige bättre – ett realistiskt förslag av överingenjör Helge Löfstedt"

JAS-debatt i riksdagen

I morgon debatterar försvarsministern "Super JAS" med miljöpartiets Peter Rådberg. Det är Rådbergs interpellation som föranleder ministern att komma till riksdagen.

I interpellationen ställs två frågor:

1. Avser ministern att fullfölja sin prioriteringsordning när det gäller anskaffning av försvarsmateriel att det ska vara det operativa behovet som ska styra?
2. Hur ser försvarsministern på möjligheten att satsa på en egenutveckling av Super-JAS om Norge skulle dra sig ur en eventuell affär?

Det blir intressant att höra svaren. Det blir också intressant att höra hur ministern väljer att informera riksdagen om de tidsförhållanden som råder. Kommer han fortfarande hävda att frågan om en eventuell uppgradering till E/F-nivå är en fråga för framtiden (precis som i riksdagens frågestund den 24 januari)?

Tolgfors sade då att "Vi talar ju om perioden efter 2020. För att vi ska ha något att tala om måste tekniken finnas på plats, annars har vi inget att ta ställning till. (...) För att testa på en flygande testbänk har riksdagen och jag beslutat om ett demonstratorprogram som pågår fram till 2010. Inga beslut är fattade. Vi förbehåller oss, precis som andra partier, rätten att tycka och tänka långsiktigt utan Miljöpartiets tillåtelse. Det går inte att 2019 komma på att vi behöver ett plan 2020. Man måste börja prata nu och utveckla teknik. Inga beslut är fattade".

Ajj laaav Jooooruupp

Det här blogginlägget har inte med försvarspolitik att göra. Eller det kanske det har på sitt sätt. Med sådana vänner för europatanken behövs inga fiender.

Apropå Christer Sjögrens schlagervist med "I love Europe" vill jag bara säga att det inte kunde vara så mycket värre än såhär. Någon kanske låter tanken gå till några tyska bidrag genom historien. Eller till något Östeuropeiskt alster. Själv blir jag liksom.... blank, när jag lyssnar. Kan inte tänka på så mycket annat än mannen i kören. Det hörs särskilt bra första gången de sjunger "I love Europe!": "Ajj laaav Jooooruupp!"



Som referens kan jag bjuda på något helt annat. Eller kanske inte.



(Missa inte hur mannen till höger går igång 01.13 in i klippet. Eller det mystiska inslaget som kommer in från höger efter 2 minuter.)

Politik är att vilja

Det drar ihop sig.
Det vankas besked.

Onsdag 13 februari klockan 9.00 presenterar utrikesminister Carl Bildt regeringens utrikesdeklaration. Rimligtvis bör den extremt försenade skrivelsen om en strategi för internationella insatser ha landat på riksdagens bord innan den utrikespolitiska debatten äger rum (i så fall genom ett extra regeringssammanträde). Om inte annat för att möjliggöra diskussioner om regeringens inriktning, och inte diskussioner och spekulationer om vad saktfärdigheten beror på.

Å andra sidan kanske Bildt inte känner sig så lockad av att diskutera strategins innehåll och frågan om Tchad-insatsen på samma gång. I alla fall om det gamla kravet från allianspartierna finns med i skrivelsen, om att man skall koncentrera insatserna och inte vara lite här och där i korta nedslag.

Den stora förseningen till Tchad måste föranleda en diskussion. Hur rimligt är det att åka till Tchad och sedan i stort sett vända på klacken och åka hem? Det är dyrt att transportera sig (insatsen beräknas till 379 miljoner kr). Nuvarande riksdagsmandat för insatsen sträcker sig till månadsskiftet maj - juni. Det är bara Sverige som har anmält sig för enbart ett halvår.

Snart vankas också vårbudgeten. Till dess skall genomförandegruppen ha sagt sitt, försvarsministern (finansministern) skall ha bestämt om Försvarsmakten skall få flytta över pengar från materiel- till driftsbudget och -hävdar jag- det skall vara klart i någon form hur det blir med uppgraderingen av JAS till "Super JAS".

I vårbudgeten kan också frågan om ett svenskt deltagande i NRF (NATO:s snabbinsatsstyrka) tas upp. Det rör på sig i Finland och det skulle förvåna mig om inte hela grejen är väldigt lockande för Carl Bildt inför NATO-toppmötet i Bukarest senare i vår. Han vill nog gärna deklarera ett svenskt deltagande då. Förberett är det ju också, sånär som för vilka pengar som skall avdelas till detta (därav att kostnaderna kan komma att aviseras i vårbudgeten).

Bakgrunden är att Försvarsdepartementet i en anmodan den 21 december 2006 gav Försvarsmakten i uppgift att analysera möjliga styrkebidrag till NRF. Försvarsmakten skulle redovisa myndighetens uppfattning om möjliga svenska styrkebidrag till NRF samt under vilka tidsperioder dessa skulle kunna erbjudas. Försvarsmakten skulle även redogöra för de kostnadskonsekvenser föreslagna styrkebidrag får.

I en underbilaga till Försvarmaktens budgetunderlag för 2008 svarar försvaret på denna anmodan. Det av Försvarsmaktens redovisade underlaget, som är processat tillsammans med försvarsdepartementet, visar ett antal möjliga svenska styrkebidrag där några eller något kan anmälas till NRF. Försvarsmakten anmäler att det, utifrån nuvarande planering, finns möjlighet att anmäla marin- och flygvapenförband. Det finns i nuvarande insatsplanering för tidsperioden 2008-2010 inget ekonomiskt utrymme för insatser inom ramen för NRF. Inga pengar är således ännu avsatta till ett svenskt deltagande. Man resonerar väldigt löst om kostnaderna i underlaget, bl.a. kommer det generera kostnader att ha personal med så hög beredskap.

Det enda parti som fram till nu aktivt har drivit svenskt deltagande I NRF är folkpartiet. I oktober 2005 motionerade fp i riksdagen, de bl.a. skriver:

”Ett annat viktigt steg i ett närmande till NATO kunde bli deltagande i alliansens snabbinsatsstyrka, NATO Response Force (NRF).” Den 28 mars 2006 avslogs motionen i riksdagen (2005/06:UU18).

Försvarsministern sade såhär i januari, vid Rikskonferensen i Sälen:

"Nato öppnar för supplementära bidrag från partnerländer till snabbinsatsstyrkan (NRF). Vi hoppas kunna ta ställning i NRF-frågan under våren, gärna inför Bukarest. Gärna tillsammans med Finland".

Tänk om han hade sagt såhär istället:

"Vi hoppas kunna ta ställning till NRF-frågan under våren, gärna inför Bukarest, tillsammans med riksdagens partier".

Värstafallsscenariet nu -utifrån den vilja till så politiskt breda lösningar som möjligt i försvars- och säkerhetspolitiska frågor- är att försvarsberedningens pågående arbete med sin rapport om Försvarsmaktens inriktning m.m. i juni, blir än mer kringskuren vad gäller handlingsfrihet.

Om Försvarsmakten inte får flytta över pengarna mellan anslagen (och det blir totalt kaos). När genomförandegruppen tar hand om all från materielfrågor till rationaliseringsfrågor. Om det blir ett beslut om att uppgradera JAS (ännu en gång). När direktiven till utredningen om frivilligorganisationerna inte finns att läsa ens efter beslutet är fattat, pliktutredningen precis har börjat arbeta och strategin för internationella insatser läggs utan inflytande av oppositionen. Om det till dessa faktorer, vars slutsatser och ingångsvärden i de flesta fall är helt utom räckhåll för oppositionen och -vågar jag påstå- inte sällan också för allianspartierna, om det till detta skall adderas ett färdigt ställningstagande till NRF, med den inriktning och de nya friska pengar det medför, ja då kommer det bli uppförsbacke i beredningen.

Men, politik är att vilja och man skall aldrig ge upp. Det är ju helt enkelt så döviktigt att det blir ett bra inriktningsbeslut för försvaret nu, inom en lång rad områden. Det skall dessutom kunna överleva valet 2010. Därav behovet av att, som sossarna säger, alla skall med...

Allt annat blir dyrt. Och fel.

Oh, the horror

F.d. försvarsminister Björn von Sydow (s) skriver idag på SvD:s Brännpunkt under rubriken Värnplikt bättre än yrkesarmé.

Hans huvudsakliga skäl till att avvisa Försvarsmaktens inriktningsförslag är att det leder till för många officerare och alldeles för få soldater vilket blir "för litet i volym och uthållighet–och för dyrt!" Han nämner perspektivplaneringens siffror: 11000 officerare, 6800 soldater och 6700 civila.

Oh, the horror! Jag stutsar till på dessa siffror (men drar inte samma slutsats som von Sydow). Jag tänker; hur kan det vara möjligt att vi har en befälskår om ca 11000 när Finland har drygt 8000 officerare och utbildar 25000 värnpliktiga och 25 000 reservister, jämfört med våra 5-6000 värnpliktiga! Tror von Sydow att vi kan ha lika många officerare som idag och utbilda dubbelt så många?

Tja, kanske. Om vi inte hade haft en så stor andel högre officerare (som därmed inte befinner sig i utbildningsproduktionen), nämligen ca 34% (!) av befälskåren. I Finland är den siffran 15%. I Norge 22% och i Danmark är andelen högre officerare 15%.

Terrorismbekämpning enligt regeringen

Jag har nu läst regeringens skrivelse "Nationellt ansvar och internationellt engagemang – En nationell strategi för att möta hotet från terrorism".

Den lämnar ett lika intetsägande intryck som dagens debattartikel i DN.

Men kanske, på ett sätt, är det väl tur det.
Nu skriver nämligen regeringen att begreppet terrorism rymmer många fler företeelser än planering och utförande av konkreta attentat:

"Det kan handla om propaganda och spridning av våldsbudskap, insamlande av pengar och stöd till terroristnätverk eller deras familjer, indoktrinering, rekrytering till självmordsattentat, utbildning i gerillakrigföring eller bombtillverkning".

"Indoktrinering", omfattar det politiska partier?
"Spridning av våldsbudskap", omfattar det vissa stycken i gamla testamentet?

Det är ganska intressant att en hel skrivelse om terrorism undviker att definiera terrorism. Det i sig öppnar för att en rad åtgärder kan användas för i stort sett vad som helst eftersom det kan rymmas inom begreppet terrorism.

I skrivelsen redovisar regeringen sin syn på utgångspunkterna för svensk terrorismbekämpning samt presenterar viktigare förslag som kommer att genomföras under mandatperioden under fyra övergripande rubriker; avvärja, förebygga, skydda mot och hantera konsekvenser av terroristverksamhet. De åtgärder som föreslås är dock inte sällan sådant som antingen redan är påbörjat eller sådant som är en del av pågående arbete.

Under rubriken "Avvärja effektivare" aviserar regeringen följande åtgärder:

• Regeringen kommer att uppmuntra och vid behov ge specifika uppdrag för att främja ökad myndighetssamverkan. Anm. "Uppmuntra"?! Det är humor.
• Ny lagstiftning om buggning och preventiva tvångsmedel har trätt i kraft från 2008.
  En utredning för översyn av polisens arbetsmetoder tillsätts.
• För att möjliggöra bättre myndighetssamverkan med andra EU-länder presenteras en proposition om genomförande av delar av det s.k. Prümrådsbeslutet för riksdagen under 2008.
• Sverige bidrar aktivt för att utveckla Europol och Eurojust.
• Brottsbekämpande myndigheter föreslås ges tillgång till EU:s viseringssystem. En proposition om svenskt genomförande väntas under 2008.
• Inom EU och bilateralt ska en dialog med andra länder föras för att utbyta erfarenheter och finna vägar till ett än bättre samarbete och stärkande av de mänskliga rättigheterna. Anm. Är detta något som regeringen avser påbörja nu? Det verkar ju lite... slappt.
• Regeringen kommer att aktivt verka för att en överenskommelse nås om en övergripande FN-konvention mot terrorism. Anm. Och hur menar regeringen att terrorism skall definieras i en sådan konvention? Vad skall terrorism-begreppet omfatta?
• Vidareutveckling av det straffrättsliga samarbetet eftersträvas.
• Fortsatt dialog förs för att kunna stärka de mänskliga rättigheterna i internationella sammanhang. Anm. Är detta också något nytt?!
• Möjligheten övervägs att återkalla svenskt medborgarskap om t.ex. felaktiga uppgifter lämnats i syfte att dölja terroristanknytning.
• Nytt lagförslag för att införliva EU:s tredje penningtvättsdirektiv beräknas vara färdigt 2008.
• Regeringen överväger vilka ytterligare åtgärder som krävs för att Sverige ska kunna genomföra sina åtaganden enligt FN:s säkerhets-rådsresolutioner.

Under rubriken "Förebygga effektivare" aviserar regeringen följande åtgärder:

• Dialog som medel för att skapa fler möjligheter för representanter för det civila samhället att ge sin syn på hotbilder och möjliga åtgärder ska utnyttjas i högre utsträckning.
• Ett nationellt projekt för stärkande och skydd av demokratin sjösätts under mandatperioden. Anm. Jag är förtvivlat skeptisk till sådana "nationella projekt". Det är lönsamt för oss kommunikationskonsulter, men uppdraget är så brett och stort att det kan leda till precis hur (lite) och vad som helst.
• Möjligheter att ge stöd till personer som vill lämna extremistiska, våldsfrämjande miljöer studeras närmare. Anm. Detta är riktigt bra!
• Ratificering av Europarådets konvention om förebyggande av terrorism förbereds.
• En policy tas fram i samarbete med Sida för hur och i vilken utsträckning utvecklingssamarbete, inom ramen för biståndsmålet, ska kunna utgöra ett instrument för att stärka staters egen förmåga att förebygga terrorism.
• Sverige ska även fortsättningsvis vara en viktig bidragsgivare till kapacitetshöjande insatser, framför allt inom FN och EU. Det bilaterala stödet till länder med särskilda behov ska fortsätta. Rättsäkerhets-perspektivet och respekten för de mänskliga rättigheterna ska genom-syra alla svenska insatser och stöd till rättssektorn ska fortsatt vara prioriterat. Stödformerna ska utvecklas för att därtill innefatta andra relevanta sektorer.

Under rubriken "Skydda effektivare" aviserar regeringen följande åtgärder:

• Pågående utredning skydd för samhällsviktiga anläggningar följs upp för anpassa skyddet till dagens säkerhetspolitiska hotbild.
• Ökad samverkan för att förhindra att massförstörelsevapen eller relaterat material sprids via Sverige ska fortsatt genomföras.
• Ratifikation av FN:s konvention om nukleär terrorism förbereds

Under rubriken "Effektivare konsekvenshantering" aviserar regeringen följande åtgärder:

• Pågående utredningar för att stärka den centrala nivåns förmåga att hantera kriser följs upp för att ytterligare stärka samverkansförmågan. Anm. Vilka pågående utredningar? Syftar man på Salomonsons utredning om krishanteringsfunktion i RK och Alltid redo! Dessa är ju avslutade sedan länge?
• Övningar och vidareutbildning är även fortsatt en ordinarie del av verksamheten för de myndigheter som har att hantera konsekvenser av en extraordinär händelse.
• Erfarenheter från genomförda övningar ska följas upp. Anm. Oj, kan man med att avslöja att detta inte redan görs?
• Ett arbete för att skapa medvetande om företags och enskildas ansvar i krissituationer och om vilka de egentliga hoten är påbörjas. Anm. Kommenterar detta mer nedan.

Mitt övergripande perspektiv är att samhällets måste organiseras på ett så uthålligt och robust sätt som möjligt eftersom det innebär att man bättre kan stå emot hot och stora kriser -vad än som ligger bakom dem. Det kan vara ett terroristdåd. Men det kan också vara en meteorit, en kärnkraftsolycka eller en olycka med farligt gods (tänk bara tanken järnvägsvagn med farliga ämnen som spårar ur och går itu på Göteborgs- eller Stockholms central eller på väg genom någon stad utmed rälsen. Det sistnämnda, farliga utsläpp, lär t.ex. vara betydligt mer sannorlikt än ett terroristdåd.

Regeringen är inne på detta resonemang när de t.ex. skriver att "Statens primära mål på området är att skydda individer och samhällsviktiga funktioner genom att minska sårbarheten. Detta arbete måste organiseras och bedrivas så att alla sorts hot kan bemötas. Det kräver åtgärder inom i stort sett alla samhällssektorer".

Men sedan urskiljer man som sagt terrorismen och konstaterar att "I strävan efter att minska hoten från terrorister rör de viktigaste åtgärderna förbättrad säkerhet vid gränser, skydd av transporter och transportmedel, skydd runt viktigare infrastrukturanläggningar, förbättrade instrument för att skydda samhällsviktiga funktioner mot terrorism samt möjligheter att förhindra obehörigas tillgång till vapen eller farliga ämnen".

Är det de viktigaste åtgärderna för att minska hotet från terrorister?

Inte så länge det finns människor beredda att spränga sig själva i luften. Och inte så länge det finns människor som är beredda att sända förståndshandikappade kvinnor att sprängas på ett torg.

Dessa individer kommer alltid att hitta en väg runt de skydd som byggs upp. Jag tror den viktigaste åtgärderna vi kan göra -lite på tvärs med detta- är dels att arbeta systematiskt för ett öppet och tolerant samhälle istället för ett slutet kontrollsamhälle med starkare och starkare "skyddsmetoder" och dels att arbeta för ökad framtidstro och framtidsmöjligheter för unga (hemma och borta). Det minskar rekryteringsmöjlighter och direkt eller indirekt stöd, vilket i sin tur krymper den "marknad" som utgör den luft som terrorister andas.

Nu till den sista punkten ovan om att ett arbete skall påbörjas för "att skapa medvetande om företags och enskildas ansvar i krissituationer och om vilka de egentliga hoten är".

Detta följs inte upp i texten och framstår därför som ganska mystiskt. Det är jättebra att trycka på enskildas ansvar (och möjligheter) i krissituationer, men vad är det för "arbete" som skall påbörjas? Och vad menas med att skapa medvetande om vilka de egentliga hoten är? Vilka är de egentliga hoten, enligt regeringen?

Mystiskt, eller i varje fall kryptiskt.

Strategi mot terrorism

Idag (fredag) presenterar regeringen en nationell strategi mot terrorism, för riksdagen. Det skriver utrikesministern och justitieministern på DN-debatt.

Ett "samlat grepp om terrorismfrågan" skall tas, skriver ministrarna. Dock utan att presentera några konkreta förslag - i alla fall inte i artikeln. Istället skriver man att "Senare under våren kommer berörda myndigheter att följa upp den strategi som nu presenteras för riksdagen med en handlingsplan. Planen ska innefatta konkreta åtgärder för att förbättra samverkan, utbildning och det operativa arbetet".

I artikeln står det också att "Målet är att Sverige ska möta terroristhotet med hjälp av en bred beredskap, god samordning och ett effektivt resursutnyttjande (...) Samordningen mellan myndigheterna måste bli ännu bättre".

Intressant. Det skall bli mycket spännande att läsa regeringens strategi (den finns ännu inte på nätet).

Underbart!

Bird & Fortune The Admirals Interview. Detta är my cup of tea!

(Tack Kristoffer för tipset)

Bryssel ToR

Försvarsberedningen har tillbringat tre dagar i Bryssel, därav det tillfälliga avbrottet i bloggandet. Jag återkommer med reflektioner från resan senare, men kan tills vidare bjuda på några bilder.

Överst ses beredningens huvudsekreterare Jan Hyllander, Allan Widman (fp) och ordförande Karin Enström (m) i ett samtal med smått legendariske Gareth Evans, International Crisis Group. Där under diskuterar försvarsdepartementets expert HC Hagman med Javier Solana, EU: s utrikespolitiske talesman.

Försvarsmakten redovisar orsaker

Försvarsmakten inkom igår till regeringen med sitt svar på regeringens anmodan att förklara orsakerna till kostnadsfördyrningarna. TT/SvD redovisar här.

Bland de åtta punkter som Försvarsdepartementet begärt att få redovisade återfinns frågan om varför Försvarsmakten ändrat bedömningen av det ekonomiska läget i förhållande till budgetunderlaget för 2008 som lämnades till regeringen i mars 2007. Försvarsmakten skriver i sitt svar att de viktigaste orsakerna är knutna till konsekvenser av den fortsatta reformeringen. Det understryks också att det i budgetunderlaget för 2008 fanns osäkerheter som Försvarsmakten till alla delar inte kunde förutse.

Den öppna delen av Försvarsmaktens redovisning finns att läsa här.

Försvarsmakten delar in fördyringarna i fyra områden:

Försvarsmaktens omställning/ reformering
• Utgörs av fördyringar som Försvarsmakten självt har fattat beslut och med stark och direkt koppling till Försvarsmaktens reformering. De kunde inte förutses i budgetunderlaget p g a reformeringens omfattning och komplexitet. Exempel är löne- och verksamhetsmedel kopplade till NBG 08, införandet av nytt förbandsutbildningssystem samt stöd kopplat direkt till insatsverksamheten.

Försvarsmakten övrigt
• Utgörs av fördyringar vilka bedöms nödvändiga av verksamhetskäl t ex beslut om antalet avgångar med SP, dels uteblivna rationaliseringar m a a FFU eller alltför optimistiska antaganden avseende egna initierade rationaliserings- & effektiviseringsåtgärder.

Yttre omständigheter
• Utgörs av fördyringar föranledda av orsaker som Försvarsmakten inte kan råda över, t ex resultat av centrala förhandlingar om löner och pensioner.

Regeringsbeslut
• Utgörs av fördyringar som Försvarsmakten inte kan råda över och är föranledda av beslut från regeringen i form av t ex minskade ekonomiska ramar eller andra beslut vilka inte har finansierats fullt ut.

Det finns mycket att kommentera i Försvarsmaktens redovisning, men låt mig för tillfället bara välja en sak: Förskjutning rationalisering av central ledning.

I ett tidigare blogginlägg länkar jag till siffror från Försvarsförvaltningsutredningen, bland annat när det gäller administration. De tål att plockas upp igen när Försvarsmaktens i sin redovisning skriver följande:

"Planeringen för 2008 har visat att de förväntade besparingarna inom Försvarsmakten inte har genomförts i den utsträckning som beräknats för innevarande år. Exempelvis har de planerade kostandsreduktionerna inom administration inte fullt ut kunnat genomföras i den takt som var planerad. Till stor del kan denna försening kopplas till att PRIO måste vara infört innan rationaliseringen kan tas ut. Detta ger en försämring 2008 om 140 mkr. Denna försämring kommer delvis att bestå över tiden".

Inkalla ett dreamteam!

SvD:s Mikael Holmström vilar inte på tangentbordet. Idag skriver han om den "summering och bedömning" av Försvarsmaktens ekonomiska läge som försvarsministern har delgett regeringskretsen och som SvD tagit del av. Den bekräftar allvarliga ekonomiska problemen för åren 2009-2011:

"Det samlade underskottet för förbandsverksamheten kan vara 4,5 till 6 miljarder på de tre åren efter 2008".

Ministerns summering ger uttryck för att det är "direkt kontraproduktivt" att omfördela de av Försvarsmakten begärda 850 miljoner kronor från materiel och utveckling till drift. Försvarsministern kritiserar också de åtgärder av panikartad karaktär som skall spara in de återstående 650 miljoner som saknas. Ministern konstaterar helt riktigt att det inte löser några ekonomiska problem utan bara flyttar fram dem i tid och "i värsta fall även ackumulerats".

Departementet begär därför en detaljerad redovisning av vilka konsekvenser panikåtgärderna får för verksamheten, försvarsförmåga och Sveriges internationella relationer.

Det är lätt att hålla med ministern. Det blir dyrt att panikspara och anslagsöverföringar löser inga problem på djupet. Frågan är bara vad Försvarsmakten skall göra istället, under rådande omständigheter?

Försvarsministern borde omedelbart kalla in en samling kunniga individer som från sätta sig med Försvarsmaktens perspektivplan och räkna igenom de egentliga kostnaderna för den föreslagna verksamheten. Det är ett faktum att perspektivplanen får stort genomslag i kommande beslut kring verksamhet och organisation. Om man vill komma till rätta med Försvarsmaktens ekonomi även långsiktigt, måste verksamhet och kostnader hänga ihop redan från början. Det finns nog skäl att förmoda att perspektivplanens kostnadsberäkningar inte är alldeles fullständiga.

Det bästa beslut Sten Tolgfors kunde fatta just nu, vore att kalla in de tre som genomförde den så kallade Försvarsförvaltningsutredningen, nämligen: Peter Lagerblad, Ola Hedin och Tobias Steen. Dessa tre skulle kunna gå igenom dels läget i allmänhet och dels studera de förslag som både Försvarsmakten lägger nu för att dra i nödbromsen samt de beräkningar som ligger till grund för Försvarsmaktens perspektivplanering. Gärna med förstärkning i form av miljöpartiets superekonom Lennart Olsen (som ingick i utredningens referensgrupp). Ett dreamteam!

Anm. Om någon har förträngt de kostnadsökningar mellan 1997-2004 som utredningen redovisade, rekommenderas följande slideshow från utredningens redovisning vid Sälenkonferensen för några år sedan. Studera särskilt bilderna 2-10 där en hel del intressanta jämförelser redovisas.

Inträdet är ett faktum

Igår höll jag mitt inträdesanförande för Kungliga Krigsvetenskapsakademien avd. V. Temat var Klimatförändringarnas etablering som säkerhetspolitiskt hot och till min stora glädje accepterade Peter Haldén, FOI, att opponera på mitt anförande. Det gjorde han, som förväntat, med den äran och resultatet kommer så småningom att publiceras i Gula Tidskriften.


Det känns bra att kunna bidra med ett nytt ämnesområde till akademien. Jag är väldigt övertygad om att varje säkerhetspolitisk analys som saknar klimatförändringsperspektivet kommer att betraktas som grund, ja till och med obsolet framöver.


I en rapport, The Budgets Compared: Military vs. Climate Security, som publicerades idag skriver den amerikanska tankesmedjan IFPF bland annat följande:

"Accepting his Nobel Peace Prize, Al Gore called on the nations of the world to mobilize to avert climate disaster "with a sense of urgency and shared resolve that has previously been seen only when nations have mobilized for war."

"This report measures in fiscal terms how far our own nation has to go to reach that goal. For the 2008 fiscal year, the government budgeted $647.51 billion for military security. It budgeted $7.37 billion to slow climate change. (...) For every dollar allocated for stabilizing the climate, the government will spend $88 on achieving security by military force. (...) The government is allocating 99% of combined federal spending on military and climate security to military security".

Vidare konstaterar IFP:

"In addition to laying out the disparities between the two budgets and analyzing where the money is going, this report traces the connections between military and climate security, including the following:

• Climate change will create enormous problems for the U.S. military, as the military itself has confirmed.
• The U.S. military contributes to the problem of climate change more than any other single institution worldwide.
• The Bush administration's foreign policy of leading with one (the military) and largely ignoring the other (stabilizing climate) are the two most prominent causes of the United States' loss of standing in the world.

Begränsad övervakning i Ryssland

Utrikesminister Bildt skriver på sin blogg att OSSE har fått inbjudan från Ryssland att sända valobservatörer inför presidentvalet i början av mars. Ca 70 personer inbjuds att följa valrörelsen under ca fyra dagar.

Bildt skriver:

"Att detta inte ger möjlighet till någon rimlig och saklig och allsidig bedömning av valrörelsen är lika uppenbart som det med all sannolikhet är avsiktligt. Det som förblir lite av ett mysterium är den osäkerhet och nervositet som dessa allt hårdare begränsningar på möjligheten att observera val i Ryssland innebär".

I Financial Times kan man läsa att "Europe's leading election watchdog has warned Moscow that it will scrap its monitoring of Russia's presidential poll on March 2 - weeks after it boycotted parliamentary voting - unless its observers can start work next week.

The Organisation for Security and Co-operation in Europe's elections arm said it wanted permission to send a "core" team of 20 observers to Russia next week. The national authorities have said observers cannot arrive before February 28.

The OSCE's Office for Democratic Institutions and Human Rights said the restrictions "don't give us enough time for any kind of meaningful observation".

(Helt apropå klipper jag in en filmsnutt för de som eventuellt har missat utrikesministerns framtoning som 17-åring.)