Personalförsörjning är en strategisk framgångsfaktor

Den av Försvarsutskottet initierade utvärderingen av 2004 års försvarspolitiska beslut finns nu till allmänhetens beskådan här.

Det är f.d. generalmajor Lars Frisk som har varit särskild utredare, med Peter Strand från riksdagens kammarkansli som har bistått med visst utredningsstöd.

Försvarsutskottets uppdrag till utredaren var att han skulle genomföra en uppföljning och utvärdering av 2004 års försvarspolitiska beslut för perioden 2005–2007 avseende Försvarsmaktens insatsorganisation och internationella förmåga.

Slutsatserna är i korta drag följande:

Insatsorganisationen: Insatsorganisationen kommer i huvudsak att ha den omfattning och sammansättning som förutsattes i riksdagens beslut 2004, och som senare årligen har kompletterats. Insatsorganisationens förband har givits en beredskap som svarar mot operativa krav och internationella åtaganden. Ingen större anledning att hetsa upp sig över det.

Internationell förmåga: Försvarsmakten har ökat den internationella ambitionen såväl kvantitativt som kvalitativt enligt riksdagens inriktning. Försvarsmakten ser de internationella uppgifterna som dem som i nuvarande omvärldsläge tydligast ställer krav på Försvarsmaktens omedelbara förmåga till väpnad strid.

I samband med utvärderingen av den internationella förmågan, kommer utredaren in på det som visar sig vara de främsta anmärkningen i utredningen, nämligen personalförsörjningen.

Ur rapporten:

"Vid en långvarig insats av förband upp till den angivna maximala nivån av två bataljonsinsatser och tre mindre insatser, kommer personalförsörjningen att vara begränsande för uthålligheten. Ytterligare åtgärder i personalförsörjningssystemet erfordras för att förbättra och säkerställa tillförseln av kompetent personal till de internationella förbanden, vid en sådan maximal insats. Tillgängligheten av officerare och kontraktsanställd personal måste öka. Kostnaderna för internationella insatser ökar i takt med volym och kvalitet. Ett sätt att begränsa kostnadsökningarna är att minska antalet mindre insatser, till förmån för färre stora insatser. Ett annat sätt är att reformera kontraktssystemet och genom bl.a. längre kontraktstid kunna minska utbildningskostnaderna."

Ambitionsnivån i försvarsbeslutet 2004 går med andra ord knappt att personalförsörja, i synnerhet inte om det skall vara uthålliga insatser. Detta leder i sin tur till slutsatsen att den borgerliga ambitionen, att antalet kvinnor och män i utlandstjänst på sikt bör öka till ca 2 000 insatsberedda personer, i dagsläget förefaller svårt att uppnå. Det finns helt enkelt för få soldater. Är då svaret att börja utbilda fler värnpliktiga? Eller att skrota ambitionen? Mitt svar är nej, på bägge frågorna. Däremot är det en hel del att göra på personalförsörjningssidan.

Utredaren skriver:

"De åtgärder som skulle kunna öka rekryteringen och förbättra uthålligheten i försörjningen av de internationella insatserna, bör utgå ifrån ökad tillgänglighet och ökad flexibilitet i rekryteringen. Tillgången på specialister i de internationella förbanden måste avhjälpas. En särskild specialistkarriär kan underlätta försörjningen av beredskapsförbanden. Redan i dag har Försvarsmakten ett mycket flexibelt rekryteringssystem. Man skulle emellertid enligt vår uppfattning öka resurserna för reservofficersrekrytering och för frivilligorganisationernas utbildning och tillhandahållande av personal. Rekryteringssäkerheten ökar med andelen frivilliga som genomgår grundutbildning, dvs. inskrivningssystemet bör utformas så att frivilliga som uppfyller kraven tas ut för militär tjänstgöring.

En ökad tillgänglighet skulle i princip kunna åstadkommas genom dels ett utvecklat kontraktssystem, dels genom att officersuppgifterna omfattar en skyldighet till internationell beredskap/tjänstgöring. Kontrakten för soldater borde redan från början innehålla avtal om två till fyra insatser för den enskilde. Det skulle innebära en kontraktstid på cirka tre år. På detta sätt minskas rekryteringsbehoven och resurserna för utbildning och övning kan reduceras."

Utredaren bedömer att personalförsörjningen är den enskilt mest avgörande faktorn för den internationella förmågan. Personalförsörjning är en strategisk framgångsfaktor. Något för den kommande pliktutredningen att bita i. När den väl får komma igång!

Erfarenhet är en förstådd iakttagelse.

Idag presenteras rapporten ”Utvärdering av 2004 års försvarspolitiska beslut” av riksdagens Försvarsutskott (FöU).

Det var i november förra året som FöU beslutade att man skulle följa upp och utvärdera vissa av de tidigare försvarspolitiska besluten som gällde åren 2005-2007. Bland annat skulle Försvarsmaktens insatsorganisation och internationella förmåga bedömas i förhållande till försvarsbeslutets krav. Det är klokt och det kommer säkert visa sig i rapporten att det fanns goda skäl till det - det säger erfarenheten efter tidigare försvarsbeslut.

Bakom rapporten till FöU står den särskilde utredaren, f.d. generalmajoren Lars Frisk och Peter Strand vid riksdagens kammarkansli.

Hoppas att rapporten finns tillgänglig på nätet efter presentationen. Om så är fallet läser jag den och återkommer. Detta är mumma för en gammal försvarspolitiker!

Dagens kulturinslag...

...kommer från Banksy.

Utrikesbloggen.se

Idag publiceras en krönika av mig på Utrikesbloggen.se

Odenberg kan inte hålla sig

Igår skrev f.d försvarsminister Mikael Odenberg på DN-debatt.

Under rubriken "Min efterträdare är uppenbarligen okunnig" presenterar debattredaktören artikeln med följande ord:

"Mikael Odenberg till ny attack mot regeringens försvarspolitik".

Jag hör till de som tycker att det var hedervärt av Odenberg att avgå, när han inte tyckte att han kunde stå bakom regeringens politik. Han kom i och med det att personifiera något av ett politikens civilkurage och i försvarskretsar stod han mycket högt i kurs.

Han borde ha stoppat där, bidat sin tid och skördat frukterna av denna beundran som vaccination mot lusten att ge igen. Jag förstår abstinensen efter både pulsen och plattformen, efter många år i politikens centrum och efter det uppskruvade tempot i försvarsdepartementet. Men med gårdagens utspel, vid sidan av de nålstick han nyligen gav i samband med Försvarsberedningens rapport och krishanteringsfrågorna i den (t.ex. i Ekot), riskerar han nu sitt eget eftermäle.

Han kan ha hur rätt som helst i sin kritik. Men ingen gillar en dålig förlorare.

Nu till själva debattartikeln. Han greppar över mycket, Odenberg.

När det gäller Försvarsberedningen menar Odenberg att beredningen gör en "politiskt korrekt betoning av klimathotet". Annars verkar han tycka rapporten är ganska bra och att den t.ex. ger stöd för omställningen "från ett invasionsförsvar i förråd till ett insatsförsvar i användning".

Odenberg har tolkat folkviljan. Han anser att det inte är fredsarbete i Tchad utan försvaret som en nationell hemförsäkring, som grundar skattebetalarnas vilja att betala nära 40 miljarder kronor per år i försvarsanslag. Men samtidigt är det en enig riksdag som beviljar insatser i Tchad och CAR. Det skrivs på debattsidor om nödvändigheten att få slut på folkmordet i Darfur.

Jag undrar om skattebetalarna hade nöjt sig med svaret: Darfur, vad god dröj. Vi koncentrerar oss på att bunkra i våra mobiliseringsförråd fram till 2010. Det är det som kostar 40 miljarder om året.

Odenberg behandlar också beredningsprocessen inför höstens försvarspolitiska proposition. Han tycker att det är en "höggradigt förvirrad och omöjlig beredningsordning" och skriver att "vid sidan om propositionsskrivande i försvarsdepartementet och ordinarie budgetarbete ska frågorna hanteras både i den genomförandegrupp som tillsatts för att ta fram regeringens mångmiljardbesparingar och i den arbetsgrupp som jag själv tillsatte i våras för att ta fram en nationell försvarsindustristrategi. Ovanpå det kommer att försvarsberedningen plötsligt fått direktiv att lämna förslag på inriktningen av försvaret".

Det sistnämnda ogillar han spreciellt mycket. Han tycker att det är ett betydande steg tillbaka, eftersom beredningen sägs vara ett "lika utmärkt organ för analys och samråd som det är ett dåligt organ för att bereda regeringsförslag".

Odenberg har missat att det alltid har varit så att beredningen just har arbetat fram regeringsförslag. Beredningens förslag har blivit propositioner till riksdagen. Det är nog mer innehållet i uppdraget som stör Odenberg och det skriver han också: Beredningen borde syssla med Nato-frågan istället, tycker han. Han verkar med andra ord ha glömt bort att alliansen har sagt att Nato är en icke-fråga under denna mandatperiod. Något som han själv fick anledning att berätta många gånger under hans tid som försvarsminister.

Men jag vill gärna ge honom rätt i att beredningsprocessen under våren kommer att vara en utmaning. De olika grupper som arbetar måste länkas samman på något sätt och "tanka av"varandra, om man skall kunna ha ett samlat bidrag till propositionen.

Klimatinitiativ från Försvarsministern?

Under gårdagens frågestund i riksdagen frågade Peter Rådberg (mp) försvarsministern hur han avser verka för att klimatfrågan behandlas även i Försvarsdepartementet med utgångspunkt i Försvarsberedningens analys att klimatförändringarna är det allvarligaste hotet mot vår säkerhet? Han undrade vidare vilka konkreta initiativ som försvarsministern kommer att ta inom ramen för sitt departement och konkretiserade med det finska exemplet, där klimatfrågan har fått en egen process inom försvarsförvaltningen.

Det finska försvarsdepartementet har nämligen en arbetsgrupp som har till uppgift att utreda sambandet mellan klimatförändringen och försvarsförvaltningen, samt att ge förslag om hur försvarsförvaltningen kan inom sin verksamhet motarbeta klimatförändringen. Arbetsgruppen ska även ge rekommendationer om hur förvaltningsgrenen kan anpassas till förändringarna och alltihop skall vara klart vid april månads utgång 2008.

Rådberg undrade om försvarsministern kan tänka sig något motsvarande initiativ här i Sverige?

Försvarsministerns svar handlade mest om Sveriges krishanteringsförmåga, som förvisso har en koppling till klimatfrågan men som inte direkt utgjorde svar på Rådbergs frågor. Tolgfors var förmodligen så övertygad om att han skulle få samma frågor som statsministern fick vid sin frågestund förra veckan (om just krishanteringsfrågan), att han hade svårt att tänka om.

Det närmaste ett svar han kom var:

"Det innebär att frågan kommer att riktas till en lång rad olika departement om hur vi tillsammans i staten Sverige och i samhället Sverige förmår att hantera kriser. Det innebär ökade krav på samråd mellan mig och Beatrice till exempel, mellan mig och Göran Hägglund och mellan mig och andra ministrar vad gäller samhällets breda förmåga att möta kriser och hot mot Sverige. När det gäller den konkreta frågan tittar vi nu vidare på hur det förebyggande arbetet mot till exempel översvämningar fungerar och också på ersättningsfrågor för framtiden. Generellt måste det vara så att den som bär ansvar för en fråga i goda tider också bär ansvar för att hantera frågan i en krissituation. Börjar man röra till ansvarsfördelningen tror jag att man också stökar till förmågan att hantera kriser framöver."

Jag kan bara tolka försvarsministerns anti-svar som att man i försvarsdepartementet just nu tittar på en svensk motsvarighet till den finska "klimatöversynen". Om det inte hade varit aktuellt, hade han förmodligen avvisat idén (inte minst som han har haft tid att reflektera över frågan, då den kom upp första gången under Försvarsutskottets budgetdebatt nyligen).

Om det är aktuellt, vill han inte bjuda Rådberg på den karamellen utan lansera det på annat sätt. Strunt samma, huvudsaken är att det blir gjort.

Värt att notera i detta sammanhang är att den svenska Försvarsmaktens miljöpolicy fastställdes den 30 augusti 1996, vilket är drygt 11 år sedan. Det har hänt ganska mycket på miljöområdet sedan dess. Inte minst när det gäller klimatfrågan. Försvarsmakten själv skriver om "Försvarsmakten och klimatfrågan" här (fast det handlar inte om det egna arbetet, utan mer om klimatfrågan i ett säkerhetspolitiskt perspektiv). Intresserade kan också ta del av "Försvarssektorns miljömål 2007-2011" här.

Konsten att sammanfatta en rapport i sex punkter

Lars Danielsson, som var ordförande i Försvarsberedningen 1997-2000, har plockat fram den delrapport som Försvarsberedningen under hans ledning presenterade för ganska exakt tio år sedan och jämfört betänkandet ”Svensk säkerhetspolitik i ny omvärldsbelysning” med den omvärldsanalys – ”Säkerhet i samverkan” – som beredningen nyligen presenterade. Han skriver om sina slutsatser på Utrikesbloggen.se idag.

(Och nej, jag länkar faktiskt inte därför att Lars skriver en snäll rad om mig, utan för att han i några korta punkter på ett klart och pedagogiskt sätt sammanfattar det hela.)

Dagens alternativa krishantering

En australiensisk senator, Nigel Scullion, ger prov på ett alternativt sätt att krishantera skumma saker ur sin egen historia. Moscow Times skriver om när han 1998 -i bara kallingarna- låstes fast i handbojor vid en pelare på en strippklubb i St. Petersburg.

Hans kommentar är att han lärde sig något på kuppen, nämligen:

"Always wear clean underwear."

Senatorn berättar att det var en fantastisk natt i St. Petersburg. Han var där i egenskap av fiskare och ledde en australiensisk delegation på global fiskekonferens. Denna nygamla nyhet släpptes först nu, när mannen ifråga valdes till ledare för den konservativa oppositionspartiet "National Party".

Scullion delade med sig av sina erfarenheter i Australian Broadcasting Corp. radio:

"If you ever get an offer to go drinking with Icelandic whalers and Canadian crab fishermen, take them up on it (...) Two important lessons out of life from that: Don't let anyone handcuff you to a post, and make sure you always wear clean underwear".

Frivilligheten utreds (igen)

Försvarsminister Tolgfors levererade för en tid sedan beskedet att ett kommittédirektiv gällande frivillig försvarsverksamhet är under beredning i regeringskansliet. Tolgfors sade att hans inriktning är att en särskild utredare ska arbeta fram förslag om den frivilliga försvarsverksamhetens framtida inriktning och uppgifter inom totalförsvaret och samhällets krisberedskap. I uppdraget kommer även en översyn av stödsystemet till frivilliga försvarsorganisationer ingå

Beskedet gavs i samband med en interpellationsdebatt med Inger Jarl Beck (s), som hade författat interpellationen.

Samhället lider förvisso inte brist på frivilligutredningar. Sedan "Utredningen om frivillig medverkan i totalförsvaret" kom 1992 har ytterligare två utredningar genomförts:

"Frivilligutredningen, Totalförsvaret och frivilligorganisationerna – uppdrag, stöd och ersättning", från 1997 och "Frivilligorganisationsutredningen, Frivilligheten och samhällsberedskapen" från 2001.

Minister pekar dock på att saker har hänt när det gäller försvarets (i vid mening) verksamhet; tex. den pågående omvandlingen från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar, ökade internationella ambitioner samt samhällets krisberedskap och det breddade kompetensbehov som kan finnas vid en breddad hotbild. Tolgfors säger:

"Även vid extraordinära händelser och stora olyckor i fredstid kan frivilligorganisationer lämna ett viktigt bidrag. Det kan handla om att till exempel komplettera och förstärka yrkesverksam personal i kommuner och landsting eller att medverka i situationer som kräver förstärkningspersonal i stort antal under längre tid. Erfarenheterna av frivilligt engagemang under de senaste åren har visat att det finns goda förutsättningar för ett omfattande frivilligt deltagande i samhällets säkerhetsarbete. Det här kan vara en uppgift för de frivilliga försvarsorganisationerna men också för andra organisationer."

Det är bra och rätt. Vidare säger Tolgfors:

"Vi menar att det är lämpligt och rimligt att en utredare ser över behovet av frivillig försvarsverksamhet i framtiden, och när det har klarlagts kan det bli aktuellt att titta närmare på hur behovet ska tillgodoses. Summa summarum: Väldigt viktig verksamhet, utrymme för modernisering och bättre anknytning till försvaret och den civila krishanteringens verksamhet."

Riksdagens partier är överens om har att alla organisationer som med uthållighet och kvalitet bidrar till samhällets krishanteringsförmåga ska kunna komma ifråga för ekonomiskt stöd. Jag hoppas att detta är grundtanken i de kommande utredningsdirektiven, med tanke på att en översyn av stödsystemet till frivilliga försvarsorganisationer skall ingå i utredningen.

Självbild 2.0?

Fredrik Härén står en centimeter från vårt ansikte och talar om något som är så viktigt och jobbigt att det är lika delar smärtsamt och välgörande. Klicka på "menu" för att ta del av hela föreläsningen.

Better safe then sorry?

Det finns anledning att diskutera Iran och kärnvapen.
Och det finns en hel del att säga om Cheney.

Försvarsberedningen: En buffé att välja från?

Okej, nu är protokollet från gårdagens frågestund med statsministern öppet för allmän beskådan. Klicka fram till sidan 20 för replikskiftet mellan statsministern och Peter Eriksson (mp) och sidan 22 för omgången mellan statsministern och Håkan Juholt (s).

Jag lägger in mina kursiverade kommentarer direkt i texten.

Anf. 53 PETER ERIKSSON (mp):
Fru talman! Alla medborgare i Sverige har på ett ganska hårdhänt sätt lärt sig hur viktigt det är med en effektiv krishantering. Som ett resultat av det kom bland annat 2006 en enig försvarsberedning med kravet på den då socialdemokratiska regeringen att inrätta en ny krisledningsfunktion med uppgift att samordna myndigheternas insatser. Då tillsattes en utredning. Men efter valet lade ni ned den. Ni tyckte uppenbarligen att det räckte att förbättra Statsrådsbe-edningens egen krishantering. I förrgår lämnade den nya Försvarsberedningen över sin nya säkerhetspolitiska analys till regeringen. En helt enig beredning kräver återigen att det inrättas en ny organisation för att samordna myndigheterna i en krissituation. Riksdagens samtliga partier underkänner där regeringens åtgärder som bristfälliga.

Min fråga till statsministern är: Är statsministern beredd att i dag lyssna på riksdagens sju partier när de för andra gången enhälligt kräver en bättre samord-ningsförmåga vid en allvarlig kris i vårt land?

Anf. 54 Statsminister FREDRIK REINFELDT (m):
Fru talman! Jag hoppas att Peter Eriksson ursäktar om jag själv i samtal med alliansföreträdarna kanske är bättre på att uttolka vilket stöd vi har för olika åtgärder än vad Peter Eriksson är när han försöker göra sig till tolk för detta.

Om det är så, att Reinfeldt inte tycker att allianspartieras företrädare i beredningen speglar det stöd för olika förslag som finns i partierna, utan att det är allianspartiernas partiledare som uttolkar detta, så är det en märklig syn på hela utredningsväsendet.

Läs t.ex. vad hans partikamrat, tillika ordförande i Försvarsberedningen säger till Ekot:

"Man måste ha en ordning som gör att man är förberedd på att kunna samverka över funktionsgränser och där är det väl ett problem i ett samhälle som vårt. I ett välorganiserat samhälle tenderar det att bli starka gränser mellan organisationer."

Har inte regeringen förstått detta i tillräcklig omfattning?

– Jo, jag hoppas det. Och det här är ytterligare en markering av just den vikt vi har på detta, säger Göran Lennmarker.

Vi har en utredning som föreslår att tre av de med krisberedskap nära verksamheter som finns i staten ska slås ihop, något som vi inte är färdiga med ännu. Vi inrättar under första kvartalet nästa år den krisledande funktion i Statsrådsberedningen som alliansen mycket tidigt var överens om behövs och som är ett svar på många erfarenheter av att det inte finns en samordnande funktion i Statsrådsberedningen, i Regeringskansliet. I förslaget ligger också en idé om att ha ett samrådsförfarande med olika myndigheter.

Just det! Men det är just "samrådsförfarandet" som inte räcker, säger beredningen för andra gången.

Den viktiga utgångspunkten har varit att det som en myndighet har hand om varje vardag också är det som den ska ansvara för vid en kris. Det var grunden för att hävda att det inte ska komma in en supermyndighet som styr över andra. Den lösningen tror vi inte på. Men, som sagt, det här länkar mer till vad vi ska göra med den utredning som Mats Sjöstrand har leve-rerat.

Anf. 55 PETER ERIKSSON (mp):
Fru talman! Jag tycker att det är tråkigt att höra det svaret. Det har nu gått ganska många år sedan tsunamikatastrofen i Indiska oceanen. Men det är uppenbarligen så att även den här regeringen fortsätter att stå stilla i stället för att genomföra de förändringar som många ser som nödvändiga. Det vore klokt om statsministern nu valde att lägga prestigen åt sidan och i stället tog ett kliv framåt. Det här är inte bra för Sverige. Bäst vore det om vi fick till den här förändringen som väldigt många anser är viktig och som Försvarsberedningen enigt lägger fram som det nödvändiga förslaget innan nästa stora katastrof är över oss.

Anf. 56 Statsminister FREDRIK REIN-FELDT (m):
Fru talman! Jag förstår faktiskt inte det här med prestige. Peter Eriksson vill att jag ska lägga goda förslag åt sidan och i stället genomföra det som Peter Eriksson tror på.

Detta är obetalbart; "det som Peter Eriksson tror på". Jojo, det gör han - och samtliga partier i riksdagen inklusive statsministerns eget.

Men vi tycker att vi hade välgrundade skäl för att säga att mycket av det vi sett i anslutning till de katastrofer vi upplevt under de senaste decennierna i Sverige visar på en brist i krisledning i Regeringskansliet, i Statsrådsberedningen. Det handlar då inte om att leda arbetet med att hantera en konflikt, för det arbetet har vi självständiga myndigheter som är bäst på att utföra, men ofta i ett initialt skede om att samla ihop information och att samla de politiskt ansvariga för att inte minst kunna ge rätt besked till medier, till drabbade, till nationen om vad som faktiskt hänt.

Vi är nu i färd med att genomföra precis det som vi presenterade som allians. Sedan kommer vi att titta på och fullfölja det utredningsförslag som finns när det gäller de andra myndigheterna.
Men jag tror i grunden inte att det ropas så mycket som Peter Eriksson hävdar på lösningen med en alltid krisledande supermyndighet.

Inte ropas på? Det beror naturligtvis på hur man tolkar det faktum att beredningen för fram detta som ett viktigt nästa steg, vid sidan av de åtgärder som regeringen har vidtagit i statsrådsberedningen. Samt att beredningen har sagt samma sak 2006. Detta följer också Håkan Juholt upp en stund senare i debatten:

Anf. 69 HÅKAN JUHOLT (s):
Fru talman! Jag är överraskad över att statsministern så lättvindigt viftar undan en av Försvarsberedningens viktigaste slutsatser. Det är inte särskilt ofta i det politiska livet som statsministern får ta emot ett förslag från sju riksdagspartiers företrädare. Passa på och njut av den möjligheten! Bakgrunden är att vi har studerat det faktum att i Sverige i dag är det inte mindre än 26 statliga myndigheter och 21 länsstyrelser som omedelbart och utan förvarning ska kunna samordna sina insatser om det mest allvarliga inträffar. Inte sällan blir det ad hoc-lösningar. Därför har Försvarsberedningen i två rapporter, vid ett tillfälle med sex partier bakom sig och vid detta tillfälle alla sju partier bakom sig, kommit fram till slutsatsen att det måste finnas en förberedd krishanteringsfunktion på myndighetsnivå men att det är upp till regeringen att avgöra hur den ska se ut.

Anser statsministern att det är en särskild profession och kompetens att leda många andra i en allvarlig kris?

Anf. 70 Statsminister FREDRIK REINFELDT (m):
Fru talman! Ja, men den ligger nära samman med att man löser de uppgifter man har kompetens att lösa. Jag tror att Håkan Juholt överdramatiserar de skillnader som finns, möjligen beroende på att Håkan Juholt kanske hade önskat en mer tydlig annan lösning. Det må så vara; man får tycka olika i detta. Jag menar att vi tydligt har visat att vi tar de brister som har uppdagats på allvar och rättar till dem, både när det gäller krisledningsfunktionen i Statsrådsberedningen och genom det förberedande arbete vi nu är i färd med att göra vad gäller förslag om förändringar i de krisledande myndigheterna. Det är ett arbete som har letts av generaldirektören för Skattemyndigheten, Mats Sjöstrand.

..........................................

Som sagt i tidigare inlägg: Det blir mycket intressant att följa hur alliansens företrädare i Försvarsberedningen agerar mot bakgrund av detta. Det är också intressant att fundera kring vad som händer nästa gång beredningen kommer fram till något som kanske är svårsmält, kontroversiellt eller på annat sätt inte passar in i statsministerns och försvarsministerns världsbild? Det föreligger ju stor "risk" för det, nu när beredningen under våren skall bita tag i svåra frågor om Försvarsmaktens utveckling.

I väntans tider

Jag vill bara säga att jag aldrig har längtat så mycket efter att ett protokoll från statsministerns frågestund i riksdagen skall publiceras, som just nu. Jag vill läsa om jag verkligen hörde rätt. Jag tyckte mig nämligen höra märkliga uttalanden när statsministern -på frågor från miljöpartiets språkrör Peter Eriksson och socialdemokraternas Håkan Juholt- avfärdade riksdagens samtliga (!) partiers uppfattning att det skall inrättas en funktion som kan samordna myndigheterna vid en kris, om frivillig samordning inte är tillräcklig. Jag får med andra ord anledning att återkomma, när protokollet publiceras.

I farans riktning (och jag hade fel)

Man är väl inte sämre än att man kan erkänna sina misstag. För en tid skrev jag om att Nils Svartz utsågs av regeringen till överdirektör och vikarierande generaldirektör för KBM. Jag skrev att det förmodligen innebär att det är han som sedan blir generaldirektör för den nya myndigheten, som uppstår genom en sammanslagning av Krisberedskapsmyndigheten, Räddningsverket och Styrelsen för psykologiskt försvar.

Det var fel. Vid dagens regeringssammanträde utsågs Helena Lindberg till ny generaldirektör vid Krisberedskapsmyndigheten från och med den 21 januari 2008. Vid sidan av sitt uppdrag som myndighetschef, uppdras den nya generaldirektören även att bli ordförande för den planerade organisationskommitté för en ny samlad myndighet mot olyckor och kriser som aviserades i budgetpropositionen för 2008 och att bli chef för den nya myndigheten.

Helena Lindberg är för närvarande expeditions- och rättschef i försvarsdepartementet. Hon har en bakgrund som jurist och har tidigare bland annat varit ämnesakkunnig i försvarsdepartementet, kansliråd i justitiedepartementet och chefsjurist vid säkerhetspolisen.

Noteras bör att Försvarsdepartementet envisas med att använda benämningen "ny samlad myndighet mot olyckor och kriser", precis som i budgetpropositionen för 2008. Jag trodde nog att det var ett misstag då, att rakt av anamma detta styrande namn som härrör från utredningen Alltid Redo! En ny myndighet mot olyckor och kriser (SOU 2007:31). Men, det är bara att konstatera att det nu, när det upprepas, verkar vara en medveten handling från departementets sida.

Saken är den att Försvarsberedningen, som har anammat synpunkter från Krisberedskapsmyndigheten och vill anlägga ett tvärsektoriellt perspektiv på den nya myndigheten, systematiskt använder begreppet "en ny samlad myndighet för säkerhet och beredskap". Beredningen skriver om detta senast i den nya rapporten.

Det kan tyckas vara en petitess, men tro mig, det är det inte.

Beredningen skriver i rapporten att "en ny samlad myndighet för säkerhet och beredskap är en förutsättning för att åstadkomma en kraftfull styrning och samordning av krisberedskapen. I den modell för den nya myndigheten som ovan nämnda utredning målar upp (här syftar beredningen på Alltid redo!) riskerar dock Sverige att åter hamna i en ineffektiv struktur som utvecklas utifrån olika verksamheters enskilda engagemang och förmåga. En sådan samlad myndighet måste få ett betydande sektorsövergripande ansvar."

Helena Lindberg är såvitt jag förstår en utmärkt person. Min farhåga är dock, med tanke på att hon skall sitta i den organisationskommitté som skall forma den nya myndigheten, att stuprörstänkandet består, på bekostnad av det tvärsektoriella. Detta i enlighet med det "juridiska perspektivet "och utredningen Alltid redo! - som alltså har sågats av Försvarsberedningen i total enighet.

Till våren kommer den proposition som bland annat behandlar förslaget i Alltid redo! Regeringen skjuter sig själv i foten om organisationskommittén tillåts befästa utredningens perspektiv på den nya myndigheten. Då kommer det bli rejäl backning i riksdagen och ytterligare fördröjning.

Förbryllande

Vänsterns politik (och strategi) i försvarspolitiken är förbryllande.

Läs denna debattartikel på SVT Opinion:

"När det totala antalet militära konflikterna i världen minskar och problematiken och hotbilden förändras bör även den svenska säkerhetspolitiken byta strategi. Det svenska försvaret bör i första hand vara stärkt för att bemöta och hantera kriser i Sverige.

Ett militärt försvar som är helt anpassat till internationella insatser i andra delar av världen kommer inte att skapa de rätta förutsättningarna för att försvara och verka i Sverige. Den utrustning och de kunskaper som krävs i det svenska vinterklimatet skiljer sig på allt för många sätt från den utrustning och de kunskaper som krävs för ett internationellt uppdrag i exempelvis ökenmiljö."

När Tolgfors rör sig står alliansen stilla

Ekot säger idag att Försvarsberedningen i sin rapport kräver en särskild myndighet som ska samordna insatserna från alla andra myndigheter om en kris som Tsunamikatastrofen 2004 skulle inträffa igen.

Det gör beredningen dock inte, om man med detta menar att det just måste vara en ny myndighet, utan efterlyser i full enighet en funktion som har till uppgift att samordna myndigheternas insatser när frivillig samverkan inte är tillräcklig. Var denna funktion skall ligga och hur den skall utformas m.m., det ankommer på regeringen att besluta om.

Detta är en upprepning av ett krav som en lika enig beredning förde fram i sin rapport år 2006. Ett krav som den dåvarande socialdemokratiska regeringen omsatte till en utredning som fick till uppgift att utforma ett sådant system. Denna utredning lades tvärt ner när dåvarande försvarsminister Odenberg äntrade departementet efter valet. Det faktum att regeringen bromsade idén om att det bör finnas någon som kan samordna myndigheter i krisläge har ju inte gjort själva idén sämre. Därmed återkommer försvarsberedningen med sitt krav i årets rapport.

Nu verkar dock historien upprepa sig, på sätt och vis, när nuvarande försvarsminister Tolgfors i Ekot går ut och avvisar beredningens krav:

– Det blir inte en krisledande myndighet i den meningen. Men det finns fortfarande utrymme för att stärka Sveriges krisberedskap och det är ett arbete som nu pågår för fullt, säger Sten Tolgfors.

Detta reser två frågor:

1. Tolgfors är som Fantomen, han rör sig så snabbt att blixten står stilla. Har han redan hunnit döma av detta med sina samarbetspartners i alliansen? Vad säger de borgerliga partiledarna - är de också beredda att (ännu en gång) köra över sina representanter i Försvarsberedningen?

2. Hur ska vi som är ledamöter i beredningen förhålla oss till det faktum att försvarsministern verkar tycka att han bara behöver implementera de av beredningens förslag som han själv instämmer i och redan dag två efter avlämnandet av rapporten avvisa andra? Vilka andra principiellt viktiga förslag, som sex av sju riksdagspartier är överens om, kommer att avvisas och vad säger det om det fortsatta arbetet i beredningen?

Det tål att fundera över. Det skall bli intressant att höra hur de borgerliga ledamöterna och ordförande Lennmarker (m) ställer sig till detta.

Tidigare försvarsminister Mikael Odenberg tar chansen och lite skadeglatt säger han sig vara förvånad över att förslaget nu återkommer:

– Det där dömde regeringen ut för elva månader sedan och sa ”nej, vi ska inte ha en myndighet med ett övergripande krisledningsansvar, utan varje myndighet tar ansvar inom sitt område”, och ska någon myndighet pekas ut som ledande i en kris som berör flera samhällsområden då fattas det regeringsbeslut om detta, och det verkar inte som den nya försvarsberedningen vill finna sig i den avdömningen, säger Mikael Odenberg.

För specialintresserade i krishanteringsfrågor kanske det kan vara av intresse att redovisa några av beredningens slutsatser.

Det första gäller något så "heligt" som ansvarsprincipen. Beredningen skriver:

"Ansvarsprincipen – att den som ansvarar för en fråga under normala omständigheter även ska göra det under en kris – bör utvecklas så att alla aktörer även gemensamt skall bidra till att ta ansvar för helheten. För detta krävs starka strukturer som stödjer ett gemensamt synsätt på verksamheten. Därutöver krävs det sektorsövergripande strukturer och system. På så sätt skapas en helhet för att kunna hantera de allvarliga kriserna."

En annan viktig slutsats gäller utredningen Alltid Redo! En ny myndighet mot olyckor och kriser (SOU 2007:31). Beredningen sågar (på byråkratsvenska) hela utredningens perspektiv och förhållningssätt, och skriver:

"En ny samlad myndighet för säkerhet och beredskap är en förutsättning för att åstadkomma en kraftfull styrning och samordning av krisberedskapen. I den modell för den nya myndigheten som ovan nämnda utredning målar upp riskerar dock Sverige att åter hamna i en ineffektiv struktur som utvecklas utifrån olika verksamheters enskilda engagemang och förmåga. En sådan samlad myndighet måste få ett betydande sektorsövergripande ansvar."

Och så kommer vi till hur krishanteringen skall organiseras:

"Krisberedskapen på den politiska nivån har behandlats i utredningen om en nationell krishanteringsfunktion i Regeringskansliet, vars slutsatser regeringen avser implementera.

Landets högsta politiska ledning måste vid en kris vara väl underrättad och insatt genom nära kontakter med krishanteringsfunktionen samt utöva sitt ansvar genom nödvändiga regeringsbeslut och myndighetsutövning. Den funktion som avses inrättas fyller ett viktigt behov. Den bör ledas av principen att ansvaret för operativ krishantering på nationell nivå i ett akut läge ska ligga hos professionella tjänstemän som kan arbeta enligt ett joursystem. Det måste finnas kapacitet att snabbt hantera ofta motstridig information och komma fram till beslut om insatser av relevanta förmågor inom olika sektorer. Allt detta behöver kunna ske inom minuter snarare än timmar.

Krishanteringsåtgärderna inom Regeringskansliet är ett viktigt led i att skapa ett heltäckande krishanteringssystem. Det återstår dock att skapa en funktion som har till uppgift att samordna myndigheternas insatser när frivillig samverkan inte är tillräcklig."

Utan detta steg i förbättringsåtgärderna för det svenska systemet, har regeringen gjort halt precis i början av det som verkligen är relevant för att Sverige skall kunna hantera större sektorsövergripande kriser på ett bättre sätt. Det har gått många år sedan Tsunamin och vi står fortfarande i mångt och mycket och stampar.

Det sista jag vill nämna är kanske trots allt i det långa loppet det viktigaste av allt. Avsnittet om Sveriges krisberedskap inleds såhär:

"Den nationella krisberedskapen angår alla nivåer i samhället; individer, företag och arbetsplatser, kommuner och län liksom landets högsta politiska ledning. En väl fungerande krisberedskap kräver medvetenhet om det personliga ansvaret och kunskap på alla nivåer om hur man snabbt och effektivt agerar i händelse av en kris.

Individerna utgör den grund på vilken samhällets krishantering vilar. I dag finns en begränsad gemensam förståelse i det svenska samhället för vad en allvarlig kris innebär och vad som krävs för att hantera den. En sådan gemensam förståelse är viktig för att skapa balans mellan förväntningar och ansvar på olika ansvarsnivåer."

Detta handlar om att samhället aldrig står starkare än vad individerna ytterst kan åstadkomma. Hur långt sträcker sig det personliga ansvaret -vad du och jag kan och bör göra- i händelse av kris? Vilken styrka och uthållighet kan byggas upp i samhället, bara genom att individer har en större krisberedskap och kunskaper som är användbara för att ta hand om sig själv och kunna hjälpa andra?

Civilförsvarsförbundet har greppat vad det handlar om:

- Nu är det regeringens och riksdagens sak att se till att få med tillräckligt många aktörer på banan. En grundläggande mental krisberedskap och praktisk handlingsförmåga hos allmänheten är en förutsättning för samhällets förmåga. Det är först då vi får den generella krisberedskapsförmåga som behövs. Det säger Anders M. Johansson, generalsekreterare i Civilförsvarsförbundet, i en kommentar till försvarsberedningens rapport.

En intensiv dag

Klockan 06.45 ringde väckarklockan, det var dags att förbereda sig för en intensiv dag:

Försvarsberedningen överlämnade sin säkerhetspolitiska analys till Försvarsministern klockan 09.00 på Försvarsdepartementet.

Därefter, 09.30, var det presskonferens i Rosenbad. Den var välbesökt. Jag tycker att den stora nyheten fick berättigat genomslag; nämligen att försvarsberedningen för första gången inkluderar miljö- och klimatfrågorna i hotbilden. Och inte bara det, utan slår fast att klimatförändringarna är det största hotet.

Efter det var det dags att springa till Gamla stan och ett seminarium arrangerat av Folk och Försvar, med anledning av den nya rapporten. Inga överraskningar där, sånär som på att f.d. försvarsminister Odenberg dök upp och med illa dolda avsikter försökte få fokus på en konflikt mellan beredningens rapport och regeringens föreslagna åtgärder inom krishanteringsområdet.

Försvarsberedningen följer nämligen upp tidigare rapporter och återupprepar krav på att det skall finnas en funktion som har till uppgift att samordna myndigheter, då frivillig samordning inte är tillräckligt. Odenberg stoppade ju som bekant Anders Svärds (c) utredning om detta och därmed alla åtgärder på området.

Jag fick, med anledning av Odenbergs inhopp i debatten, anledning att uttrycka förhoppningar om att bytet på försvarsministerposten kanske medger att regeringen denna gång gör som riksdagens partier säger, som nästa steg efter de åtgärder som vidtagits inom regeringskansliets ram med en krishanteringsfunktion i statsrådsberedningen.

Klockan 15.30 var det dags att träffa miljöpartiets riksdagsgrupp. Vid tidigare dragningar har det ju inte varit helt klart hur de slutliga formuleringarna har sett ut, men nu efter justeringen kommer det inte flyttas ett kommatecken.

Nu väntar jag på att sätta mig på tåget i riktning mot Falköping. Jag är en trött, men belåten, miljöpartist som kan konstatera att 12 års arbete i Försvarsberedningen, bland annat med att få frågan om klimat- och miljörelaterade hotbilder att tas på allvar också i en försvars- och säkerhetspolitisk kontext, idag har givit resultat. Det känns bra. Lindrigt sagt.

Med tanke på Försvarsberedningens nya uppdrag finns det dock skäl att redan nu blicka in i framtiden. Försvarsmaktens perspektivplanering (del 3) landar strax innan jul. En tydligare signal än den som nu ges från 6 av riksdagens 7 partier är svårt att få. För den fortsatta processen hoppas jag verkligen inte att perspektivplaneringsrapporten står i bjärt kontrast till beredningens analys.

Med tanke på vänsterpartiets avvikande uppfattning till beredningens rapport (se länk ovan till rapporten) tror jag i mina mest dystra stunder att det ligger i farans riktning att vänstern och (delar av) Försvarsmakten bildar en ohelig allians om att få tyngdpunkten till nationellt försvar, från internationella insatser. Vänstern skriver ju bland annat i sin avvikande mening:

"Ett militärt försvar som är helt anpassat till internationella insatser i andra delar av världen kommer inte att skapa de rätta förutsättningarna för att försvara och verka i Sverige vid ett eventuellt angrepp" (...) För att Sverige ska kunna behålla sitt oberoende och suveränitet bör vi själva även kan upprätthålla ett försvar som är anpassat till den svenska miljön när vi inte kan sätta vårt tillit till andra länders försvarsmakter som inte är anpassat till exempelvis snö, is och kyla"(!).

Det sistnämnda låter som att vi inte kan lita på att andra hjälper Sverige, eftersom de inte kan verka i vårt klimat.

Jag har fått frågan under dagen, varför inte miljöpartiet också skriver isär sig från beredningens analys inom EU och Nato-frågan. Det enkla svaret är att miljöpartiet har skrivit avvikande uppfattningar i tidigare rapporter på dessa områden, rapporter då beredningen har formulerat nya mått och steg som Sverige skall ta i sin relation till dessa organisationer. I denna rapport tas däremot inga nya steg, sånär som på att beredningen trycker på att den civila snabbinsatsförmågan inom EU måste stärkas. Och det tycker miljöpartiet (kanske egentligen även vänstern?!) är bra. Det har därmed för min del varit viktigare att försöka påverka innehållet i analysen, t.ex. det som är ett nytt stort steg med klimatet, än att sitta och fila på en avvikande uppfattning. För det är ju så att när man försöker bli överens, då lyssnar man på varandra och ger och tar under den processen.

Jag kan ärligt talat inte peka på ett enda konkret avtryck som vänstern har satt i beredningens rapport, sånär som på denna avvikande uppfattning. Det är faktiskt ett problem för oppositionen. Det gäller tyvärr även den riktning som s-gruppen i Riksdagens försvarsutskott tar i försvarspolitiken. Läs och begrunda gårdagens försvarspolitiska budgetdebatt.

Några ytterligare länkar till dagens rapportering:

DN och här
Aftonbladet
Expressen
SvD

Lansering i Lördagsintervjun

Försvarsminister Sten Tolgfors satt i Ekots Lördagsintervju igår. Det var inget helt nytt som kom fram och jag tyckte han på det stora hela klarade sig bra. Han fick inga svåra frågor alls.

I samband med intervjun lanserades formellt Försvarsberedningens nya uppdrag. Det är både brett och djupt, och det tackar man för. Nu återstår bara att reda ut hur beredningens arbete ska ske i relation till den s.k. "Genomförandegruppen", som skall skrapa ihop de i budgetpropositionen aviserade besparingarna. Om denna grupp får ett brett mandat, att titta utanför materielanslaget, är det naturligtvis extra viktigt att man klarlägger proceduren. Det är inte intressant att arbeta fram någonting i beredningen, som sedan Genomförandegruppen levererar ett annat svar på, uifrån enbart ekonomiska avvägningar -eller för den delen något som Genomförandegruppen slår fast innan dess att beredningen har arbetat klart.

I det första pressmeddelandet som gick ut från Försvarsdepartementet om beredningens nya uppdrag står det:

"Förslagen ska bygga på följande principer:
- Sverige ska ha ett modernt, flexibelt och kostnadseffektivt insatsförsvar som ska kunna användas där det behövs för att värna svenska värden och intressen.
- Förhållandet att användningen av insatsförsvaret utgår från internationell samverkan, vilket ställer krav på interoperabilitet.
- Tillgänglighet, flexibilitet och rörlighet syftande till att kunna prioritera efterfrågade insatser ska vara styrande för insatsförsvarets fortsatta utveckling."

I nästa variant av pressmeddelande återfinns inte denna principiella inriktning. Istället återfinns ett uttalande av försvarsministern:

"- Sverige har en lång historia av blocköverskridande överenskommelser om säkerhets- och försvarspolitiken. Därför är det värdefullt om försvarsberedningens nya analys kan utgöra ett underlag för den proposition om en ny och fördjupad inriktning av försvarspolitiken som jag planerar att lämna till riksdagen hösten 2008, säger försvarsminister Sten Tolgfors."

En liten brasklapp där: "det är värdefullt om försvarsberedningens analys kan utgöra...".

Old Lady VS. Jerk in Mercedes

På förekommen anledning

I dagens Fokus under rubriken "Lappkast om gasledningen" behandlas processen kring frågan i Försvarsberedningen. Det finns anledning att göra några klarlägganden.

I artikeln drivs tesen att Försvarsberedningen så sent som förra veckan ansåg att gasledningen var ofarlig och att beredningen, efter oppositionens gemensamma artikel på Brännpunkt tidigare i veckan, nu tycker tvärtom.

Det är ju lite lockande att instämma i detta, utifrån rent partiegoistiska perspektiv, men det vore inte hederligt.

I artikeln står det att Försvarsberedningen, innan artikeln publicerades, hade gjort en annan bedömning. "Gasledningen var inget säkerhetshot, och fanns inte ens omnämnd i beredningens rapport". Detta understryks genom ett citat av kristdemokraternas representant i beredningen, Else-Marie Lindgren:

– Den säkerhetspolitiska dimensionen av gasledningen hade strukits.

Vidare står det att hon hade stridit för att ta upp frågan, men blivit överkörd.

Jag utgår från att detta är ett resultat av ett missförstånd mellan Else-Marie och journalisten. Gasledningsfrågan har naturligtvis funnits med i rapportarbetet under hela tiden. Ledamöterna har haft olika ingångsvärden och synpunkter under arbetets gång. Några har mer än andra lyft fram problem och några har mer än andra framhållit eventuella fördelar med en gasledning. Det är dock helt fel att säga att det inte har funnits med.

Jag utgår helt enkelt från att Else-Marie antingen är felciterad eller att hon under intervjun hade en tillfällig svacka. Det samma gäller för vänsterpartiets Gunilla Wahlén, som vid intervjutillfället redan sägs ha skrivit sin reservation, vilket förefaller vara ett intressant sätt att arbeta om man försöker påverka politiken.

"– Vi delar omvärldsanalysen. Men vi är inte överens med de andra om hur hoten ska mötas. Jag försöker få bort alla texter om ökat militärt samarbete, säger Gunilla Wahlén (v)."

Nåväl, nästa tisdag blir rapporten offentlig. Då får var och en bedöma resultatet.

"The Girl from al-Qatif"

Den 15 november skärpte en domstol i Saudiarabien straffet för en 19-årig våldtagen kvinna. Hon hade 2006 dömts till 90 piskrapp för att hon ensam hade träffat en man som hon inte var släkt med.

Den nya domen blev 200 piskrapp och sex månaders fängelse. Strax efter att de träffades blev de kidnappade under knivhot av sju män som senare våldtog kvinnan.

The Independent publicerar idag en intervju med kvinnan.

Dagens humorinslag

Mia Skäringer och Klara Zimmergren rules!

Jag tror att min make känner viss samhörighet med dessa två män. Jag kan inte sätta fingret på varför, en magkänsla. Bara en magkänsla.

Nytt jobb

Några beslut fattas trots allt i Försvarsdepartementet. Vid dagens regeringssammanträde lades några nya fundament till det kommande krishanteringssystemet genom två utnämningar:

Nils Svartz blir överdirektör och vikarierande generaldirektör för KBM. Det innebär förmodligen att det är han som sedan blir generaldirektör för den nya myndigheten, som uppstår genom en sammanslagning av Krisberedskapsmyndigheten, Räddningsverket och Styrelsen för psykologiskt försvar.

Samtidigt har regeringen utsett nuvarande generaldirektören vid KBM Lars Hedström till biträdande chef för Kansliet för krishantering i Statsrådsberedningen.

Jag vet inte om dessa tjänster har varit utlysta eller ej.

Tillfälligt avbrott?

Det framstår som om det är stopp i systemet på Försvarsdepartementet. Eller så är det ett sådant hemlighetsmakeri att saker händer, men det kommer inte ut. Lika illa oavsett, tycker jag. Det jäser av frustration på många håll just nu.

Pliktutredningen är fortfarande inte tillsatt. Är det ordförandefrågan som bromsar upp det hela? (Anm. Strategiskt borde det bli en centerpartist)

Noll information finns att tillgå om den i budgetpropositinen aviserade "genomförandegruppen", som skall hämta hem de aviserade besparingarna (personer, tidsförhållanden, konkret uppdrag?!). Inte heller några besked om hur denna genomförandegrupp skall förhålla sig till den aviserade materielförsörjningsstrategin, som skall komma under våren. Ingen ny information finns att tillgå kring de i budgetpropositionen aviserade besparingarna, och det faktum att de uppräknade materielprojekt som föreslås avbrytas, inte uppgår till en bråkdel av de pengar man vill hämta hem. Och när det gäller Försvarsmaktens del tre i perspektivplaneringen, som redan borde ha presenterats, är det alldeles tyst.

På måndag blir det försvarsdebatt i riksdagen. Försvarsutskottets budgetbetänkade debatteras (det har ännu inte publicerats). Då är försvarsministern med. Det ryktas också om att Tolgfors skall vara med i Ekots lördagintervju. Om det är riktigt, så är det två tillfällen i närtid där försvarsministern har tillfälle att ge lite besked om sakernas tillstånd.

Uppdatering: Nu är det inget rykte längre, utan ett faktum: Tolgfors utsätts för Ekots lördagsintervju.

Justerat och klart!

Idag justerade Försvarsberedningen sin säkerhetspolitiska analys. Innehållet får man dock vänta lite på, eftersom den inte överlämnas till försvarsministern och presenteras på en presskonferens förrän den 4 december. Efter presskonferensen blir det diskussion och debatt vid ett arrangemang av Folk och Försvar.

Jag dristar mig dock, i avvaktan på offentliggörandet, till att konstatera följande:

Överraskningarnas tid är ännu inte förbi!

Beredningen är ett uttryck för partipolitik när det fungerar som bäst - det sistnämnda är naturligtvis ett subjektivt omdöme, men det finns en styrka i att pröva, lansera och förkasta argument i en gemensam process där prestige lämnas utanför sammanträdesrummet. Det är dessutom en otroligt rolig och intressant resa att få vara med om.

Bilden visar delar av försvarsberedningen strax efter det att klubban gick i bordet och den kollektiva sucken av lättnad kunde pysa ut.

Darfur

Kvällens dokumentär om Darfur i SVT1, "Djävulen kom till häst", lämnade mig och maken oförmögna att tala om triviala saker om vad som hade hänt här hemma under dagen. Vi hade sett dokumentären, var och en på sitt håll. Jag hemma, han på hotellrum. Vi får prata i morgon istället, konstaterar vi över telefon.

Djävulen kom till häst är en amerikansk dokumentär från 2007. Som SVT skriver på sin hemsida: En nära skildring av tragedin i Darfur och amerikanen Brian Steidles möte med folkmordet. Som militär observatör skickades Steidle till frontlinjen för att dokumentera striderna. Maktlös kunde han bara fotografera det han såg. Det fyllde honom med en vrede så stark att han sade upp sig. Nu är han fast besluten att visa världen vad som händer i Darfur. Filmen är gjord av Annie Sundberg och Ricki Stern.

Jag hoppas att den går i repris.

I ett tillstånd av förtvivlan, uppgivenhet och frustration klickade jag mig in på Save Darfurs hemsida efter nyheter. Jag hittar ett citat:

“We are getting support without conditions from China…there is a feeling of fraternity and equality with them.”

Sudanese Finance Minister Elzubair Ahmed Elhassan—June 2007

Läs Save Darfurs aktuella PM om Sudan och Kina.

Gasmoras

Miljö­minister Andreas Carlgrens budskap från regeringen, att det rysk-tyska bolaget Nord Stream bör redovisa alternativa sträckningar för den planerade gasledningen i Östersjön, får idag kritik från oppositionspartierna på SvD:s Brännpunkt.

(s), (v) och (mp) ställer fyra krav på regeringen:

Regeringen ska ta tydlig ställning mot planerna att lägga en gasledning i Östersjön.

Samordna politiken med de and­ra Östersjöstaterna som motsätter sig att ledningen läggs på havsbotten

Regeringen ska stödja de baltiska staterna och Polen i deras ­ansträngningar inom EU för att Nord Stream ska utreda en dragning på land.

Tydligt och klart ta avstånd från planerna på att bygga en grenledning till Sverige från den aktuella gasledningen.

Partierna menar i debattartikeln att det är hög tid att regeringen tar frågan till riksdagen så att vi kan få ett ställnings­tagande som har parlamentariskt stöd. Eftersom det inte kommer någon proposition till riksdagen avser de tre partierna att väcka ett gemensamt utskottsinitiativ för att få en demokratisk förankring.

–I företagets information framstår det som om östligare dragningar bättre skulle kunna undvika miljömässiga problem och risker, menade Carlgren när han uttalade sig från Nordiska rådets session i Oslo den 1 november.

Carlgren ger strutsmentaliteten ett ansikte. Som miljöminister i en regering som faktiskt har tryckt på Östersjömiljöns betydelse, är det mer än lovligt passivt. Regeringens ståndpunkt är alltså att man i den kommande miljökonsekvensbeskrivningen enbart skall kräva en redovisning av en alternativ sträckning på havsbotten.

Jag tycker att hela frågan är otroligt dåligt och klantigt skött från regeringens sida. Linjen hittills har varit att stoppa huvudet i sanden. Trots starka protester mot gasledningen från miljöhåll oh från andra Östersjöstater, har regeringen under lång tid bara sagt att man inte tänker säga något förrän man har en konkret ansökan på bordet.

Mona Sahlin får följande fråga i Ekot: Frågan om gasledningen var ju aktuell redan innan det blev maktskifte i Sverige. Hur hårt tyckte du att den socialdemokratiska regeringen drev frågan?

– Jag tyckte att vi drev den hårt. Det är ju först nu hela processen har kommit i det läget att det är regeringar som via just miljökonsekvensanalysen kan agera, säger Mona Sahlin.

Det är naturligtvis en historieförfalskning.

Självklart är det så, att om man verkligen vill påverka gasledningens dragning m.m., så skall man liksom vid alla andra typer av förhandlingar gå ut hårt från början. Under alla omständigheter skall man inte sitta tyst i båten och bara vänta på att en färdig ansökan ramlar ner. Då får man bara en vän, och det är bolaget som utformar ansökan. Grannländer, oroliga människor på Gotland och miljöengagerade personer runt hela Östersjön blir knappast imponerade av den svenska regeringens "tuffa krav"...

–Vi är förberedda på den svenska regeringens krav om att en mycket omfattande analys av riskerna för miljön och säkerheten ska göras. Vi ska presentera alla de uppgifter som behövs, säger Jens Müller vid Nordstream. Han räknar med att företagets ansökan lämnas in i december och låter meddela att bolaget har mycket god kontroll på alla metallföremål som finns på bottnen och att man definitivt kommer att undvika alla sådana områden.

Bara det sistnämnda borde vara tillräckligt för regeringen att förstå att man har hoppat i galen tunna.

Tjetjenien, i rikning mot Sharia?

För ett tag sedan undrade jag om Tjetjenien under Kadyrov går i riktning mot ett medeltida kalifat mellan Svarta havet och Kaspiska havet?

Moscow Times skriver att Kadyrov har uppmanat alla kvinnor att täcka sitt huvud, ett uttalande av många som går i samma riktning.

"The recommendation, made by Kadyrov during a television address last week, was not a legally binding order or legislation passed by the regional parliament. Several government institutions in the capital Grozny, however, including the main government-owned publishing house, posted signs earlier this week forbidding women without headscarves from entering, and guards were enforcing the rule. Human rights activists reported that at least two universities had also barred women without covered heads from attending classes."

Kadyrov har (ännu?) inte talat om att införa Sharia-lag i Tjetjenien. Eller återinföra, kanske man ska säga, eftersom Tjetjenien faktiskt implementerade Sharia under 90-talets korta självständighet.

Vattenfall tar priset

Om moderaternas nyfunna miljöengagemang (se tidigare inlägg) bör välkomnas, lämnar följande satsning däremot en dålig smak i munnen:

Vattenfall har i ett samarbete med tidningen National Geographic tagit initiativ till Combat Climate Change, vilket är en europeisk tävling om energilösningar för framtiden. Den 9 november fick vinnarna i tävlingen ta emot priset på House of Sweden i Washington DC, ur kungens hand.

Syftet med tävlingen Combat Climate Change är att stimulera engagemanget för klimatfrågorna och det finska vinnarbidraget fokuserar på den ohållbara energiförbrukningen, som exempelvis fossila bränslen och ett slöseri med energi, på global nivå.

Läs det igen: ...den ohållbara energiförbrukningen, som exempelvis fossila bränslen....
Det är alltså Vattenfall och National Geographic, som osmakligt nog har lånat ut sig till detta spektakel, som har utsett vinnaren!

Vi snackar alltså om ett företag som i april i år firade bygget av ett nytt stort kolkraftverk i Sachsen, har hundrafaldigat ökat sina koldioxidutsläpp, ökat sitt kärnkraftsinnehav i Tyskland, försökt att öka de svenska koldioxidutsläppen med ett par miljoner ton per år genom planerna på att bygga om det oljeeldade reservkraftverket i Stenungsund för helårsdrift samt klart markerat att man inte vill avveckla kärnkraft m.m.

Finns det ingen paragraf någonstans som förbjuder sånt? Falsk marknadsföring? Någon?

Moderatprat

Moderaterna putsar på sin miljöprofil. Med sajten "Miljösmart" försöker man bryta ny mark. Ökat miljöengagemang är bra och skall välkomnas. Det finns vare sig tid eller någon poäng i att ägna sig åt partipolitiskt revirtänkande, speciellt mot bakgrund av IPCC:s rapporter om klimatförändringarna. Ju fler som driver på (inte bara i retoriken utan i praktiken), ju bättre är det naturligtvis.

Men varför, varför?!, gör de sajten lite... gullig? Varför kör de med ett "barnsligt" skrivstilstypsnitt? För att det är så de uppfattar att miljöfrågan skall kommuniceras naturligtvis. Inget nytänkande så långt. Jag får hoppas på innehållet istället. Som sagt, det går an att prata -eller sajta kanske man kan säga i det här fallet- men nu återstår att se vad som kommer ur den här miljösatsningen i praktisk politik. Och det är ju ändå det som betyder något.

Ur debatten

Försvarsberedningen och Försvarsutskottet träffade försvarsministern ikväll efter en händelserik dag i riksdag och beredning. Tidigare under dagen kom ministern med ett förväntat besked om att en parlamentarisk pliktutredning är under formation. Detta med anledning av att riksdagen idag debatterade frågan och ett enigt utskott har krävt detsamma.

Måtte direktiven till utredningen vara tydliga på vilka tidsförhållanden som skall råda. Utredningen får inte dra ut på tiden, frågan är mogen, för att inte säga övermogen, efter att ha diskuterats länge och väl. Jag hoppas därför att Karin Enströms (m) ord om år i debatten var en ren felsägning: "Sedan kommer vi säkert, jag vet inte om hur många år, att få återkomma till kammaren och förhoppningsvis debattera pliktfrågorna i framtiden."

Dagens roligaste yttrande fällde Allan Widman (fp) apropå ett tidgare replikskifte mellan vänstern och centerpartiet, där centern kritiserade vänstern för ett ofinansierat förslag om att dubblera antalet värnpliktiga:

"Om något parti vill satsa på industrin får det effekter i andra änden av den verksamhet som Försvarsmakten bedriver. Vill man ha många soldater utbildade varje år blir effekterna densamma. Det är väl uppenbart att en nivåsänkning av vårt försvarsanslag på i storleksordningen drygt 7 miljarder samtidigt som vi fördubblar volymen på värnpliktsutbildningen skulle ge mycket svårartade konsekvenser för arbetet på den internationella arenan. Här hemma skulle det bli något av en folkets befrielsearmé som barfota fick upprätthålla beredskapen i de småländska skogarna."

En annan lustig debatt i riksdagen skedde i tisdags kväll mellan Peter Jonsson (s) och försvarsministern, med anledning av en interpellation om Försvarsmaktens marina förmåga.

Jonsson talar sällsynt tydligt klarspråk och summerar socialdemokraternas försvarsmaterielpolitik:

"Herr talman! Jag vill tacka försvarsministern för svaret på min fråga om vi har något marint försvar kvar i framtiden. Svaret lämnar dock ett antal frågetecken som jag vill ha utredda i dag. Det är inte bara för mig själv utan också för de hundratals utvecklingsingenjörer, konstruktörer, industriarbetare och officerare som blir berörda av regeringens och Moderaternas beslut att lägga ned stora delar av den framtida marina förmågan."

Det är alltså rena sysselsättningsargument som bär upp värnandet om försvarsindustrin som socialdemokraternas grupp i Försvarsutskottet har gjort till sin ljudligaste politik den senaste tiden. Man kanske borde byta utskott?

Riksdagsdebatt om pliktfrågan

I morgon, onsdag, debatterar riksdagen Försvarsutskottets betänkande 2007/08:FöU3 Vissa frågor rörande totalförsvarsplikt m.m.

Utskottet skriver i sitt betänkande att frågan om hur Försvarsmaktens personalförsörjning ska utformas är en av de viktigaste frågorna – kanske den viktigaste – för Försvarsmaktens fortsatta utveckling. Utskottet framhåller behovet av den översyn av lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och dess tillämpning som regeringen har aviserat (men ännu inte har tillsatt).

Utskottet håller på att tappa tålamodet: "Det är därför angeläget att ett sådant utredningsarbete inleds."

Utskottet deklarerar också att denna utredning, mot bakgrund av den grundläggande betydelse som den kommer att få och att eventuella förändringar av totalförsvarsplikten måste ha ett brett parlamentariskt stöd, ska vara parlamentariskt sammansatt.

Vänsterpartiet har en reservation till betänkandet:

"Ett nytt utbildningssystem har nyligen införts av Försvarsmakten. Under kommande år beräknas uppskattningsvis ca 8 300 värnpliktiga genomsnittligt att kallas in till utbildning. Vart tredje utbildningsår beräknas emellertid endast ca 5 000 värnpliktiga att kallas in till utbildning, varav ca 1 500 till armén. Vänsterpartiet menar att antalet värnpliktiga som kallas in till utbildning bör ökas till det dubbla för att säkra att försvaret får en god personalförsörjning och beredskap i framtiden såväl i Sverige som för insatser utomlands."

De är väldigt ensamma om att anse det.

Gemensam värdegrund?

Under ett möte med Fredrik Reinfeldt i Paris den 3 oktober chockade Nicolas Sarkozy sin omgivning med en lång antimuslimsk monolog. Aftonbladet skriver att presidenten sade att "Det finns för många muslimer i Europa". Nicolas Sarkozy ska också ha gjort förvirrade utläggningar om civilisationernas krock.

Det är med tillsammans med denne man som Sverige planerar för ordförandeskapet i EU.

I en intervju i den tyska tidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung säger den franske försvarsministern, Hervé Morin att Paris kommer trycka upp försvarsfrågan högt upp på agendan under sitt ordförandeskap.

EUobserver rapporterar:

Mr Morin described European defence as an "absolute priority" which is at least as important for European integration as the EU's common currency, the euro.

"With the common currency, we have created a strong symbol for Europe. But nothing can better express the European community of fate than common defence, a common sense of Europe's threats and security interests," he said.

"A kind of European conscience can grow over the question where, if need be, we want to defend our values with weapons," he stated. "This is why during the presidency of the European Council in the second half of 2008 we would like to press ahead with a Europe of defence.

Vilka värden är det Frankrike vill försvara? Vilka gemensamma värderingar omfattar unionen?

När man diskuterar Europeisk värdegemenskap brukar man säga att den kommer till konkret uttryck i den av Europarådet fastställda Europakonventionen till skydd för mänskliga rättigheter. Jag tror inte, mot bakgrund av tongångarna från Frankrike och en del andra EU-länder, att det kommer att räcka som en förklaringsmodell framöver.

Det närmar sig målgång

Försvarsberedningen lämnar sin säkerhetspolitiska rapport till försvarsminister Sten Tolgfors den 4 december. I samband med detta arrangerar Folk och Försvar ett seminarium tillsammans med Försvarsberedningens ledamöter.

Seminariet syftar till att offentligt diskutera rapporten och beredningens slutsatser. Ett antal experter kommer att kommentera de viktigaste slutsatserna och diskutera dessa tillsammans med beredningens ledamöter: Peter Haldén, dr. Totalförsvarets forskningsinstitut, Barbro Hedvall, ledarskribent Dagens Nyheter, Tomas Ries, direktör Utrikespolitiska Institutet, Bo Huldt, professor Försvarshögskolan och Annika Ström Melin, journalist.

Reklam: Lyssna på Konflikt!

Lyssna i efterhand på lördagens Konflikt i P1, här.

Var åttonde soldat som återkommer från Afghanistan söker psykologhjälp. Omställningen av det svenska försvaret från ett invasionsskydd till en försvarsorganisation som ska delta mer aktivt i internationella krishärdar ökar riskerna för skador och död.

Hur väl förberedda är soldaterna på de situationer och hot de kommer att möta? Är det svenska samhället redo? Om detta handlade dagens Konflikt.

I programmet medverkade Försvarsmaktens insatschef Anders Lindström, Per-Erik Korström, veteran med lång erfarenhet av utlandsmissioner och utbildning av soldater för internationell tjänst, försvarsminister Sten Tolgfors, hans företrädare Mikael Odenberg samt Allan Widman (fp) som är regeringens utredare av den svenska veteranpolitiken.

Klimat i ett konfliktperspektiv

"Världen står på randen till en katastrof", sade idag FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon när FN:s klimatpanel IPCC idag presenterade den sammanfattning av de tre rapporter som IPCC lagt fram tidigare i år, och som alla länder nu ställer sig bakom. Resultatet ska nu utgöra grunden till nästa stora klimatavtal efter Kyotoprotokollet.

Center for Defense Information (CDI) redovisar ett nytt projekt om relationen mellan klimatförändringar och internationell säkerhet.

De har skapat en visuell demonstration, i form av en världskarta, för att uppmuntra tänkande kring klimat i ett konfliktperspektiv. Se här.

Realistisk övning?

Regeringen låter meddela att en överenskommelse har träffats med USA om att delta i NBGs slutövning med ett amerikanskt C17-flygplan. Syftet med detta är att studera planering och att öva i- och urlastning i denna typ av flygplan.

- Samarbete med länder som har stor transportkapacitet är viktigt, och det är glädjande att slutövningen kan ta del av det amerikanska transportflygplanet. Det visar på de goda relationer som finns mellan Sverige och USA, säger försvarsminister Sten Tolgfors i pressmedelandet.

Det blir säkert en intressant övning och allt det där. Men det är ändå lite märkligt att den NBG som skall ha beredskap det första halvåret 2008 övar i och urlastning i ett C17-plan.

En generell brist i hela Europa är tillgången till transportflyg i samband med detta. Av denna anledning förhandlar Sverige om en multinationell resurs för strategiskt transportflyg som kallas Strategic Airlift Capability (SAC). Avsikten är att det ska säkerställa Sveriges långsiktiga behov av flygtransporter. De C17-transporter som SAC-samarbetet kommer att kunna erbjuda, är dock inte operabla förrän i mitten av 2008 (när beredskapsperioden är slut). Full kapacitet väntas vara uppnådd 2009. Det förefaller med andra ord som att NBGn övar på något som inte kommer att inträffa.

Möjligen kan det ändå bli lastning i gigantiska transportflygplan, även för den nu aktuella NBGn -om än inte i C17. Det andra samarbetet man har ingått, i syfte att fylla kapacitetsgapet fram till 2008-2009 (Strategic Airlift Interim Solution, SALIS), omfattar nämligen enorma civila Antonov-plan från Ukraina. Dessa plan låter sig dock inte landas på vilken jordplätt som helst och därmed är det många konfliktområden där de inte är användbara.

Jag skulle tro att en mer realistisk övning hade kunnat gå ut på att en mindre och lättare förstyrka hade transporterats med Herculesplan, medan den tyngre materialen hade körts på köl och därigenom behöver övas på att ta sig till en större hamn. Och sedan kommer den trixiga biten - hur man får den tunga materielen till insatsområdet från ankomsthamnen, utan att man kör slut på den innan den ens är på plats.

Anmärkning: Det är sedan lång tid känt att det råder kapacitetsbrist i Europa för strategiskt transportflyg. För några år sedan förekom planer på att Sverige på egen hand skulle införskaffa C17-plan för detta ändamål, något som främst finansdepartementet (och de dåvarande samarbetspartierna) hade synpunkter på.

När den borgerliga regeringen tillträdde gavs det besked om att det inte blir något inköp, utan att Sverige istället förhandlar om att ingå som part i vad som kallas "Strategic Airlift Capability (SAC)", tillsammans med 15 Nato-länder samt Finland. Avsikten är att det ska säkerställa Sveriges långsiktiga behov av flygtransporter. Förhandlingar pågår och resultatet kommer att underställas riksdagens prövning.

Karla lämnar riksdagen

Karla López, miljöpartistisk riksdagsledamot och ersättare i försvarsutskottet, skriver i ett pressmeddelande (se GP och SvD) att hon lämnar riksdagen på grund av att "miljöpartiet inte tillåter mig att driva en pacifistisk politik i riksdagen".

Hon säger också att hon har utsatts för trakasserier samt att det har florerat förtalskampanjer mot henne i partet. Vidare säger hon att hon inte har fått stöd någonstans i partiet för den pacifistiska politik hon vill driva och att det inte finns plats "för människor som är självständiga och tydliga i miljöpartiets riksdagsgrupp".

Artiklarna redovisar inte vad det är hon inte anser sig ha fått stöd för mer exakt. För en tolkning av vilken politik hon har drivit kanske riksdagens sammanställning över vad hon har sagt och gjort, ge en bakgrund.

Jag sitter inte i miljöpartiets riksdagsgrupp och har därmed långtifrån den kompletta bilden av detta, jag har dessutom enbart träffat Karla vid några få tillfällen, samt talat med henne ett par gånger i telefon när hon har haft frågor. Senaste gällde det att hon ville ha information om säkerhetsrådets resolution 1325 och jag uppmanade henne att skriva en bra motion om kvinnors roll i konfliktlösning till den skrivelse om strategi för militära och civila internationella insatser som snart läggs på riksdagens bord. Kan jag ha gett uttryck för bristande stöd och sagt saker som uppfattades som trakasserier? Jag rannsakar mig själv, men jag tror inte det (det betyder inte att Karla har fel, det ligger ju i sakens natur att man kan vara blind för det egna beteendet).

Som en av partiets försvarspolitiker känner jag att jag måste ge mig in lite i frågan. Jag kom ju själv in i Riksdagen som ung kvinna och gav mig, precis som Karla, in i försvarspolitiken. Det var inte sällan som jag befann mig i en minoritet i riksdagsgruppen. Om man vill ändra en partilinje och påverka politiken, handlar det som jag ser det om hängivet arbete (arbete och åter arbete!) samt att man måste själv tillämpa och tolka andras synpunkter utifrån att de allra flesta kan skilja på sak och person.

Miljöpartiets gruppledare, Mikaela Valtersson, avvisar kritiken och säger att det inte alls stämmer: "I stället handlar det om personliga problem. Hon har hela tiden haft svårt att anpassa sig till riksdagens arbete och har inte klarat av sitt riksdagsuppdrag".

Det är olyckligt om väldigt allvarliga anklagelser om trakasserier och förtalskampanjer förblir allmänt hållna och därmed svåra att bemöta. Ut i ljuset med dem! Förtalskampanjer och trakasserier som är så svåra att de tvingar en riksdagsledamot att lämna sitt uppdrag, bör naturligtvis bli föremål för omfattande undersökningar. Det finns lagparagrafer för sådant. Det ger också riksdagsgruppens ledamöter, Karlas forna medarbetare, möjlighet att ge sin syn på anklagelserna.

Avundsjuk på utskottsledamöter

Det finns tillfällen när man mer än annars önskar att riksdagens utskottssammanträden vore öppna för allmänheten. Idag är ett sådant tillfälle.

Försvarsutskottet har en föredragningslista som inte lämnar något övrigt att önska.

Först en dagning av Försvarsmakten om EU:s föreståendeförsvarschefsmöte (CHOD). Sedan blir det pulshöjning när Statsrådsberedningen informerar om regeringens och Regeringskansliets jour- och krishanteringssystem. Och som grädde på moset kommer Försvarsdepartementet för att redovisa Försvarsmaktens reviderade materielplan.

I underlaget inför mötet återfinns en PM om "Parlamentariskt inflytande över försvarsmaterielanskaffning". Gissningsvis kan man där läsa om vad utskottet har uttalat (och riksdagen bslutat) genom åren när det gäller möjlighet till formellt beslutsfattande, insyn och transparens i materielprocessen. Det är en lång lista.

En lämplig fråga att ta upp med Försvarsdepartementet under dragningen är ju, mot bakgrund av alla dessa riksdagsbeställningar, hur man måste formulera sig så att besluten når fram?

Home sweet home...

Det blev inte något bloggande från Försvarsberedningens resa till Kina och USA. Det berodde dels på ett intensivt program och dels på avsaknad av trådlösa nätverk vid rätt tillfälle.

Det kommer ta lite tid att smälta alla intryck och budskap. Men för alla de som eventuellt undrar om det var klokt av beredningen att åka utomlands i tio dagar när den rapport som vi arbetar med snart skall överlämnas till regeringen, till er vill jag säga att beredningen trots ett tätt program utnyttjade varje tillfälle att arbeta med rapporten. I en lounge i San Francisco, på ambassaden i Washington efter dagens program, på hotell (istället för att sova, enligt principen det kan man göra när man är död)...

Det är effektivt att kunna föra samtal med alla inblandade kring de frågor vi diskuterade, ingen som skyndade iväg till riksdagsgrupp eller andra möten (eller kunde fly undan!), utan diskussioner fortsatte under transporter till möten, under flygningar och vid måltider.

Ordförande Göran Lennmarker (m) går från klarhet till klarhet och imponerade på samtliga ledamöter med brillianta sammanfattningar, skarpa frågor och över huvud taget ett skickligt sätt att leda delegationen. Ambassaden i Beijing hade utformat ett oerhört gediget program, Sheriffen i Los Angeles, med sitt resoluta intryck, kommer jag att minnas länge liksom det gula täcket över Beijing (värre sedan sist jag var där) och informationen om att där öppnas två kolkraftverk i veckan. Den nya ambassaden, Sweden House, i Washington, både förtjuste och förbryllade en aning, det sistnämnda med anledning av att man har byggt det med material från många platser på jorden, utom från USA eller Sverige.

Programmet under hela resan, i Beijing, Los Angeles och Washington D.C, illustrerade det faktum att försvars- och säkerhespolitik omfattar långt mycket mer än de militära frågorna.

Flit är orsaken till allt elände

Fyrabarnspappan, tillika riksdagsledamoten, deckarförfattaren, justitieutskottsordföranden, fotbollsspelaren i AIKs veteranlag och i Djursholms FF i div 4, advokatbyråägaren och försvarsadvokaten Thomas Bodström (s) har i dagarna återtagit sex inlämnade interpellationer till justitieminister Beatrice Ask (m).

Det är inte förvånande. Mer förvånande är att han över huvud taget hade tid att lämna in dem.