TT är kunskapskälla i Försvarsmaktens CFE-analys

Under eftermiddagen idag kom en av de märkligaste kommentarerna som jag har sett på Försvarsmaktens hemsida.

Under rubriken "Ryssland en viktig aktör" vill Försvarsmakten att omvärlden skall ta till sig detta:

"- Vi följer kontinuerligt utvecklingen i Ryssland, som är en viktig aktör såväl regionalt som globalt. Det säger Försvarsmaktens strategichef Jörgen Ericsson med anledning av att Ryssland upphävt sin tillämpning av CFE-avtalet."

Man frågar sig om någon trodde att Försvarsmakten inte följer utvecklingen i Ryssland?

Å andra sidan, när Försvarsmakten direkt efter denna upplysning återger TT-text om basal CFE-historik (!), ja då undrar man:

"CFE-avtalet begränsar antalet förband och tunga vapen som får utstationeras mellan Atlanten och Uralbergen.Ryssland har tidigare hotat lämna pakten med motiveringen att väst inte har ratificerat dess ändrade version från 1999, som tar hänsyn till situationen efter kalla kriget. Väst har inte velat godkänna den uppdaterade versionen så länge Ryssland har kvar sina baser i Georgien och Moldavien, rapporterar TT."

Till sist framför man det här:

"- Ryssland är en viktig aktör med en stark ekonomisk utveckling i vår närhet, och vi följer utvecklingen noga i vår omvärldsbevakning. Utvecklingen i Ryssland är, som Försvarsmakten tidigare nämnt, också en viktig faktor vi tar hänsyn till i vår perspektivplanering, säger Jörgen Ericsson, och fortsätter:- Ryssland utgör inget som helst hot mot Sverige. Att man innehar och utvecklar en militär förmåga är i sig inget hot, hotet uppstår om man har en vilja att utnyttja förmågorna." Sedan följer en länk till perspektivplanen.

Jag kliar mig i huvudet och undrar vad det är man vill ha sagt? Är det Försvarsmaktens (öppna) analys av Putins CFE-besked idag? Tur att TT finns.

Man kan också läsa SvD och titta på BBC.

Väntad vändning

Ingen borde vara förvånad över dagens besked från Moskva. Putin varslade redan i april om ett moratorium för det ryska CFE-engagemanget. Redan då stod det klart att han tänkte ta till det tunga (diplomatiska) artilleriet om amerikanerna envisades med planerna på missilförsvar i Europa. Det har skett förr. Så, trots till synes trevliga fiskeutflykter med president Bush nyligen, framhärdar Putin lika envist sitt motstånd som amerikanerna verkar angelägna om att fullfölja planerna.

CFE-avtalet (Conventional Forces in Europe) lade en grund för den nya europeiska säkerhetsarkitekturen efter kalla krigets slut, när det slöts 1990 mellan Nato och dåvarande Warsza-wapakten. Avtalet medförde en historisk minskning av antalet stridsvagnar, pansrade stridsfordon, artilleripjäser, attackhelikoptrar och stridsflygplan i Europa. Avtalet reglerar även hur många officerare och soldater det får finnas.

Jag minns diskussioner i försvarsberedningen när jag ville lyfta det märkliga i att Sverige, när avtalet öppnades för nya medlemmar, inte anslöt sig trots att vi ofta tryckte på hur viktigt det var för svensk försvars- och säkerhetspolitik. Men nej, i stället för att ansluta oss till CFE-avtalet -förmodligen den viktigaste regimen för europeisk rustningsstabilitet- förbehåller vi oss rätten att rusta upp så fort vi tycker att det är nödvändigt. Det är tur att inte alla tänker som Sverige, kan man tycka, apropå det som just nu händer i Moskva.

(Det var inte bara vara jag i försvarsberedningen som tyckte det verkade rimligt med en svensk CFE-anslutning, men Försvarsmakten och flertalet politiska partier ansåg att det slog undan benen för hela anpassningsprincipen, dvs. "rätten" att rusta upp om det börjar torna upp sig mörka moln vid horisonten).

Borg vill spara på försvaret

Finansminister Anders Borg har förmodligen orsakat både skrämselhicka och många förvånade utrop (inom och utom borgerligheten) med sitt försvarsbesparingsutspel i Almedalen. Det verkar visserligen råda förrvirring om huruvida det rör sig om fyra miljarder lägre ram per år, eller fyra miljarder sparade kronor fram till 2010. Men ambitionen är utstakad, förankrad med de borgerliga partiledarna och budskapet ute i luften.

Många var de som trodde att försvarsanslaget och materielsatsningarna var "säkrade" med en moderatledd regering. Starka krafter inom Försvarsmakten vädrade t.ex. potential att flytta fokus tillbaka till nationell försvarsförmåga, ja till och med en ökad nationell ambition nu när det skulle vara slut med nyckfulla besparingar. Många försvarspolitiker inom borgerligheten tvår nu sina händer och undrar om någon gräver fram de förbittrade tal som de har hållit över miljöpartiet, vänstern och regeringens samarbete på förvarsområdet och de bespringar som genomfördes under de åren.

Det är klart att det går att spara inom materielbudgeten. Det är fortfarande delar av materielplanen som inte tål en operativ granskning (dvs. om det är operativt nödvändigt med hänsyn till ambitionsnivå och internationella insatser). Borgs finansdepartement har förmodligen inte gått på djupet med detta, de vill bara ha in pengarna, men försvardepartementets statssekreterares materielarbetsgrupp är säkerligen förhållandena på spåret.

Men, för att få trovärdighet, för att få alla att dra åt samma håll och en hållfasthet i besluten måste man måste koppla ihop omvärldsanalys, ambitionsnivå, operativa krav och materiel samt system för utbilding och personalförsörjning. Det går lika dåligt att börja med att säga att vi måste öka ambitionen utan att på ett trovärdigt sätt kunna visa varför, som det går att börja med besparingen utan att visa vad man har för idé med det. Då är det om detta, själva proceduren, och inte det som är viktigt på riktigt som diskussionerna handlar om.

Almedalen

Nu är det snart dags att ge sig av i riktning mot Visby och Almedalen. Jag skall delta i ett seminarium som Cogito, den gröna idéverkstaden, ordnar om klimat och säkerhet.

Väl där kan man besöka hur många seminarier och informationsträffar som helst. För att inte tala om alla man helt enkelt springer på och som har något de vill föra fram. Många satsar stort, med egna rapporter, utredningar och genomarbetade "utspel" framtagna för Almedalssatsningen.

Samtidigt, i media läser man att det är ett vuxenkollo. Politikerbloggen skriver, på sin specialsajt om Almedalen, att man vill ha hjälp att utse Almedalens snyggaste kvinnor och män. Och på deras blidblogg förekommer mest turister, poliser och polisbilar (!), egna kompisar samt bilder på flaskor och glas...

Att det är kul att vara där, om man är samhällsintresserad och dessutom har något (i eget tycke) viktigt att säga samt öppna öron för vad Organisationssverige har på gång, det är sannerligen inte fel. Tvärt om! Men om det någon gång blir mer party än politik kommer Almedalen gå till botten och förtvina.

Mot korruption i Norge

Det är intressant att studera hur regeringen i Norge formulerar sig kring korruption inom försvarssektorn. Läs t.ex. statssekreterare Espen Barth Eides inledningsanförande vid Transparency International Norge årsmöte.

"Selv er vi for tiden midt oppe i en granskings- og oppryddingsprosess etter at Forsvaret har opplevd noen uheldige episoder i vår næringslivskontakt. Samtidig med denne prosessen har vi gjort mye for å skjerpe fokus på holdninger og etikk, og for å klargjøre gjeldende bestemmelser og retningslinjer for næringslivskontakt, både internt og i forhold til industrien og våre potensielle leverandører."

Från Finland: Försvarsförvaltningen förbereder sig inför klimatförändringen

I Finland lämnas sällan något åt slumpen. På andra sidan Östersjön har nu klimatfrågorna fått en egen process inom Försvarsförvaltningen. På det finska försvarsdepartementets hemsida kan man läsa att försvarsminister Jyri Häkämies har tillsatt en arbetsgrupp som "skall utreda hur försvarsförvaltningen anknyter sig till klimatförändringen."

Motiveringen lyder:

"Klimatförändringen betraktas nationellt och internationellt som en av de största samhälleliga utmaningarna. Även försvarsförvaltningen berörs. (...) Arbetsgruppens uppgift är att utreda sambandet mellan klimatförändringen och försvarsförvaltningen, samt att ge förslag om hur försvarsförvaltningen kan inom sin verksamhet motarbeta klimatförändringen. Arbetsgruppen bör även ge rekommendationer om hur förvaltningsgrenen kan anpassas till förändringarna. Arbetsgruppen bör slutföra sitt arbete tills den 30.4.2008."

Iran

Något att lägga till, vid sidan av oron för Irans förmodade kärnvapenprogram - och klimatet hårdnar än mer.

"Evidence that Iranian territory is being used as a base by al-Qaeda to help in terrorist operations in Iraq and elsewhere is growing, say western officials.

It is not clear how much the al-Qaeda operation, described by one official as a money and communications hub, is being tolerated or encouraged by the Iranian government, they said."

För en bra överblick över den senaste utvecklingen se här.

KAL's cartoon

KAL's cartoon i The Economist

Semestertider

Semester, sade någon, är den korta tiden mellan planeringen och minnena. Jag vet inte hur jag egentligen föreställer mig hur en "riktig" semester ser ut, men med små barn, mat- och sovklockor, pågående jobb som fogas in i skarvarna och behov av att hitta på någonting, blir det i alla fall inte så mycket (ingen) tid i hängmattan. Det blir en annorlunda tillvaro än när jobbet och förskolan lägger ramarna.

Jag vet inte hur semester från bloggande kan beskrivas, men ovanstående tillvaro är i varje fall orsaken till att den här bloggen endast uppdateras sporadiskt den närmaste tiden.

Hot eller löfte, det avgör mottagaren.

Han heter Shakeel

Gudmundson kan nu i SvD, genom nyhetsbyrån AFP, berätta vem som bloggvärlden har döpt till "Islamic Rage Boy". Han heter Shakeel Bhat och är 31 år gammal. Och, skriver Gudmundson, han är verkligen arg.

"Det hade förstås varit intressant att läsa en intervju med de fotografer, bildredaktörer, redaktörer och nyhetsbyråchefer som skapat detta monster, men mötet med killen själv är naturligtvis spännande i sig."

Värnplikt med förhinder

Jag gillar inte Försvarsmaktens argumentation kring beslutet att inte kalla in ca 600 ungdomar som egentligen var uttagna till värnpliktsutbildning. Det är tydligt att man vill hänvisa till den belastning som internationella insatser utgör, istället för att säga som det är: Dålig planering.

På www.mil.se sägs bland annat:
"Försvarsmaktens internationella åtaganden tar också stora resurser i anspråk, samtidigt som officerare som genomfört utlandstjänst enligt det nya avtalet måste ta ut ledighet. Dessutom har antalet avgångar i samband med omställningen av Försvarsmakten på vissa håll varit större än väntat."

På det här sättet får de som är motståndare till internationalisering och internationella insatser vatten på sin kvarn. Och man kan lite underförstått sådär hänvisa till politiska beslut om NBG och internationella missioner som ställer till det för våra värnpliktiga.

Ett sårbart samhälle

Riksrevisionen har granskat regeringens och Svenska kraftnäts insatser för att kunna hantera ett omfattande och långvarigt elavbrott. Rapporten ingår i en serie granskningar på temat Hoten mot samhället. Syftet är att granska hur viktiga samhällsfunktioner fungerar, så att människor kan känna trygghet och säkerhet.

Resultatet av granskningen är nedslående. Regeringen har inte underlag för att kunna bedöma om det som gjorts är tillräckligt för att förebygga en sådan händelse. Om ett omfattande elavbrott skulle inträffa är också statens förmåga att hantera det bristfällig.

Lennart Grufberg, ansvarig riksrevisor:

– Ett omfattande elavbrott kan få allvarliga konsekvenser för bland annat sjukvården, våra betalningssystem och värmen i bostäder. Därför måste både regeringen och myndigheterna kunna bedöma risken för att detta inträffar och kunna hantera en sådan situation.

Granskningen visar att regeringens mål och krav för Svenska kraftnät är otydliga. En väsentlig brist är också att det saknas beräkningar för samhällets kostnader vid ett omfattande elavbrott. Regeringen och ansvariga myndigheter har inte heller någon samlad analys av risker och sårbarheter för det nationella elsystemet. Det är därför svårt för regeringen att bedöma om investeringarna för att öka säkerheten i det nationella elsystemet är rimliga i relation till riskerna och till samhällets kostnader för ett stort och långvarigt elavbrott. Riksrevisionen rekommenderar regeringen att se till att sådana analyser görs.

Man kan nu också ta del av den sammanställning som Krisberedskapsmyndigheten gör varje år av de redovisningar centrala myndigheter gör av hot och risker inom sitt ansvarsområde. Genom myndigheternas analyser har flera hundra hot och risker identifierats, som kan försämra samhällets funktionsförmåga vid kriser och katastrofer

I årets rapport konstaterar KBM att det framför allt är tre områden som behöver utvecklas ytterligare:

1. Kravet på att genomföra risk- och sårbarhetsana måste efterlevas i större utsträckning. Det är inte tillfredsställande att majoriteten (!) av de myndigheter som omfattas av bestämmelsen underlåter att lämna en redovisning. Särskilt allvarligt är att några av myndigheterna med särskilt ansvar för krisberedskapen inte har inkommit med någon redovisning.

2: För det andra behöver myndigheterna i högre grad bedöma sin förmåga att hantera de hot och risker som identifieras. En analys av förmågan är nödvändig för att klargöra var sårbarheter finns, och i förlängningen också var åtgärder bör sättas in.

3: För det tredje behöver samverkan och kunskapsutbyte mellan myndigheter öka. Särskilt viktigt är härvidlag länsstyrelsernas ansvar för att sammanställa regionala risk- och sårbarhetsanalyser, och det stöd de behöver från andra myndigheter.

Krisberedskapsmyndigheten redovisar bland annat att Svenska kraftnät (apropå Riksrevisionens granskning ovan) är en av de centrala aktörer som inte har inkommit med någon redovisning!

Medelpunkt i en fabricerad värld

Ken Catalino tecknar för Slate Magazine.

SvD skriver om Paris tre veckor i fängelse.
Och SVT Rapport sände minsann ett inslag om Paris Hiltons frigivning.

Själv kan jag inte vara mindre intresserad av "den hemska maten, panikattackerna och om den orättvisa behandling hon känner sig ha fått". Men företeelsen som sådan. Är det detta mänskligheten förväntas intressera sig för? Och att vi gör det, är väl det värsta.

Får man bara ändan ur vagnen, behöver man inte ta sig i kragen

Vid dagens regeringssammanträde står följande punkt på försvarsdepartementets föredragningslista:

”Kommittédirektiv

Översyn av offentliga sektorns användning av helikopterresurser

Fö2007/1573/CIV

Fö2007/ /CIV”

Ja jösses! Jag försökte räkna efter hur många helikopterutredningar jag kommer ihåg, men misslyckades någonstans efter 1994/95. Riksdagens försvarsutskott hade redan då tröttnat på att de utredningar och utfästelser som gjorts (t.ex. i samband med försvarsbesluten 1987 och 1992) inte ledde till några större förbättringar när det gäller utnyttjandet av samhällets samlade helikopterresurser.

Det senaste jag har varit inblandad i när det gäller helikoptrar var Försvarsberedningens rapport En strategi för Sveriges säkerhet (Ds 2006:1), där vi uttalade att samhällets användning av helikoptertjänster måste effektiviseras. Beredningen ville ha till stånd en ”skyndsam översyn” av hur respektive organisations helikopterresurser kan samutnyttjas, samfinansieras och lokaliseras i syfte att effektivisera användandet.

Regeringen hade sedan med i propositionen 2005/06:133 Samverkan vid kris för ett säkrare samhälle att en översyn bör genomföras rörande samhällets användning av helikoptertjänster och dåvarande försvarsminister Leni Björklund uttalade att hon avsåg göra en översyn av samhällets användning av helikoptertjänster.

Men det bidde inget.

Inte heller blev det något av den utredning som beredningen ville ha om den maritima verksamheten. Vi får väl upprepa oss i höstens kommande rapport och ser om det kan leda någon vart denna gång. Det var ju trots allt alla riksdagens partier som var överens, och det kan vi nog bli igen.

Men, nu försöker den nya regeringen i alla fall komma framåt i helikopterfrågan och det är bara att önska lycka till!

Tre av fyra borgerliga partier?

Vid kristdemokraternas riksting, som inleds i Sundsvall idag, behandlas en motion som kräver att "rikstinget ger partistyrelsen i uppdrag att verka för att Sverige skall bli medlem i Nato och på så sätt bli en mer aktiv aktör för att främja demokrati och frihet i världen". Om Kd skulle anta denna linje vore det tre av fyra borgerliga partier som (med lite olika tidsperspektiv) förespråkar svenskt Nato-medlemskap.

Men, Kd:s partistyrelse skriver i sitt yttrande till motionen att man dock anser att "den militära alliansfriheten är någonting som Kristdemokraterna även fortsatt bör värna". Dock, och en smula obegripligt, säger man samtidigt att man inte "i nuläget ta ställning i för medlemskap i Nato. Partistyrelsen föreslår rikstinget besluta att avslå motionen."

Man får således in två, något motstridiga, budskap på samma gång:

Vi vill inte bli medlemmar.

Vi vill inte ta ställning.

Else-Marie Lindgren, kristdemokratisk riksdagsledamot för Västra Götaland södra och ledamot av Försvarsberedningen och Försvarsutskottet, åker till rikstinget med ambitionen att få kristdemokraterna att inte säga entydigt nej till ett medlemskap. Hon skriver i ett pressmeddelande att "Ett svenskt medlemskap skulle öka möjligheten till inflytande och skydd i samband med gemensamma insatser och innebära att vi får ett mer effektivt försvar, inte minst ekonomiskt".

Det låter därmed som att rikstinget har en tredje linje att förhålla sig till - en linje som påminner om moderaternas: Ja till medlemskap, men inte nödvändigtvis precis nu.

Det skall bli intressat att följa vad som blir resultatet. Om rikstinget tar intryck av Else-Marie och stryker den del av partistyrelsens svar på motionen som handlar om att "den militära alliansfriheten är någonting som Kristdemokraterna även fortsatt bör värna", ja då är det bara centern som håller emot Nato-medlemskap.

Rumänien nästa?

Rumäniens försvarsminister Teodor Melescanu besöker sin motsvarighet i Sverige den 29 juni. Han är inbjuden av försvarsministern och enligt försvarsdepartementet kommer man bl.a. diskutera "utvecklingen av europeisk säkerhets- och försvarspolitik, pågående omstruktureringar i respektive lands försvarsmakter samt försvarsmaterielsamarbete".

Det är ingen svår gissning vad den svenska sidan är mest angelägen om att diskutera: JAS Gripen. Det är ju känt att Rumänien är ett av de länder man hoppas på när det gäller kommande Gripen-affärer. Så ska också Teodor Melescanu besöka SAAB AB i Linköping på fredag.

Det är märkligt, inget hörs från något håll, om att man skall gå till botten i BAE/Gripen Internationals affärer innan det är dags för nya svenska kontrakt med statlig inblandning. Och ingen verkar vilja föra upp diskussionen om vad regeringen bör göra i internationella fora för att man skall komma åt krigsmaterielindustrijättarnas skumraskaffärer. T.ex. är BAE nu föremål för även amerikanska undersökningar kring sina affärer.

Har regeringskansliet utarbetat nya riktlinjer/krav/kontroller kring sin medverkan i exportstöd?

Har FMV ett nytt regelverk och en stärkt kontrollfunktion?

Har det överhuvudtaget blivit några effekter av debatten kring agenter och förmodade mutor?

Det mest oväntade, och därmed även det mest effektiva, vore att industrin själv tog tag i problemet. Men det korsvisa ägandet och känsligheten i vad man gjort då och vad man skulle kunna göra sedan, samt vad alla andra skulle kunna vinna innan regelverk omfattar just alla, lägger troligtvis band på alla sådana överväganden.

Arga unga muslimska män

Per Gudmundson skriver i sin ledare (SvD) idag om det faktum att förbluffande många bilder på arga unga muslimska män är fotografier som föreställer samma person. Han förekommer tydligen så ofa att uppmärksamma bloggare har gett honom namnet Islamic Rage Boy.

Gudmundson skriver:

"I själva verket slås man av tanken att nyhetsbyråerna aktivt söker upp samma extremistgäng varje gång dramaturgin kräver arga muslimer. Och att vi aldrig får veta vad de andra muslimerna tycker."

På Gudmundsons blogg finns länkar till relevant bildsammanställning och texter om företeelsen.

Användbar portal

Nu finns en portal med material om samhällets sårbarhet och klimatanpassning. Portalen ska vara ett praktiskt stöd för dem som konkret arbetar med att anpassa samhället till klimatförändringarna i en kommun eller på en länsstyrelse.

Det finns ännu ingen strategi eller organisation för klimatanpassning på central nivå i Sverige. Det ingår emellertid i den pågående statliga Klimat- och sårbarhetsutredningens uppdrag att föreslå ansvar och organisation för arbetet. Boverket, Naturvårdsverket, Räddningsverket, SGI och SMHI, som samverkar kring portalen, tycker nog - och på goda grunder- att det inte går att vänta på utredningen. Det fattas beslut i kommuner varje dag, då man borde analyserat konsekvenserna i ett klimatperspektiv.

Jag fastnade direkt för de länkar som erbjuds till exempel på anpassningsarbete i andra länder. Det är speciellt intressant eftersom årtionden av misslyckanden (elförsörjning, IT-säkerhet etc.)när det gäller det sårbarhetsreducerande arbetet i Sverige, faktiskt kan användas som erfarenheter när det gäller hur man skall möta klimatförändringarna i samhällsbyggandet.

Skall vi upprepa tidigare misstag att bygga in oss i sårbarheter när nya system, tekniker och tillämpningar skall etableras, eller ska vi göra det mer långsiktigt, proaktivt och därmed både billigare och bättre än att lappa och laga i efterhand?

Eller som man skriver på portalen under rubriken "Varför klimatanpassning?":

"Speciellt påverkas sektorer där det fattas beslut som har långsiktiga konsekvenser, såsom inom den fysiska planeringen och utbyggnaden av samhällets infrastruktur. Det finns en uppenbar risk att vi bygger fast oss i förhållanden som är svåra att rätta till om vi inte redan nu tar hänsyn till att de fysiska förutsättningarna förändras. Genom medveten planering och samhällsbyggnad samt förebyggande åtgärder kan samhällets sårbarhet minskas."

Likt Lazarus...

Europeiska rådet har som bekant enats om ett mandat till en regeringskonferens som ska slutföra arbetet med EU:s fördrag. Regeringskonferensen inleds i juli och målsättningen är att arbetet ska avslutas i oktober. Det nya EU-fördraget är tänkt att ersätta det förslag som 2005 stoppades av folkomröstningar i Frankrike och Nederländerna.

Den aktuella debatten handlar till viss del om hur mycket "nytt" detta nya EU-fördrag kommer att vara, jämfört med det som förkastades av Frankrike och Nederländerna. Dessa ”nej” skulle enligt regelverken om enhälliga beslut vara tillräckliga för att konstitutionen skulle kastas i papperskorgen, men istället reser den sig i något omgjord tappning likt Lazarus från de döda.

Min främsta, ja faktiskt främsta, invändning mot fördraget verkar bestå. Visst, det kommer inte att finnas någon artikel i de ändrade fördragen som nämner EU:s symboler, såsom flaggan, hymnen eller mottot. Men det är ju bara symboler för något viktigare:

"INSPIRERADE av Europas kulturella, religiösa och humanistiska arv, ur vilket de universella värden har utvecklats som utgörs av människans okränkbara och oförytterliga rättigheter liksom frihet, demokrati, jämlikhet och rättsstaten"

Men, vad är det för nyspråk? Ganska historielöst, kan man tycka. Det låter, vad värre är, som en udd, riktad mot någon annan.

Och, som en del av detta, trycks det än mer på migrationsproblematiken och gränskontroll:

"Europeiska rådet välkomnar därför den överenskommelse som nåtts om upprättandet av enheterna för snabba ingripanden vid gränserna, inrättandet av nätverket för kustpatrullering och av en centraliserad "verktygslåda"med teknisk utrustning som skall stå till medlemsstaternas förfogande."

Slutsatserna från toppmötet Bryssel finns att läsa här.

Följande skrivning är i en annan kategori och intressant:

"Det blir allt mer uppenbart att klimatförändring i betydande grad kommer att påverka
internationella säkerhetsfrågor. Europeiska rådet uppmanar den höge representanten och
Europeiska kommissionen att nära samarbeta i denna viktiga fråga och att förelägga
Europeiska rådet en gemensam rapport våren 2008."

Kopplingen miljö/klimat och säkerhet har gått från att vara ett påstående till ett konstaterande på bara något år. Frågan uppmärksammas, av både Europeiska rådet och generaler i USA. Det hålls seminarier och det skrivs rapporter. Det har hänt en del sedan 1995, då Försvarsberedningen publicerade sin första rapport och grundplattan till den vidgade hotbilden formades.

(På tal om seminarier och rapporter så ska jag medverka i Cogitos seminarium i Almedalen den 10 juli under rubriken "Hur kan vi förebygga konflikter relaterade till klimatförändringen?" Medverkar gör Björn-Ola Linnér, föreståndare Centrum för klimatpolitisk forskning vid Linköpings universitet, Ola Mattson, generalsekr Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, Helena Tagesson, Cogito och jag.)

För specialintresserade (av utrikes- och säkerhetspolitik) kan följande slutsatser från toppmötet citeras:

UTKAST TILL MANDAT FÖR REGERINGSKONFERENSEN
Avdelning V – Allmänna bestämmelser om unionens yttre åtgärder och särskilda bestämmelser
om en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik

8. Infogande i artikel 11 av en punkt 1 med följande lydelse (den nuvarande texten i punkt 1 utgår):22

"1. Unionens befogenhet i fråga om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall omfatta alla utrikespolitiska områden och alla frågor som rör unionens säkerhet, inbegripet en gradvis utformning av en gemensam försvarspolitik som kan leda till ett gemensamt försvar.

22: Regeringskonferensen kommer att enas om följande förklaring: "Utöver de särskilda förfaranden som avses i [artikel 11.1] understryker konferensen att bestämmelserna om Gusp, däribland det som berör unionens höge representant för utrikes- och säkerhetspolitik och avdelningen för yttre åtgärder, inte skall påverka varje enskild medlemsstats nuvarande rättsliga grund, förpliktelser och befogenheter i fråga om att utforma och genomföra sin utrikespolitik, sin nationella diplomattjänst, förbindelser med tredjeländer och deltagande i internationella organisationer, inbegripet en medlemsstats medlemskap i FN:s säkerhetsråd.

Konferensen noterar även att bestämmelserna om Gusp inte ger kommissionen några nya befogenheter att ta initiativ till beslut eller ger Europaparlamentet en utökad roll.

Konferensen erinrar även om att bestämmelserna om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken inte påverkar den särskilda karaktären hos medlemsstaternas säkerhets- och försvarspolitik."

Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken omfattas av särskilda förfaranden. Den skall fastställas och genomföras av Europeiska rådet och rådet med enhällighet, om inte annat föreskrivs i fördragen.

Antagandet av lagstiftningsakter skall undantas. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall realiseras av unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik och medlemsstaterna, i enlighet med fördragen. Europaparlamentets och kommissionens särskilda roller på området fastställs i fördragen. Europeiska unionens domstol skall inte vara behörig med avseende på dessa bestämmelser, med undantag av dess behörighet att kontrollera att artikel [III-308] följs och att kontrollera lagenligheten av vissa beslut, såsom anges i artikel [III-376 andra stycket]."

Miljöfrågor katalysator för demokratirörelse?

"China’s worsening environmental crisis is catalyzing a growing environmental movement in which the public is resisting special interest groups and opposing the government’s environmentally “unfriendly” behaviors. More significantly, this movement represents a push toward greater democracy in the country, with the public fighting for its civil rights through protecting the environment."

Så skriver Jianqiang Liu, journalist på China Southern Weekend, för Worldwatch Institutes China Watch.

Vid en ytlig betraktelse känns det som om Ryssland släpar efter, både vad gäller miljörörelsens möjlighet att verka och intresset för miljöfrågor hos det politiska ledarskapet. Försvarsberedningens besök i Moskva tidigare i vår lämnade en mycket fadd smak efter sig då de kommentarer vi fick till frågor om miljö närmast var oförstående och i varje fall kategoriska i beskedet om att det helt enkelt inte tas några miljöhänsyn och att miljöfrågorna helt enkelt inte finns på någon agenda.

Sida kanaliserar en del bistånd till Ryssland, men det biståndet skall enligt regeringen fasas ut fram till år 2010. Sedan början av 1990-talet har svenska skattemedel delfinansierat 28 reningsverk runt Östersjön. Av dessa har 27 avslutats och bidragit till ett radikalt renare havsvatten. Exempelvis har reningsverket i S:t Petersburg minskat utsläppen med 370 ton fosfor per år. Under 2006 kanaliserades 101 886 000 SEK till insatser för "Naturresurser och miljö".

Biståndet till Kina (land till land) skall också det fasas ut fram till 2010. År 2006 omfattade stödet till "Naturresurser och miljö" 23 969 000 SEK.