Ett sårbart samhälle

Riksrevisionen har granskat regeringens och Svenska kraftnäts insatser för att kunna hantera ett omfattande och långvarigt elavbrott. Rapporten ingår i en serie granskningar på temat Hoten mot samhället. Syftet är att granska hur viktiga samhällsfunktioner fungerar, så att människor kan känna trygghet och säkerhet.

Resultatet av granskningen är nedslående. Regeringen har inte underlag för att kunna bedöma om det som gjorts är tillräckligt för att förebygga en sådan händelse. Om ett omfattande elavbrott skulle inträffa är också statens förmåga att hantera det bristfällig.

Lennart Grufberg, ansvarig riksrevisor:

– Ett omfattande elavbrott kan få allvarliga konsekvenser för bland annat sjukvården, våra betalningssystem och värmen i bostäder. Därför måste både regeringen och myndigheterna kunna bedöma risken för att detta inträffar och kunna hantera en sådan situation.

Granskningen visar att regeringens mål och krav för Svenska kraftnät är otydliga. En väsentlig brist är också att det saknas beräkningar för samhällets kostnader vid ett omfattande elavbrott. Regeringen och ansvariga myndigheter har inte heller någon samlad analys av risker och sårbarheter för det nationella elsystemet. Det är därför svårt för regeringen att bedöma om investeringarna för att öka säkerheten i det nationella elsystemet är rimliga i relation till riskerna och till samhällets kostnader för ett stort och långvarigt elavbrott. Riksrevisionen rekommenderar regeringen att se till att sådana analyser görs.

Man kan nu också ta del av den sammanställning som Krisberedskapsmyndigheten gör varje år av de redovisningar centrala myndigheter gör av hot och risker inom sitt ansvarsområde. Genom myndigheternas analyser har flera hundra hot och risker identifierats, som kan försämra samhällets funktionsförmåga vid kriser och katastrofer

I årets rapport konstaterar KBM att det framför allt är tre områden som behöver utvecklas ytterligare:

1. Kravet på att genomföra risk- och sårbarhetsana måste efterlevas i större utsträckning. Det är inte tillfredsställande att majoriteten (!) av de myndigheter som omfattas av bestämmelsen underlåter att lämna en redovisning. Särskilt allvarligt är att några av myndigheterna med särskilt ansvar för krisberedskapen inte har inkommit med någon redovisning.

2: För det andra behöver myndigheterna i högre grad bedöma sin förmåga att hantera de hot och risker som identifieras. En analys av förmågan är nödvändig för att klargöra var sårbarheter finns, och i förlängningen också var åtgärder bör sättas in.

3: För det tredje behöver samverkan och kunskapsutbyte mellan myndigheter öka. Särskilt viktigt är härvidlag länsstyrelsernas ansvar för att sammanställa regionala risk- och sårbarhetsanalyser, och det stöd de behöver från andra myndigheter.

Krisberedskapsmyndigheten redovisar bland annat att Svenska kraftnät (apropå Riksrevisionens granskning ovan) är en av de centrala aktörer som inte har inkommit med någon redovisning!

Medelpunkt i en fabricerad värld

Ken Catalino tecknar för Slate Magazine.

SvD skriver om Paris tre veckor i fängelse.
Och SVT Rapport sände minsann ett inslag om Paris Hiltons frigivning.

Själv kan jag inte vara mindre intresserad av "den hemska maten, panikattackerna och om den orättvisa behandling hon känner sig ha fått". Men företeelsen som sådan. Är det detta mänskligheten förväntas intressera sig för? Och att vi gör det, är väl det värsta.

Får man bara ändan ur vagnen, behöver man inte ta sig i kragen

Vid dagens regeringssammanträde står följande punkt på försvarsdepartementets föredragningslista:

”Kommittédirektiv

Översyn av offentliga sektorns användning av helikopterresurser

Fö2007/1573/CIV

Fö2007/ /CIV”

Ja jösses! Jag försökte räkna efter hur många helikopterutredningar jag kommer ihåg, men misslyckades någonstans efter 1994/95. Riksdagens försvarsutskott hade redan då tröttnat på att de utredningar och utfästelser som gjorts (t.ex. i samband med försvarsbesluten 1987 och 1992) inte ledde till några större förbättringar när det gäller utnyttjandet av samhällets samlade helikopterresurser.

Det senaste jag har varit inblandad i när det gäller helikoptrar var Försvarsberedningens rapport En strategi för Sveriges säkerhet (Ds 2006:1), där vi uttalade att samhällets användning av helikoptertjänster måste effektiviseras. Beredningen ville ha till stånd en ”skyndsam översyn” av hur respektive organisations helikopterresurser kan samutnyttjas, samfinansieras och lokaliseras i syfte att effektivisera användandet.

Regeringen hade sedan med i propositionen 2005/06:133 Samverkan vid kris för ett säkrare samhälle att en översyn bör genomföras rörande samhällets användning av helikoptertjänster och dåvarande försvarsminister Leni Björklund uttalade att hon avsåg göra en översyn av samhällets användning av helikoptertjänster.

Men det bidde inget.

Inte heller blev det något av den utredning som beredningen ville ha om den maritima verksamheten. Vi får väl upprepa oss i höstens kommande rapport och ser om det kan leda någon vart denna gång. Det var ju trots allt alla riksdagens partier som var överens, och det kan vi nog bli igen.

Men, nu försöker den nya regeringen i alla fall komma framåt i helikopterfrågan och det är bara att önska lycka till!

Tre av fyra borgerliga partier?

Vid kristdemokraternas riksting, som inleds i Sundsvall idag, behandlas en motion som kräver att "rikstinget ger partistyrelsen i uppdrag att verka för att Sverige skall bli medlem i Nato och på så sätt bli en mer aktiv aktör för att främja demokrati och frihet i världen". Om Kd skulle anta denna linje vore det tre av fyra borgerliga partier som (med lite olika tidsperspektiv) förespråkar svenskt Nato-medlemskap.

Men, Kd:s partistyrelse skriver i sitt yttrande till motionen att man dock anser att "den militära alliansfriheten är någonting som Kristdemokraterna även fortsatt bör värna". Dock, och en smula obegripligt, säger man samtidigt att man inte "i nuläget ta ställning i för medlemskap i Nato. Partistyrelsen föreslår rikstinget besluta att avslå motionen."

Man får således in två, något motstridiga, budskap på samma gång:

Vi vill inte bli medlemmar.

Vi vill inte ta ställning.

Else-Marie Lindgren, kristdemokratisk riksdagsledamot för Västra Götaland södra och ledamot av Försvarsberedningen och Försvarsutskottet, åker till rikstinget med ambitionen att få kristdemokraterna att inte säga entydigt nej till ett medlemskap. Hon skriver i ett pressmeddelande att "Ett svenskt medlemskap skulle öka möjligheten till inflytande och skydd i samband med gemensamma insatser och innebära att vi får ett mer effektivt försvar, inte minst ekonomiskt".

Det låter därmed som att rikstinget har en tredje linje att förhålla sig till - en linje som påminner om moderaternas: Ja till medlemskap, men inte nödvändigtvis precis nu.

Det skall bli intressat att följa vad som blir resultatet. Om rikstinget tar intryck av Else-Marie och stryker den del av partistyrelsens svar på motionen som handlar om att "den militära alliansfriheten är någonting som Kristdemokraterna även fortsatt bör värna", ja då är det bara centern som håller emot Nato-medlemskap.

Rumänien nästa?

Rumäniens försvarsminister Teodor Melescanu besöker sin motsvarighet i Sverige den 29 juni. Han är inbjuden av försvarsministern och enligt försvarsdepartementet kommer man bl.a. diskutera "utvecklingen av europeisk säkerhets- och försvarspolitik, pågående omstruktureringar i respektive lands försvarsmakter samt försvarsmaterielsamarbete".

Det är ingen svår gissning vad den svenska sidan är mest angelägen om att diskutera: JAS Gripen. Det är ju känt att Rumänien är ett av de länder man hoppas på när det gäller kommande Gripen-affärer. Så ska också Teodor Melescanu besöka SAAB AB i Linköping på fredag.

Det är märkligt, inget hörs från något håll, om att man skall gå till botten i BAE/Gripen Internationals affärer innan det är dags för nya svenska kontrakt med statlig inblandning. Och ingen verkar vilja föra upp diskussionen om vad regeringen bör göra i internationella fora för att man skall komma åt krigsmaterielindustrijättarnas skumraskaffärer. T.ex. är BAE nu föremål för även amerikanska undersökningar kring sina affärer.

Har regeringskansliet utarbetat nya riktlinjer/krav/kontroller kring sin medverkan i exportstöd?

Har FMV ett nytt regelverk och en stärkt kontrollfunktion?

Har det överhuvudtaget blivit några effekter av debatten kring agenter och förmodade mutor?

Det mest oväntade, och därmed även det mest effektiva, vore att industrin själv tog tag i problemet. Men det korsvisa ägandet och känsligheten i vad man gjort då och vad man skulle kunna göra sedan, samt vad alla andra skulle kunna vinna innan regelverk omfattar just alla, lägger troligtvis band på alla sådana överväganden.

Arga unga muslimska män

Per Gudmundson skriver i sin ledare (SvD) idag om det faktum att förbluffande många bilder på arga unga muslimska män är fotografier som föreställer samma person. Han förekommer tydligen så ofa att uppmärksamma bloggare har gett honom namnet Islamic Rage Boy.

Gudmundson skriver:

"I själva verket slås man av tanken att nyhetsbyråerna aktivt söker upp samma extremistgäng varje gång dramaturgin kräver arga muslimer. Och att vi aldrig får veta vad de andra muslimerna tycker."

På Gudmundsons blogg finns länkar till relevant bildsammanställning och texter om företeelsen.

Användbar portal

Nu finns en portal med material om samhällets sårbarhet och klimatanpassning. Portalen ska vara ett praktiskt stöd för dem som konkret arbetar med att anpassa samhället till klimatförändringarna i en kommun eller på en länsstyrelse.

Det finns ännu ingen strategi eller organisation för klimatanpassning på central nivå i Sverige. Det ingår emellertid i den pågående statliga Klimat- och sårbarhetsutredningens uppdrag att föreslå ansvar och organisation för arbetet. Boverket, Naturvårdsverket, Räddningsverket, SGI och SMHI, som samverkar kring portalen, tycker nog - och på goda grunder- att det inte går att vänta på utredningen. Det fattas beslut i kommuner varje dag, då man borde analyserat konsekvenserna i ett klimatperspektiv.

Jag fastnade direkt för de länkar som erbjuds till exempel på anpassningsarbete i andra länder. Det är speciellt intressant eftersom årtionden av misslyckanden (elförsörjning, IT-säkerhet etc.)när det gäller det sårbarhetsreducerande arbetet i Sverige, faktiskt kan användas som erfarenheter när det gäller hur man skall möta klimatförändringarna i samhällsbyggandet.

Skall vi upprepa tidigare misstag att bygga in oss i sårbarheter när nya system, tekniker och tillämpningar skall etableras, eller ska vi göra det mer långsiktigt, proaktivt och därmed både billigare och bättre än att lappa och laga i efterhand?

Eller som man skriver på portalen under rubriken "Varför klimatanpassning?":

"Speciellt påverkas sektorer där det fattas beslut som har långsiktiga konsekvenser, såsom inom den fysiska planeringen och utbyggnaden av samhällets infrastruktur. Det finns en uppenbar risk att vi bygger fast oss i förhållanden som är svåra att rätta till om vi inte redan nu tar hänsyn till att de fysiska förutsättningarna förändras. Genom medveten planering och samhällsbyggnad samt förebyggande åtgärder kan samhällets sårbarhet minskas."

Likt Lazarus...

Europeiska rådet har som bekant enats om ett mandat till en regeringskonferens som ska slutföra arbetet med EU:s fördrag. Regeringskonferensen inleds i juli och målsättningen är att arbetet ska avslutas i oktober. Det nya EU-fördraget är tänkt att ersätta det förslag som 2005 stoppades av folkomröstningar i Frankrike och Nederländerna.

Den aktuella debatten handlar till viss del om hur mycket "nytt" detta nya EU-fördrag kommer att vara, jämfört med det som förkastades av Frankrike och Nederländerna. Dessa ”nej” skulle enligt regelverken om enhälliga beslut vara tillräckliga för att konstitutionen skulle kastas i papperskorgen, men istället reser den sig i något omgjord tappning likt Lazarus från de döda.

Min främsta, ja faktiskt främsta, invändning mot fördraget verkar bestå. Visst, det kommer inte att finnas någon artikel i de ändrade fördragen som nämner EU:s symboler, såsom flaggan, hymnen eller mottot. Men det är ju bara symboler för något viktigare:

"INSPIRERADE av Europas kulturella, religiösa och humanistiska arv, ur vilket de universella värden har utvecklats som utgörs av människans okränkbara och oförytterliga rättigheter liksom frihet, demokrati, jämlikhet och rättsstaten"

Men, vad är det för nyspråk? Ganska historielöst, kan man tycka. Det låter, vad värre är, som en udd, riktad mot någon annan.

Och, som en del av detta, trycks det än mer på migrationsproblematiken och gränskontroll:

"Europeiska rådet välkomnar därför den överenskommelse som nåtts om upprättandet av enheterna för snabba ingripanden vid gränserna, inrättandet av nätverket för kustpatrullering och av en centraliserad "verktygslåda"med teknisk utrustning som skall stå till medlemsstaternas förfogande."

Slutsatserna från toppmötet Bryssel finns att läsa här.

Följande skrivning är i en annan kategori och intressant:

"Det blir allt mer uppenbart att klimatförändring i betydande grad kommer att påverka
internationella säkerhetsfrågor. Europeiska rådet uppmanar den höge representanten och
Europeiska kommissionen att nära samarbeta i denna viktiga fråga och att förelägga
Europeiska rådet en gemensam rapport våren 2008."

Kopplingen miljö/klimat och säkerhet har gått från att vara ett påstående till ett konstaterande på bara något år. Frågan uppmärksammas, av både Europeiska rådet och generaler i USA. Det hålls seminarier och det skrivs rapporter. Det har hänt en del sedan 1995, då Försvarsberedningen publicerade sin första rapport och grundplattan till den vidgade hotbilden formades.

(På tal om seminarier och rapporter så ska jag medverka i Cogitos seminarium i Almedalen den 10 juli under rubriken "Hur kan vi förebygga konflikter relaterade till klimatförändringen?" Medverkar gör Björn-Ola Linnér, föreståndare Centrum för klimatpolitisk forskning vid Linköpings universitet, Ola Mattson, generalsekr Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, Helena Tagesson, Cogito och jag.)

För specialintresserade (av utrikes- och säkerhetspolitik) kan följande slutsatser från toppmötet citeras:

UTKAST TILL MANDAT FÖR REGERINGSKONFERENSEN
Avdelning V – Allmänna bestämmelser om unionens yttre åtgärder och särskilda bestämmelser
om en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik

8. Infogande i artikel 11 av en punkt 1 med följande lydelse (den nuvarande texten i punkt 1 utgår):22

"1. Unionens befogenhet i fråga om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall omfatta alla utrikespolitiska områden och alla frågor som rör unionens säkerhet, inbegripet en gradvis utformning av en gemensam försvarspolitik som kan leda till ett gemensamt försvar.

22: Regeringskonferensen kommer att enas om följande förklaring: "Utöver de särskilda förfaranden som avses i [artikel 11.1] understryker konferensen att bestämmelserna om Gusp, däribland det som berör unionens höge representant för utrikes- och säkerhetspolitik och avdelningen för yttre åtgärder, inte skall påverka varje enskild medlemsstats nuvarande rättsliga grund, förpliktelser och befogenheter i fråga om att utforma och genomföra sin utrikespolitik, sin nationella diplomattjänst, förbindelser med tredjeländer och deltagande i internationella organisationer, inbegripet en medlemsstats medlemskap i FN:s säkerhetsråd.

Konferensen noterar även att bestämmelserna om Gusp inte ger kommissionen några nya befogenheter att ta initiativ till beslut eller ger Europaparlamentet en utökad roll.

Konferensen erinrar även om att bestämmelserna om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken inte påverkar den särskilda karaktären hos medlemsstaternas säkerhets- och försvarspolitik."

Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken omfattas av särskilda förfaranden. Den skall fastställas och genomföras av Europeiska rådet och rådet med enhällighet, om inte annat föreskrivs i fördragen.

Antagandet av lagstiftningsakter skall undantas. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall realiseras av unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik och medlemsstaterna, i enlighet med fördragen. Europaparlamentets och kommissionens särskilda roller på området fastställs i fördragen. Europeiska unionens domstol skall inte vara behörig med avseende på dessa bestämmelser, med undantag av dess behörighet att kontrollera att artikel [III-308] följs och att kontrollera lagenligheten av vissa beslut, såsom anges i artikel [III-376 andra stycket]."

Miljöfrågor katalysator för demokratirörelse?

"China’s worsening environmental crisis is catalyzing a growing environmental movement in which the public is resisting special interest groups and opposing the government’s environmentally “unfriendly” behaviors. More significantly, this movement represents a push toward greater democracy in the country, with the public fighting for its civil rights through protecting the environment."

Så skriver Jianqiang Liu, journalist på China Southern Weekend, för Worldwatch Institutes China Watch.

Vid en ytlig betraktelse känns det som om Ryssland släpar efter, både vad gäller miljörörelsens möjlighet att verka och intresset för miljöfrågor hos det politiska ledarskapet. Försvarsberedningens besök i Moskva tidigare i vår lämnade en mycket fadd smak efter sig då de kommentarer vi fick till frågor om miljö närmast var oförstående och i varje fall kategoriska i beskedet om att det helt enkelt inte tas några miljöhänsyn och att miljöfrågorna helt enkelt inte finns på någon agenda.

Sida kanaliserar en del bistånd till Ryssland, men det biståndet skall enligt regeringen fasas ut fram till år 2010. Sedan början av 1990-talet har svenska skattemedel delfinansierat 28 reningsverk runt Östersjön. Av dessa har 27 avslutats och bidragit till ett radikalt renare havsvatten. Exempelvis har reningsverket i S:t Petersburg minskat utsläppen med 370 ton fosfor per år. Under 2006 kanaliserades 101 886 000 SEK till insatser för "Naturresurser och miljö".

Biståndet till Kina (land till land) skall också det fasas ut fram till 2010. År 2006 omfattade stödet till "Naturresurser och miljö" 23 969 000 SEK.

Pedagogiskt

Fortsatt risk för New Orleans

I USA har årets orkansäsong inletts. I New Orleans arbetar man fortfarande med att bygga upp staden efter Katrina.

Nu rapporterar ingenjörstrupperna, som har ansvaret för översvämnings- och stormskyddet för New Orleans, att stora delar av staden löper stor risk att drabbas av översvämningar, om en ny orkan med samma styrka som den ödesdigra Katrina skulle komma.

I samband med att den studie som ingenjörstrupperna nu presenterat, lanseras en hemsida där New Orleans-bor kan studera riskerna, kvarter för kvarter, och under 150 olika typer av stormar.

Myndigheterna beräknas inte vara klara med ett förbättrat säkerhetssystem förrän 2011.

Klimat och säkerhet

I april i år lanserades en amerikansk rapport där höga militärer tog sig an frågan hur klimatförändringarna kan komma att påverka USA:s säkerhet. Bara själva greppet är värd uppmärksamhet. Jag har skrivit om rapporten här på bloggen förut, det var alltså en panel med 11 pensionerade generaler och amiraler, under ledning av Ret. Gen. Gordon R. Sullivan, som undersökte klimatförändringarna i ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Deras rapport heter "National Security and the Threat of Climate Change".

Rapporten verkar ge konsekvenser som sträcker sig bortom dagsrapporteringen. Anna G. Eshoo, ordförande i Intelligence Subcommittee on Intelligence Community Management, skriver i en artikel att:

"Recognizing these potential threats, I challenged the director of national intelligence, Michael McConnell, to integrate global warming into U.S. intelligence planning. McConnell expressed his support, saying, "I believe it is entirely appropriate ... to prepare an assessment on the geopolitical and security implications of global climate change." The House Permanent Select Committee on Intelligence took the Military Advisory Board's findings seriously as well. Acting on one of the board's major recommendations, the committee included a provision in HR2082, the Intelligence Authorization Act for Fiscal Year 2008, to require a National Intelligence Estimate on climate change."

"Vigilance cannot be shortsighted. The intelligence community has to be able to see beyond the horizon to prepare for long-range threats to our security. An assessment of climate change by our best intelligence experts will do just that. As Gen. Sullivan, the Military Advisory Board chairman, said: "There is a relationship between carbon emissions and our national security. ... We have to start paying attention." And pay attention we will."

KAL's cartoon

Dagens KAL´s cartoon i The Economist.

Radar diplomacy

Simon Saradzhyan skriver för ISN Security Watch:

...If Washington chooses to reject Moscow's proposal to share Azerbaijan's Gabala radar base, it will have to come with a good reason for doing so...

Tsunamihanteringen i ett annat perspektiv

Katastrofkommissionen gav FOI år 2005 uppdrag att studera varför det dröjde så länge innan de ansvariga förstod tsunamikatastrofens fulla vidd. I en rapport ger FOI-forskarna sin bild av krishanteringen, ett annat perspektiv än den vi hittills sett och mycket intressant läsning inför avlämnandet av den krishanteringsutredning som under sommaren går in i sitt slutskede. Den utredning som skall komma fram till hur en nationell krishanteringsfunktion i Regeringskansliet skall utformas.

Det är utmärkt att rapporten uppmärksammas och den bör föranleda både breda och djupa diskussioner.

FOI:s övergripande slutsats är att krishanteringen blev som den blev därför att det dröjde lång tid innan ansvariga förstod att detta var exceptionell händelse. Det var en "orimlig tanke" att kanske tusen svenskar skulle kunna omkomma i en katastrof på andra sidan jordklotet, mitt under en julhelg.

FOI-forskarna har studerat de första tre dagarnas krishantering ur tre perspektiv: ett psykologiskt, ett organisatoriskt samt ett agendaperspektiv.

Det psykologiska perspektivet: Det är svårt att värdera information. Särskilt som den är av skiftande kvalitet. Orsaken kan vara att olika typer av information konkurrerade om utrymmet och gav en splittrad bild. Det är vidare lätt att bli låst av det första intrycket. Man fastnade tidigt i att Sri Lanka skulle ha bistånd och det var svårt att ändra på den föreställningen. Räddningsverket, SRV, insåg däremot tidigt att det handlade om att hjälpa svenskar i Thailand. Något sådant hade SRV aldrig tidigare gjort.

Det organisatoriska perspektivet: I kris efterfrågas ett centralt beslutsfattande och samtidigt flexibilitet. Det är svårt att förena. Många vill dirigera, men ingen vill dirigeras. Krisledningsgruppens storlek och sammansättning spelar en stor roll. Så länge katastrofen ansågs vara en biståndsfråga, fungerade det bra. SRV har sedan länge rutiner och strukturer för katastrofhantering som bistånd. När man insåg katastrofens fulla omfattning och frågan lyftes till högsta nivån, avslöjades bristerna. Den saknades rutiner. Det fanns ingen aktör med totalansvar. Forskarna säger att det främst handlade om att hjälpa svenskar i Thailand. Den gråtande svenske Bangkok-ambassadören som ringde från stranden i Phuket direkt till ett krismöte på UD på andra dagen kan vara det som vände inriktningen.

Agendaperspektivet: För att en fråga ska hamna högst på den politiska dagordningen måste den definieras som ett problem. Här spelar medierna en ledande roll. Medierna kräver besked av beslutsfattare i toppen. Och dessa vet att det kommer en senare granskning. Därför håller man inne med osäkra uppgifter och blir knapphändig. För detta får man också kritik. Analysen visar dock att det togs goda enskilda initiativ, t ex till samarbete med EU, men att detta bromsades. Anledningarna kan enligt forskarna vara ett lågt krismedvetande, brist på erfarenheter, byråkrati, prestige och till och med personmotsättningar. Reseföretagen däremot gav detaljerad information och var väl medvetna om situationen.

Läs hela artikeln här.

Ska våldet avgöra, då förlorar alltid folket

Det är inte första gången, knappast den sista heller, jag sitter framför CNN och försöker förstå något som känns så oerhört tragiskt och absurt. Dessa unga män, fulla av adrenalin och utan framtidshopp, som löper amok på gatorna. Det meningslösa skjutandet som orsakar en vågrörelse runt omkring när alla kastar sig undan. Hatet. Det är svårt att se var den politiska manifestationen tar slut och huliganism och plundring tar vid. Bilder på barn, uttryckslösa i sjukhussängar och sedan än mer klipp från dammiga gator där människor som flyr undan blandas med de (unga män) som springer åt andra hållet, med höjda nävar.

Donald Macintyre genom The Independent ger några korta ingångsvärden till den akuta situationen i Gaza här. TT-AFP här och Cordelia Edvardsson här. Den djupare förståelsen får jag söka i Robert Fisks nyligen översatta "Det stora kriget för mänskligheten: kampen om mellanöstern".

Robert Fisk har bevakat Mellanöstern i 30 år. Han har sett och upplevt det mesta och förmår se bakom de enklaste förklaringarna, det bekväma blame-game-beteendet och (vilket jag tycker är den största behållningen så långt i läsningen på sidan 308 av 1102) att han konsekvent tar den enskilda människans parti oavsett bakgrund och härkomst.

Ledargestalter kommer och går, men lidandet och hatet följer generationerna. Ur en recension jag läste någonstans:

”Det finns ingen kronologi i Mellanösterns historia. Bara en cirkel av våld som dag efter dag sänder hundratusentals soldater och civila; män, kvinnor och barn; araber, kristna och judar; in i döden. Det stora kriget är ett gediget och fasansfullt stycke nutidshistoria, en skakande personlig memoar och en kärleksfull och osminkad skildring av krigsreportrarnas vardag.”

Allan analyserar

"Det är oerhört viktigt hur vi förbereder och tar hand om den personal som deltar i internationella militära insatser. Nu ska vi för första gången få en samlad svensk politik på detta område."

Det säger försvarsminister Mikael Odenberg i ett pressmeddelande med anledning av att regeringen i dag har beslutat att utreda en samlad svensk politik om ansvaret för personalen före, under och efter internationella militära insatser.

Utredare blir Allan Widman (fp), ledamot av Riksdagens försvarsutskott. Det är ett bra val. Allan har engagerat sig under lång tid i dessa frågor. Han får en tuff tidsplan för en viktig uppgift. En nödvändighet dock, med hänsyn till att NBG ställs i beredskap vid årsskiftet. Den 15 oktober i år ska han redovisa vilka åtgärder som bör vara genomförda tills dess. Slutrapporten ska lämnas senast 1 maj 2008.

Jag önskar härmed lycka till. Det är en mycket viktig utredning, både för de som kommer att drabbas av svårigheter och anhöriga som är kvar hemma. Men i förlängningen handlar det om vår möjlighet att över huvud taget rekrytera människor till de uppgifter som riksdagen vill att man skall utföra.

Allan har anledning att följa uppbyggnaden av sajten Utlandsstyrkan.com Ett initiativ från en som varit i Kosovo och skadats, som anser att Försvarsmaktens hantering "varit under all kritik" och som nu arbetar för förändring i positiv riktning.

Nagelbitare

Beroende på vad man intresserar sig för här i världen, lär även denna dag bli spännande.

Klockan 11.00 presenterar förvarsminister Mikael Odenberg en utredare till ny samlad svensk politik om ansvaret för personalen före, under och efter internationella militära insatser.

Klockan 14.30 har den återinkallade Katastrofkommissionen pressmöte. Kommissionen kommer att ge ett sammandrag av sina slutsatser och bland annat ge förslag till förbättringar av främst informationshanteringen inom RK.

Men jag gissar att merparten av uppmärksamheten dras mot vad kommissionen skriver om Lars Danielssons förehavanden. Danielsson skriver på DN-debatt idag. För medborgaren är förmodligen det viktigaste han tar upp ifrågasättandet om kommissionen verkligen försökt få svar på viktiga frågor om hur rutinerna har förändrats inför framtida kriser.

Fortfarande på hugget

Gårdagens Försvarsberedningssammanträde var det sista före sommaruppehållet. Denna debattglada och frågvisa församling visade dock inga tecken på att ha koppat på något semesterläge, utan ansatte föredragshållare i sedvanlig ordning.

Dagens ämnen var regeringskansliets pågående arbete med en nationell strategi för internationella insatser (som utlovades i regeringens budgetproposition i höstas) samt en redovisning av läget inför Nordic Battlegroup (NBG) beredskapspreiod första halvåret 2008.

När det gäller strategin för internationella insatser var det nog en och annan av oss i beredningen som hade hoppats att regeringen blandade in riksdagens partier redan i framtagandet av ett förslag. Det hade varit smart, också ur regeringens perspektiv. Men, varför göra det lätt för sig i den fortsatta beredningen... Som arbetet ser ut nu sker det mellan tjänstemän från utrikes-, försvars-, och justitiedepartementen.

Under alla omständigheter måste resultatet -strategin- underställas riksdagens prövning genom en proposition. Det är omöjligt att tänka sig att riksdagen skall fatta beslut om att sända iväg våra bidrag till internationella insatser, utan att ha debatterat och fattat beslut om den strategi som ligger till grund för besluten. Om den nu skall vara styrande (vilket naturligtvis bör vara meningen) för både planering, utformning, dimensionering när det gäller de resurser/myndigheter som kan komma ifråga, samt beslut om att åka iväg, måste den vara väl förankrad för att vara hållbar.

Det handlar ytterst om legitimiteten för Sveriges instatser. Och allra ytterst om vilket stöd de kvinnor och män som sänds ut får på hemmaplan.

Därmed kommer jag osökt in på den andra punkten på dagordningen: Redovisning av NBG-läget av chefen för NBG, Karl Engelbrektsson. Karl trycker på värderingsarbetet och uppmärksammar oss helt riktigt på de påfrestningar som hela kedjan, soldaten-riksdagsledamoten, kan komma att utsättas för.

Bilden illustrerar civil-militär samverkan genom Fredrik Hassel(till vänster), Krisberedskapsmyndighetens stabschef och Michael Moore, Försvarsmaktens utvecklingschef.

Bättre sent än aldrig

Idag tar Jörgen Ericsson, Försvarsmaktens strategichef och Michael Moore, Försvarsmaktens utvecklingschef, till orda på Brännpunkt. Det utgör således Försvarsmaktens svar på den kritik som har framförts när det gäller den perspektivplan som lämnades till regeringen i maj.

Huvudpoängerna i debattartikeln är för det första att den som hävdar att Försvarsmakten i perspektiv­planen förespråkar en återgång till ­invasionsförsvaret, läser in ett budskap som inte finns där och för det andra att det inom ett stabilt och starkt EU inte finns något isolerat militärt hot mot vårt land.

Fakta i målet är att regeringen har gett Försvarsmakten i uppdrag att beskriva tänkbara konflikttyper såväl nära Sverige som internationellt/globalt, samt redovisa olika betoning av nationell respektive internationell förmåga. Försvarsmakten är mycket tydlig i perspektivplanen med att det är alternativ B som är att föredra, och att det alternativet innebär en ökad vikt vid det nationella. Koncept B bygger på en högre ambitionsnivå än i dag avseende leverans av militär effekt, såväl för internationella insatser som för att möta de framtida behov av nationella insatser som det sägs kan komma att bli följden av omvärldens utveckling.

Fakta i målet är att Moore och Eriksson nu skriver att ”Den som påstår att Försvarsmakten nu bör återgå till ett anpassningstänkande med förmåga att växa för att på egen hand kunna möta ett framtida ökat hot från t ex Ryssland har inte insett EU- och Natoutvecklingens säkerhetspolitiska och strategiska innebörd.” Men att det faktiskt inte är vad som sades i perspektivplanen. Speciellt i den rapport där de scenarier som ligger till grund för alternativen redovisas, men som tyvärr inte låter sig citeras eftersom den är hemlig, framgår detta mycket tydligt genom några minst sagt uppseendeväckande scenarier.

Avslutningsvis skriver Försvarsmaktens företrädare att man välkomnar en debatt om Sveriges säkerhetspolitiska utmaningar, men att den behöver realistiska och relevanta ingångsvärden. Jag håller med. Men i detta fall faller faktiskt ansvaret på Försvarsmakten själv. Man öppnade för debatten genom att skriva på ett sådant sätt i perspektivplanen, att det inte kan tolkas på något annat sätt än vad som gjordes.

Om perspektivplanen hade präglats av de budskap som Moore och Ericsson nu ger och om de hotbildsscenarier som ligger till grund för perspektivplanens olika alternativ hade byggt på teorin om att Sverige inte står ensam i händelse av väpnat angrepp, då hade vi inte haft den debatt som har varit.