Stopp för militärt samarbete med Ryssland

Ibland får man så att säga svar med vändande post:

Pressmeddelande idag:

"- Under rådande krisläge anser regeringen att det tills vidare inte är aktuellt för Sverige att genomföra militärövningar med Ryssland eller besöksutbyte med enskilda ryska militärförband. Ett svenskt örlogsbesök som planerades i rysk hamn i september ställs in, säger statsminister Fredrik Reinfeldt".

Uppdatering 18:04: Via Försvarsmaktens hemsida kan man få reda på vilka planerade samarbeten med Ryssland som nu avbryts.

Väl investerade timmar

Civilförsvarsförbundet erbjuder en kurs som bode vara obligatoriskt för varje människa. Oerhört viktig, både på individnivå och på en övergripande samhällsnivå (tänk var pengar samhället sparar på olycksförebyggande verksamhet och medborgare som är bättre förberedda om olyckan ändå inträffar!). Dessutom är kursen gratis. Och både barn och vuxna kan vara med.

Strålande.

Svensk insats i Georgien

Föga uppmärksammat, i vanlig ordning, men Räddningsverket gör en insats i Georgien. I morgon, tisdag, skickas tusentals filtar och sovsäckar samt ett antal respiratorer till Georgien.

Räddningsverket skriver:

"Det är landets regering som tackat ja till sändningen, som avgår från Örebro flygplats med en DC8. Medarbetare åker separat till Georgien. Tidigare har Räddningsverket bistått med IT-utrustning till Unicefs arbete med flyktingar, som drabbats av oroligheterna i området. Respiratorerna kommer från Socialstyrelsen. Transporten finansieras av Sida".

Ett ammunitionsröjningsteam står också berett och kan skickas iväg omedelbart efter beslut om insats.

"Tungt år men målen nås"

Så kommenterar Jan Salestrand, chef för Försvarsmaktens produktionsledning, den delårsredovisning som överlämnades till regeringen den 15 augusti.

Försvarsmakten skriver att 2008 inleddes med stor osäkerhet om årets budget och påminner om att man tidigare hade begärt en omfördelning mellan olika anslag:

"Först i april kom klartecken från regeringen men beloppet var betydligt lägre än vad som hade begärts. Detta fick till följd att Försvarsmakten tvingades att planera om verksamheten efter regeringens anvisningar".

För att klara årets budget skriver Försvarsmakten att man avser använda en anslagskredit på 400 miljoner kronor. Försvarsmakten föreslår att denna kredit ska återbetalas genom att pengar omfördelas från materiel- och forskningsanslagen för att inte belasta kommande år. Besked väntas i regeringens kommande budget.

PS. I bilaga tre till delårsredovisningen redovisas förslag till bilateralt samarbete med den ryska försvarsmakten för år 2009. Det återstår att se hur regeringen hanterar detta samarbete efter Georgien.

Tolgfors på Brännpunkt

Försvarsminister Tolgfors hade en debattartikel på Brännpunkt igår. Han tar upp en rad olika frågor i artikeln, som inleds med kriget i Georgien och avslutas med en släng om betydelsen av den nya signalspaningslagen.

Konsekvenserna för svensk del, av kriget, skall analyseras:

"Under hösten kommer regeringskansliet i arbetet med den nya försvarspolitiska inriktningen att uppdatera och fördjupa den säkerhetspolitiska analysen".

Det är lite oklart hur man skall tolka denna skrivning. Är det ett internt arbete inom regeringskansliet som skall bedrivas? Eller skall det läggas ut uppdrag, på Försvarsberedningen eller någon annan fristående instans? Det återstår att se.

Tolgfors argumenterar för de skillnader som råder mellan svenskt närområde och Kaukasus. Han bemöter den svenska debatten som ofta går ut på att östvästkonflikten dominerar ryskt tänkande genom att hänvisa till Moskvas fokus på den södra flanken.

Vidare skriver Tolgfors att "Kriget i Georgien understryker vikten av den modernisering i riktning mot ett tillgängligt, flexibelt och användbart insatsförsvar som regeringen och försvarsberedningen förordar" och han drar följande slutsatser:

1. Försvarets tillgänglighet måste öka och beredskapstider kortas. Alla i fram­tidens insatsorganisation bör snabbt kunna göra insats.

Kommentar: Så sent som i juni beslöt regeringen att förlänga beredskapstiderna för ett stort antal förband anmälda till internationella styrkeregiser (jag skrev om det här). Det var i grunden ett bra beslut eftersom beredskapsnivån sänktes för en rad förband som inte har varit efterfrågade internationellt. Kort beredskapstid är väldigt dyrt - såvitt man inte enbart har anställd personal som går på kaserngården och väntar på att göra en insats och som inte behöver extrainkallas med speciella avtal och löner etc.

Det försvarsministern skriver nu utgår på något sätt från att de flesta i "insatsorganisationen" kommer att vara fast anställda officerare och soldater. Men det är inte vad beredningen har kommit fram till, beredningen förespråkar ett system med ett mindre antal heltidsanställda soldater och ett större antal som roterar mellan civila anställningar och uppdrag i Försvarsmakten. Om hela Försvarsmakten samtidigt skall vara ständigt och omedelbart insatsberedd, förstår jag inte hur ministern får ihop det (vare sig ekonomiskt eller utifrån det föreslagna personalförsörjningssystemet). Jag förstår inte heller behovet av en så hög beredskap över hela linjen.

Däremot kommer Försvarsmakten, med beredningens föreslagna personalförsörjningssystem, vara mer användbar än idag och ha en högre tillgänglighet. Här gäller det att hitta en balans mellan behov, kostnader och nytta. Vi skall inte låta pendeln slå från den ena ytterligheten till den andra. Här gäller det att inte vilseleda folk (Försvarsmaktsanställda och våra medborgare)och skapa grogrund för besvikelse när det nya systemet är sjösatt.

2. Förbandens användbarhet måste öka. Samma förband ska vara tillgängliga för insatser nationellt och internationellt, dagens uppdelning i en särskild utlandsstyrka och en nationell insatsorganisation skall överges.

Kommentar: Bra att likställa insatsorganisationen (samma anställningsgrund). Det är det enda sättet att komma ifrån den mycket märkliga "uppdelningsdebatt" som fortfarande förs i Sverige, där det framstår som om svenskt militärt försvar enbart skall göra internationella insatser och att förmågan att över huvud taget agera på eget territorum på ett mystiskt sätt försvinner bara man passerar gränsen på väg hem.

Men detta får inte heller innebära att alla förband alltid skall vara lika utrustade för ökenklimat, extrema vintrerförhållanden och tropiska skyfall. Just utrustningen förtjänar ett särskilt kapitel. Jag har mött officerare i ökenuniform vid de mest märkliga tillfällen. Nu är väl inte den personliga utrustningen det som kostar mest pengar, men det illustrerar vilken drivkraft det är att alla skall ha allting samtidigt.

Mesiga moderater?

Igår var det interpellationsdebatter i riksdagen. Det brukar inte uppmärksammas av media speciellt mycket, men igår var Per Gudmundson på plats vilket resulterade i en ledare i dagens SvD. Han nämner Monica Green (s) och jag tänkte ta upp den interpellationsdebatt hon hade med försvarsminister Tolgfors.

Utöver att det är en smula tröttande med pajkastningen kring vem som har gjort minst och ställt till det mest i försvarspolitiken, kan jag konstatera att Tolgfors ofta återkommer till att Försvarsberedningen bekräftar det regeringen redan har tyckt och tänkt om försvarets framtid, t.ex.:

"Försvarsberedningen bekräftar i varje enskild del den förnyelselinje som regeringen driver i försvarspolitiken" och "Jag gläds åt att Försvarsberedningen bekräftade den förnyelselinje som regeringen driver i försvarspolitiken (...)".

Man kanske måste hävda det, som försvarsminister i en borgerlig regering, men sanningen är ju att regeringen inte har tyckt och tänkt speciellt mycket alls om försvarets utveckling (utöver ambitionerna att få bättre kontroll på ekonomin, besparingar och ambitioner att strama upp materielinvesteringarna).

Och detta faktum gäller numer faktiskt alldeles särskilt moderata försvarspolitiker. Det har inte varit några moderater som har varit speciellt målinriktade och tydliga i debatten kring försvarets framtidsfrågor (vare sig det gäller Försvarsmakten eller frivilligorganisationer eller stödmyndigheterna). Jo, möjligen med undantag från interna protester mot besparingar.

Försvarsberedningens rapport fylldes till slut med innehåll och konkreta förslag. Det var naturligtvis resultatet av ett lagarbete. Det var inte resultatet av att det fanns en klar och genomtänkt borgerlig regeringsagenda. (Det sistnämnda är ett understatement.)

Men nu är det däremot upp till regeringen och borgerliga försvarspolitiker att gaska upp sig och sätta fart. Nu skall det fram en proposition!

Det är bara att hoppas att Tolgfors och den politiska ledningen vid försvarsdepartementet orkar -om man nu har den ambitionen- stå upp för de reformförslag som sex av sju riksdagspartier malde fram i beredningen. I vissa fall mot starka intressen (myndighetsstrukturer, personalförsörjningsystem som skiljer sig från Försvarsmaktens förslag, "lagom" ambitionsnivå, materielfrågor m.m.) och i vissa fall för att viktiga civila och civil-militära frågor som hänger ihop med försvarets struktur tenderar att ständigt glömmas bort när de militära frågorna hettar till (civil-militär samverkan m.m.).

Det skall bli mycket intressant att se hur regeringen väljer att hantera den unika enighet som Försvarsberedningen levererade i juni.

PS. Monica Green kommenterar själv gårdagens interpellationsdebatt på sin blogg.

Pang till Pakistan

Pakistan är ett av de fyra länder som har begärt offert på Saab Bofors Dynamics ”Bamse”. Från Karlskoga säger man att man är mycket optimistisk och tror att första exportkontrakt är påskrivet inom 18 månader.

Ekot rapporterade igår om Pakistans offertbegäran. De skriver att "Beställningar av luftvärnskanonen är mycket betydelsefull för företaget, en affär inbringar upp mot fyra miljarder kronor".

Är det över huvud taget möjligt med en svensk Bamse-export till Pakistan? Tja, luttrad över svensk vapenexporthistoria kan man väl anta att en eventuell affär skulle kunna trixas igenom den svenska exportlagstiftningen, så som den har kommit att tillämpas. Pakistan har redan Robot 70 så det skulle inte förvåna mig om man beskriver det som en slags"uppgradering" och därmed får det till en "följdleverans".

(Pakistan kom så sent som förra året med ytterligare beställningar av Robot 70 till ett värde av 300 miljoner kronor. Under 2007 exporterade Sverige försvarsmateriel motsvarande 679 mkr till Pakistan.)

DN-artikel

I gårdagens DN publicerades en artikel av Gunnar Jonsson om skillnader mellan Finxland och Sverige i förhållningssätt gentemot Ryssland, samt den senaste tidens händelsers effekt för svensk försvarspolitik.

Från Försvarsberedningen uttalar sig Allan Widman (fp) och jag. Tomas Ries (chef för Utrikespolitiska institutet, UI) jämför Finland och Sverige.

Gudmundson försöker vara rolig

Jag missar sällan en text av Per Gudmundson, ledarskribent på SvD. Han är alltid läsvärd och oftast rolig. Nu har han dock bestämt sig för att förlöjliga Försvarsmaktens miljöarbete, samt att försvarsministern i ett tal i april uppmärksammade detsamma. Så trist. Som om det vore ett motsatsförhållande mellan miljöarbete och utveckling av den svenska Försvarsmakten och säkerhetspolitik i största allmänhet.

Han skriver på sin blogg:

"Ibland behövs det bara ett litet citat för att SvD:s ledarsida ska vara överlägset roligast. Sten Tolgfors i ett tal på Försvarshögskolan den 9 april (!):
”Den svenska försvarsmakten är även delaktig i andra internationella miljösamarbeten. Man har till exempel hjälpt till att införa ett nytt miljöledningssystem i Georgien. På så sätt ska den georgiska försvarsmakten tänka mer miljövänligt från försvarsledningsnivån till förbandsnivån.”

Kul för SvD:s ledarsida att man har hittat en "underhållande" koppling mellan ett uttalande i april och händelsena i Georgien. Men frågan är: Var det fel att införa ett miljöledningssystem i Georgien? Tror någon att det är det enda Försvarsmaktens sysslar med när det gäller internationella samarbeten? Eller består felet av att ministern uppmärksammade det i ett tal som handlade specifikt om klimatförändringar och säkerhetspolitik?

Mitt råd till Per Gudmundson och SvD:s ledarredaktion är att höja sig över Stockholms takåsar och göra en internationell utblick över både miljöarbetet (också genom internationellt samarbete) som olika länders Försvarsmakter ägnar sig åt - inte minst USA:s om det kanske kan väcka speciellt intresse- samt klimatfrågornas roll i säkerhetspolitiken.

Vare sig i Sverige eller annorstädes har klimatfrågan utraderat andra säkerhetspolitiska frågor. Och om om man är ombedd att i ett tal vid Försvarshögskolan i april 2008 tala under rubriken ”Klimat­förändringen som ett säkerhetspolitiskt hot”, så förväntar sig i alla fall jag och förmodligen även arrangörerna att talaren håller sig till ämnet.

Kvällens Aktuelltsändning

Tre ledamöter i Försvarsberedningen uttalade sig i kvällens Aktuellt-sändning (Allan Widman (fp), Gunilla Wahlén (v) och jag). I studion fanns en taggad försvarsminister och innan dess förde Bo Pellnäs och Johan Thunberger fram sin kritik.

Allan Widman vill sammankalla Försvarsberedningen, men det var inget som ministern konkret följde upp i sin intervju. Han sade såhär:

"Självfallet kommer vi, i arbetet med framtidspropositionen, på djupet analysera den här utvecklingen, i grund i det Försvarsberedningen har sagt, men också dessutom följa upp vad som har hänt sedan dess och gå på djupet ytterligare".

Socialdemokraterna vill å sin sida sammankalla Utrikesnämnden.

(Inslaget börjar ca 18 minuter in i sändningen.)

Gamla sanningar inte alltid det nya svaret

Om ungefär ett halvår klubbar riksdagen ett nytt "försvarsbeslut". Detta grundar sig bland annat på den säkerhetspolitiska analys som Försvarsberedningen, under Göran Lennmarkers (m) ledning, lämnade den 4 december 2007 (Säkerhet i samverkan Ds 2007:46).

Beredningen skrev bland annat:

"I utrikespolitiskt händeende kommer det ryska agerandet mot länder som tidigare ingick i Sovjetunionen att vara ett lackmustest på vilken väg Ryssland väljer. Rysslands förhållande till och agerande gentemot dessa länder de närmaste åren kommer definiera vår syn på Ryssland. Solidariteten mellan EU-staterna är viktig i detta sammanhang".

Det är svårt att reda ut vad som händer just nu, informationen spretar betydligt mellan de källor som finns att tillgå. Några svenska bedömare har dock saken helt klar för sig. Carl Bildt drar paralleller till Milosevic och Hitler på sin blogg och Bo Pellnäs skriver ut receptet för Sveriges del: Vi måste etablera militära förband på Gotland.

Bildt skriver på sin blogg: "Därefter blir det tid att värdera de vidare konsekvenserna av denna dramatiska utveckling - och de kommer att vara omfattande". Jag håller med om att så är fallet.

Jag har fått frågor om Försvarsberedningens bedömning av det säkerhetspolitiska läget (läs: analysen av Ryssland) fortfarande står sig? Mitt svar är att slutsatserna, för inriktningen av det svenska militära försvaret, säkerligen gör det. Men jag försöker hålla en öppen attityd, det brukar vara klokt i längden. I synnerhet om man vill bidra till en seriös prövning.

Men beredningens säkerhetspolitiska analys, där lackmustestet bland annat ingår, borde uppdateras efter den senaste tidens händelser. Det har ju aldrig varit så att en säkerhetspolitisk analys vare sig kan eller måsta ligga orubbad fram tills dess att nästa publikation skrivs. Världen står ju som bekant inte still i avvaktan på Försvarsberedningen, eller någon annans, bedömningar.

I en sådan analys ingår naturligtvis att ställa frågan: Innebär detta att vi har tänkt fel om det svenska militära försvarets inriktning och förmågor? Jag är som sagt övertygad om att vi inte har gjort det. Men det kan vara klokt att gå ett varv innan dess att försvarsbeslutet dras igenom riksdagen. En annan fråga som bör ställas är vad den pågående konflikten innebär för vår syn på EU:s solidaritetsklausul, rysslandspolitik samt utvecklingen/utvidgningen av NATO.

Frågan är bara hur man lyckas förklara och förmedla att en säkerhetspolitisk uppdatering inte i nuläget behöver betyda att man avser ändra inriktning eller pengatilldelning till det svenska militära försvaret? Det framstår ju fortfarande i debatten, i alla fall de debattörer som syns och hörs, som om alla situationer likt den utveckling vi nu följer öster om Sverige, möts bäst med militär upprustning à la gamla skolan.

Innan man förespråkar detta bör man bland annat fundera över hur det skulle 1. påverka den faktiska utvecklingen i konflikten 2. göra för nytta utifrån Sveriges perspektiv 3. vad det skulle ge för signaler och innebära för regionen och 4. kunna innebära att alternativa och kanske mer effektiva handlingssätt övergavs på det konventionellas altare?

Men kanske är det inte så konstigt att ropen nu skallar. I viss avsaknad av nytänkande på området, andra sätt att kanalisera och visa det egna engagemanget och handlingskraften, blir ju krav på omriktning och mer pengar till det militära försvaret i varje fall ett sätt att markera. Om än inte alltid det bästa.

Man kan ju ibland göra fel, av rätt orsak.

Några nedslag

Jag vill inte försöka mig på att gå igenom och blogga i efterhand om alla händelser i sommar, men några få nedslag vill jag gärna göra innan Georgien:

Idag skriver försvarsutskottets ordförande, Andres Karlsson (s) i GP. Han skriver att dagens värnpliktsnivåer "inte är optimala" utan antalet värnpliktiga bör "öka avsevärt". En lämplig nivå, menar Karlsson, är att utbilda upp till 15 000 per år. Men samtidigt skriver han att det vore "slöseri med såväl mänskliga som ekonomiska resurser" att utbilda fler än vad som behövs. Och det är väl ungefär här som det går snett i resonemanget. Hur ser socialdemokraternas framtida insatsorganisation ut (om vi nu skall använda det begreppet ett tag till)? Vilken budget? Hur stor andel räknar man med kan och vill gå vidare till ett kontrakt, efter den inledande utbildningen som tydligen 15 000 skall genomföra? Om det är många av de 15 000 som vill gå vidare, så många att man inte kan kontraktera alla, utbildar man då inte "fler än vad som behövs"? Återigen blir antalet utbildade inom ramen för värnplikten ett mål i sig, för socialdemokraterna. (SvD följer upp här)

En annan debattör är generallöjtnant Johan Kihl som tillsammans med konsulterna Per-Egon Johansson och Dag Sundström (InterPares Management Consultants) skrev på SvD:s Brännpunkt igår. Budskapet är i sammandrag att regeringen bör skjuta upp beslutet om en ny EU Battle Group 2011 tills försvaret uppnått balans mellan det nationella och det internationella.
Debattörerna driver också tesen att det finns en direkt koppling mellan de Nordiska ländernas försvarsutgifter. Någon slags nollsummespel. Minskar ett land (Sverige) höjer de andra osv. Det är ett förbluffande ytligt resonemang! Vidare skriver Khil m.fl.:

"Sveriges ensidiga inriktning på internationell verksamhet ökar kostnaderna och leder till ytterligare förbandsneddragningar. Pengarna räcker inte till att satsa internationellt och samtidigt behålla ett trovärdigt försvar hemma. Dels kostar de internationella operationerna att genomföra, dels medför kraven på speciell utrustning och övningar att varje förband blir dyrare att sätta upp."

Jaha, här inte bara befäster man uppdelningen internationellt/nationellt utan vi skall sluta upp med internationella operationer eftersom det kostar för mycket och dessa pengar ska istället användas för att rusta upp det nationella försvaret.

InterPares Management Consultants bör nog lägga sin energi på kunderna i fortsättningen.

Ambassadör Lars Danielsson har äntligen fått en utnämning, till generalkonsul i Hongkong och Macau. Det är som Lennart Rohdin (tidigare ledamot av Försvarsberedningen) skriver på sin blogg "En skamlig långbänk på UD har fått sitt slut". Expressen, däremot, når nya bottennivåer.

SOFF (Säkerhets- och försvarsföretagen) har uppmärksammat ett tidigare blogginlägg och givit svar på tal på sin hemsida.

Sommaren är kort

För första gången på fem veckor är barnen lämnade på fritids och förskola, kaffebryggaren gick igång före 08.00 och jag tar itu med mail och att-göra-listor innan genomgången av dagens tidningar. Med andra ord är semestern slut. Finito. Över.

Och (hot eller löfte beroende på vad man anser om innehållet), denna blogg får upp tempot igen.

Svar på tal

Måste bara länka till detta fantastiskt roliga och relevanta blogginlägg, som är en reaktion på den kontroversiella professorn Annica Dahlströms insats i P1:s Heliga familjen den 25 juli.

Annica Dahlström hävdar bland annat att män (av biologiska skäl) hör sämre, inte kan ta i små barn på annat sätt än hårdhänt, har sämre vidvinkelseende än kvinnor och ja på det hela stora taget är sämre lämpade än kvinnor att ta hand om små barn.

Ur blogginlägget från L.A Life:

"Jag tycker nog att de här forskningsresultaten, som pekar så otvetydigt på mäns oförmåga att ta hand om hem och framför allt om sina egna små barn, reser en del andra viktiga frågor som professor Dahlström inte tog upp just i det här programmet.

Till exempel bör man nog utreda huruvida män med sitt dåliga vidvinkelseende över huvudtaget ska anses lämpliga att framföra fordon i hög hastighet. Kanske man kunde införa en maxfart på 50 km/h i timmen för män och dessutom ett totalförbud för män bakom ratten på flerfiliga motorvägar?

Och det där med fingertoppar så okänsliga att de inte förmår annat än att på ett tämligen burdust och okänsligt sätt "hålla" i små barn borde automatiskt föranleda diskvalificering från vissa yrken. Man kan nog på goda grunder - professor Dahlströms grunder - ifrågasätta mäns lämplighet att till exempel arbeta som kirurger. Enklare sysslor inom sjukvården, såsom bäddning och toalettstädning, går att utföra även med en relativt hög grad av fumlighet och i en utfasningsperiod, innan nya regler för antagning till läkarutbildningenträder i kraft, skulle manliga läkare kunna omplaceras till dessa arbetsområden."

Dahlström har författat boken "Könet sitter i hjärnan" och släpps sedan dess fram i debatten ömsom av dem som vill belysa särartstossigheterna och ömsom av dem som vill bevisa att det är en utmaning mot naturlagarna med jämställdhet. Jag förvånas återigen över att det inte är fler män som reagerar.

Kanske något för Carl Bildt att engagera sig i? Idag skriver han ju på sin blogg att han faktiskt inte har gjort något alls för fäderneslandet, men tillägger för säkerhets skull: "Än så länge i varje fall".

Stolt över myndigheterna på Pride

Dagens prideparad innebar premiär för uniformsklädda försvarsmaktsanställda. Det var nämligen första gången som officerare och värnpliktiga fick bära uniform i prideparaden. Detta möjliggjordes av en ny riktlinje (ett förtydligande avseende tolkningen av Försvarsmaktens uniformsreglemente) som innebär att Försvarsmakten inte ser prideparader som en politisk demonstration, vilket tidigare varit skäl till att inte få bära uniform.

Räddningsverket märks också under Europride med budskapet "Räddningstjänst för alla – självklart".

Into the Wild

För många år sedan läste jag en bok som berörde mig på djupet, Into the Wild av Jon Krakauer.

Boken handlar om Christopher McCandless, som efter att ha tagit studenten med toppbetyg klippte sina identiditetshandlingar, skänkte sina pengar till Oxfam och gav sig av utan att säga något till sin familj. Under resans gång (han liftar, går, paddlar och klättrar sig fram över USA) blir han allt mer övertygad -han vill till Alaska och leva på det naturen kan ge.

Sean Penn fängslades också av McCandless öde och gjorde en film med samma namn som kom 2007. Nu har jag tagit mod till mig och sett den (jag är annars rädd att bli besviken när bra böcker filmatiseras). Jag är väl medveten om att jag vare sig kan göra boken eller filmen rättvisa - och i synnerhet inte McCandeless själv, så jag får helt enkelt rekommendera både boken och filmen (som alldeles i dagarna släpptes på DVD).

Foto: Christopher McCandless har fotograferat sig själv utanför den den gamla buss han levde och dog i vid Stampede Trail i Alaskas vildmark. Han hittades av jägare, utmärglad, tillsammans med sina dagboksanteckningar två veckor efter sin död. Han hade skrivit ett sista meddelande till omvärlden: "I have had a happy life and thank the Lord. Goodbye and may God bless all!" Det är detta meddelande han visar upp på det andra fotot, taget när han visste att han skulle svälta ihjäl.

Opinionsbildning från Norr

Arvidsjaurs kommun har skickat sina kommentarer till Försvarsmaktens skrivelse "Komplettering till budgetunderlag för 2009", där bland annat den militära verksamheten i Arvidsjaur behandlas. Den har inte bara skickats till Försvarsmakten, utan till Försvarsutskottet, Försvarsberedningen, partiledare och en rad andra.

Jag reagerar när jag läser hur man i skrivelsen angriper andra verksamheter, det är något nytt och jag hoppas att det inte sätter standard inför den kommande grundorganisationsdebatten. Hittills har alla aktörer varit ganska bra på att hålla sig till att beskriva förträffligheten med sin egen verksamhet. Jag hoppas det fortsätter så eftersom jag tror att alla vinner på det.

På Arvidsjaurs kommuns hemsida har mobiliseringen inför inriksningspropositionen en framskjuten plats. Det är självklart lätt att förstå. Men man länkar också från kommunens hemsida till "Nu får det vara nog!" Sidan beskrivs som ett fora för "opinionsbildning och en namninsamling som syftar till att protestera mot den förda försvarspolitiken". Det framgår inte vem/vilka som arbetar med sidan, men en aktiv (och ofta läsvärd) bloggare Wiseman´s Wisdom förefaller inblandad.

Mer om Arméns jägarbataljon (en del av I 19) finns att läsa här.

Försvarspolitik i Almedalen

Försvarsminister Sten Tolgfors hade en hektisk dag i Visby i onsdags, då han dels höll ett längre anförande om försvaret i framtiden och dels öppnade två seminarier ("Militära insatser/civilt bistånd - en möjlig ekvation?" samt "Sveriges roll i internationella insatser").

I sitt inledningsanförande till seminariet om civil-militär samverkan sade Tolgfors bland annat:

"Det finns en tydlig koppling mellan säkerhet, social och ekonomisk utveckling och mänskliga rättigheter. (...) Få saker är potentiellt skadligare för stabiliteten än unga, arga arbetslösa män. (...) Sverige ska ta ett större men mer samordnat ansvar. Insatserna har blivit allt mer komplexa och ställer nya krav på en bredd av civila och militära förmågor. Dagens krig utkämpas sällan mellan stater, utan istället mellan en eller flera stater och en kombination av sviktande stater och icke-statliga aktörer. Det gör att det många gånger är lättare att vinna kriget än att vinna freden. (...) Det måste till stånd en bättre gemensam planering för mer effektiv samverkan mellan civila och militära insatser. (...) Det är likaså viktigt med fler kvinnor i internationella insatser. Förutom all den kompetens kvinnor bidrar med så kan de t ex ge oss tillgång till den halva av civilbefolkningen som vi annars inte kan nå. I den nationella strategin är denna comprehensive aproach, eller sammanhållna politiken tydlig. Ännu återstår att förverkliga det fullt ut. När så sker måste det ske med respekt för de enskilda civila och militära verksamheternas respektive särart och behov. (...) Förmodligen kommer utökad samverkan i praktiken att peka på nya inte minst praktiska utmaningar, och olika aktörer ser på samverkan på olika sätt. Men utan bättre samverkan ingen varaktig säkerhet. Den politiska ambitionen är tydlig. Så låt oss lösa gränsdragningsfrågorna tillsammans."

OK ministern, det är bra. Men varför har det inte hänt någonting ännu, när det gäller att praktiskt och konkret samverka civilt och militärt i hela kedjan från planering till utvärdering i internationella insatser? Den strategi för svenska internationella insatser som sent omsider regeringen lade på riksdagens bord har ju legat till sig ett tag nu. Försvarsberedningen kom dessutom den 13 juni med ett batteri konkreta förslag (må så vara att inte dessa har hunnit tas omhand). Men när den nyligen tillträdda alliansregeringen genom den dåvarande försvarsministern (Odenberg) i Sälen deklarerade att civil-militär samverkan var en av regeringens viktigaste prioriteringar, så har man ju haft lite tid på sig att åstadkomma något, kan man tycka. Och om det skall komma en skrivelse om insatsen i Afghanistan till hösten, så vore det ju katastrof om man inte från regeringens sida kunde leverera några konkreta beslut för att institutionalisera samverkan här hemma.

Nu övergår jag till seminariet "Sveriges roll i internationella insatser". I detta inledningsanförande sade ministern bland annat följande:

"Efterfrågan på internationella fredsinsatser ökar. FN har gått från 50 000 till bortåt 140 000 man i insatser på några få år, samtidigt som Europa prioriterat andra organisationer. Den genomsnittliga fredsbevararen i världen är en ung muslimsk man. Det är viktigt att Europa bidrar till FN framöver, politiskt men också eftersom en FN-insats annars kan kräva betydligt större numerär på grund av skillnader i utbildnings- och utrustningsnivå. (...) Sverige ska ha kapacitet till både snabbinsatser genom att vara ledande nation för en av EU:s stridsgrupper och mer långsiktiga insatser som den i Afghanistan. (...) Från i höst kommer Sverige att ha tre toppmoderna Medevac C 10-or tillgängliga. Vi vill sända ett par av dem till Afghanistan, till stöd för våra män och kvinnor, men också för deras utländska kollegor. (...) Möjligheten till nordiskt samarbete ska alltid prövas vid nya insatser. Efterhand kan också gemensamma förband för internationella insatser för ökad kvalitet, ekonomi och uthållighet komma att utvecklas."

Bra att Tolgfors framhöll FN:s fredsinsatser. Frågan är vilka slutsatser ministern drar av det faktum att Sverige bidrar med långt färre personer till FN-ledda insatser än t.ex. Benin. Ministern uppehöll sig också vid frågan om helikoptrar. Det är alltid aktuellt. Inte minst nu, när Försvarsmakten står fast vid planen att avveckla HKP4-systemet och kraftsamla sina resurser för att införa de nya helikoptrarna HKP14 och HKP15. Detta trots de förseningar som uppstått. HKP14 bedöms ha en initial nationell förmåga under 2011. Försvarsmakten har konsekvensbeskrivit beslutet till regeringen (går att läsa här).

I Tolgfors tal vid seminariet "Försvarspolitik - hur ska morgondagens militära försvar se ut?" uppehöll han sig bland annat vid NATO och föreställningen om att Sverige är ett neutralt land:

"Trösklarna för medlemskap har minskat, liksom fördelarna. Nato är ingen snabbfix för svensk försvarspolitik. Alliansöverenskommelsen om att medlemskap inte står på agendan denna period gäller. Min reflektion nu är att Sverige lämnade den gamla neutralitetspolitiken - som gick långt utöver militär alliansfrihet - redan i början av 1990-talet. Men på grund av den frånvaro av debatt som präglat svensk säkerhets- och försvarspolitik så finns fortfarande en vanlig föreställning att den ännu gäller. När jag träffar gymnasieelever, händer de att de frågar om framtiden för Sveriges neutralitetspolitik. Den avskaffades när de var två-tre år. De har gått nästan tolv år i skolan och tror fortfarande att vi är ett neutralt land. Det är ett kraftigt underbetyg åt 15 års säkerhetspolitisk debatt."

(Och här är gymnasieeleverna som bekant i gott sällskap med Vänsterpartiet).

Vidare säger ministern (i bjärt kontrast till den debatt som har svallat den senaste tiden och förmodligen med adress främst till sina bröder och systarar i alliansen):

"Försvaret ska dimensioneras utifrån och in. Försvaret ska vara användbart i världen, i vårt närområde och i Sverige."

Även i detta anförande tar ministern upp FN-insatser (heja Tolgfors!):

"Ett särskilt problem är att Europa inte längre deltar under FN-flagg, samtidigt som FN är ansträngt och har gått från 50 000 till 140 000 man under blå flagg. Att ansvara för en av EU:s stridsgrupper är ett omfattande åtagande. Samtidigt drar vi nytta av den tillgänglighet som andra länder ger när de svarar för EU:s snabbinsatsberedskap. Under förberedelse- och beredskapsperioden av NBG 08 har utrymmet för deltagande i andra internationella insatser påverkats. Målsättningen bör vara att vårt deltagande i EU:s stridsgruppssamarbete inte ska reducera vårt kontinuerliga bidrag till mer långvariga insatser."

Precis det sistnämnda tog jag upp i en avvikande mening till en av beredningens rapporter för många år sedan.

För alla som undrar vad den kommande inriktningspropositionen har att bjuda på när det gäller grundorganisationsförändringar, så får man gissa utifrån följande besked:

"Kortsiktigt är färdplanen för de närmaste åren klar, men ännu ej avdömd. Min bedömning är att vi kommer klara balanseringen av förbandsanslaget utan dramatiska förändringar av för förmåga eller grundorganisation. Förslag till beslut kommer i höstens budgetproposition. Förmågepåverkande förslag och förslag gällande grundorganisationen kommer i samband med inriktningsproppen."

Tolgfors tog också upp Försvarsberedningens existens i sitt tal:

"Jag ser den senaste tiden som en framgång för försvarsberedningen som form. När jag gav beredningen dess uppdrag underströk jag att jag ville pröva möjligheten till en bred överenskommelse - i annat fall har alliansen majoritet ändå, men det hade ett värde. Rapporten kommer att utgöra en grund för höstens proposition om försvarets inriktning och dimensionering. Jag är av uppfattningen att försvarsberedningen legitimerar sig själv. Dels med möjligheten till breda lösningar, dels med möjligheten till ett långsiktigt förnyelseperspektiv."

Det är ju lite minerad mark, att kommentera något som man själv är en del av, men jag kan ändå inte låta bli att skicka med den vikt det har (framför allt för saken, men också för regeringen och till och med för oppositionen) om beredningen finns kvar under hösten och vinterns arbete med proposition och riksdagsbeslut.

När vi nu har en så unikt bred samsyn om behov, inriktning och stödmyndigheter etc. vore det bedrövligt om det inte kan hålla hela vägen ut, genom ett riksdagsbeslut. Men det förutsätter att vägen från beredningens förslag, från rapport genom proposition och till riksdagsbeslut, fortlöpande förankras i ett fora där förtroende och vilja finns. Med de oceaner av tid som kommer att flyta mellan proposition och riksdagsbehandling, inklusive Sälenkonferens i januari, finns en uppsjö möjligheter att göra försvarspolitiken till en bråddjup konfliktlinje mellan oppsoition och regering inför valet 2010. Och det kan ju vara kul för dagen, men knappast konstruktivt för framtiden.

Ovanpå dessa seminarieinsatser kommenterade försvarsministern också socialdemokraternas och miljöpartiets uppgörelse om FRA-lagen, på följande sätt:

"- Jag förväntar mig betydligt mycket mer ansvar för landets säkerhet av ett parti som aspirerar på att vara regeringsbärande. Det som Mona Sahlin i dag i pressmeddelandet med Maria Wetterstrand presenterat är en uppgörelse av tomhet. Socialdemokraterna är överens endast med miljöpartiet - alltså inte med vänsterpartiet - och endast om att riva upp lagen.

- De presenterar ingen uppfattning om säkerhetspolitiken i sak. Överenskommelsen har inget konkret innehåll och man berättar inte vad som ska komma istället för den lag som riksdagen fattat beslut om, eller ens om det ska finnas en lag som reglerar signalspaning och stärker integriteten. Det enda man säger är att man ska utreda behovet.

- Utspelet är svårt att ta på allvar. Att riva upp lagregleringen skulle innebära att man återgår till en oreglerad tillvaro. Man skulle försämra skyddet för rikets säkerhet och svenskar i internationella insatser och skapa år av osäkerhet utan förstärkt skydd för den enskilda integriteten."

Det lustiga i detta uttalande är att Tolgfors verkar uppröra sig å Lars Ohlys vägnar, för att han inte var med.

Foto: Alexande Karlsson/Combat Camera

ÖB:s nyhetsbrev

ÖB, Håkan Syrén, har publicerat ett nytt nyhetsbrev. Det finner man här.

Folkpartiets NATO-utredning?

Den 14 januari 2008 meddelade Folkpartiet att man avsåg tillsätta en egen utredning om svenskt NATO-inträde. Folkpartiets försvarsnätverk skulle kalla oberoende forskare och experter till hjälp för ett sådant arbete. Folkpartiet hade ambitionen att utredningen skulle verka i samma anda som sin finska motsvarighet och presenteras i slutet av våren.

Denna försening (om utredningen ens är tillsatt?) uppmärksammas av Ulf Bjereld, som bloggar från Almedalen på Almedalsbloggen. Bjereld vill gärna ha tips om vad förseningen beror på och utlovar ett gratis exemplar av den senaste SOM-rapporten Skilda världar till den som tipsar på ett sätt som leder till genombrott i spaningen.