onsdag 21 november 2007

Vattenfall tar priset

Om moderaternas nyfunna miljöengagemang (se tidigare inlägg) bör välkomnas, lämnar följande satsning däremot en dålig smak i munnen:

Vattenfall har i ett samarbete med tidningen National Geographic tagit initiativ till Combat Climate Change, vilket är en europeisk tävling om energilösningar för framtiden. Den 9 november fick vinnarna i tävlingen ta emot priset på House of Sweden i Washington DC, ur kungens hand.

Syftet med tävlingen Combat Climate Change är att stimulera engagemanget för klimatfrågorna och det finska vinnarbidraget fokuserar på den ohållbara energiförbrukningen, som exempelvis fossila bränslen och ett slöseri med energi, på global nivå.

Läs det igen: ...den ohållbara energiförbrukningen, som exempelvis fossila bränslen....
Det är alltså Vattenfall och National Geographic, som osmakligt nog har lånat ut sig till detta spektakel, som har utsett vinnaren!

Vi snackar alltså om ett företag som i april i år firade bygget av ett nytt stort kolkraftverk i Sachsen, har hundrafaldigat ökat sina koldioxidutsläpp, ökat sitt kärnkraftsinnehav i Tyskland, försökt att öka de svenska koldioxidutsläppen med ett par miljoner ton per år genom planerna på att bygga om det oljeeldade reservkraftverket i Stenungsund för helårsdrift samt klart markerat att man inte vill avveckla kärnkraft m.m.

Finns det ingen paragraf någonstans som förbjuder sånt? Falsk marknadsföring? Någon?

Moderatprat

Moderaterna putsar på sin miljöprofil. Med sajten "Miljösmart" försöker man bryta ny mark. Ökat miljöengagemang är bra och skall välkomnas. Det finns vare sig tid eller någon poäng i att ägna sig åt partipolitiskt revirtänkande, speciellt mot bakgrund av IPCC:s rapporter om klimatförändringarna. Ju fler som driver på (inte bara i retoriken utan i praktiken), ju bättre är det naturligtvis.

Men varför, varför?!, gör de sajten lite... gullig? Varför kör de med ett "barnsligt" skrivstilstypsnitt? För att det är så de uppfattar att miljöfrågan skall kommuniceras naturligtvis. Inget nytänkande så långt. Jag får hoppas på innehållet istället. Som sagt, det går an att prata -eller sajta kanske man kan säga i det här fallet- men nu återstår att se vad som kommer ur den här miljösatsningen i praktisk politik. Och det är ju ändå det som betyder något.

Ur debatten

Försvarsberedningen och Försvarsutskottet träffade försvarsministern ikväll efter en händelserik dag i riksdag och beredning. Tidigare under dagen kom ministern med ett förväntat besked om att en parlamentarisk pliktutredning är under formation. Detta med anledning av att riksdagen idag debatterade frågan och ett enigt utskott har krävt detsamma.

Måtte direktiven till utredningen vara tydliga på vilka tidsförhållanden som skall råda. Utredningen får inte dra ut på tiden, frågan är mogen, för att inte säga övermogen, efter att ha diskuterats länge och väl. Jag hoppas därför att Karin Enströms (m) ord om år i debatten var en ren felsägning: "Sedan kommer vi säkert, jag vet inte om hur många år, att få återkomma till kammaren och förhoppningsvis debattera pliktfrågorna i framtiden."

Dagens roligaste yttrande fällde Allan Widman (fp) apropå ett tidgare replikskifte mellan vänstern och centerpartiet, där centern kritiserade vänstern för ett ofinansierat förslag om att dubblera antalet värnpliktiga:

"Om något parti vill satsa på industrin får det effekter i andra änden av den verksamhet som Försvarsmakten bedriver. Vill man ha många soldater utbildade varje år blir effekterna densamma. Det är väl uppenbart att en nivåsänkning av vårt försvarsanslag på i storleksordningen drygt 7 miljarder samtidigt som vi fördubblar volymen på värnpliktsutbildningen skulle ge mycket svårartade konsekvenser för arbetet på den internationella arenan. Här hemma skulle det bli något av en folkets befrielsearmé som barfota fick upprätthålla beredskapen i de småländska skogarna."

En annan lustig debatt i riksdagen skedde i tisdags kväll mellan Peter Jonsson (s) och försvarsministern, med anledning av en interpellation om Försvarsmaktens marina förmåga.

Jonsson talar sällsynt tydligt klarspråk och summerar socialdemokraternas försvarsmaterielpolitik:

"Herr talman! Jag vill tacka försvarsministern för svaret på min fråga om vi har något marint försvar kvar i framtiden. Svaret lämnar dock ett antal frågetecken som jag vill ha utredda i dag. Det är inte bara för mig själv utan också för de hundratals utvecklingsingenjörer, konstruktörer, industriarbetare och officerare som blir berörda av regeringens och Moderaternas beslut att lägga ned stora delar av den framtida marina förmågan."

Det är alltså rena sysselsättningsargument som bär upp värnandet om försvarsindustrin som socialdemokraternas grupp i Försvarsutskottet har gjort till sin ljudligaste politik den senaste tiden. Man kanske borde byta utskott?

tisdag 20 november 2007

Riksdagsdebatt om pliktfrågan

I morgon, onsdag, debatterar riksdagen Försvarsutskottets betänkande 2007/08:FöU3 Vissa frågor rörande totalförsvarsplikt m.m.

Utskottet skriver i sitt betänkande att frågan om hur Försvarsmaktens personalförsörjning ska utformas är en av de viktigaste frågorna – kanske den viktigaste – för Försvarsmaktens fortsatta utveckling. Utskottet framhåller behovet av den översyn av lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och dess tillämpning som regeringen har aviserat (men ännu inte har tillsatt).

Utskottet håller på att tappa tålamodet: "Det är därför angeläget att ett sådant utredningsarbete inleds."

Utskottet deklarerar också att denna utredning, mot bakgrund av den grundläggande betydelse som den kommer att få och att eventuella förändringar av totalförsvarsplikten måste ha ett brett parlamentariskt stöd, ska vara parlamentariskt sammansatt.

Vänsterpartiet har en reservation till betänkandet:

"Ett nytt utbildningssystem har nyligen införts av Försvarsmakten. Under kommande år beräknas uppskattningsvis ca 8 300 värnpliktiga genomsnittligt att kallas in till utbildning. Vart tredje utbildningsår beräknas emellertid endast ca 5 000 värnpliktiga att kallas in till utbildning, varav ca 1 500 till armén. Vänsterpartiet menar att antalet värnpliktiga som kallas in till utbildning bör ökas till det dubbla för att säkra att försvaret får en god personalförsörjning och beredskap i framtiden såväl i Sverige som för insatser utomlands."

De är väldigt ensamma om att anse det.

Gemensam värdegrund?

Under ett möte med Fredrik Reinfeldt i Paris den 3 oktober chockade Nicolas Sarkozy sin omgivning med en lång antimuslimsk monolog. Aftonbladet skriver att presidenten sade att "Det finns för många muslimer i Europa". Nicolas Sarkozy ska också ha gjort förvirrade utläggningar om civilisationernas krock.

Det är med tillsammans med denne man som Sverige planerar för ordförandeskapet i EU.

I en intervju i den tyska tidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung säger den franske försvarsministern, Hervé Morin att Paris kommer trycka upp försvarsfrågan högt upp på agendan under sitt ordförandeskap.

EUobserver rapporterar:

Mr Morin described European defence as an "absolute priority" which is at least as important for European integration as the EU's common currency, the euro.

"With the common currency, we have created a strong symbol for Europe. But nothing can better express the European community of fate than common defence, a common sense of Europe's threats and security interests," he said.

"A kind of European conscience can grow over the question where, if need be, we want to defend our values with weapons," he stated. "This is why during the presidency of the European Council in the second half of 2008 we would like to press ahead with a Europe of defence.

Vilka värden är det Frankrike vill försvara? Vilka gemensamma värderingar omfattar unionen?

När man diskuterar Europeisk värdegemenskap brukar man säga att den kommer till konkret uttryck i den av Europarådet fastställda Europakonventionen till skydd för mänskliga rättigheter. Jag tror inte, mot bakgrund av tongångarna från Frankrike och en del andra EU-länder, att det kommer att räcka som en förklaringsmodell framöver.

Det närmar sig målgång

Försvarsberedningen lämnar sin säkerhetspolitiska rapport till försvarsminister Sten Tolgfors den 4 december. I samband med detta arrangerar Folk och Försvar ett seminarium tillsammans med Försvarsberedningens ledamöter.

Seminariet syftar till att offentligt diskutera rapporten och beredningens slutsatser. Ett antal experter kommer att kommentera de viktigaste slutsatserna och diskutera dessa tillsammans med beredningens ledamöter: Peter Haldén, dr. Totalförsvarets forskningsinstitut, Barbro Hedvall, ledarskribent Dagens Nyheter, Tomas Ries, direktör Utrikespolitiska Institutet, Bo Huldt, professor Försvarshögskolan och Annika Ström Melin, journalist.

lördag 17 november 2007

Reklam: Lyssna på Konflikt!

Lyssna i efterhand på lördagens Konflikt i P1, här.

Var åttonde soldat som återkommer från Afghanistan söker psykologhjälp. Omställningen av det svenska försvaret från ett invasionsskydd till en försvarsorganisation som ska delta mer aktivt i internationella krishärdar ökar riskerna för skador och död.

Hur väl förberedda är soldaterna på de situationer och hot de kommer att möta? Är det svenska samhället redo? Om detta handlade dagens Konflikt.

I programmet medverkade Försvarsmaktens insatschef Anders Lindström, Per-Erik Korström, veteran med lång erfarenhet av utlandsmissioner och utbildning av soldater för internationell tjänst, försvarsminister Sten Tolgfors, hans företrädare Mikael Odenberg samt Allan Widman (fp) som är regeringens utredare av den svenska veteranpolitiken.

Klimat i ett konfliktperspektiv

"Världen står på randen till en katastrof", sade idag FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon när FN:s klimatpanel IPCC idag presenterade den sammanfattning av de tre rapporter som IPCC lagt fram tidigare i år, och som alla länder nu ställer sig bakom. Resultatet ska nu utgöra grunden till nästa stora klimatavtal efter Kyotoprotokollet.

Center for Defense Information (CDI) redovisar ett nytt projekt om relationen mellan klimatförändringar och internationell säkerhet.

De har skapat en visuell demonstration, i form av en världskarta, för att uppmuntra tänkande kring klimat i ett konfliktperspektiv. Se här.

onsdag 14 november 2007

Realistisk övning?

Regeringen låter meddela att en överenskommelse har träffats med USA om att delta i NBGs slutövning med ett amerikanskt C17-flygplan. Syftet med detta är att studera planering och att öva i- och urlastning i denna typ av flygplan.

- Samarbete med länder som har stor transportkapacitet är viktigt, och det är glädjande att slutövningen kan ta del av det amerikanska transportflygplanet. Det visar på de goda relationer som finns mellan Sverige och USA, säger försvarsminister Sten Tolgfors i pressmedelandet.

Det blir säkert en intressant övning och allt det där. Men det är ändå lite märkligt att den NBG som skall ha beredskap det första halvåret 2008 övar i och urlastning i ett C17-plan.

En generell brist i hela Europa är tillgången till transportflyg i samband med detta. Av denna anledning förhandlar Sverige om en multinationell resurs för strategiskt transportflyg som kallas Strategic Airlift Capability (SAC). Avsikten är att det ska säkerställa Sveriges långsiktiga behov av flygtransporter. De C17-transporter som SAC-samarbetet kommer att kunna erbjuda, är dock inte operabla förrän i mitten av 2008 (när beredskapsperioden är slut). Full kapacitet väntas vara uppnådd 2009. Det förefaller med andra ord som att NBGn övar på något som inte kommer att inträffa.

Möjligen kan det ändå bli lastning i gigantiska transportflygplan, även för den nu aktuella NBGn -om än inte i C17. Det andra samarbetet man har ingått, i syfte att fylla kapacitetsgapet fram till 2008-2009 (Strategic Airlift Interim Solution, SALIS), omfattar nämligen enorma civila Antonov-plan från Ukraina. Dessa plan låter sig dock inte landas på vilken jordplätt som helst och därmed är det många konfliktområden där de inte är användbara.

Jag skulle tro att en mer realistisk övning hade kunnat gå ut på att en mindre och lättare förstyrka hade transporterats med Herculesplan, medan den tyngre materialen hade körts på köl och därigenom behöver övas på att ta sig till en större hamn. Och sedan kommer den trixiga biten - hur man får den tunga materielen till insatsområdet från ankomsthamnen, utan att man kör slut på den innan den ens är på plats.

Anmärkning: Det är sedan lång tid känt att det råder kapacitetsbrist i Europa för strategiskt transportflyg. För några år sedan förekom planer på att Sverige på egen hand skulle införskaffa C17-plan för detta ändamål, något som främst finansdepartementet (och de dåvarande samarbetspartierna) hade synpunkter på.

När den borgerliga regeringen tillträdde gavs det besked om att det inte blir något inköp, utan att Sverige istället förhandlar om att ingå som part i vad som kallas "Strategic Airlift Capability (SAC)", tillsammans med 15 Nato-länder samt Finland. Avsikten är att det ska säkerställa Sveriges långsiktiga behov av flygtransporter. Förhandlingar pågår och resultatet kommer att underställas riksdagens prövning.

tisdag 13 november 2007

Karla lämnar riksdagen

Karla López, miljöpartistisk riksdagsledamot och ersättare i försvarsutskottet, skriver i ett pressmeddelande (se GP och SvD) att hon lämnar riksdagen på grund av att "miljöpartiet inte tillåter mig att driva en pacifistisk politik i riksdagen".

Hon säger också att hon har utsatts för trakasserier samt att det har florerat förtalskampanjer mot henne i partet. Vidare säger hon att hon inte har fått stöd någonstans i partiet för den pacifistiska politik hon vill driva och att det inte finns plats "för människor som är självständiga och tydliga i miljöpartiets riksdagsgrupp".

Artiklarna redovisar inte vad det är hon inte anser sig ha fått stöd för mer exakt. För en tolkning av vilken politik hon har drivit kanske riksdagens sammanställning över vad hon har sagt och gjort, ge en bakgrund.

Jag sitter inte i miljöpartiets riksdagsgrupp och har därmed långtifrån den kompletta bilden av detta, jag har dessutom enbart träffat Karla vid några få tillfällen, samt talat med henne ett par gånger i telefon när hon har haft frågor. Senaste gällde det att hon ville ha information om säkerhetsrådets resolution 1325 och jag uppmanade henne att skriva en bra motion om kvinnors roll i konfliktlösning till den skrivelse om strategi för militära och civila internationella insatser som snart läggs på riksdagens bord. Kan jag ha gett uttryck för bristande stöd och sagt saker som uppfattades som trakasserier? Jag rannsakar mig själv, men jag tror inte det (det betyder inte att Karla har fel, det ligger ju i sakens natur att man kan vara blind för det egna beteendet).

Som en av partiets försvarspolitiker känner jag att jag måste ge mig in lite i frågan. Jag kom ju själv in i Riksdagen som ung kvinna och gav mig, precis som Karla, in i försvarspolitiken. Det var inte sällan som jag befann mig i en minoritet i riksdagsgruppen. Om man vill ändra en partilinje och påverka politiken, handlar det som jag ser det om hängivet arbete (arbete och åter arbete!) samt att man måste själv tillämpa och tolka andras synpunkter utifrån att de allra flesta kan skilja på sak och person.

Miljöpartiets gruppledare, Mikaela Valtersson, avvisar kritiken och säger att det inte alls stämmer: "I stället handlar det om personliga problem. Hon har hela tiden haft svårt att anpassa sig till riksdagens arbete och har inte klarat av sitt riksdagsuppdrag".

Det är olyckligt om väldigt allvarliga anklagelser om trakasserier och förtalskampanjer förblir allmänt hållna och därmed svåra att bemöta. Ut i ljuset med dem! Förtalskampanjer och trakasserier som är så svåra att de tvingar en riksdagsledamot att lämna sitt uppdrag, bör naturligtvis bli föremål för omfattande undersökningar. Det finns lagparagrafer för sådant. Det ger också riksdagsgruppens ledamöter, Karlas forna medarbetare, möjlighet att ge sin syn på anklagelserna.

Avundsjuk på utskottsledamöter

Det finns tillfällen när man mer än annars önskar att riksdagens utskottssammanträden vore öppna för allmänheten. Idag är ett sådant tillfälle.

Försvarsutskottet har en föredragningslista som inte lämnar något övrigt att önska.

Först en dagning av Försvarsmakten om EU:s föreståendeförsvarschefsmöte (CHOD). Sedan blir det pulshöjning när Statsrådsberedningen informerar om regeringens och Regeringskansliets jour- och krishanteringssystem. Och som grädde på moset kommer Försvarsdepartementet för att redovisa Försvarsmaktens reviderade materielplan.

I underlaget inför mötet återfinns en PM om "Parlamentariskt inflytande över försvarsmaterielanskaffning". Gissningsvis kan man där läsa om vad utskottet har uttalat (och riksdagen bslutat) genom åren när det gäller möjlighet till formellt beslutsfattande, insyn och transparens i materielprocessen. Det är en lång lista.

En lämplig fråga att ta upp med Försvarsdepartementet under dragningen är ju, mot bakgrund av alla dessa riksdagsbeställningar, hur man måste formulera sig så att besluten når fram?

måndag 12 november 2007

Home sweet home...

Det blev inte något bloggande från Försvarsberedningens resa till Kina och USA. Det berodde dels på ett intensivt program och dels på avsaknad av trådlösa nätverk vid rätt tillfälle.

Det kommer ta lite tid att smälta alla intryck och budskap. Men för alla de som eventuellt undrar om det var klokt av beredningen att åka utomlands i tio dagar när den rapport som vi arbetar med snart skall överlämnas till regeringen, till er vill jag säga att beredningen trots ett tätt program utnyttjade varje tillfälle att arbeta med rapporten. I en lounge i San Francisco, på ambassaden i Washington efter dagens program, på hotell (istället för att sova, enligt principen det kan man göra när man är död)...

Det är effektivt att kunna föra samtal med alla inblandade kring de frågor vi diskuterade, ingen som skyndade iväg till riksdagsgrupp eller andra möten (eller kunde fly undan!), utan diskussioner fortsatte under transporter till möten, under flygningar och vid måltider.

Ordförande Göran Lennmarker (m) går från klarhet till klarhet och imponerade på samtliga ledamöter med brillianta sammanfattningar, skarpa frågor och över huvud taget ett skickligt sätt att leda delegationen. Ambassaden i Beijing hade utformat ett oerhört gediget program, Sheriffen i Los Angeles, med sitt resoluta intryck, kommer jag att minnas länge liksom det gula täcket över Beijing (värre sedan sist jag var där) och informationen om att där öppnas två kolkraftverk i veckan. Den nya ambassaden, Sweden House, i Washington, både förtjuste och förbryllade en aning, det sistnämnda med anledning av att man har byggt det med material från många platser på jorden, utom från USA eller Sverige.

Programmet under hela resan, i Beijing, Los Angeles och Washington D.C, illustrerade det faktum att försvars- och säkerhespolitik omfattar långt mycket mer än de militära frågorna.

Flit är orsaken till allt elände

Fyrabarnspappan, tillika riksdagsledamoten, deckarförfattaren, justitieutskottsordföranden, fotbollsspelaren i AIKs veteranlag och i Djursholms FF i div 4, advokatbyråägaren och försvarsadvokaten Thomas Bodström (s) har i dagarna återtagit sex inlämnade interpellationer till justitieminister Beatrice Ask (m).

Det är inte förvånande. Mer förvånande är att han över huvud taget hade tid att lämna in dem.

onsdag 31 oktober 2007

Tillfälligt avbrott

Denna blogg kommer att uppdateras enbart sporadiskt den närmaste tiden. Försvarsberedningen är på resa, närmare bestämt till Beijing, Los Angeles och Washington. Åter i Sverige 11 november. Ambitionen är dock -i den mån kinesiska myndigheter medger internettillgång även till denna sida- att rapportera om de visdomar vi får oss till livs.

tisdag 30 oktober 2007

Dagens anekdot II

Jag har hittat Sveriges bästa gatunamn!
Det gamla A9-området i Kristinehamn stoltserar med:

Bättringsvägen

Är det inte lysande så säg!
När jag såg skylten, så önskade jag innerligt att någon skulle ringa och fråga mig:

-Var är du?
-På Bättringsvägen.

Dagens anekdot I

Det brukar ju flitigt rapporteras om t.ex. ryska stridskrafter kränker territoriet, så jag utgår från att intresset är lika stort när det är Sverige som fräser in över andras gränser.

Ett svenskt militärplan har nämligen idag, två gånger, kränkt finskt luftrum söder om Åland. Planet av typ Gulfstream IV G som var på väg söderut kl. 10.25 och på väg tillbaka till Uppsala ca. kl. 13.00 flög en sträcka på cirka 11 km i finskt luftrum. Gränsbevakningsväsendet reder nu ut kränkningen av luftrummet.

Det finska försvarsministeriet har skickat ut ett pressmeddelande om saken och informerar om att försvarsmaktens informationsdirektör Ossi Kervinen är beredd att svara på frågor.

Att förekomma....

Jan Salestrand, generallöjtnant och chef produktionsledningen Försvarsmaktens högkvarter, skriver om brister i Nordic Battlegroup på dagens Brännpunkt (SvD).

Han skriver att två dimensionerande begränsningar för förbandet redan är anmälda: Dels tillgången på transportflygplan där behovet kan variera beroende på insatsområde, dels specialinredda sjuktransporthelikoptrar. Den senare förmågan kommer inte att finnas fullt ut förrän den 1 april på grund av leveransförseningar.

Han skriver att Försvarsmakten har haft problem att i tid få fram materiel och att det hos några enheter har saknat tillräcklig materiel i tid till utbildningen, vilket var känt sedan tidigare.

"Vi har fått många viktiga erfarenheter, samtidigt som vi ärligt måste medge att det finns brister inom våra processer som vi har anledning att förbättra oss i. Slutövningen i Norrbotten, Nordic Resolution, den 3–11 november, blir en mätare på tillståndet i förbandet och en angelägen kontrollstation inför beredskapens start den 1 januari", skriver Salestrand.

Frågan är varför Försvarsmakten går ut i offentligheten om detta just nu?

En orsak är förmodligen att man i morgon skall redovisa resultatet av den anmodan som Försvarsdepartementet lämnade den 16 oktober, om att Försvarsmakten skall redovisa vilka åtgärder som vidtagits och som kommer att vidtas för att komma till rätta med brister avseende tillgången till medicinsk vård och evakuering. Det handlar om tillgången på transportresurser av skadade eller sjuka under övervakning av medicinsk personal och utrustning, särskilt avseende insatsen i Afghanistan samt för den nordiska stridsgruppen.

En annan orsak är kanske riksdagens behandling av den skrivelse regeringen har lämnat om läget i Nordic Battlegroup. Det är en skrivelse som måse framstå som närmast pinsam för både regeringen och Försvarsmakten, mot bakgrund av Salestransd artikel och de uppgifter som redan tidigare har framkommit.

Om helikoptrar ges t.ex. följande utförliga (!) information:

"Därför byggs tre svenska helikoptrar om för att säkerställa tillgången till sjuktransporthelikoptrar i stridsgruppen. Ytterligare fyra svenska helikoptrar kommer också att finnas disponibla för trupp- och materieltransport."

Och om matrielförsörjningsproblem kan man läsa följande:

"Huvuddelen av stridsgruppens materiel har levererats. Det finns fortsatt förseningar som rör leveranser av viss nyinförskaffad materiel. Dessa förseningar bedöms inte påverka förbandets operativa förmåga. Skulle ytterligare förseningar uppstå finns ersättningsmateriel att tillgå vilken av Försvarsmakten bedöms hålla godtagbar kvalitet."

Det skulle förvåna mig om riksdagen lät sig nöja med de besked som skrivelsen kan leverera. Försvarsmakten kommer förmodligen också med en dyster redovisning av helikopterläget i morgon. Sammantaget betyder det att Försvarsmakten, med Salestrands artikel, resonerar som så att det är bättre att förekomma än att förekommas.

Informationsdirektör Staffan Dopping gör med andra ord skäl för sin lön, men det gör tyvärr inte läget inför beredskapsprerioden bättre. Försvarsmaktens prioriterade uppgift löses inte ut.

Är det fortfarande någon som inte tycker det är viktigt att koppla dimensionerinsgkrav till huvuduppgiften?

måndag 29 oktober 2007

Konsten att gå från säkrare till säker

Jag har förmånen att vara kolumnist för Utrikesbloggen.se. Igår publicerades mitt andra inlägg under rubriken Har amerikaner blivit säkrare?

Jag försöker bland annat behandla det faktum att den amerikansk administrationen verkar se nationens säkerhet som ett hantverk: Vi är inte säkra ännu. Denna mening rymmer ett löfte. Men vi kan bli säkra. Vi skall bli det. Bygga bort osäkerheten, mer kontroller, säkerhetsåtgärder, övervakning…

Charles V. Pena skriver i inlägg för United Press International att om USA vill bli säkrare då måste policymakarna fundera på varför människor blir terrorister och vill döda oskyldiga amerikaner. Han menar att det inte är hat mot amerikanska värderingar, kultur eller livsstil som driver dem, utan att hatet uppstår som en konsekvens av amerikansk utrikespolitik. Med andra ord är det inte hat mot vad amerikaner är utan mot vad amerikaner gör. Detta som en kontrast till administrationens retorik om att det är amerikanska värderingar och amerikansk livsstil som utgör målet och drivkraften.

Den stora frågan är: Hur går man från att bli säkrare till säker, utan att falla till föga för hot om våld och terror från aktörer som inte delar grundläggande värderingar om mänskliga fri- och rättigheter?

Kanske kan en del av svaret vara att man måste se till att själv efterleva dessa värden, i praktiken, i alla lägen och var man än befinner sig. Det är svårt, men man kan inte med framgång föra en aktivistisk utrikespolitik för dessa värderingar och sedan bryta mot desamma där kampen förs. Då reduceras man till en stark, men destruktiv, drivkraft i kampen för en bättre och säkrare värld.

lördag 27 oktober 2007

Daggen faller både på lort och lilja

"Kanske får vi veta mer om den ökade kapaciteten i samband med Operation Daggdroppe, när soldater från I 19 i Boden i december åker till Ryssland för att samöva med militär ur ett förband med erfarenhet från Tjetjenien."

Det skriver Mats Johansson (m) i hans kolumn för Utrikesbloggen.se.

Jag har tidigare skrivit om debatten kring övningen Snöflingan, då svenska soldater övade tillsammans med ryska soldater tillhörande en pluton från den 138:e motorskyttebrigaden. En brigad som har varit stationerad i Tjetjenien och som bl.a. av Svenska Helsingsforskommittén har anklagats för att ha begått övergrepp.

Dåvarande försvarsminister Leni Björklund KU-anmäldes och Göran Lennmarker (m) sade bland annat följande i riksdagsdebatten den 9 juni 2006:

"Den fråga som kanske är den viktigaste och där kritiken har varit skarpast gäller militärövningen Snowflake. Sverige bjöd in andra länder till en militärövning som genomfördes tidigare i år. KU kan inte dra någon annan slutsats än att regeringen har brustit i sina rutiner för beredningen av militärövningen".

Man får hoppas att regeringen inte ha brustit i sina rutiner den här gången, så att det är utrett och klart att inte Försvarsmakten kommer att öva med personer som har begått förbrytelser i Tjetjenien.

Som man bäddar får man ligga

Jag har ett inlägg på dagens DN-debatt:

"Hur trivial en puss på krogen än kan te sig gör socialdemokraterna rätt i att diskutera statssekreterare Ulrica Schenström (m) och TV 4:s reporter Anders Pihlblads krogkväll utifrån Schenströms uppgifter i det svenska krishanteringsssystemet. Men socialdemokraterna har inte lyckats formulera varför trovärdighetsfrågan är viktig, det framstår bara som att man vill straffa Schernström för en glad kväll på krogen.

Moderaterna å sin sida måste kunna både förstå allvaret i och kunna ta en debatt om Schenströms omdöme. Det går inte att avfärda de frågor som väcks kring Sveriges högsta politiska tjänsteman med att hon är "utåtagerande" och att hon inte skäms för det.

Frågan är allvarlig och relevant. Det handlar ytterst om den svenska krishanteringsförmågan. Regeringen har nämligen nyligen ställt sig bakom ett förslag till krishanteringsorganisation inom regeringskansliet som bland annat innebär att statsrådsberedningen har ett tydligt, samlat och departementsövergripande ansvar för krishanteringsfrågor. Statssekreteraren direkt under statsministern har naturligtvis en avgörande roll i ett sådant system. När regeringen nu har valt ett krishanteringssystem som ytterst bygger på statssekreterarnas krishanteringsförmåga, måste regeringen kunna ta en diskussion om omdömet hos de personer som har detta ansvar och denna uppgift.

Med ett system som bygger på att det är statsrådsberedningen som samordnar och initierar krishantering, måste de personer som innehar dessa befattningar rekryteras med hänsyn till deras krishanteringsförmåga, ständigt övas och vid behov utbildas till krishanterare. Detta utöver alla andra uppgifter de innehar och förmågor som de bör besitta.

Frågan är, när man rekryteras till statssekreterare -och då framför allt till statssekreterare i statsrådsberedningen- om man har en känsla för och en identitet i sin yrkesroll att man skall vara professionell krishanterare för en hel nation?

Om man har istället har ett krishanteringssystem som bygger på en krisledande funktion på myndighetsnivå (och som vid behov kan leda andra myndigheter), är det just professionella krishanterare som arbetar där. De har just denna uppgift och inte några andra som skall skötas parallellt. Hela deras yrkesidentitet, utbildning, övningsverksamhet och inriktning är just krishantering.

Det var detta system som alla partier utom moderaterna förespråkade före valet. Den utredning som leddes av centerpartisten Anders Svärd och som hade till uppgift att föreslå hur ett sådant system skulle se ut, lade regeringen raskt ner efter inträdet i Rosenbad. Nu har moderaterna istället drivit igenom deras krishanteringsmodell. Det innebär enligt min mening att de har ett särskilt ansvar att diskutera de personer som bygger upp krishanteringsorganisationen. Det är ju upp till dem att visa att modellen är trovärdig. Och med vårt nuvarande krishanteringssystem handlar det faktiskt ytterst om att deras statssekreterare är omdömesgilla.

Som man bäddar får man ligga."

Poängen är inte att vara moraltant. Schenborg får pussa på vem hon vill, hur hon vill. Poängen är att statssekreterarnas omdöme måste kunna diskuteras -ja till och med bör diskuteras- när nu Sveriges krishanteringssystem ser ut som det gör.