Sverige i NATO:s snabbinsatsstyrka?

- Allt vi har gjort är att fråga Försvarsmakten vad det finns för förband, sedan återstår både den ekonomiska och den politiska biten, säger statssekreterare Wessberg till TT.

En sanning med modifikation eftersom det i Försvarsmaktens underlag framgår att det i den anmodan från regeringen, som ligger bakom redovisningen, står ”Svaret på anmodan skall utarbetas i nära samverkan med Försvarsdepartementet.”. Med andra ord är redan Försvarsmaktens svar processade med försvarsdepartementet.

För specialintresserade kan det kanske vara av intresse med lite mer information om NRF.

I september 2002 tog USA:s försvarsminister Rumsfeld initiativ till att skapa en snabbinsatsstyrka, NATO Response Force (NRF). Beslut om att upprätta styrkan togs vid NATOs toppmöte i Prag, december 2002. NRF förklarades fullt operativ vid NATOs toppmöte i Riga, november 2006.

NRF är en multinationell flexibel snabbinsatsstyrka som står under hög beredskap (5-30 dagar). NRF är sammansatt av styrkebidrag som roterar mellan alliansens medlemmar. Styrkebidrag anmäls till en styrkekatalog vid styrkegenereringskonferenser. Styrkerotationerna genomgår en gemensam sex månaders tränings och certifieringsprocess och har därefter minst sex månaders insatsberedskap beroende av förbandstyp.

NRF ska kunna användas vid en mängd olika scenarion och sättas in även utanför alliansens territorium och traditionella operationsområden. På plats i operationsområdet ska NRF kunna agera självständigt i upp till 30 dagar, eller utgöra en del av en större NATO operation.

North Atlantic Council (NAC) har fattat beslut om att NRF skall öppnas för partnerländernas bidrag. Ett legalt ramverk för deltagandet samt vilka delar av styrkekatalogen som inte skall vara öppna för partnerbidrag bereds för närvarande. Nästa styrkegenereringskonferens för NRF (vilket sannolikt genomförs i november 2007) bedöms för närvarande kunna vara ett tillfälle då Sverige och övriga partnerländer bereds möjlighet att lämna bidrag till NRF.

Beslut om att genomföra insats med förband ur NRF fattas av NAC. Beslut om att ställa förbandet till förfogande för NRF-insats är förbehållet bidragande nation.

Det enda parti som fram till nu aktivt har drivit svenskt deltagande I NRF är folkpartiet. I oktober 2005 motionerade fp i riksdagen, de bl.a. skriver:

”Ett annat viktigt steg i ett närmande till NATO kunde bli deltagande i alliansens snabbinsatsstyrka, NATO Response Force (NRF).” Den 28 mars 2006, för nästan precis ett år sedan, avslogs motionen i riksdagen (2005/06:UU18).

Regeringens roll i det nu uppmärksammade förslaget om svenskt deltagande är följande:

Försvarsdepartementet har i en så kallad anmodan den 21 december 2006 (Fö 2006/52/SI (delvis)) givit Försvarsmakten (FM) i uppgift att analysera möjliga styrkebidrag till NATO
Response Force (NRF).

Enligt anmodan skulle Försvarsmakten redovisa myndighetens uppfattning om möjliga svenska styrkebidrag till NRF samt under vilka tidsperioder dessa skulle kunna erbjudas. Tidsperioden omfattar andra halvåret 2008 till som längst 2014. Härvid skall möjliga styrkebidrag för åren 2008, 2009 och 2010 redovisas utifrån gällande planeringsförutsättningar. Försvarsmakten skulle även redogöra för de kostnadskonsekvenser föreslagna styrkebidrag får.

I en underbilaga till Försvarmaktens budgetunderlag för 2008 svarar försvaret på denna anmodan. Det av Försvarsmaktens redovisade underlaget, som alltså är processat tillsammans med försvarsdepartementet, visar ett antal möjliga svenska styrkebidrag där några eller något kan anmälas till NRF. Försvarsmakten anmäler att det, utifrån nuvarande planering, finns möjlighet att anmäla marin- och flygvapenförband.

Det finns i nuvarande insatsplanering för tidsperioden 2008-2010 inget ekonomiskt utrymme för insatser inom ramen för NRF. Inga pengar är således ännu avsatta till ett svenskt deltagande. Man resonerar väldigt löst om kostnaderna i underlaget, bl.a. kommer det generera kostnader att ha personal med så hög beredskap.

Regeringens/Försvarsmaktens argument för ett deltagande är att det skulle förbättra svensk insyn och inflytande i NATO-ledda operationer till vilka vi bidrar, t ex kan det handla om tillgänglighet till befattningar för stabsofficerare, tillgång till operationsrelaterad information, tillgång till lednings- och sambandssystem.

Jag håller med folkpartiet i deras motion, deltagande i NATO:s snabbinsatsstyrka är ett viktigt steg i ett närmande till NATO. Detta bör föranleda lite funderingar kring hur en demokratisk och bred debatt borde föras, alldeles oavsett vad man tycker i sakfrågan.

Om regeringen går fram redan i vårbudgeten med NRF och deltagande i OAE (NATO:s antiterrorist-operation i Medelhavet), då har man underminerat trovärdigheten totalt i det förslag till sammanhållen strategi för svenskt deltagande i internationella insatser som man har aviserat men ännu inte presenterat. Våghalsigt och kontraproduktivt, utifrån regeringens perspektiv. Men också ett olyckligt avsteg från den samarbetslinje, mellan alla riksdagens partier, som varit ledstjärna i dessa frågor sedan lång tid tillbaka.

Informationen spretar

Debatten efter gårdagens Kalla fakta, om den svenska insatsen i Afghanistan, går vidare. Informationen fortsätter dessvärre att spreta åt olika håll. På Försvarsmaktens hemsida kan man läsa att ”uppdraget i Boka den 12 september 2006 var att tillsammans med den afghanska armén och dess stödjande internationella enheter besöka byn Boka i syfte att samla information för att vid ett senare tillfälle kunna gripa en man som ledde ett beväpnat kriminellt nätverk som agerade i området"(min kursivering).

Gårdagens rapportering (se tidigare blogginlägg) gick ut på att det fanns ett direkt syfte att gripa en man som befann sig i byn. Jag spekulerade i om det var anledningen till att ett begrepp som ”Main target” användes. Men om det inte fanns ett direkt syfte att gripa en viss person, då kommer naturligtvis begreppet i en annan dager.

Ytterligare en förklaring, där det inte framgår något som helst om att man stod i begrepp att gripa någon vare sig direkt eller senare, kommer i Ekot från Anders Lindström, Försvarsmaktens operative chef. Han säger att syftet inte var att genomföra ett anfall ”utan syftet var att visa upp sig, skapa information och underrättelser, att kunna prata med dem som finns där för att få en bättre bild av den verksamhet som bedrevs i byn.”

Männen samlas

EU-länderna har i princip sagt ja till att minska utsläppen av växthusgaser med i genomsnitt 20 procent senast år 2020. Men det återstår att lösa hur detta mål ska fördelas mellan de 27 medlemsländerna. Det svåra återstår, med andra ord.

Apropå den internationella kvinnodagen igår kan det ju vara intressant att studera bilden här ovan med jämställdhetsglasögonen på. Den visar EU:s stats- och regeringschefer.

Öppenhet anbefalles

Apropå kvällens reportage i TV4:s Kalla fakta, om den svenska styrkan i Afghanistan:

Jag tycker inte att det är anmärkningsvärt att en svensk utlandsstyrka (med mandat att försvara sig med våld om så krävs) skjuter tillbaka, om de blir påskjutna. Det jag främst intresserar mig för är det som sägs i inslaget, men som inte sägs i Försvarsmaktens information. Försvarsmakten medverkar tyvärr själva till spekulationer om svenskarnas roll.

I TV-reportaget berättas det att det var en svenskledd insats med understöd från afghanska, finländska och amerikanska enheter. Överste Bengt Sandström, dåvarande CO, sade att han inte vill kommentera vem som sköt mannen, men att det inte var en svensk. Kan det vara så att det är känsligt att säga som det är, om det nu var någon ur den amerikanska enheten som sköt mannen? Det riskerar ju att röra upp debatten i Sverige om sammanblandningen mellan amerikanska intressen i landet och den FN-mandaterade Isaf-styrkan där Sverige ingår. Som alltid, bättre att säga som det är (om det nu är så). Typ såhär: Amerikanarna hade inget annat uppdrag eller agenda än vi, utan personen skulle gripas. Dock blev vi påskjutna och i den eldstrid som följde dog mannen som vi skulle ha med oss därifrån.

Istället har man tillrättalagt informationen som har gått ut från Försvarsmakten. I information som lades ut på Försvarsmaktens hemsida den 12 september 2006 står det såhär:

”Cirka 50 svenska soldater och en mindre finsk enhet ur det svenskledda PRT:t (provinsiella enheten för återuppbyggnad och rekonstruktion) genomförde en stabiliseringsoperation i byn tillsammans med ett kompani ur den afghanska armén.”

Således inget om någon amerikansk enhet.

En annan sak som tas upp i inslaget är det faktum att CO Sandström rapporterade hem med orden "Main target down" när man hittade mannen i fråga död.

TT skriver såhär: ”Målet var att gripa ledaren för ett kriminellt nätverk som anklagats av bybor för att terrorisera dem. (…) Efter två timmars strid hittades ledaren död. Därefter rapporterade Sandström till Stockholm: "Main target down" (huvudmålet oskadliggjort).”

Antingen är det så att man gav stöd till en amerikansk avrättningsoperation, misstankar som Försvarsmakten genom sin desinformation själva spär på, eller så var det faktiskt så att mannen skulle gripas. Han var därmed helt enkelt operationens ”main target”.

Till sist vill jag bara säga att jag välkomnar mediebevakning av allt som har med svenska internationella insatser att göra. Allt från den ibland sega vardagen i leran på Balkan, hur samverkan mellan militära och civila insatser går till, lyckade operationer, engagerade och inkännande soldater som samlar ihop pengar till skolor, omhändertagandet av de som kommer hem med trauman, till dödsfall och soldater som går bärsärk och begår övergrepp.

Försvarsmakten har allt att vinna på en så stor öppenhet det bara är möjligt. Ju mindre glapp det är mellan människors föreställning om vad Försvarsmakten gör och hur verkligheten ser ut, ju bättre för alla parter.

Analysera mera

Det finns mer eller mindre upprörande sätt att äga sig åt egocentrism. Att göra tester på nätet måste väl höra till det mer harmlösa? Hur skulle jag till exempel annars fått reda på att jag har något gemensamt med Tom Selleck och Moder Teresa? En INFJ-profil, med andra ord.

Gå hit och klicka på ”Do it!”

Internationella kvinnodagen

Den 8 mars. Internationella kvinnodagen. I ett jämställt samhälle har kvinnor och män samma makt att forma samhället och sina egna liv. Kvinnors och mäns förmågor, erfarenheter och värderingar ges samma vikt. Sverige av idag är inte ett jämställt samhälle.

En dag som denna kan statistiken kanske elda upp en och annan falnad glöd:

Kvinnor kombinerar betalt arbete med vård av hem och barn, män kombinerar betalt arbete med politiskt, ekonomiskt och fackligt engagemang. Sett över veckans alla dagar arbetar kvinnor och män lika mycket, cirka 8 timmar per dag. Kvinnor arbetar lika mycket betalt som obetalt medan män arbetar dubbelt så mycket betalt som obetalt. Med obetalt arbete menas exempelvis hushållsarbete, vård av barn, underhåll av trädgård, bil och så vidare. Under en vecka utför kvinnor drygt 28 timmar obetalt arbete och män nästan 20 timmar obetalt arbete.

Sverige är ett av de länder i världen som har högst andel kvinnor i arbetslivet (cirka 80 procent jämfört med cirka 86 procent för männen). Men Sverige har också, vilket för många är ganska förvånande, en av de mest könssegregerade arbetsmarknader i världen. 72 procent av alla chefer är män. Inom privat sektor är skillnaden störst, 78 procent av cheferna män, medan 44 procent av cheferna inom offentlig sektor är män. Kvinnodominerade yrken värderas lägre än mansdominerade, män har högre lön än kvinnor i de flesta yrken. Om man räknade bort skillnader som beror på sektor, yrke och arbetstid, skulle kvinnors löner uppgå till 93 procent av mäns löner. Resterande 7 procent går inte att säkert förklara med den statistik som finns idag. Kvinnor ägde 43 procent av den totala nettoförmögenheten 2005. Ju högre ålder, desto rikare blir män i förhållande till kvinnor. Och, till sist, kvinnor tar ut mer än fyra femtedelar av föräldraledigheten.

Om någon till äventyrs behöver mer ”bevis” kan jag varmt rekommendera SCB:s ypperliga skrift ”På tal om Kvinnor och Män. Lathund om jämställdhet 2006”.

Det kan tyckas vara paradoxalt, för att inte säga typiskt. Men såhär på den internationella kvinnodagen vill jag uppmärksamma… en man. Men inte vilken man som helst, utan JämO, Claes Borgström. Jag hoppas att han inspirerar andra män till att ta aktiv ställning för jämställdhet. Inte bara i korrekta uttalanden vid fikabordet på jobbet, utan hellre i praktiken, hemma och i det offentliga rummet.

Rådgivare from the dark side

Några konkreta åtgärder mot klimatförändringarna presenterades inte vid regeringens klimatseminarium i Stockholm idag, rapporterar Svenska Dagbladet: ”Den enda nyheten var namnen på de personer som ska ingå i regeringens kommission.”

Vi är bra på att tillsätta kommissioner i det här landet. Speciellt sådana som skall vara rådgivande organ till regeringen, så som denna nya kommission för hållbar utveckling skall vara. Regeringen är ”beredda att lyssna och göra mer”, sade Fredrik Reinfeldt. Bra, men hittills har man inte visat någon handlingskraft i klimatfrågan. Och vad förväntar man sig att den nya kommissionen skall ge för råd? Reinfeldt blir ordförande, Carlgren vice ordförande och finansminister Borg ingår. Dessa herrar skall således ge råd till sig själva.

Låt oss därmed hoppas att miljön i kommissionen blir mer kreativ och fruktbar än i Rosenbad.

Jag konstaterar också, nu sammansättningen är offentliggjord, att Vattenfalls koncernchef Lars G Josefsson ingår i kommissionen. Det är starkt att smälta, speciellt om man studerar Vattenfalls nya och väldigt osmakliga greenwashing-kampanj. Håll i er, den går under namnet ”Energi för engagerade”. (Läs mer om kampanjen här) Frågan varför man skall välja att köpa el från Vattenfall, om man är ”engagerad” kvarstår. Engagerade i vaddå, kan man också undra?

Vattenfall är ganska engagerade, det måste man säga. I 1997 års energipolitiska beslut tilldelades Vattenfall en strategisk roll för omställningen av det svenska energisystemet. Dock utan märkbar effekt, i alla fall när det gäller just "omställningen". Vattenfall har hundrafaldigat ökat sina koldioxidutsläpp, bolaget har ökat sitt kärnkraftsinnehav i Tyskland, försökt att öka de svenska koldioxidutsläppen med ett par miljoner ton per år genom planerna på att bygga om det oljeeldade reservkraftverket i Stenungsund för helårsdrift, köpt Uppsala energi och därmed blivit en stor aktör för torv, samt klart markerat att man inte vill avveckla kärnkraft.

Nog finns det nytänkande, kunniga, klimatengagerade och framåtblickande personer i näringslivet. Män och kvinnor som dessutom ser nya affärsmöjligheter växa fram genom en omställning! Det är de som statsministern borde lyssna på.

Grumliga vatten

Det kan tyckas vara ett udda intresse, men faktum är att det är lärorikt att hålla koll på de skriftliga frågor och interpellationer som riksdagsledamöter ställer till statsråden. Utöver att man ofta lär sig något nytt, är det stundom väldigt underhållande. I alla fall om man har en viss typ av humor. Ta t.ex. det frågesvar som försvarsminister Odenberg lämnade idag på en fråga ställd av min partikamrat i försvarsutskottet, Peter Rådberg.

Frågan, som ställdes den 1 mars, löd såhär:

”Fråga 2006/07:766 Operativa krav för en extra ubåt i insatsorganisationen av Peter Rådberg (mp) till försvarsminister Mikael Odenberg (m)
Vid riksdagsdebatten den 11 december 2006 om försvarsutskottets betänkande 2006/07:FöU1 Försvar samt beredskap mot sårbarhet budgetåret 2007 frågade jag försvarsministern om de operativa skälen för regeringens förslag i budgetpropositionen om en extra ubåt i insatsorganisationen jämfört med förra årets budgetproposition. Ministern svarade att han inte kände till de operativa krav som låg bakom detta, med hänvisning till att han bara hade ägnat 48 timmar till budgetarbetet. Det har passerat lite tid sedan denna debatt och jag tycker det vore bra att försvarsministern nu redovisar dessa operativa krav, inte minst med anledning av att riksdagen vid upprepade tillfällen har slagit fast behovet av att kunna härleda materielprojekt till operativa krav. Med anledning av vad som ovan anförs vill jag fråga försvarsministern vilka operativa krav som ligger bakom att antalet ubåtar i insatsorganisationen ökar jämfört med tidigare budgetpropositioner.”

Svaret, som kom idag, lyder:

”Svar på fråga 2006/07:766 Operativa krav för en extra ubåt i insatsorganisationen
Försvarsminister Mikael Odenberg
Peter Rådberg har frågat mig vilka operativa krav som ligger bakom att antalet ubåtar i insatsorganisationen ökar jämfört med tidigare budgetpropositioner. Regeringen föreslog i budgetpropositionen för 2007 att inriktningen ska vara fyra ubåtar i insatsorganisationen. I budgetpropositionen för 2006 föreslog den tidigare regeringen att inriktningen skulle vara fem ubåtar i insatsorganisationen 2006, därefter skulle antalet ubåtar reduceras till fyra 2008. Detta innebär att det inte skett någon ökning av antalet ubåtar i budgetpropositionen för 2007 jämfört med tidigare budgetpropositioner.”

Jojo, de inblandade på Försvarsdepartementet var nog rätt nöjda när de lyckades komma på ett sätt att slingra sig ur Rådbergs grepp. Antalet ubåtar är det samma, men hela grejen är att man i budgetpropositionen aviserar att det 2009 ska vara fyra av fyra ubåtar som är insatsförband (det vill säga att deras beredskap understiger ett år) istället för tre av fyra som var den tidigare inriktningen. Semantik, kanske någon tycker. Men nu vaknar den som vaktar riksdagens rättigheter att kunna härleda insatsförbanden, och i synnerhet om man höjer insatsförmågan som i fallet med ubåten, till operativa krav. Vilket alltså ministern inte redovisar. Något säger mig att Rådberg vässar pennan på nytt...

Journalistisk närvarokänsla

Resumé skriver: "Danska gratistidningen Nyhedsavisen hade mycket närvarokänsla i sin rapportering från kravallerna på Nørrebro i Köpenhamn. Lite för mycket närvarokänsla. Journalisten deltog själv i kravallerna och slängde sten på polisen."

Det får mig att minnas när jag bodde på Söder i Stockholm i slutet av 90-talet och promenerade rakt in i en Reclaime the Streets-demo. Intresserat betraktade jag när tre kamerateam låg på gatan runt en liten, liten eld och filmade medan ungdomar dansade runtomkring. På den tiden var det mer demonstration än kravall. De hade fullt upp med att se till så de inte fick med varandra i bild, vilket var svårt eftersom elden omfattade ungefär tre cigarettpaket och en tidning.

Bild från: http://www.banksy.co.uk/menu.html

Ljuva 50-tal

Senaste Vi i villa (nr 2 feb 2007) stoltserar med det omslag ni kan se här ovan. Frågan är om det är ironi? Om inte, vad är det då?

Miljöpartiet + Thage?

Allan Widman (fp) skriver i dagens SvD:

”Thage G. Petersons ställnings­tagande är djupt omoraliskt. Än värre är att han omedelbart lockar med sig miljöpartiet i kravet på att kalla hem det svenska förbandet från Afghanistan.Hur ett parti, som betonar internationell solidaritet och som stöttat varje riksdagsbeslut om insatser i landet sedan 2002, kan låna sig till detta är obegripligt. Det finns inget mer cyniskt än den osminkade popu­lismen.”

Jag håller med Allan i sin kritik mot Thage G. Petersons resonemang. Däremot kan jag glädjande nog tillbakavisa påståendet om att miljöpartiet och Thage för samma politik. Peter Eriksson förklarar såhär: ”Om USA:s krig fortsätter eller om den svenska regeringen vägrar ställa tydliga krav gentemot FN och USA för en fortsatt svensk FN-insats, ser vi det dock nödvändigt att ändra vår hållning till att den svenska truppinsatsen bör kallas hem."

Med andra ord, inget krav på att svenskarna omedelbart skall lämna Afghanistan, men krav på agerande från regeringen för att vi skall kunna fortsätta. Helt i linje med Svenska Afghanistankommittén.

Kunskap ger trygghet?

Alla som vill utveckla sin paranoida sida, eller för den delen glädjas åt att vi lever i en lugn del av världen, uppmanas att besöka denna hemsida: På Global Incident Map länkas nyhetsfeedarna ihop med Google Maps. Den interaktiva kartan uppdateras ständigt och den länkar vidare till de nyheter som kvalar in som terrorismrelaterade eller som rör andra suspekta händelser.

Världens fabrik

Folkkongressen i Kina har öppnat. Enligt Ekot säger premiärminister Wen Jiabao att Kinas ekonomi kommer att fortsätta växa snabbt, åtta procent under 2007. Wen sa också att Kinas miljö blivit lidande av den ekonomiska utvecklingen och nu utgör ett av de största problemen.

Ekot citerar: ”Vi måste spara energi, skydda miljön och utnyttja jorden intensivt.” Det där sista förstår jag inte riktigt, hoppas det blev fel i översättningen.

Och på tal om energi fick vi igår höra följande nyhet från ”världens fabrik”:

“Following China's failure to achieve its annual energy consumption control goals, the country's lawmakers are urging the government to set up a new ministry to ensure the efficient and sustainable use of energy resources.

China abolished the Ministry of Energy in 1993. Currently, energy control falls in the power of the National Development and Reform Commission.
"Many countries, including the United States and Russia, have ministerial level departments on energy resources. The U.S. Department of Energy even has more than 10,000 staff members," said Wang, a heat energy engineering professor with Qinghua University.

The professor said his suggestion has won support from more than 20 deputies this year. "We hope that the government would further control energy consumption and improve environmental assessment of large projects," he said.

The Chinese government set an annual goal of reducing energy consumption per unit GDP by 4 percent in 2006. But official statistics showed that the country's energy consumption per 10,000 yuan (1,2-92 U.S. dollars) of GDP fell 1.23 percent to 1.21 tons of coal equivalent in 2006, failing to meet the projected target.”

Intressant i sammanhanget är WWF:s nya kartläggning som visar att Sverige varje år importerar 4,7 miljoner ton koldioxidutsläpp från ”världens fabriker” i Indien och Kina. Det motsvarar cirka en tiondel av Sveriges totala utsläpp av koldioxid. Lars Kristoferson, generalsekreterare på Världsnaturfonden WWF, säger att Kinas och Indiens klimatexport till världen är 64 gånger större än Sveriges totala utsläpp av koldioxid. ”Sverige bidrar indirekt till utsläppen och vi har inte bara ett ansvar utan sitter också på kunnandet och de lösningar som kan hjälpa länderna att minska klimatutsläppen. Det är bara en satsning från regeringens sida som fattas.”

År 2050 beräknas Kina vara världens största ekonomi och Indien världens tredje största. Detta kommer inte bara att påverka världsekonomin, utan också öka trycket på våra naturresurser. För att klara denna ekvation krävs både åtgärder på hemmaplan i de rika länderna och samarbete med de nya snabbväxande ekonomierna. WWFs rekommendationer till Sveriges regering för en klimatsmartare handel:

1. Öka klimatkraven på import av produkter från Kina och Indien (t ex vid offentlig upphandling)
2. Ställ klimatkrav på svensk export och investeringar i Kina och Indien.
3. Starta 6-8 samarbetsprojekt med Kina och Indien för att utveckla klimatsmarta energilösningar
4. Genomför 12 strategiska affärer med Kina och Indien som motsvarar Sveriges utsläpp med 10 procent
5. Samarbeta med minst tre ledande svenska företag och stötta deras export av klimatsmarta energilösningar
6. Starta en fond på minst 250 miljoner kronor som stöd till nya klimatsmarta energilösningar
7. Utveckla två svenska och kinesiska städers energisystem genom kunskapsutbyte
8. Utveckla AP-fondernas placeringskrav så att de stöttar företag med klimatsmarta energilösningar
9. Genomför minst 12 strategiska investeringar i Sverige som gör att företag kan exportera klimatsmarta energilösningar
10. Utvärdera svensk export av klimatsmarta energislösningar till Kina och Indien via ett mätsystem.

Ytterligare information från den kinesiska horisonten förtäljer att landets försvarsbudget höjs med 17,8% under 2007. ”China's defense budget for 2007 is expected to hit 350.921 billion yuan (44.94 billion U.S. dollars), 17.8 percent higher than that last year, a spokesman for China's top legislature's annual session said in Beijing Sunday. The figure, which includes 347.232 billion yuan from the central budget and 3.689 billion yuan from the local budget, marks an increase of 52.99 billion yuan over that last year.”

Bränner till på Brännpunkt

Bengt Kristiansson, generalsekreterare Svenska Afghanistankommittén och Frida Blom, ordförande Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, skriver på Brännpunkt i Svenska Dagbladet idag. Budskapet är att en eventuell ökad närvaro av stridsflygplan förstärker intrycket av en ensidig militär strategi och försämrar lokalbefolkningens förtroende för den internationella truppinsatsen. ISAF-styrkan bör inte lämna landet, men amerikaniseringen av den måste upphöra.

Blom och Kristiansson hävdar att den amerikanska strategin har misslyckats. ”Ett ursprungligt välkomnande av den USA-ledda koalitionen har förvandlats till ett avstånds­tagande. Ett tänkt militärt stöd har av folkopinionen kommit att ses som ockupation. Målet – mindre ­terror – har i stället blivit mer.” I stark motsättning till denna utveckling, skriver de, står afghanernas syn på den FN-sanktionerade säkerhetsfrämjande styrkan Isaf, där den svenska truppen ingår. ”Förhoppningar har knutits till denna insats och är fortfarande starka.”

Kraven som ställs är följande:
1. Krav ställas på en snabb översyn av FN:s mandat för Isaf och ett stopp för ”amerikaniseringen” av styrkan.
2. Sverige bör verka för betydande mer bistånd till Afghanistans återuppbyggnad.
3. Initiativ bör tas till en bredare sammanhållen strategi med mer diplomati, förhandlingar, lokal förankring, kulturell anpassning och mobilisering av traditionella afghanska strukturer.

116 000 – gemensam nödtelefon

Civilförsvarsförbundets generalsekreterare, Anders M Johansson, uppmärksammar i ett brev till sina motsvarigheter i Rädda Barnen, Röda Korset och Bris, att Europeiska kommissionen den 15 februari 2007 har fattat ett beslut om att i alla medlemsländer reservera en nummerserie som inleds med 116 för harmoniserade nummer av så kallat samhälleligt värde. Han pekar på att det i en bilaga till beslutet anges att numret 116 000 har reserverats för en telefonjour för saknade barn. Redan nu finns sådana nationella nödnummer i 14 EU-länder. Det gäller dock inte Sverige, skriver Johansson, och undrar om organisationerna är beredda att agera för att även barn, föräldrar och andra bosatta i Sverige får tillgång till nödnumret 116 000 anpassad till svenska behov och förutsättningar?

Bra initiativ från Civilförsvarsförbundet, som jag tycker går från klarhet till klarhet i sitt arbete för skydd, säkerhet, trygghet och överlevnad. Och som gör det alla borde - har fokus på barnen!

Nya presidenter 2008

Nästa år väljs nya presidenter i en supermakt och en f.d. supermakt: USA och Ryssland.

I Ryssland verkar det i skrivande stund stå mellan Dmitri Medvedev och Sergej Ivanov. I alla fall om man utgår från att det inte blir någon tredje period för Putin (vilket författningen förbjuder men en och annan ändå tror blir fallet). I USA står det (inom demokraterna) mellan Barack Obama och Hillary Clinton och på den republikanska sidan framstår Rudy Giuliani och John McCain som huvudkandidater.

Den senaste Newsweek-mätningen (28 februari-1 mars) visar att Hillary Clinton leder stort över Obama och Edwards. När det gäller republikanerna leder Rudy Giuliani över John McCain. Det lär bölja fram och tillbaka innan valet är över, men det är redan nu intressant att följa vad kandidaterna säger när det gäller ödesmättade frågor som t.ex. Irak.

Senator Obama gick i januari ut med kravet att de amerikanska trupperna skall lämna Irak senast 31 mars 2008 (med undantag för ett begränsat antal trupper ”to remain in Iraq as basic force protection, to engage in counter-terrorism and to continue the training of Iraqi security forces.”)

Hillary Clinton, som lägger ut videotal om aktuella frågor på sin hemsida, beskriver i ett av dem från den 17 februari hur hon vill stoppa Bush’s planer på eskalering och hur hennes roadmap ser ut för att få slut på kriget (Iraq Troop Protection and Reduction Act).

Det finns all anledning att hålla ett vakande öga på kampanjerna i de båda länderna. Inte minst med tanke på de frostiga relationer som har (åter)uppstått mellan Ryssland och USA. Nya presidenter på bägge sidor erbjuder en möjlighet till omtag, både när det gäller relationerna länderna emellan och i viktiga frågor som Irak.

Bloggaktivism...

På Greenpeaces bild här intill står det "The optimism of the action is better then the pessimism of the thought". Vet inte hur mycket "action" det är att skriva ett inlägg här, men det får räcka ikväll i varje fall.

Försvarsmakten har nu lämnat in sitt budgetunderlag för 2008 (BU 08) till regeringen. Underlaget innehåller myndighetens förslag till verksamhet för perioden 2008-2010. Det finns mycket att säga om detta underlag, varav jag översiktligt har läst de öppna delarna. Både ris och ros, som sig bör.

Ros i första hand till klarspråk om personalförsörjningssystemet. Jag har länge förespråkat ett två- eller flerbefälssystem. Behovet av en ny parlamentarisk pliktutredning är akut, kan åter konstateras.

Ris till den fortsatta ambitionen att vi skall behålla hela bredden av förmågor. Man har inte fått några politiska signaler om att göra på något annat sätt, så det är ju inte direkt förvånande. Men avsnitten om samarbete i den nordiska kretsen, som motiveras med att man på så sätt kan spara pengar och därmed behålla en förmågebredd, gör mig ändå lite beklämd. Jag tycker man skall samverka ”på riktigt” och istället för att spara pengar som omfördelas inom Försvarsmakten, så bör man istället ta steget och arbetsfördela inom den nordiska kretsen. Och spara pengar till staten (även om jag inte tycker att det är det främsta argumentet till en sådan arbetsfördelning).

De mest uppseendeväckande delarna i underlaget är annars:
1. Förslaget att bygga om 31 stycken JAS 39 A/B. Fyra stridsflygdivisioner erhåller därmed totalt 100 stycken flygplan av JAS 39 C/D status. Kvarvarande, ej modifierade JAS 39 A/B, ”utgör en exportresurs alternativt avvecklas”. Detta är redan känt från förra årets budgetunderlag. Men det är vare sig bättre motiverat (vilka är de operativa kraven) eller mer underbyggt nu än då. Se även tidigare blogg på temat.

2. ”Flyginsatser förutsätts även under 2009 stå högt på kravlistan från NATO, och en tidsbegränsad insats med JAS inom ramen för ISAF förordas under 2009.” Om detta har jag också skrivit tidigare på denna blogg.

3. Försvarsmakten föreslår att ett korvettförband ”deltar under begränsad tid i Operation Active Endeavour (OAE).” Ett svenskt deltagande i OAE måste ifrågasättas och diskuteras grundligt i breda kretsar! Man kan hävda att om man deltar i OAE så ställer man upp på USA/NATO:s artikel-5 krig mot terrorismen. Se här: ”The operation’s mission is to conduct naval operations in the Mediterranean to actively demonstrate NATO's resolve and solidarity. Operation Active Endeavour is one of the measures resulting from NATO's decision to implement Article 5 of the Washington Treaty, expanding the options available in the campaign against terrorism”.

4. Försvarsmakten har av regeringen fått uppgiften att analysera möjliga styrkebidrag till NATO Response Force (NRF). Bakgrunden är att North Atlantic Council (NAC) har fattat beslut om att NRF skall öppnas för partnerländernas bidrag. Nästa styrkegenereringskonferens för NRF (vilket sannolikt genomförs i november 2007) bedöms för närvarande av Försvarsmakten kunna vara ett tillfälle då Sverige och övriga partnerländer bereds möjlighet att lämna bidrag till NRF. Utgående från nuvarande planeringsförutsättningar finns, menar man, handlingsfrihet och möjlighet att anmäla marin- och flygvapenförband. Dock finns det i nuvarande insatsplanering för tidsperioden 2008-2010 inget ekonomiskt utrymme inplanerat för insatser inom ramen för NRF.

Att medverka i NATOS:s snabbinsatsstyrka, som just har öppnats för deltagande av icke-medlemsländer måste (precis som frågan om OAE ovan) vara en fråga av större vikt. Och som därmed bör beredas med alla riksdagens partier! Inte något som dras igenom riksdagen i en vårbudget! “NATO will no doubt continue to make use of the NATO Response Force, or of some of its elements, “when and where necessary”, as collectively decided by the Allies.”

5. Slutligen är avsnitt 4.5.1, Exportfrämjande verksamhet, ingen överraskning. Man skriver att Försvarsmaktens stöd till försvarsindustrin hittills har varit ”omfattande” och önskemålen från industrin visar ”en tydligt ökande trend vilket innebär att exportstödsverksamheten för Försvarsmakten sannolikt kommer att öka ytterligare”. Vidare i texten kan man läsa följande:

”Inom anslaget 6:2 bedöms resursbehovet för Försvarsmaktens exportstödsverksamhet vara 1,5 miljoner kronor och omfattar kostnader dels för materieldemonstrationer och dels för specifika stödåtgärder där ersättning från industrin är oförenligt med myndighetsrollen.”

Vad står det egentligen? Att staten får lägga ut pengar för de verksamheter FM skall delta i efter industrins önskemål, eftersom det vore olämpligt att industrin betalar för det man medverkar i? Det kanske finns någon klokhet i detta som jag inte förstår just nu (säkert är det så). Men nog vore det lättare att konstatera att man helt enkelt inte skall vara med på sådant där det är oförenligt med myndighetsrollen att man gör något, som man får betalt för.

Inclusive world

Åh, det här är vackert:

"The human spirit has shown again and again that it can respond to challenges thrown down by those who want to dissipate it. If some thought about Crusades, others built houses of wisdom to provide a common home to the best of Christian, Jewish, Persian and Arab minds. If some attacked trains and towers, others came together from across continents to provide a solution to a new disease. If some bombed innocent people of other countries, others went rushing to help cyclone victims. We must harness the spirit of humanity not only because the alternative is the risk of a catastrophic confrontation. We must harness the spirit of humanity because it beckons us to create an inclusive world."

Sundeep Waslekar Strategic Foresight Group, Mumbai.

International Crisis Group släppte sin "CrisisWatch 43" idag:

"Six actual or potential conflict situations around the world deteriorated in February 2007: Pakistan, Somalia, Thailand, Timor-Leste Uganda and Yemen. Two situations showed improvement: North Korea and Burundi.

Two situations showed improvement in February. 6-Party talks in Beijing produced a breakthrough in negotiations on North Korea’s nuclear program with Pyongyang agreeing to shut its Yongbyon nuclear reactor within 60 days. In Burundi, the release of three rebel FNL leaders satisfied a final FNL condition to allow the peace process to move forward.

For March 2007, CrisisWatch identifies Nigeria and Timor-Leste as Conflict Risk Alerts, or situations at particular risk of new or significantly escalated conflict in the coming month."

Det töar i Falköping och vi påminns alla om vårens kommande smältvattenflod från Mösseberg. Det kommer att bli översvämning i kulverten på Scheelegatan i år också. Någon väpnad konflikt har vi inte sett till, det närmaste vi har kommit på senare tid är väl ställningskriget mellan missbrukarna i busskuren på stan och folk som vill vänta på bussen inomhus.

Någon som känner för lite Hoola Bandoola-progg?

The Machine is Us/ing Us

Uppmärksamma läsare märker hur jag låter mig fascineras av diskussionen om politiska bloggar. Jag tipsades om en kort film som är mycket sevärd. Tipsaren (tack Marcus!) vill samtidigt uppmärksamma oss på att den inte omfattar viktiga dimensioner som t.ex. krafterna bakom, vem vinner? eller hur kontrollerat det är.

Partistyrelsen svänger

Miljöpartiets partistyrelse har diskuterat den svenska insatsen i Afghanistan. Resultatet blev en omprövad hållning. Dock kräver man inte omedelbart tillbakadragande (vilket jag tycker är bra) utan ställer krav på regeringen och sätter upp villkor för en eventuell fortsättning på det svenska bidraget.

Peter Eriksson säger såhär i ett pressmeddelande:

"Miljöpartiet anser att det har varit riktigt att sända svenska trupper med FN-mandat till Afghanistan. Vår bedömning av säkerhetsläget i landet under de senaste åren är att internationellt FN-mandaterad väpnad personal tyvärr behövs för skydd av civilbefolkningen och för uppbyggnadsarbetet. Svårigheterna för en fungerande FN-insats har dock ökat med tiden. (...) Om USA:s krig fortsätter eller om den svenska regeringen vägrar ställa tydliga krav gentemot FN och USA för en fortsatt svensk FN-insats, ser vi det dock nödvändigt att ändra vår hållning till att den svenska truppinsatsen bör kallas hem."

Det kommer att bli en intressant beredning i riksdagen när väl Afghanistanfrågan kommer upp på bordet igen. Nu verkar i stort sett alla möjliga åsiktsriktningar vara representerade, från solklart "nej" till solklart "ja" och allt däremellan. Till den övergripande frågan om svenskt deltagande, mandat etc. skall fogas frågan om med vad och hur mycket Sverige skall bidra, vilket jag har skrivit om förut. Det finns säkert mycket åsiker om detta också.

Nu gäller det att det inte bara blir Försvarsmakten och UD som får komma till tals gentemot riksdagsledamöterna, utan andra perspektiv, gärna NGO:s. Oavsett hur besluten sedan kommer att lyda är det viktigt att ingen kan anklaga riksdagen för att vara enögd. Inte minst är det viktigt för trovärdigheten gentemot de svenska soldater och civila vi sänder dit. Eller för den delen om vi kallar hem dem igen.