I väntans tider

Jag vill bara säga att jag aldrig har längtat så mycket efter att ett protokoll från statsministerns frågestund i riksdagen skall publiceras, som just nu. Jag vill läsa om jag verkligen hörde rätt. Jag tyckte mig nämligen höra märkliga uttalanden när statsministern -på frågor från miljöpartiets språkrör Peter Eriksson och socialdemokraternas Håkan Juholt- avfärdade riksdagens samtliga (!) partiers uppfattning att det skall inrättas en funktion som kan samordna myndigheterna vid en kris, om frivillig samordning inte är tillräcklig. Jag får med andra ord anledning att återkomma, när protokollet publiceras.

I farans riktning (och jag hade fel)

Man är väl inte sämre än att man kan erkänna sina misstag. För en tid skrev jag om att Nils Svartz utsågs av regeringen till överdirektör och vikarierande generaldirektör för KBM. Jag skrev att det förmodligen innebär att det är han som sedan blir generaldirektör för den nya myndigheten, som uppstår genom en sammanslagning av Krisberedskapsmyndigheten, Räddningsverket och Styrelsen för psykologiskt försvar.

Det var fel. Vid dagens regeringssammanträde utsågs Helena Lindberg till ny generaldirektör vid Krisberedskapsmyndigheten från och med den 21 januari 2008. Vid sidan av sitt uppdrag som myndighetschef, uppdras den nya generaldirektören även att bli ordförande för den planerade organisationskommitté för en ny samlad myndighet mot olyckor och kriser som aviserades i budgetpropositionen för 2008 och att bli chef för den nya myndigheten.

Helena Lindberg är för närvarande expeditions- och rättschef i försvarsdepartementet. Hon har en bakgrund som jurist och har tidigare bland annat varit ämnesakkunnig i försvarsdepartementet, kansliråd i justitiedepartementet och chefsjurist vid säkerhetspolisen.

Noteras bör att Försvarsdepartementet envisas med att använda benämningen "ny samlad myndighet mot olyckor och kriser", precis som i budgetpropositionen för 2008. Jag trodde nog att det var ett misstag då, att rakt av anamma detta styrande namn som härrör från utredningen Alltid Redo! En ny myndighet mot olyckor och kriser (SOU 2007:31). Men, det är bara att konstatera att det nu, när det upprepas, verkar vara en medveten handling från departementets sida.

Saken är den att Försvarsberedningen, som har anammat synpunkter från Krisberedskapsmyndigheten och vill anlägga ett tvärsektoriellt perspektiv på den nya myndigheten, systematiskt använder begreppet "en ny samlad myndighet för säkerhet och beredskap". Beredningen skriver om detta senast i den nya rapporten.

Det kan tyckas vara en petitess, men tro mig, det är det inte.

Beredningen skriver i rapporten att "en ny samlad myndighet för säkerhet och beredskap är en förutsättning för att åstadkomma en kraftfull styrning och samordning av krisberedskapen. I den modell för den nya myndigheten som ovan nämnda utredning målar upp (här syftar beredningen på Alltid redo!) riskerar dock Sverige att åter hamna i en ineffektiv struktur som utvecklas utifrån olika verksamheters enskilda engagemang och förmåga. En sådan samlad myndighet måste få ett betydande sektorsövergripande ansvar."

Helena Lindberg är såvitt jag förstår en utmärkt person. Min farhåga är dock, med tanke på att hon skall sitta i den organisationskommitté som skall forma den nya myndigheten, att stuprörstänkandet består, på bekostnad av det tvärsektoriella. Detta i enlighet med det "juridiska perspektivet "och utredningen Alltid redo! - som alltså har sågats av Försvarsberedningen i total enighet.

Till våren kommer den proposition som bland annat behandlar förslaget i Alltid redo! Regeringen skjuter sig själv i foten om organisationskommittén tillåts befästa utredningens perspektiv på den nya myndigheten. Då kommer det bli rejäl backning i riksdagen och ytterligare fördröjning.

Förbryllande

Vänsterns politik (och strategi) i försvarspolitiken är förbryllande.

Läs denna debattartikel på SVT Opinion:

"När det totala antalet militära konflikterna i världen minskar och problematiken och hotbilden förändras bör även den svenska säkerhetspolitiken byta strategi. Det svenska försvaret bör i första hand vara stärkt för att bemöta och hantera kriser i Sverige.

Ett militärt försvar som är helt anpassat till internationella insatser i andra delar av världen kommer inte att skapa de rätta förutsättningarna för att försvara och verka i Sverige. Den utrustning och de kunskaper som krävs i det svenska vinterklimatet skiljer sig på allt för många sätt från den utrustning och de kunskaper som krävs för ett internationellt uppdrag i exempelvis ökenmiljö."

När Tolgfors rör sig står alliansen stilla

Ekot säger idag att Försvarsberedningen i sin rapport kräver en särskild myndighet som ska samordna insatserna från alla andra myndigheter om en kris som Tsunamikatastrofen 2004 skulle inträffa igen.

Det gör beredningen dock inte, om man med detta menar att det just måste vara en ny myndighet, utan efterlyser i full enighet en funktion som har till uppgift att samordna myndigheternas insatser när frivillig samverkan inte är tillräcklig. Var denna funktion skall ligga och hur den skall utformas m.m., det ankommer på regeringen att besluta om.

Detta är en upprepning av ett krav som en lika enig beredning förde fram i sin rapport år 2006. Ett krav som den dåvarande socialdemokratiska regeringen omsatte till en utredning som fick till uppgift att utforma ett sådant system. Denna utredning lades tvärt ner när dåvarande försvarsminister Odenberg äntrade departementet efter valet. Det faktum att regeringen bromsade idén om att det bör finnas någon som kan samordna myndigheter i krisläge har ju inte gjort själva idén sämre. Därmed återkommer försvarsberedningen med sitt krav i årets rapport.

Nu verkar dock historien upprepa sig, på sätt och vis, när nuvarande försvarsminister Tolgfors i Ekot går ut och avvisar beredningens krav:

– Det blir inte en krisledande myndighet i den meningen. Men det finns fortfarande utrymme för att stärka Sveriges krisberedskap och det är ett arbete som nu pågår för fullt, säger Sten Tolgfors.

Detta reser två frågor:

1. Tolgfors är som Fantomen, han rör sig så snabbt att blixten står stilla. Har han redan hunnit döma av detta med sina samarbetspartners i alliansen? Vad säger de borgerliga partiledarna - är de också beredda att (ännu en gång) köra över sina representanter i Försvarsberedningen?

2. Hur ska vi som är ledamöter i beredningen förhålla oss till det faktum att försvarsministern verkar tycka att han bara behöver implementera de av beredningens förslag som han själv instämmer i och redan dag två efter avlämnandet av rapporten avvisa andra? Vilka andra principiellt viktiga förslag, som sex av sju riksdagspartier är överens om, kommer att avvisas och vad säger det om det fortsatta arbetet i beredningen?

Det tål att fundera över. Det skall bli intressant att höra hur de borgerliga ledamöterna och ordförande Lennmarker (m) ställer sig till detta.

Tidigare försvarsminister Mikael Odenberg tar chansen och lite skadeglatt säger han sig vara förvånad över att förslaget nu återkommer:

– Det där dömde regeringen ut för elva månader sedan och sa ”nej, vi ska inte ha en myndighet med ett övergripande krisledningsansvar, utan varje myndighet tar ansvar inom sitt område”, och ska någon myndighet pekas ut som ledande i en kris som berör flera samhällsområden då fattas det regeringsbeslut om detta, och det verkar inte som den nya försvarsberedningen vill finna sig i den avdömningen, säger Mikael Odenberg.

För specialintresserade i krishanteringsfrågor kanske det kan vara av intresse att redovisa några av beredningens slutsatser.

Det första gäller något så "heligt" som ansvarsprincipen. Beredningen skriver:

"Ansvarsprincipen – att den som ansvarar för en fråga under normala omständigheter även ska göra det under en kris – bör utvecklas så att alla aktörer även gemensamt skall bidra till att ta ansvar för helheten. För detta krävs starka strukturer som stödjer ett gemensamt synsätt på verksamheten. Därutöver krävs det sektorsövergripande strukturer och system. På så sätt skapas en helhet för att kunna hantera de allvarliga kriserna."

En annan viktig slutsats gäller utredningen Alltid Redo! En ny myndighet mot olyckor och kriser (SOU 2007:31). Beredningen sågar (på byråkratsvenska) hela utredningens perspektiv och förhållningssätt, och skriver:

"En ny samlad myndighet för säkerhet och beredskap är en förutsättning för att åstadkomma en kraftfull styrning och samordning av krisberedskapen. I den modell för den nya myndigheten som ovan nämnda utredning målar upp riskerar dock Sverige att åter hamna i en ineffektiv struktur som utvecklas utifrån olika verksamheters enskilda engagemang och förmåga. En sådan samlad myndighet måste få ett betydande sektorsövergripande ansvar."

Och så kommer vi till hur krishanteringen skall organiseras:

"Krisberedskapen på den politiska nivån har behandlats i utredningen om en nationell krishanteringsfunktion i Regeringskansliet, vars slutsatser regeringen avser implementera.

Landets högsta politiska ledning måste vid en kris vara väl underrättad och insatt genom nära kontakter med krishanteringsfunktionen samt utöva sitt ansvar genom nödvändiga regeringsbeslut och myndighetsutövning. Den funktion som avses inrättas fyller ett viktigt behov. Den bör ledas av principen att ansvaret för operativ krishantering på nationell nivå i ett akut läge ska ligga hos professionella tjänstemän som kan arbeta enligt ett joursystem. Det måste finnas kapacitet att snabbt hantera ofta motstridig information och komma fram till beslut om insatser av relevanta förmågor inom olika sektorer. Allt detta behöver kunna ske inom minuter snarare än timmar.

Krishanteringsåtgärderna inom Regeringskansliet är ett viktigt led i att skapa ett heltäckande krishanteringssystem. Det återstår dock att skapa en funktion som har till uppgift att samordna myndigheternas insatser när frivillig samverkan inte är tillräcklig."

Utan detta steg i förbättringsåtgärderna för det svenska systemet, har regeringen gjort halt precis i början av det som verkligen är relevant för att Sverige skall kunna hantera större sektorsövergripande kriser på ett bättre sätt. Det har gått många år sedan Tsunamin och vi står fortfarande i mångt och mycket och stampar.

Det sista jag vill nämna är kanske trots allt i det långa loppet det viktigaste av allt. Avsnittet om Sveriges krisberedskap inleds såhär:

"Den nationella krisberedskapen angår alla nivåer i samhället; individer, företag och arbetsplatser, kommuner och län liksom landets högsta politiska ledning. En väl fungerande krisberedskap kräver medvetenhet om det personliga ansvaret och kunskap på alla nivåer om hur man snabbt och effektivt agerar i händelse av en kris.

Individerna utgör den grund på vilken samhällets krishantering vilar. I dag finns en begränsad gemensam förståelse i det svenska samhället för vad en allvarlig kris innebär och vad som krävs för att hantera den. En sådan gemensam förståelse är viktig för att skapa balans mellan förväntningar och ansvar på olika ansvarsnivåer."

Detta handlar om att samhället aldrig står starkare än vad individerna ytterst kan åstadkomma. Hur långt sträcker sig det personliga ansvaret -vad du och jag kan och bör göra- i händelse av kris? Vilken styrka och uthållighet kan byggas upp i samhället, bara genom att individer har en större krisberedskap och kunskaper som är användbara för att ta hand om sig själv och kunna hjälpa andra?

Civilförsvarsförbundet har greppat vad det handlar om:

- Nu är det regeringens och riksdagens sak att se till att få med tillräckligt många aktörer på banan. En grundläggande mental krisberedskap och praktisk handlingsförmåga hos allmänheten är en förutsättning för samhällets förmåga. Det är först då vi får den generella krisberedskapsförmåga som behövs. Det säger Anders M. Johansson, generalsekreterare i Civilförsvarsförbundet, i en kommentar till försvarsberedningens rapport.

En intensiv dag

Klockan 06.45 ringde väckarklockan, det var dags att förbereda sig för en intensiv dag:

Försvarsberedningen överlämnade sin säkerhetspolitiska analys till Försvarsministern klockan 09.00 på Försvarsdepartementet.

Därefter, 09.30, var det presskonferens i Rosenbad. Den var välbesökt. Jag tycker att den stora nyheten fick berättigat genomslag; nämligen att försvarsberedningen för första gången inkluderar miljö- och klimatfrågorna i hotbilden. Och inte bara det, utan slår fast att klimatförändringarna är det största hotet.

Efter det var det dags att springa till Gamla stan och ett seminarium arrangerat av Folk och Försvar, med anledning av den nya rapporten. Inga överraskningar där, sånär som på att f.d. försvarsminister Odenberg dök upp och med illa dolda avsikter försökte få fokus på en konflikt mellan beredningens rapport och regeringens föreslagna åtgärder inom krishanteringsområdet.

Försvarsberedningen följer nämligen upp tidigare rapporter och återupprepar krav på att det skall finnas en funktion som har till uppgift att samordna myndigheter, då frivillig samordning inte är tillräckligt. Odenberg stoppade ju som bekant Anders Svärds (c) utredning om detta och därmed alla åtgärder på området.

Jag fick, med anledning av Odenbergs inhopp i debatten, anledning att uttrycka förhoppningar om att bytet på försvarsministerposten kanske medger att regeringen denna gång gör som riksdagens partier säger, som nästa steg efter de åtgärder som vidtagits inom regeringskansliets ram med en krishanteringsfunktion i statsrådsberedningen.

Klockan 15.30 var det dags att träffa miljöpartiets riksdagsgrupp. Vid tidigare dragningar har det ju inte varit helt klart hur de slutliga formuleringarna har sett ut, men nu efter justeringen kommer det inte flyttas ett kommatecken.

Nu väntar jag på att sätta mig på tåget i riktning mot Falköping. Jag är en trött, men belåten, miljöpartist som kan konstatera att 12 års arbete i Försvarsberedningen, bland annat med att få frågan om klimat- och miljörelaterade hotbilder att tas på allvar också i en försvars- och säkerhetspolitisk kontext, idag har givit resultat. Det känns bra. Lindrigt sagt.

Med tanke på Försvarsberedningens nya uppdrag finns det dock skäl att redan nu blicka in i framtiden. Försvarsmaktens perspektivplanering (del 3) landar strax innan jul. En tydligare signal än den som nu ges från 6 av riksdagens 7 partier är svårt att få. För den fortsatta processen hoppas jag verkligen inte att perspektivplaneringsrapporten står i bjärt kontrast till beredningens analys.

Med tanke på vänsterpartiets avvikande uppfattning till beredningens rapport (se länk ovan till rapporten) tror jag i mina mest dystra stunder att det ligger i farans riktning att vänstern och (delar av) Försvarsmakten bildar en ohelig allians om att få tyngdpunkten till nationellt försvar, från internationella insatser. Vänstern skriver ju bland annat i sin avvikande mening:

"Ett militärt försvar som är helt anpassat till internationella insatser i andra delar av världen kommer inte att skapa de rätta förutsättningarna för att försvara och verka i Sverige vid ett eventuellt angrepp" (...) För att Sverige ska kunna behålla sitt oberoende och suveränitet bör vi själva även kan upprätthålla ett försvar som är anpassat till den svenska miljön när vi inte kan sätta vårt tillit till andra länders försvarsmakter som inte är anpassat till exempelvis snö, is och kyla"(!).

Det sistnämnda låter som att vi inte kan lita på att andra hjälper Sverige, eftersom de inte kan verka i vårt klimat.

Jag har fått frågan under dagen, varför inte miljöpartiet också skriver isär sig från beredningens analys inom EU och Nato-frågan. Det enkla svaret är att miljöpartiet har skrivit avvikande uppfattningar i tidigare rapporter på dessa områden, rapporter då beredningen har formulerat nya mått och steg som Sverige skall ta i sin relation till dessa organisationer. I denna rapport tas däremot inga nya steg, sånär som på att beredningen trycker på att den civila snabbinsatsförmågan inom EU måste stärkas. Och det tycker miljöpartiet (kanske egentligen även vänstern?!) är bra. Det har därmed för min del varit viktigare att försöka påverka innehållet i analysen, t.ex. det som är ett nytt stort steg med klimatet, än att sitta och fila på en avvikande uppfattning. För det är ju så att när man försöker bli överens, då lyssnar man på varandra och ger och tar under den processen.

Jag kan ärligt talat inte peka på ett enda konkret avtryck som vänstern har satt i beredningens rapport, sånär som på denna avvikande uppfattning. Det är faktiskt ett problem för oppositionen. Det gäller tyvärr även den riktning som s-gruppen i Riksdagens försvarsutskott tar i försvarspolitiken. Läs och begrunda gårdagens försvarspolitiska budgetdebatt.

Några ytterligare länkar till dagens rapportering:

DN och här
Aftonbladet
Expressen
SvD

Lansering i Lördagsintervjun

Försvarsminister Sten Tolgfors satt i Ekots Lördagsintervju igår. Det var inget helt nytt som kom fram och jag tyckte han på det stora hela klarade sig bra. Han fick inga svåra frågor alls.

I samband med intervjun lanserades formellt Försvarsberedningens nya uppdrag. Det är både brett och djupt, och det tackar man för. Nu återstår bara att reda ut hur beredningens arbete ska ske i relation till den s.k. "Genomförandegruppen", som skall skrapa ihop de i budgetpropositionen aviserade besparingarna. Om denna grupp får ett brett mandat, att titta utanför materielanslaget, är det naturligtvis extra viktigt att man klarlägger proceduren. Det är inte intressant att arbeta fram någonting i beredningen, som sedan Genomförandegruppen levererar ett annat svar på, uifrån enbart ekonomiska avvägningar -eller för den delen något som Genomförandegruppen slår fast innan dess att beredningen har arbetat klart.

I det första pressmeddelandet som gick ut från Försvarsdepartementet om beredningens nya uppdrag står det:

"Förslagen ska bygga på följande principer:
- Sverige ska ha ett modernt, flexibelt och kostnadseffektivt insatsförsvar som ska kunna användas där det behövs för att värna svenska värden och intressen.
- Förhållandet att användningen av insatsförsvaret utgår från internationell samverkan, vilket ställer krav på interoperabilitet.
- Tillgänglighet, flexibilitet och rörlighet syftande till att kunna prioritera efterfrågade insatser ska vara styrande för insatsförsvarets fortsatta utveckling."

I nästa variant av pressmeddelande återfinns inte denna principiella inriktning. Istället återfinns ett uttalande av försvarsministern:

"- Sverige har en lång historia av blocköverskridande överenskommelser om säkerhets- och försvarspolitiken. Därför är det värdefullt om försvarsberedningens nya analys kan utgöra ett underlag för den proposition om en ny och fördjupad inriktning av försvarspolitiken som jag planerar att lämna till riksdagen hösten 2008, säger försvarsminister Sten Tolgfors."

En liten brasklapp där: "det är värdefullt om försvarsberedningens analys kan utgöra...".

Old Lady VS. Jerk in Mercedes

På förekommen anledning

I dagens Fokus under rubriken "Lappkast om gasledningen" behandlas processen kring frågan i Försvarsberedningen. Det finns anledning att göra några klarlägganden.

I artikeln drivs tesen att Försvarsberedningen så sent som förra veckan ansåg att gasledningen var ofarlig och att beredningen, efter oppositionens gemensamma artikel på Brännpunkt tidigare i veckan, nu tycker tvärtom.

Det är ju lite lockande att instämma i detta, utifrån rent partiegoistiska perspektiv, men det vore inte hederligt.

I artikeln står det att Försvarsberedningen, innan artikeln publicerades, hade gjort en annan bedömning. "Gasledningen var inget säkerhetshot, och fanns inte ens omnämnd i beredningens rapport". Detta understryks genom ett citat av kristdemokraternas representant i beredningen, Else-Marie Lindgren:

– Den säkerhetspolitiska dimensionen av gasledningen hade strukits.

Vidare står det att hon hade stridit för att ta upp frågan, men blivit överkörd.

Jag utgår från att detta är ett resultat av ett missförstånd mellan Else-Marie och journalisten. Gasledningsfrågan har naturligtvis funnits med i rapportarbetet under hela tiden. Ledamöterna har haft olika ingångsvärden och synpunkter under arbetets gång. Några har mer än andra lyft fram problem och några har mer än andra framhållit eventuella fördelar med en gasledning. Det är dock helt fel att säga att det inte har funnits med.

Jag utgår helt enkelt från att Else-Marie antingen är felciterad eller att hon under intervjun hade en tillfällig svacka. Det samma gäller för vänsterpartiets Gunilla Wahlén, som vid intervjutillfället redan sägs ha skrivit sin reservation, vilket förefaller vara ett intressant sätt att arbeta om man försöker påverka politiken.

"– Vi delar omvärldsanalysen. Men vi är inte överens med de andra om hur hoten ska mötas. Jag försöker få bort alla texter om ökat militärt samarbete, säger Gunilla Wahlén (v)."

Nåväl, nästa tisdag blir rapporten offentlig. Då får var och en bedöma resultatet.

"The Girl from al-Qatif"

Den 15 november skärpte en domstol i Saudiarabien straffet för en 19-årig våldtagen kvinna. Hon hade 2006 dömts till 90 piskrapp för att hon ensam hade träffat en man som hon inte var släkt med.

Den nya domen blev 200 piskrapp och sex månaders fängelse. Strax efter att de träffades blev de kidnappade under knivhot av sju män som senare våldtog kvinnan.

The Independent publicerar idag en intervju med kvinnan.

Dagens humorinslag

Mia Skäringer och Klara Zimmergren rules!

Jag tror att min make känner viss samhörighet med dessa två män. Jag kan inte sätta fingret på varför, en magkänsla. Bara en magkänsla.

Nytt jobb

Några beslut fattas trots allt i Försvarsdepartementet. Vid dagens regeringssammanträde lades några nya fundament till det kommande krishanteringssystemet genom två utnämningar:

Nils Svartz blir överdirektör och vikarierande generaldirektör för KBM. Det innebär förmodligen att det är han som sedan blir generaldirektör för den nya myndigheten, som uppstår genom en sammanslagning av Krisberedskapsmyndigheten, Räddningsverket och Styrelsen för psykologiskt försvar.

Samtidigt har regeringen utsett nuvarande generaldirektören vid KBM Lars Hedström till biträdande chef för Kansliet för krishantering i Statsrådsberedningen.

Jag vet inte om dessa tjänster har varit utlysta eller ej.

Tillfälligt avbrott?

Det framstår som om det är stopp i systemet på Försvarsdepartementet. Eller så är det ett sådant hemlighetsmakeri att saker händer, men det kommer inte ut. Lika illa oavsett, tycker jag. Det jäser av frustration på många håll just nu.

Pliktutredningen är fortfarande inte tillsatt. Är det ordförandefrågan som bromsar upp det hela? (Anm. Strategiskt borde det bli en centerpartist)

Noll information finns att tillgå om den i budgetpropositinen aviserade "genomförandegruppen", som skall hämta hem de aviserade besparingarna (personer, tidsförhållanden, konkret uppdrag?!). Inte heller några besked om hur denna genomförandegrupp skall förhålla sig till den aviserade materielförsörjningsstrategin, som skall komma under våren. Ingen ny information finns att tillgå kring de i budgetpropositionen aviserade besparingarna, och det faktum att de uppräknade materielprojekt som föreslås avbrytas, inte uppgår till en bråkdel av de pengar man vill hämta hem. Och när det gäller Försvarsmaktens del tre i perspektivplaneringen, som redan borde ha presenterats, är det alldeles tyst.

På måndag blir det försvarsdebatt i riksdagen. Försvarsutskottets budgetbetänkade debatteras (det har ännu inte publicerats). Då är försvarsministern med. Det ryktas också om att Tolgfors skall vara med i Ekots lördagintervju. Om det är riktigt, så är det två tillfällen i närtid där försvarsministern har tillfälle att ge lite besked om sakernas tillstånd.

Uppdatering: Nu är det inget rykte längre, utan ett faktum: Tolgfors utsätts för Ekots lördagsintervju.

Justerat och klart!

Idag justerade Försvarsberedningen sin säkerhetspolitiska analys. Innehållet får man dock vänta lite på, eftersom den inte överlämnas till försvarsministern och presenteras på en presskonferens förrän den 4 december. Efter presskonferensen blir det diskussion och debatt vid ett arrangemang av Folk och Försvar.

Jag dristar mig dock, i avvaktan på offentliggörandet, till att konstatera följande:

Överraskningarnas tid är ännu inte förbi!

Beredningen är ett uttryck för partipolitik när det fungerar som bäst - det sistnämnda är naturligtvis ett subjektivt omdöme, men det finns en styrka i att pröva, lansera och förkasta argument i en gemensam process där prestige lämnas utanför sammanträdesrummet. Det är dessutom en otroligt rolig och intressant resa att få vara med om.

Bilden visar delar av försvarsberedningen strax efter det att klubban gick i bordet och den kollektiva sucken av lättnad kunde pysa ut.

Darfur

Kvällens dokumentär om Darfur i SVT1, "Djävulen kom till häst", lämnade mig och maken oförmögna att tala om triviala saker om vad som hade hänt här hemma under dagen. Vi hade sett dokumentären, var och en på sitt håll. Jag hemma, han på hotellrum. Vi får prata i morgon istället, konstaterar vi över telefon.

Djävulen kom till häst är en amerikansk dokumentär från 2007. Som SVT skriver på sin hemsida: En nära skildring av tragedin i Darfur och amerikanen Brian Steidles möte med folkmordet. Som militär observatör skickades Steidle till frontlinjen för att dokumentera striderna. Maktlös kunde han bara fotografera det han såg. Det fyllde honom med en vrede så stark att han sade upp sig. Nu är han fast besluten att visa världen vad som händer i Darfur. Filmen är gjord av Annie Sundberg och Ricki Stern.

Jag hoppas att den går i repris.

I ett tillstånd av förtvivlan, uppgivenhet och frustration klickade jag mig in på Save Darfurs hemsida efter nyheter. Jag hittar ett citat:

“We are getting support without conditions from China…there is a feeling of fraternity and equality with them.”

Sudanese Finance Minister Elzubair Ahmed Elhassan—June 2007

Läs Save Darfurs aktuella PM om Sudan och Kina.

Gasmoras

Miljö­minister Andreas Carlgrens budskap från regeringen, att det rysk-tyska bolaget Nord Stream bör redovisa alternativa sträckningar för den planerade gasledningen i Östersjön, får idag kritik från oppositionspartierna på SvD:s Brännpunkt.

(s), (v) och (mp) ställer fyra krav på regeringen:

Regeringen ska ta tydlig ställning mot planerna att lägga en gasledning i Östersjön.

Samordna politiken med de and­ra Östersjöstaterna som motsätter sig att ledningen läggs på havsbotten

Regeringen ska stödja de baltiska staterna och Polen i deras ­ansträngningar inom EU för att Nord Stream ska utreda en dragning på land.

Tydligt och klart ta avstånd från planerna på att bygga en grenledning till Sverige från den aktuella gasledningen.

Partierna menar i debattartikeln att det är hög tid att regeringen tar frågan till riksdagen så att vi kan få ett ställnings­tagande som har parlamentariskt stöd. Eftersom det inte kommer någon proposition till riksdagen avser de tre partierna att väcka ett gemensamt utskottsinitiativ för att få en demokratisk förankring.

–I företagets information framstår det som om östligare dragningar bättre skulle kunna undvika miljömässiga problem och risker, menade Carlgren när han uttalade sig från Nordiska rådets session i Oslo den 1 november.

Carlgren ger strutsmentaliteten ett ansikte. Som miljöminister i en regering som faktiskt har tryckt på Östersjömiljöns betydelse, är det mer än lovligt passivt. Regeringens ståndpunkt är alltså att man i den kommande miljökonsekvensbeskrivningen enbart skall kräva en redovisning av en alternativ sträckning på havsbotten.

Jag tycker att hela frågan är otroligt dåligt och klantigt skött från regeringens sida. Linjen hittills har varit att stoppa huvudet i sanden. Trots starka protester mot gasledningen från miljöhåll oh från andra Östersjöstater, har regeringen under lång tid bara sagt att man inte tänker säga något förrän man har en konkret ansökan på bordet.

Mona Sahlin får följande fråga i Ekot: Frågan om gasledningen var ju aktuell redan innan det blev maktskifte i Sverige. Hur hårt tyckte du att den socialdemokratiska regeringen drev frågan?

– Jag tyckte att vi drev den hårt. Det är ju först nu hela processen har kommit i det läget att det är regeringar som via just miljökonsekvensanalysen kan agera, säger Mona Sahlin.

Det är naturligtvis en historieförfalskning.

Självklart är det så, att om man verkligen vill påverka gasledningens dragning m.m., så skall man liksom vid alla andra typer av förhandlingar gå ut hårt från början. Under alla omständigheter skall man inte sitta tyst i båten och bara vänta på att en färdig ansökan ramlar ner. Då får man bara en vän, och det är bolaget som utformar ansökan. Grannländer, oroliga människor på Gotland och miljöengagerade personer runt hela Östersjön blir knappast imponerade av den svenska regeringens "tuffa krav"...

–Vi är förberedda på den svenska regeringens krav om att en mycket omfattande analys av riskerna för miljön och säkerheten ska göras. Vi ska presentera alla de uppgifter som behövs, säger Jens Müller vid Nordstream. Han räknar med att företagets ansökan lämnas in i december och låter meddela att bolaget har mycket god kontroll på alla metallföremål som finns på bottnen och att man definitivt kommer att undvika alla sådana områden.

Bara det sistnämnda borde vara tillräckligt för regeringen att förstå att man har hoppat i galen tunna.

Tjetjenien, i rikning mot Sharia?

För ett tag sedan undrade jag om Tjetjenien under Kadyrov går i riktning mot ett medeltida kalifat mellan Svarta havet och Kaspiska havet?

Moscow Times skriver att Kadyrov har uppmanat alla kvinnor att täcka sitt huvud, ett uttalande av många som går i samma riktning.

"The recommendation, made by Kadyrov during a television address last week, was not a legally binding order or legislation passed by the regional parliament. Several government institutions in the capital Grozny, however, including the main government-owned publishing house, posted signs earlier this week forbidding women without headscarves from entering, and guards were enforcing the rule. Human rights activists reported that at least two universities had also barred women without covered heads from attending classes."

Kadyrov har (ännu?) inte talat om att införa Sharia-lag i Tjetjenien. Eller återinföra, kanske man ska säga, eftersom Tjetjenien faktiskt implementerade Sharia under 90-talets korta självständighet.

Vattenfall tar priset

Om moderaternas nyfunna miljöengagemang (se tidigare inlägg) bör välkomnas, lämnar följande satsning däremot en dålig smak i munnen:

Vattenfall har i ett samarbete med tidningen National Geographic tagit initiativ till Combat Climate Change, vilket är en europeisk tävling om energilösningar för framtiden. Den 9 november fick vinnarna i tävlingen ta emot priset på House of Sweden i Washington DC, ur kungens hand.

Syftet med tävlingen Combat Climate Change är att stimulera engagemanget för klimatfrågorna och det finska vinnarbidraget fokuserar på den ohållbara energiförbrukningen, som exempelvis fossila bränslen och ett slöseri med energi, på global nivå.

Läs det igen: ...den ohållbara energiförbrukningen, som exempelvis fossila bränslen....
Det är alltså Vattenfall och National Geographic, som osmakligt nog har lånat ut sig till detta spektakel, som har utsett vinnaren!

Vi snackar alltså om ett företag som i april i år firade bygget av ett nytt stort kolkraftverk i Sachsen, har hundrafaldigat ökat sina koldioxidutsläpp, ökat sitt kärnkraftsinnehav i Tyskland, försökt att öka de svenska koldioxidutsläppen med ett par miljoner ton per år genom planerna på att bygga om det oljeeldade reservkraftverket i Stenungsund för helårsdrift samt klart markerat att man inte vill avveckla kärnkraft m.m.

Finns det ingen paragraf någonstans som förbjuder sånt? Falsk marknadsföring? Någon?

Moderatprat

Moderaterna putsar på sin miljöprofil. Med sajten "Miljösmart" försöker man bryta ny mark. Ökat miljöengagemang är bra och skall välkomnas. Det finns vare sig tid eller någon poäng i att ägna sig åt partipolitiskt revirtänkande, speciellt mot bakgrund av IPCC:s rapporter om klimatförändringarna. Ju fler som driver på (inte bara i retoriken utan i praktiken), ju bättre är det naturligtvis.

Men varför, varför?!, gör de sajten lite... gullig? Varför kör de med ett "barnsligt" skrivstilstypsnitt? För att det är så de uppfattar att miljöfrågan skall kommuniceras naturligtvis. Inget nytänkande så långt. Jag får hoppas på innehållet istället. Som sagt, det går an att prata -eller sajta kanske man kan säga i det här fallet- men nu återstår att se vad som kommer ur den här miljösatsningen i praktisk politik. Och det är ju ändå det som betyder något.

Ur debatten

Försvarsberedningen och Försvarsutskottet träffade försvarsministern ikväll efter en händelserik dag i riksdag och beredning. Tidigare under dagen kom ministern med ett förväntat besked om att en parlamentarisk pliktutredning är under formation. Detta med anledning av att riksdagen idag debatterade frågan och ett enigt utskott har krävt detsamma.

Måtte direktiven till utredningen vara tydliga på vilka tidsförhållanden som skall råda. Utredningen får inte dra ut på tiden, frågan är mogen, för att inte säga övermogen, efter att ha diskuterats länge och väl. Jag hoppas därför att Karin Enströms (m) ord om år i debatten var en ren felsägning: "Sedan kommer vi säkert, jag vet inte om hur många år, att få återkomma till kammaren och förhoppningsvis debattera pliktfrågorna i framtiden."

Dagens roligaste yttrande fällde Allan Widman (fp) apropå ett tidgare replikskifte mellan vänstern och centerpartiet, där centern kritiserade vänstern för ett ofinansierat förslag om att dubblera antalet värnpliktiga:

"Om något parti vill satsa på industrin får det effekter i andra änden av den verksamhet som Försvarsmakten bedriver. Vill man ha många soldater utbildade varje år blir effekterna densamma. Det är väl uppenbart att en nivåsänkning av vårt försvarsanslag på i storleksordningen drygt 7 miljarder samtidigt som vi fördubblar volymen på värnpliktsutbildningen skulle ge mycket svårartade konsekvenser för arbetet på den internationella arenan. Här hemma skulle det bli något av en folkets befrielsearmé som barfota fick upprätthålla beredskapen i de småländska skogarna."

En annan lustig debatt i riksdagen skedde i tisdags kväll mellan Peter Jonsson (s) och försvarsministern, med anledning av en interpellation om Försvarsmaktens marina förmåga.

Jonsson talar sällsynt tydligt klarspråk och summerar socialdemokraternas försvarsmaterielpolitik:

"Herr talman! Jag vill tacka försvarsministern för svaret på min fråga om vi har något marint försvar kvar i framtiden. Svaret lämnar dock ett antal frågetecken som jag vill ha utredda i dag. Det är inte bara för mig själv utan också för de hundratals utvecklingsingenjörer, konstruktörer, industriarbetare och officerare som blir berörda av regeringens och Moderaternas beslut att lägga ned stora delar av den framtida marina förmågan."

Det är alltså rena sysselsättningsargument som bär upp värnandet om försvarsindustrin som socialdemokraternas grupp i Försvarsutskottet har gjort till sin ljudligaste politik den senaste tiden. Man kanske borde byta utskott?

Riksdagsdebatt om pliktfrågan

I morgon, onsdag, debatterar riksdagen Försvarsutskottets betänkande 2007/08:FöU3 Vissa frågor rörande totalförsvarsplikt m.m.

Utskottet skriver i sitt betänkande att frågan om hur Försvarsmaktens personalförsörjning ska utformas är en av de viktigaste frågorna – kanske den viktigaste – för Försvarsmaktens fortsatta utveckling. Utskottet framhåller behovet av den översyn av lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och dess tillämpning som regeringen har aviserat (men ännu inte har tillsatt).

Utskottet håller på att tappa tålamodet: "Det är därför angeläget att ett sådant utredningsarbete inleds."

Utskottet deklarerar också att denna utredning, mot bakgrund av den grundläggande betydelse som den kommer att få och att eventuella förändringar av totalförsvarsplikten måste ha ett brett parlamentariskt stöd, ska vara parlamentariskt sammansatt.

Vänsterpartiet har en reservation till betänkandet:

"Ett nytt utbildningssystem har nyligen införts av Försvarsmakten. Under kommande år beräknas uppskattningsvis ca 8 300 värnpliktiga genomsnittligt att kallas in till utbildning. Vart tredje utbildningsår beräknas emellertid endast ca 5 000 värnpliktiga att kallas in till utbildning, varav ca 1 500 till armén. Vänsterpartiet menar att antalet värnpliktiga som kallas in till utbildning bör ökas till det dubbla för att säkra att försvaret får en god personalförsörjning och beredskap i framtiden såväl i Sverige som för insatser utomlands."

De är väldigt ensamma om att anse det.

Gemensam värdegrund?

Under ett möte med Fredrik Reinfeldt i Paris den 3 oktober chockade Nicolas Sarkozy sin omgivning med en lång antimuslimsk monolog. Aftonbladet skriver att presidenten sade att "Det finns för många muslimer i Europa". Nicolas Sarkozy ska också ha gjort förvirrade utläggningar om civilisationernas krock.

Det är med tillsammans med denne man som Sverige planerar för ordförandeskapet i EU.

I en intervju i den tyska tidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung säger den franske försvarsministern, Hervé Morin att Paris kommer trycka upp försvarsfrågan högt upp på agendan under sitt ordförandeskap.

EUobserver rapporterar:

Mr Morin described European defence as an "absolute priority" which is at least as important for European integration as the EU's common currency, the euro.

"With the common currency, we have created a strong symbol for Europe. But nothing can better express the European community of fate than common defence, a common sense of Europe's threats and security interests," he said.

"A kind of European conscience can grow over the question where, if need be, we want to defend our values with weapons," he stated. "This is why during the presidency of the European Council in the second half of 2008 we would like to press ahead with a Europe of defence.

Vilka värden är det Frankrike vill försvara? Vilka gemensamma värderingar omfattar unionen?

När man diskuterar Europeisk värdegemenskap brukar man säga att den kommer till konkret uttryck i den av Europarådet fastställda Europakonventionen till skydd för mänskliga rättigheter. Jag tror inte, mot bakgrund av tongångarna från Frankrike och en del andra EU-länder, att det kommer att räcka som en förklaringsmodell framöver.

Det närmar sig målgång

Försvarsberedningen lämnar sin säkerhetspolitiska rapport till försvarsminister Sten Tolgfors den 4 december. I samband med detta arrangerar Folk och Försvar ett seminarium tillsammans med Försvarsberedningens ledamöter.

Seminariet syftar till att offentligt diskutera rapporten och beredningens slutsatser. Ett antal experter kommer att kommentera de viktigaste slutsatserna och diskutera dessa tillsammans med beredningens ledamöter: Peter Haldén, dr. Totalförsvarets forskningsinstitut, Barbro Hedvall, ledarskribent Dagens Nyheter, Tomas Ries, direktör Utrikespolitiska Institutet, Bo Huldt, professor Försvarshögskolan och Annika Ström Melin, journalist.

Reklam: Lyssna på Konflikt!

Lyssna i efterhand på lördagens Konflikt i P1, här.

Var åttonde soldat som återkommer från Afghanistan söker psykologhjälp. Omställningen av det svenska försvaret från ett invasionsskydd till en försvarsorganisation som ska delta mer aktivt i internationella krishärdar ökar riskerna för skador och död.

Hur väl förberedda är soldaterna på de situationer och hot de kommer att möta? Är det svenska samhället redo? Om detta handlade dagens Konflikt.

I programmet medverkade Försvarsmaktens insatschef Anders Lindström, Per-Erik Korström, veteran med lång erfarenhet av utlandsmissioner och utbildning av soldater för internationell tjänst, försvarsminister Sten Tolgfors, hans företrädare Mikael Odenberg samt Allan Widman (fp) som är regeringens utredare av den svenska veteranpolitiken.

Klimat i ett konfliktperspektiv

"Världen står på randen till en katastrof", sade idag FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon när FN:s klimatpanel IPCC idag presenterade den sammanfattning av de tre rapporter som IPCC lagt fram tidigare i år, och som alla länder nu ställer sig bakom. Resultatet ska nu utgöra grunden till nästa stora klimatavtal efter Kyotoprotokollet.

Center for Defense Information (CDI) redovisar ett nytt projekt om relationen mellan klimatförändringar och internationell säkerhet.

De har skapat en visuell demonstration, i form av en världskarta, för att uppmuntra tänkande kring klimat i ett konfliktperspektiv. Se här.

Realistisk övning?

Regeringen låter meddela att en överenskommelse har träffats med USA om att delta i NBGs slutövning med ett amerikanskt C17-flygplan. Syftet med detta är att studera planering och att öva i- och urlastning i denna typ av flygplan.

- Samarbete med länder som har stor transportkapacitet är viktigt, och det är glädjande att slutövningen kan ta del av det amerikanska transportflygplanet. Det visar på de goda relationer som finns mellan Sverige och USA, säger försvarsminister Sten Tolgfors i pressmedelandet.

Det blir säkert en intressant övning och allt det där. Men det är ändå lite märkligt att den NBG som skall ha beredskap det första halvåret 2008 övar i och urlastning i ett C17-plan.

En generell brist i hela Europa är tillgången till transportflyg i samband med detta. Av denna anledning förhandlar Sverige om en multinationell resurs för strategiskt transportflyg som kallas Strategic Airlift Capability (SAC). Avsikten är att det ska säkerställa Sveriges långsiktiga behov av flygtransporter. De C17-transporter som SAC-samarbetet kommer att kunna erbjuda, är dock inte operabla förrän i mitten av 2008 (när beredskapsperioden är slut). Full kapacitet väntas vara uppnådd 2009. Det förefaller med andra ord som att NBGn övar på något som inte kommer att inträffa.

Möjligen kan det ändå bli lastning i gigantiska transportflygplan, även för den nu aktuella NBGn -om än inte i C17. Det andra samarbetet man har ingått, i syfte att fylla kapacitetsgapet fram till 2008-2009 (Strategic Airlift Interim Solution, SALIS), omfattar nämligen enorma civila Antonov-plan från Ukraina. Dessa plan låter sig dock inte landas på vilken jordplätt som helst och därmed är det många konfliktområden där de inte är användbara.

Jag skulle tro att en mer realistisk övning hade kunnat gå ut på att en mindre och lättare förstyrka hade transporterats med Herculesplan, medan den tyngre materialen hade körts på köl och därigenom behöver övas på att ta sig till en större hamn. Och sedan kommer den trixiga biten - hur man får den tunga materielen till insatsområdet från ankomsthamnen, utan att man kör slut på den innan den ens är på plats.

Anmärkning: Det är sedan lång tid känt att det råder kapacitetsbrist i Europa för strategiskt transportflyg. För några år sedan förekom planer på att Sverige på egen hand skulle införskaffa C17-plan för detta ändamål, något som främst finansdepartementet (och de dåvarande samarbetspartierna) hade synpunkter på.

När den borgerliga regeringen tillträdde gavs det besked om att det inte blir något inköp, utan att Sverige istället förhandlar om att ingå som part i vad som kallas "Strategic Airlift Capability (SAC)", tillsammans med 15 Nato-länder samt Finland. Avsikten är att det ska säkerställa Sveriges långsiktiga behov av flygtransporter. Förhandlingar pågår och resultatet kommer att underställas riksdagens prövning.

Karla lämnar riksdagen

Karla López, miljöpartistisk riksdagsledamot och ersättare i försvarsutskottet, skriver i ett pressmeddelande (se GP och SvD) att hon lämnar riksdagen på grund av att "miljöpartiet inte tillåter mig att driva en pacifistisk politik i riksdagen".

Hon säger också att hon har utsatts för trakasserier samt att det har florerat förtalskampanjer mot henne i partet. Vidare säger hon att hon inte har fått stöd någonstans i partiet för den pacifistiska politik hon vill driva och att det inte finns plats "för människor som är självständiga och tydliga i miljöpartiets riksdagsgrupp".

Artiklarna redovisar inte vad det är hon inte anser sig ha fått stöd för mer exakt. För en tolkning av vilken politik hon har drivit kanske riksdagens sammanställning över vad hon har sagt och gjort, ge en bakgrund.

Jag sitter inte i miljöpartiets riksdagsgrupp och har därmed långtifrån den kompletta bilden av detta, jag har dessutom enbart träffat Karla vid några få tillfällen, samt talat med henne ett par gånger i telefon när hon har haft frågor. Senaste gällde det att hon ville ha information om säkerhetsrådets resolution 1325 och jag uppmanade henne att skriva en bra motion om kvinnors roll i konfliktlösning till den skrivelse om strategi för militära och civila internationella insatser som snart läggs på riksdagens bord. Kan jag ha gett uttryck för bristande stöd och sagt saker som uppfattades som trakasserier? Jag rannsakar mig själv, men jag tror inte det (det betyder inte att Karla har fel, det ligger ju i sakens natur att man kan vara blind för det egna beteendet).

Som en av partiets försvarspolitiker känner jag att jag måste ge mig in lite i frågan. Jag kom ju själv in i Riksdagen som ung kvinna och gav mig, precis som Karla, in i försvarspolitiken. Det var inte sällan som jag befann mig i en minoritet i riksdagsgruppen. Om man vill ändra en partilinje och påverka politiken, handlar det som jag ser det om hängivet arbete (arbete och åter arbete!) samt att man måste själv tillämpa och tolka andras synpunkter utifrån att de allra flesta kan skilja på sak och person.

Miljöpartiets gruppledare, Mikaela Valtersson, avvisar kritiken och säger att det inte alls stämmer: "I stället handlar det om personliga problem. Hon har hela tiden haft svårt att anpassa sig till riksdagens arbete och har inte klarat av sitt riksdagsuppdrag".

Det är olyckligt om väldigt allvarliga anklagelser om trakasserier och förtalskampanjer förblir allmänt hållna och därmed svåra att bemöta. Ut i ljuset med dem! Förtalskampanjer och trakasserier som är så svåra att de tvingar en riksdagsledamot att lämna sitt uppdrag, bör naturligtvis bli föremål för omfattande undersökningar. Det finns lagparagrafer för sådant. Det ger också riksdagsgruppens ledamöter, Karlas forna medarbetare, möjlighet att ge sin syn på anklagelserna.

Avundsjuk på utskottsledamöter

Det finns tillfällen när man mer än annars önskar att riksdagens utskottssammanträden vore öppna för allmänheten. Idag är ett sådant tillfälle.

Försvarsutskottet har en föredragningslista som inte lämnar något övrigt att önska.

Först en dagning av Försvarsmakten om EU:s föreståendeförsvarschefsmöte (CHOD). Sedan blir det pulshöjning när Statsrådsberedningen informerar om regeringens och Regeringskansliets jour- och krishanteringssystem. Och som grädde på moset kommer Försvarsdepartementet för att redovisa Försvarsmaktens reviderade materielplan.

I underlaget inför mötet återfinns en PM om "Parlamentariskt inflytande över försvarsmaterielanskaffning". Gissningsvis kan man där läsa om vad utskottet har uttalat (och riksdagen bslutat) genom åren när det gäller möjlighet till formellt beslutsfattande, insyn och transparens i materielprocessen. Det är en lång lista.

En lämplig fråga att ta upp med Försvarsdepartementet under dragningen är ju, mot bakgrund av alla dessa riksdagsbeställningar, hur man måste formulera sig så att besluten når fram?

Home sweet home...

Det blev inte något bloggande från Försvarsberedningens resa till Kina och USA. Det berodde dels på ett intensivt program och dels på avsaknad av trådlösa nätverk vid rätt tillfälle.

Det kommer ta lite tid att smälta alla intryck och budskap. Men för alla de som eventuellt undrar om det var klokt av beredningen att åka utomlands i tio dagar när den rapport som vi arbetar med snart skall överlämnas till regeringen, till er vill jag säga att beredningen trots ett tätt program utnyttjade varje tillfälle att arbeta med rapporten. I en lounge i San Francisco, på ambassaden i Washington efter dagens program, på hotell (istället för att sova, enligt principen det kan man göra när man är död)...

Det är effektivt att kunna föra samtal med alla inblandade kring de frågor vi diskuterade, ingen som skyndade iväg till riksdagsgrupp eller andra möten (eller kunde fly undan!), utan diskussioner fortsatte under transporter till möten, under flygningar och vid måltider.

Ordförande Göran Lennmarker (m) går från klarhet till klarhet och imponerade på samtliga ledamöter med brillianta sammanfattningar, skarpa frågor och över huvud taget ett skickligt sätt att leda delegationen. Ambassaden i Beijing hade utformat ett oerhört gediget program, Sheriffen i Los Angeles, med sitt resoluta intryck, kommer jag att minnas länge liksom det gula täcket över Beijing (värre sedan sist jag var där) och informationen om att där öppnas två kolkraftverk i veckan. Den nya ambassaden, Sweden House, i Washington, både förtjuste och förbryllade en aning, det sistnämnda med anledning av att man har byggt det med material från många platser på jorden, utom från USA eller Sverige.

Programmet under hela resan, i Beijing, Los Angeles och Washington D.C, illustrerade det faktum att försvars- och säkerhespolitik omfattar långt mycket mer än de militära frågorna.

Flit är orsaken till allt elände

Fyrabarnspappan, tillika riksdagsledamoten, deckarförfattaren, justitieutskottsordföranden, fotbollsspelaren i AIKs veteranlag och i Djursholms FF i div 4, advokatbyråägaren och försvarsadvokaten Thomas Bodström (s) har i dagarna återtagit sex inlämnade interpellationer till justitieminister Beatrice Ask (m).

Det är inte förvånande. Mer förvånande är att han över huvud taget hade tid att lämna in dem.

Tillfälligt avbrott

Denna blogg kommer att uppdateras enbart sporadiskt den närmaste tiden. Försvarsberedningen är på resa, närmare bestämt till Beijing, Los Angeles och Washington. Åter i Sverige 11 november. Ambitionen är dock -i den mån kinesiska myndigheter medger internettillgång även till denna sida- att rapportera om de visdomar vi får oss till livs.

Dagens anekdot II

Jag har hittat Sveriges bästa gatunamn!
Det gamla A9-området i Kristinehamn stoltserar med:

Bättringsvägen

Är det inte lysande så säg!
När jag såg skylten, så önskade jag innerligt att någon skulle ringa och fråga mig:

-Var är du?
-På Bättringsvägen.

Dagens anekdot I

Det brukar ju flitigt rapporteras om t.ex. ryska stridskrafter kränker territoriet, så jag utgår från att intresset är lika stort när det är Sverige som fräser in över andras gränser.

Ett svenskt militärplan har nämligen idag, två gånger, kränkt finskt luftrum söder om Åland. Planet av typ Gulfstream IV G som var på väg söderut kl. 10.25 och på väg tillbaka till Uppsala ca. kl. 13.00 flög en sträcka på cirka 11 km i finskt luftrum. Gränsbevakningsväsendet reder nu ut kränkningen av luftrummet.

Det finska försvarsministeriet har skickat ut ett pressmeddelande om saken och informerar om att försvarsmaktens informationsdirektör Ossi Kervinen är beredd att svara på frågor.

Att förekomma....

Jan Salestrand, generallöjtnant och chef produktionsledningen Försvarsmaktens högkvarter, skriver om brister i Nordic Battlegroup på dagens Brännpunkt (SvD).

Han skriver att två dimensionerande begränsningar för förbandet redan är anmälda: Dels tillgången på transportflygplan där behovet kan variera beroende på insatsområde, dels specialinredda sjuktransporthelikoptrar. Den senare förmågan kommer inte att finnas fullt ut förrän den 1 april på grund av leveransförseningar.

Han skriver att Försvarsmakten har haft problem att i tid få fram materiel och att det hos några enheter har saknat tillräcklig materiel i tid till utbildningen, vilket var känt sedan tidigare.

"Vi har fått många viktiga erfarenheter, samtidigt som vi ärligt måste medge att det finns brister inom våra processer som vi har anledning att förbättra oss i. Slutövningen i Norrbotten, Nordic Resolution, den 3–11 november, blir en mätare på tillståndet i förbandet och en angelägen kontrollstation inför beredskapens start den 1 januari", skriver Salestrand.

Frågan är varför Försvarsmakten går ut i offentligheten om detta just nu?

En orsak är förmodligen att man i morgon skall redovisa resultatet av den anmodan som Försvarsdepartementet lämnade den 16 oktober, om att Försvarsmakten skall redovisa vilka åtgärder som vidtagits och som kommer att vidtas för att komma till rätta med brister avseende tillgången till medicinsk vård och evakuering. Det handlar om tillgången på transportresurser av skadade eller sjuka under övervakning av medicinsk personal och utrustning, särskilt avseende insatsen i Afghanistan samt för den nordiska stridsgruppen.

En annan orsak är kanske riksdagens behandling av den skrivelse regeringen har lämnat om läget i Nordic Battlegroup. Det är en skrivelse som måse framstå som närmast pinsam för både regeringen och Försvarsmakten, mot bakgrund av Salestransd artikel och de uppgifter som redan tidigare har framkommit.

Om helikoptrar ges t.ex. följande utförliga (!) information:

"Därför byggs tre svenska helikoptrar om för att säkerställa tillgången till sjuktransporthelikoptrar i stridsgruppen. Ytterligare fyra svenska helikoptrar kommer också att finnas disponibla för trupp- och materieltransport."

Och om matrielförsörjningsproblem kan man läsa följande:

"Huvuddelen av stridsgruppens materiel har levererats. Det finns fortsatt förseningar som rör leveranser av viss nyinförskaffad materiel. Dessa förseningar bedöms inte påverka förbandets operativa förmåga. Skulle ytterligare förseningar uppstå finns ersättningsmateriel att tillgå vilken av Försvarsmakten bedöms hålla godtagbar kvalitet."

Det skulle förvåna mig om riksdagen lät sig nöja med de besked som skrivelsen kan leverera. Försvarsmakten kommer förmodligen också med en dyster redovisning av helikopterläget i morgon. Sammantaget betyder det att Försvarsmakten, med Salestrands artikel, resonerar som så att det är bättre att förekomma än att förekommas.

Informationsdirektör Staffan Dopping gör med andra ord skäl för sin lön, men det gör tyvärr inte läget inför beredskapsprerioden bättre. Försvarsmaktens prioriterade uppgift löses inte ut.

Är det fortfarande någon som inte tycker det är viktigt att koppla dimensionerinsgkrav till huvuduppgiften?

Konsten att gå från säkrare till säker

Jag har förmånen att vara kolumnist för Utrikesbloggen.se. Igår publicerades mitt andra inlägg under rubriken Har amerikaner blivit säkrare?

Jag försöker bland annat behandla det faktum att den amerikansk administrationen verkar se nationens säkerhet som ett hantverk: Vi är inte säkra ännu. Denna mening rymmer ett löfte. Men vi kan bli säkra. Vi skall bli det. Bygga bort osäkerheten, mer kontroller, säkerhetsåtgärder, övervakning…

Charles V. Pena skriver i inlägg för United Press International att om USA vill bli säkrare då måste policymakarna fundera på varför människor blir terrorister och vill döda oskyldiga amerikaner. Han menar att det inte är hat mot amerikanska värderingar, kultur eller livsstil som driver dem, utan att hatet uppstår som en konsekvens av amerikansk utrikespolitik. Med andra ord är det inte hat mot vad amerikaner är utan mot vad amerikaner gör. Detta som en kontrast till administrationens retorik om att det är amerikanska värderingar och amerikansk livsstil som utgör målet och drivkraften.

Den stora frågan är: Hur går man från att bli säkrare till säker, utan att falla till föga för hot om våld och terror från aktörer som inte delar grundläggande värderingar om mänskliga fri- och rättigheter?

Kanske kan en del av svaret vara att man måste se till att själv efterleva dessa värden, i praktiken, i alla lägen och var man än befinner sig. Det är svårt, men man kan inte med framgång föra en aktivistisk utrikespolitik för dessa värderingar och sedan bryta mot desamma där kampen förs. Då reduceras man till en stark, men destruktiv, drivkraft i kampen för en bättre och säkrare värld.

Daggen faller både på lort och lilja

"Kanske får vi veta mer om den ökade kapaciteten i samband med Operation Daggdroppe, när soldater från I 19 i Boden i december åker till Ryssland för att samöva med militär ur ett förband med erfarenhet från Tjetjenien."

Det skriver Mats Johansson (m) i hans kolumn för Utrikesbloggen.se.

Jag har tidigare skrivit om debatten kring övningen Snöflingan, då svenska soldater övade tillsammans med ryska soldater tillhörande en pluton från den 138:e motorskyttebrigaden. En brigad som har varit stationerad i Tjetjenien och som bl.a. av Svenska Helsingsforskommittén har anklagats för att ha begått övergrepp.

Dåvarande försvarsminister Leni Björklund KU-anmäldes och Göran Lennmarker (m) sade bland annat följande i riksdagsdebatten den 9 juni 2006:

"Den fråga som kanske är den viktigaste och där kritiken har varit skarpast gäller militärövningen Snowflake. Sverige bjöd in andra länder till en militärövning som genomfördes tidigare i år. KU kan inte dra någon annan slutsats än att regeringen har brustit i sina rutiner för beredningen av militärövningen".

Man får hoppas att regeringen inte ha brustit i sina rutiner den här gången, så att det är utrett och klart att inte Försvarsmakten kommer att öva med personer som har begått förbrytelser i Tjetjenien.

Som man bäddar får man ligga

Jag har ett inlägg på dagens DN-debatt:

"Hur trivial en puss på krogen än kan te sig gör socialdemokraterna rätt i att diskutera statssekreterare Ulrica Schenström (m) och TV 4:s reporter Anders Pihlblads krogkväll utifrån Schenströms uppgifter i det svenska krishanteringsssystemet. Men socialdemokraterna har inte lyckats formulera varför trovärdighetsfrågan är viktig, det framstår bara som att man vill straffa Schernström för en glad kväll på krogen.

Moderaterna å sin sida måste kunna både förstå allvaret i och kunna ta en debatt om Schenströms omdöme. Det går inte att avfärda de frågor som väcks kring Sveriges högsta politiska tjänsteman med att hon är "utåtagerande" och att hon inte skäms för det.

Frågan är allvarlig och relevant. Det handlar ytterst om den svenska krishanteringsförmågan. Regeringen har nämligen nyligen ställt sig bakom ett förslag till krishanteringsorganisation inom regeringskansliet som bland annat innebär att statsrådsberedningen har ett tydligt, samlat och departementsövergripande ansvar för krishanteringsfrågor. Statssekreteraren direkt under statsministern har naturligtvis en avgörande roll i ett sådant system. När regeringen nu har valt ett krishanteringssystem som ytterst bygger på statssekreterarnas krishanteringsförmåga, måste regeringen kunna ta en diskussion om omdömet hos de personer som har detta ansvar och denna uppgift.

Med ett system som bygger på att det är statsrådsberedningen som samordnar och initierar krishantering, måste de personer som innehar dessa befattningar rekryteras med hänsyn till deras krishanteringsförmåga, ständigt övas och vid behov utbildas till krishanterare. Detta utöver alla andra uppgifter de innehar och förmågor som de bör besitta.

Frågan är, när man rekryteras till statssekreterare -och då framför allt till statssekreterare i statsrådsberedningen- om man har en känsla för och en identitet i sin yrkesroll att man skall vara professionell krishanterare för en hel nation?

Om man har istället har ett krishanteringssystem som bygger på en krisledande funktion på myndighetsnivå (och som vid behov kan leda andra myndigheter), är det just professionella krishanterare som arbetar där. De har just denna uppgift och inte några andra som skall skötas parallellt. Hela deras yrkesidentitet, utbildning, övningsverksamhet och inriktning är just krishantering.

Det var detta system som alla partier utom moderaterna förespråkade före valet. Den utredning som leddes av centerpartisten Anders Svärd och som hade till uppgift att föreslå hur ett sådant system skulle se ut, lade regeringen raskt ner efter inträdet i Rosenbad. Nu har moderaterna istället drivit igenom deras krishanteringsmodell. Det innebär enligt min mening att de har ett särskilt ansvar att diskutera de personer som bygger upp krishanteringsorganisationen. Det är ju upp till dem att visa att modellen är trovärdig. Och med vårt nuvarande krishanteringssystem handlar det faktiskt ytterst om att deras statssekreterare är omdömesgilla.

Som man bäddar får man ligga."

Poängen är inte att vara moraltant. Schenborg får pussa på vem hon vill, hur hon vill. Poängen är att statssekreterarnas omdöme måste kunna diskuteras -ja till och med bör diskuteras- när nu Sveriges krishanteringssystem ser ut som det gör.

"Kinas erövring"

Ekot rapporterar idag om "Kinas ekonomiska erövring av Afrika". Industrial and Commercial bank of China köper 20 procent av sydafrikanska Standard Bank och blir därmed den största aktieägaren i Afrikas största bank. Köpet är värt drygt 35 miljarder kronor.

Jag har tidigare på denna blogg skrivit om lanseringen av The Chinese Investment Corp. (CIC) och dess investeringar i intressen utomlands, vilket innebär en utmaning för alla men i synnerhet för Afrika:

"In Africa, China's investment strategy has been directed mainly at sourcing natural resources, including oil. Moreover, increasing numbers of Chinese companies have recently established production bases to supply local markets with cheap products highly compatible with local demand and purchasing power. As a result, total trade between China and Africa nearly quadrupled in six years, from US$10.8 billion in 2000 to nearly US$40 billion in 2006. China is today Africa's biggest trading partner and the second most important investor. China's new investment company will further boost these trends."

Återkommer i närtid i annat fora om pussar på krogen mellan statssekreterare Ulrica Schenström (m) och TV 4:s reporter Anders Pihlblad.

Galten gör halt

Efter flera tillbud har Försvarsmakten idag belagt det sydafrikanska terrängfordonet Galten med tillfälligt nyttjandeförbud. Galten levererades till Försvarsmakten 2006 och är bland annat avsett att användas vid internationella insatser och av Nordic Battlegroup, NBG.

Det senaste året har fordonet vält vid fyra tillfällen, senast vid NBG:s nyligen avslutade bataljonsövning i Skövde.

FMV skriver på sin hemsida att "skyddsnivå, pålitlighet och servicevänlighet har varit några av grundkraven vid anskaffandet av Galten".

DN informerar allmänheten.

...pennans makt

Kommande grillning

Den nya handelsministern, statsrådet Ewa Björling, får ingen mjukstart med krigsmaterielfrågorna.

I närtid blir det grillning genom de två interpellationer om krigsmaterielexport som är inlämnade, en från Hans Linde (v) om försäljning av Jas Gripen till Thailand och en av Peter Rådberg (mp) om försäljning av klusterbomber till USA.

Det blir intressant att se om Björlings tillträde innebär någon kursändring i krigsmaterielexportpolitiken.

Att färdas med ljud

Freesound är en fantastisk resurs för alla som antingen helt enkelt tycker om ljud, eller som har användning för ljud i sin verksamhet. Själv färdas jag gärna i tanken tillbaka till platser eller händelser genom ljudintryck, t.ex. till Saudi genom denna utmärkta inspelning av Adhaan (kallelse till bön) från The Prophet's Mosque i Madinah.

För alla som sitter vid sitt skrivbord och vill färdas i tanken en stund, bara peka ut en plats och lyssna...

Från träslips till Odd Molly

Dagens industri idag; på framsidan publiceras en kort artikel av chefredaktör Gunilla Herlitz under rubriken "Miljön i fokus i DI". Hon skriver:

"Utan tvivel är frågan om miljön den absolut viktigaste för västvärlden under flera årtionden framåt."

Herlitz aviserar att DI från och med idag och varje tisdag framöver kommer att innehålla en miljösektion. Idag publiceras också den sista delen i en intressant artikelserie under namnet "Klotet i kris".

Sannerligen, det har hänt en del sedan miljöfrågorna antingen var helt osynliga i affärstidningarna eller avfärdades som något för flummare i träslipsar.

Men nästa steg är att, istället för särskilda miljösektioner, integrera miljön i bevakningen som en självklar bedömningsfaktor när det gäller företagsutveckling och affärer.

Steget efter det antyds i en vänsterspalt på sidan 32 i pappersupplagan av DI. Christina Tillman, vd för klädföretaget och börsraketen Odd Molly, svarar såhär på frågan om vilken som är den enskilt viktigaste miljöfrågan?

"För jorden är en otroligt viktig fråga den ökande överkonsumtionen som pågår och som inte är förenlig med en hållbar utveckling".

A Convenient Choice

Gediget om Blackwater i Washington Post:

"The next year, as the United States prepared to return sovereignty to the Iraqis and the State Department began planning an embassy in Baghdad, Rumsfeld lost a bid to retain control over the full U.S. effort, including billions of dollars in reconstruction funds. A new executive order, signed in January 2004, gave State authority over all but military operations. Rumsfeld's revenge, at least in the view of many State officials, was to withdraw all but minimal assistance for diplomatic security."

Ovan till höger ser du Carl Bildt i Bagdad (från hans bildblogg). För ett tag sedan skrev Expressen att UD sade nej till officiellt irakiskt skydd när de besökte Bagdad i början av september och menar att Irakiska källor påstår att den svenska delegationen i stället anlitade Blackwaters tjänster.

Urban Ahlin (s) lämnade in en skriftlig riksdagsfråga till Bildt där han undrade vilka skäl som låg till grund för utrikesministerns ställningstagande att avvisa erbjudandet från det irakiska utrikesdepartementet om skyddad transport och i stället välja ett företag för att ordna detta.

Frågan lämnades dock över till justitieminister Beatrice Ask. Hon inkom med ett mycket.. tja, här är svaret i sin helhet:

"Urban Ahlin har frågat vilka skäl som låg till grund för utrikesministerns ställningstagande rörande säkerhetsarrangemangen i samband med hans besök i Irak. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Frågor som rör statsrådens säkerhet är ingenting som jag varken vill eller bör kommentera."

Pausunderhållning

Dagens kulturinslag hittar du här. Optiska fenomen i mystakt.

En nyhet och några reflektioner

Idag publicerar en del dagstidningar en TT-artikel under rubriken "Försvarsfrågan splittrar s och mp". Jag och Anders Karlsson (s) uttalar oss. Jag försöker göra en poäng av att man måste grunda besparingsförslag på ett sätt så att man verkligen kan visa både hur det kan gå till och vad man vill med förändringarna, eftersom ett annat förfarande leder till att alla i "systemet" lätt avfärdar besparingsförslagen som oseriösa. Det kan man naturligtvis leva med. Det kan till och med ses som en merit, när man försöker förändra det system som "bevararna" försöker värna.

Men, konsekvensen är allvarligare, om man inte enbart har ambitionen att synas i oppositionsdebatten utan vill göra skillnad i verkligheten.

Det leder nämligen till att dessa "systemkramare" aldrig synas och ställs till svars för sina egna framtidsbilder. Därmed får man ingen debatt om det viktiga. Se t.ex. försvarsministers kommentar till socialdemokraternas budgetförslag. Diskussionen liksom stoppar där och vi kommer ingen vart.

Karlsson fortsätter i TT-intervjun hävda att socialdemokraternas förslag om att knipa åt sig "JAS-pengarna" när JAS-andelen av materielplaneringen faller ut de närmaste åren, är genomförbart.

Jag försöker hävda att det socialdemokraterna borde ha gjort, är att tillsammans med miljöpartiet satt stopp för JAS delserie tre och onsdagens uppgradering av 31 JAS-plan till C/D nivå. Framför allt borde man i planeringen ha sänkt ramen för materielplanen i den takt JAS minskar. Detta för att inte JAS-andelen omedelbart tecknas in av annat.

Det nya i artikeln är, och det är närmast sensationellt, är att de beparingskrav som socialdemokraterna lägger för 2009 och 2010 nu av Karlsson bara sägs vara ett slags alternativ.

Karlsson säger såhär:

"Vi lägger till 350 miljoner krnor 2008, sedan skall vi göra en utreding om hur mycket det går att spara. Den långtidsbudget som vi har gjort är inte definitiv. Det finns möjligheter att spara men vi har ännu inte sagt att vi skall göra det. Det är en långtidsplanering."

Detta illustrerar i ett nötskal vad jag försöker beskriva. Om man inte har gjort hemläxan ordentligt börjar det snart att glida.

Jag vill ta tillfället i akt att peka på vilken seger det är i sig för miljöpartiets politik, att alla (alla!) partier i Sveriges riksdag nu vill spara pengar på det militära försvaret! Det är ett paradigmskifte i svensk politik. Vi är inte överens om hur, det kan man läsa respektive oppositionspartis budgetmotioner för att se samt studera de interna turerna i regeringen, men man får inte glömma det historiska i detta: Inget (riksdags)parti motsätter sig besparingar eller kräver mer pengar!

Det tål faktiskt att tänka på ur ett partiegoistiskt perspektiv en stund. Först var det mp-kraven på att planering och struktur måste förändras efter kalla krigets slut. Sedan var det kraven på en vidgad hotbild - att andra hot än de militära både måste planeras för och tas hänsyn till (miljö, sårbarhet, fattigdom etc.). De materielprojekt (utom ubåtarna, det måste erkännas) som miljöpartiet har försökt sätta stopp för genom åren, är inte sällan just de materieprojekt som kritiseras från olika håll för att de inte borde ha genomförts.

Ibland, bara lite, kan man kosta på sig att säga vad var det vi sade. Sedan får man övergå till mer konstruktiv verksamhet...!

Slutligen, jag tycker det är synd att vänstern kommer lindrigt undan (i alla fall i det korta perspektivet) med anledning av sin budgetmotion. De vill spara stora pengar samtidigt som de vill utbilda värnpliktiga och avsluta det internationella engagemanget. Det vore nyttigt för dem om de tvingades ut på banan. Möjligen visar tystnaden i medierna kring deras förslag att ingen tar det på allvar. Det är ett problem för vänstern, men också för oppositionen som helhet.