Att vara uppriktig kan jag lova, men inte att vara opartisk

Det är dags att summera oppositionens försvarspolitik, så som den uttrycks i de motioner som har lämnats in som svar på regeringens budget.

Jag biter tag i siffrorna direkt och tar substansen sedan. Något mycket intressant uppdagar sig. Såhär ser det ut:

Regeringens förslag i miljoner kr: 2008: 43 881, 2009: 45 377, 2010: 46 294

S avvikelse: 2008: 350, 2009: -3 000, 2010: -4 500
Mp avvikelse: 2008: -550, 2009: -2 880, 2010: -3 520
V avvikelse: 2008: -4 380, 2009: -5 005, 2010: -5 538

Och det är ju lite…brokigt.

Tittar man på detaljeringsnivån framgår det i varje fall för mig var de mest genomarbetade beräkningarna har skett. Jämför gärna socialdemokraternas och vänsterpartiets budgetar med miljöpartiets.

Där hittar man också förklaringen till varför miljöpartiet tar i minst av oppositionspartierna när det gäller besparingar (med undantag för socialdemokraternas budget för 2008 där de plussar på i förhållande till regeringen). Tanken är nämligen att det skall gå att genomföra mp:s förslag i praktiken. En viktig del är också att utgiftsminskningarna är netto, d.v.s. hänsyn har tagits till avvecklingskostnader. Större besparingar aviseras för kommande år, när förslagen får genomslag.

Socialdemokraternas resonemang om materielkostnader och JAS förtjänar en särskild granskning.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen en besparing på ett antal utpekade materielprojekt
med 350 miljoner kronor 2008, 620 miljoner kronor 2009 och 980 miljoner kronor 2010. Socialdemokraterna avvisar dessa besparingar ”eftersom de inte baseras på en säkerhetspolitisk analys” och vill istället ”invänta den säkerhetspolitiska rapporten från Försvarsberedningen och Försvarsmaktens perspektivplanering innan slutlig ställning tas till försvarets långsiktiga materielbehov.”

Denna omsorg om kopplingen mellan säkerhetspolitiska behov och materiel verkar dock inte gälla när man kommer till JAS Gripen. Socialdemokraterna bejakar uppgraderingen till C/D nivå (utan att motivera detta med de så viktiga säkerhetspolitiska argumenten) och ger försvarsindustrin sådana björnkramar i motionen att man kan konstatera att med sådana vänner behöver inte industrin några fiender. Jo faktiskt! Man tror man gör industrin en tjänst, men jag tror det är precis tvärt om med den undermåliga argumentation som presenteras i motionen (och på Brännpunkt idag).

Socialdemokraterna har inte noterat att det inte finns någon särskild ”JAS-ram” i budgeten längre, utan argumenterar att kostnaden för inköp (inköp?!) av JAS 39 Gripen kommer att falla kraftigt under de kommande åren när de sista JAS-flygplanen levereras. Denna kraftigt minskade kostnad för JAS-projektet gör, enligt motionen, det möjligt att minska materialanslaget ”utan att det påverkar flygvapnets förmåga. Att på detta sätt minska materialanslaget står därmed inte i strid med behovet av en säkerhetspolitisk bedömning, som fallet är med de av regeringen utpekade materielprojekten. Vi menar därför att det är möjligt att 2009 minska anslaget med 3 miljarder kronor och med 4,5 miljarder kronor 2010”.

Ojoj, det är lite uppförsbacke här kan man konstatera. Både i förståelse för hur materielplanen fungerar och rent krasst vad som händer när man vill minska anslaget med ett stort belopp i ett system där man inte kan peka ut en viss materielram och inrikta sig på just den. Om (s) hade fått som de ville med minskningen av materielanslaget, hade JAS fått fortsatta delbeställningar och det enda som skulle hända vore att andra projekt (som kanske är bättre motiverade utifrån internationella operativ krav) hade skjutits ut ur planen.

Därmed inte sagt att jag tycker att besparingar på materielsidan är fel (för att undvika missförstånd). Tvärt om, men tricket är, om man på allvar skall styra mot operativa behov, att lägga sig i och sätta stopp för processerna när det skall till att fattas nya beslut om nya system etc.

När det gäller sakfrågor tänkte jag belysa två avgörande delar: Pliktfrågan och synen på internationella insatser.

Vi börjar med pliktfrågan.

Miljöpartiet välkomnar utredningen av det nuvarande värnpliktssystemet. I motionen framhålls att det är viktigt att ta fram ett personalförsörjningssystem som är anpassad till verkligheten. En möjlig variant är att personalförsörjningen tryggas genom kontraktsanställningar av soldater som behövs för internationella insatser. Detta medför att betydligt färre soldater än idag behöver genomgå militär grundutbildning, men att de som genomgått utbildningen i stället kan utnyttjas under en längre tid för såväl internationella insatser som beredskap i den nationella insatsorganisationen.

Vänsterpartiet skriver att man anser att vårt svenska värnpliktsystem ska finnas kvar och vill förstärka denna genom att utöka antalet totalförsvarspliktiga, göra totalförsvarsplikten könsneutral samt kvalitetsutveckla både värnplikt- och civilpliktsutbildningen.

Socialdemokraterna anser att pliktsystemet är en viktig del i det folkliga försvaret. Regeringen anser att förutsättningarna för Försvarsmaktens personalförsörjning måste förbättras. Vi håller med om detta – inte minst i ljuset av att Försvarsmakten idag har svårt att besätta internationella insatser. Vi ställer oss bakom utredningen som ska se över Försvarsmaktens personalförsörjning.

Här är det naturligtvis vänstern som utmärker sig. Man vill öka pliktuttaget och styr resurser till Pliktverket i sin budget. ”Vänsterpartiet anser att vårt svenska värnpliktsystem ska finnas kvar och vill förstärka denna genom att utöka antalet totalförsvarspliktiga, göra totalförsvarsplikten könsneutral samt kvalitetsutveckla både värnplikt- och civilpliktsutbildningen”.

Men det framgår dock inte vilka utbildningsplattformar man vill bygga ut (viket inte direkt ryms i den budget man föreslår) eller för den delen vad man skall ha alla utbildade personer till eftersom man vill upphöra –eller i varje fall strypa resurserna till- internationella insatser. Jag förstår inte logiken.

När det gäller det andra området jag vill fokusera på, internationella insatser, så skriver miljöpartiet att det internationella fredsfrämjande arbetet, under FN-mandat, skall vara huvuduppgiften för försvarsmakten. Det är viktigt att försvarsmakten organiseras så att dessa uppgifter kan skötas på ett effektivt sätt. Eftersom behov av insatser ofta uppstår i akuta situationer, är det nödvändigt att ha styrkor som är beredda att rycka ut med kort varsel. Det är också viktigt att identifiera vilken typ av resurser som kan förväntas bli mest efterfrågad i framtida fredsfrämjande operationer. Då Sverige bara kommer att vara ett av många länder som bidrar med resurser i sådana operationer, bör vi också försöka att tillsammans med andra länder göra en rimlig arbetsfördelning, där olika länder inriktar sig på att bidra med olika typer av kompetenser. Det är knappast kostnadseffektivt att Sverige skall kunna bidra med alla typer av militära resurser, i stället framstår det som rimligt att vi förutom ett allmänmilitärt ”basutbud” koncentrerar våra specialinsatser till vissa områden där Sverige inriktar sig på att vidmakthålla en särskild kompetens. Miljöpartiet förordar huvudsakligen arméstridskrafter för internationella insatser. Denna kompetens är efterfrågad och Sverige har både en lång tradition och ett mycket gott renommé inom detta område.

Vänsterpartiet är konsekventa de också. Fast i rakt motsatt riktning. Redan i våras avvisade Vänsterpartiet regeringens förslag att utöka resurserna till de internationella insatserna och nu upprepas denna formulering. Partiet avvisar regeringens förslag om att öka resurserna till internationella insatser med 100 miljoner kronor 2008 och 750 miljoner kronor 2009. ”I stället för att utöka våra internationella insatser bör vi avveckla exempelvis vårt EU-styrda samarbete i Nordic Battle Group (NBG) samt dra tillbaka våra trupper från Afghanistan. ”Vänsterpartiet föreslår en nedskärning på 900 miljoner kronor 2008 samt en nedskärning på 900 miljoner kronor plus regeringens föreslagna ökning 2009 och 2010”.

Socialdemokraterna formulerar sig såhär: ”Det svenska försvaret ska organiseras med utgångspunkt i svenska behov och kunna delta i internationella insatser. På så sätt bidrar vi till fred och säkerhet globalt – samtidigt som vi stärker vår egen och Europas säkerhet.” Detta är helt centralt. Notera att partiet säger att man skall organisera sig för svenska behov (alltså: inte personalförsörjningssystem, materielförsörjning etc. för internationella insatser) och kunna delta i internationella insatser. Det är en mycket lam och oroväckande formulering!

Hoppet tänds dock delvis i och med följande stycke:

”Vår säkerhetspolitiska analys idag och under överskådlig tid bygger på att ett militärt angrepp från en annan stat direkt mot Sverige är osannolikt, samtidigt som behovet av internationella insatser för fred och säkerhet ökar. Till denna verklighet måste Sveriges säkerhets- och försvarspolitik anpassas. Försvaret förändras ifrån det kalla krigets invasionsförsvar till ett modernt och flexibelt insatsförsvar som bland annat har ansvar för att bidra till att hantera och förebygga kriser i vår omvärld. Vid förändringar av vår försvarsförmåga ska en ordentlig analys av säkerhetspolitiken bereda väg för resursfördelningen.”

Tja, så ser det ut. Nu blir det riksdagsbehandling och så småningom en höjdpunkt värd att vänta på när Försvarsutskottets ledamöter drabbar samman i den debatt som sker inför beslutet. Då gäller det att toppa formen. Hoppas Tolgfors vid det laget har hunnit läsa på om oppositionens politik så att dagens Brännpunktsfadäs (SvD) inte upprepas i riksdagens kammare...

Man upphör inte att förvånas

Dagens debattartikel på Brännpunkt (SvD) är något av det märkligaste jag har läst på länge! Den är undertecknad av försvarsminister Tolgfors och den moderata vice ordföranden i Försvarsutskottet, Rolf Gunnarsson.

Under den något magstarka rubriken -med tanke på vad som har hänt den senaste tiden-"Röd-grön försvarsröra väntar", skriver herrarna:

"Idag måste socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet presentera ett gemensamt budgetalternativ för försvarsmaterielanslagen. Alternativet måste, om de ska vara konsekventa, innehålla nya betydande satsningar på inhemska vapensystem, som är långsiktigt fullt finansierade och som inte tränger ut materiel för internationella insatser."

Med andra ord har man inte förstått någonting. I alla fall inte av miljöpartiets politik. Det blir bara pinsamt. Få försvarsintresserade har väl missat t.ex. Lennart Olsens debattartikel om just ekonomin och den inriktning miljöpartiet arbetar efter på materielområdet. Ministern och riksdagsledamoten försöker lägga ut dimridåer i vad som framstår som desperation över att klumpa ihop oppositionen till varje pris, strunt samma om man har fel i sak. De inbillar sig kanske att allmänheten hänger med lika dåligt i den försvarspolitiska debatten som de själva?

"Den materiel som köps ska bestämmas av försvarsmaktens behov. (...) I första hand ska färdig försvarsmateriel köpas. I andra hand ska den utvecklas tillsammans med andra länder. I tredje hand ska materiel egenutvecklas i Sverige."

Vän av ordning ställer sig genast frågan hur detta rimmar med den satsning på JAS Gripen (4,1 miljarder kronor) som regeringen alldeles nyligen fattat beslut om?

"Problemet är att dessa principer som grund för materielförsörjningen inte fullt ut har verkställts. Vi genomför nu den praktiska omställningen. Det är detta arbete som oppositionen vill stoppa."

Vill stoppa? Käre tid, det blir som sagt bara pinsamt.

Sedan kommer det enda vettiga: "Fullföljer socialdemokraterna sin argumentation från de senaste veckornas debatt riskeras en återgång till en gammal ­försvarspolitik, med bakåtblickande och nationell materielförsörjning snarare än en behovsstyrd."

Det hade varit bättre att Tolgfors och Gunnarsson på allvar hade skrivit om detta uppseglande och oroväckande fenomen, istället för att med ett nödrop försöka klumpa ihop oppositionen. Det är bara att läsa den nye ordföranden i Försvarsutskottet, Anders Karlsson (s), som replikerar direkt på Brännpunktartikeln i Svd för att förstå att det är viktigt.

Man kan tycka att det är bra eller dåligt, men nog kan vem som helst med lite intresse för att beskriva saker som de är, hålla med om att de tre oppoitionspartierna har givit uttryck för olika linjer i försvarsfrågan den senaste tiden? Vänstern vet ingen vad de tycker, förutom att de vill utbilda fler värnpliktiga. Socialdemokratern har oroväckande nog signalerat återgång till territorialförsvar och kramat försvarsindustrin (vilket artikeln i dagens SvD också är ett uttryck för) utan någon mer grundläggande analys av det hela än en vilja att tjäna politiska poänger på borgerlighetens neddragningar på de orter som berörs. Detta medan (jaja, jag är partisk) miljöpartiet konstruktivt försöker föra försvarspolitiken framåt med en klar och dimensionerande internationell inriktning.

Snart ser vi hur partiernas budgetmotioner ser ut för utgiftsområdet. Mitt förslag är att Tolgfors och Gunnarsson idkar lite efterforskningar i dessa motioner under helgen. När man har läst, och förhoppningsvis förstått, får de gärna återkomma på Brännpunkt med ett lite mer initierat inlägg. Jag ser fram emot det.

Blir det bättre nu?

Det övergripande frågan man ska ställa sig efter dagens presentation av den nya krishanteringsorganisationen i regeringskansliet är naturligtvis: Blir det bättre nu? Svaret är såvitt jag kan överblicka ja, inom ramen för befintligt system. Men två av de grundläggande ingångsvärdena gör mig fortsatt orolig för Sveriges förmåga att hantera nästa kris:

1. Statsministern dras omedelbart i krishanterandet och man har ingen att "ta till" om det går åt skogen.
2. Frågan om befogenheter att med kraft samordna och styra myndigheterna är olöst.

Men, låt mig börja från början.

Den utredning som Christina Salemonsson överlämnade till regeringen idag, om inrättandet av en nationell krishanteringsfunktion i regeringskansliet, innehåller i huvudsak följande punkter:

1. Statsrådsberedningen bör ha ett tydligt, samlat och departementsövergripande ansvar för krishanteringsfrågor. Därtill har varje departement ett eget ansvar för krishanteringsåtgärder inom sitt verksamhetsområde.

Kommentar: 2005 års Katastrofkommission kritiserade bristen på tydlighet i Regeringskansliets organisation för hantering av kriser och drog slutsatsen att den ordinarie organisationen är otillräcklig för sådana situationer. Utredningens förslag kan tydliggöra ansvaret. Men med det följer också utmaningar. Ett sådant ansvar rakt i statsministerns knä, som en organisatorisk tillhörighet i statsrådsberedningen innebär, gör att det blir statsministern som omedelbart vid en större kris hamnar i hetluften. Det kanske han eller hon gör ändå, beroende på mediatryck och annat, men med även det formella ansvaret i det egna boet, har man så att säga ingen annan att "ta till" om det går åt skogen. (Organisatoriskt är det så att statsministern är chef för Statsrådsberedningen och Statsrådsberedningen har till uppgift att biträda statsministern)

2. En chefstjänsteman (det blir Christina Salemonsson själv) för krishantering samt ett kansli för krishantering (ca 35-40 personer) bör inrättas i Statsrådsberedningen med ansvar för att utveckla, samordna och följa upp Regeringskansliets krishanteringsarbete. Kansliet föreslås verka inom tre områden; omvärldsbevakning och lägesbild, krishantering samt analys.

Kommentar: Salemonsson är en stabil och kunnig person med lång erfarenhet och hon är, såvitt jag kan bedöma, begåvad med en stor personlig integritet. Det blir nog bra.

Det kansli som föreslås blir stort i förhållande till den befintliga statsrådsberedningen (SB). Jag vet inte exakt hur många som jobbar på SB dessa dagar, men krishanteringsfunktionen blir tung i relation till övriga SB.

Värt att notera är det som Katastrofkommissionen konstaterade, nämligen att det direkt efter flodvågskatastrofen fördes diskussioner mellan kriscentra i ett antal europeiska länder men att Sverige inte kontaktades då landet saknade en tydligt utpekad kontaktpunkt. EU:s ministerråd har beslutat att en kontaktpunkt bör identifieras i varje medlemsland, som kan kontaktas vid alla typer av händelser. Enligt utredningen blir det nya kansliet denna kontaktpunkt. För närvarande är det Räddningsverkets internationella avdelning som är operationell kontaktpunkt för EU:s gemenskapsmekanism för räddningsinsatser. Det är nog bra om det förblir så, eftersom Räddningsverket är en operativ myndighet och kan återkoppla till kansliet istället för att det först skall gå till kansliet, som sedan skall förmedla förfrågan om stöd etc. till Räddningsverket.

3. Under normala förhållanden ska kansliet bedriva omvärldsbevakning, utveckla och följa upp Regeringskansliets krishanteringsförmåga, ansvara för utbildning och övning samt ta fram analyser av hot och risker som kan drabba Sverige. Vid kriser ska kansliet larma, kunna initiera arbetet, stödja beslutsfattare i Regeringskansliet samt samordna underlag.

Kommentar: Nuvarande ordning innebär att ett samordnande departement utses vid en kris. Utredaren anser att det ska vara den föreslagna chefstjänstemannens ansvar att avgöra om arbetet i Regeringskansliets organisation för krishantering i någon eller flera delar ska sättas igång, efter det att kansliet nåtts av information om en allvarlig händelse. Jag kan se att man riskerar att bygga in en broms här, där departementen i värsta fall väntar in en signal från Salemonsson innan man sätter igång att hantera krisen. Den risken finns förvisso på ett eller annat sätt i alla modeller, bl.a. dagens modell, när regeringen måste fatta beslut om ett samordnande/krisledande departement innan man får de befogenheter som krävs.

En nyckelfråga är vilka mandat krishanteringsförmågan har när det gäller att "trycka på knappen". Utreningen säger att "det är enligt utredarens uppfattning nödvändigt att chefstjänstemannen samråder med statsministerns statssekreterare innan arbetet i krishanteringsorganisationen sätts igång". Det avgörande kommer därefter: "Skulle ett sådant samråd inte vara möjligt att genomföra ska chefstjänstemannen ändå ta de initiativ som han eller hon finner nödvändiga. I ett sådant fall ska statssekreteraren så snart som möjligt i efterhand informeras om vidtagna åtgärder". Det är bra.

4. Vid kriser har statssekreterarna en viktig roll för att ange en gemensam strategisk inriktning för arbetet, bereda frågor av stor vikt snabbare än normalt samt avgöra eventuella oenigheter mellan departementen. En grupp för strategisk samordning, bestående av statssekreterarna (kabinettssekreteraren) från de mest berörda departementen, bör vid kriser svara för dessa uppgifter.

5. Den sakkunskap som finns vid departementen är nödvändig för att kunna hantera kriser. Vid varje departement ska det därför finnas en utarbetad krishanteringsplan och förberedda arbetsformer för krishantering som gör att departementen snabbt kan delta i krishanteringsarbetet. Detta förutsätter att det finns en utsedd och övad krisledningsgrupp samt en hög tillgänglighet vid departementen.

6. Regeringskansliet måste bättre kunna samverka med myndigheter, kommuner och övriga aktörer som självständigt beslutar om och genomför åtgärder. Det är viktigt att regeringen, berörda myndigheter och aktörer kan mötas för överläggningar och ömsesidig orientering under normala förhållanden och vid kriser. Därför föreslås ett krishanteringsråd inrättas som leds av chefstjänstemannen.

Kommentar: Utredningens hela grundfundament är att det är regeringens uppgift att ansvara för inriktning, prioritering och samordning av tvärsektoriella åtgärder på den nationella nivån. Den modell som alla partier tidigare har varit överens om, utom moderaterna, är att det skall vara en myndighet (krishanteringsfunktion på myndighetsnivå) som vid stora sektorsövergripande kriser skall ta befälet för denna samordning. Moderaterna har hävdat att det inte går för att ingen myndighetschef vill ledas av någon annan.

Just denna fråga, om samordning mellan myndigheterna, bedömer jag är den svagaste länken i både dagens krishanteringskedja och den modell som utredningen föreslår. Salomonsson skriver att:

"Med ett krishanteringsråd ökar förutsättningarna för en snabb och effektiv samordning mellan regeringen och myndigheterna i krissituationer. Det bör dock poängteras att rådet i första hand syftar till att tillgodose behovet av samordning mellan regeringen och myndigheterna, och inte behovet av samordning myndigheterna emellan. För detta bör andra former utvecklas på myndighetsnivå."

7. För att på ett effektivt sätt kunna samordna arbetet under en kris behövs lokaler och teknik som kan uppfylla kraven på tillgänglighet, säkerhet, arbetsmiljö och tekniska stödsystem. Utredaren föreslår därför att ett kriskoordineringscenter byggs upp inom Regeringskansliet.

Kommentar: Utredaren skriver ingenting om var det föreslagna centret bör lokaliseras. Stockholms innerstad? Det har sina fördelar med den närhet till centrala funktioner och beslutsfattare etc. som det innebär. Men det har också sina nackdelar, t.ex. säkerhetsaspekten. Var är det mest sannorlikt att ett sådant center kan slås ut just i ett krisläge- jo, förmodligen Stockholms innerstad (om man inte gräver ner sig i en bunker, en idé kan kanske vara att man sitter tillsammans med eller i varje fall i närheten av SOS-alarm).

Förslagen i sin helhet innebär, enligt utredaren, att Regeringskansliet ges bättre förutsättningar för att i framtiden kunna stödja regeringen i dess hantering av kriser. Det tror jag, men jag är fortfarande inte övertygad om att det är rätt att lägga detta ansvar direkt, från första stund, så nära statsministern. Dessutom anser jag som sagt att frågan om koordinering mellan myndigheterna inte är löst.

SvD skriver om utredningen här och DN skriver här.

Spänd förväntan

Alla som är det minsta intresserade av svensk krishanteringsförmåga och som kommer ihåg diskussionen om denna förmåga (eller snarare brist på) i efterdyningarna av tsunamin, bör hålla ögonen öppna idag.

Klockan 12 presenteras nämligen förslag till nationell krishanteringsfunktion då utredaren Christina Salomonson överlämnar rapporten om inrättandet av en nationell krishanteringsfunktion inom Regeringskansliet till statsminister Fredrik Reinfeldt.

Det finns anledning att göra en snabb tillbakablick inför den webbsända pressträffen (som man kan titta på här).

Försvarsberedningen lade innan valet fram ett förslag, i full politisk enighet, om att man bör ha en krisledande funktion som dels har rätt att initiera åtgärder (utan att vänta på att statsministern trycker på knappen) och dels har rätt att samrdna andra myndigheter.

En annan del av förslaget var att man bör slå samman Krisberedskapsmyndigheten, Räddningsverket och Styrelsen för psykologiskt försvar. Den underliggande tanken var från alla partiers sida, utom från moderaterna, var att denna myndighet skulle komma att blida en krisledande myndigheten vid en kris som innebär behov av sektorsövergripande styrning. Det tvärsektoriella perspektivet var en grundbult. Samhällets samlade förmåga skulle tas tillvara och det var nödvändigt att ha en iförväg utpekad, proffessionell och övad funktion som kan samordna alla myndigheter för ett resolut och adekvat agerande.

Sedan blev det val och modraterna, som alltså var det enda partiet som motsatte sig en krisledande myndighet, trädde in på försvarsdepartementet och satte stopp för den utredning om en krisledande funktion som var i full gång under Anders Svärds ledning. Istället tillsattes den utredning som presenteras idag, och som hade till uppgift att forma ett förslag där den krisledande funktionen läggs in i regeringskansliet.

Den utredning som parallellt höll på med sammanslagningen av de myndigheterna fick fortsätta och har för ett tag sedan presenterat sitt förslag. Det följdes också upp i årets budgetproposition, där regeringen aviserar att den nya myndigheten (sammanslagningen av Styrelsen för psykologiskt försvar, Krisberedskapsmyndigheten och Räddningsverket) skall inrättas från och med 1 januari 2009.

Utöver den nya myndigheten, som alltså skall inrättas om drygt ett år, skriver regeringen i budgetpropositionen att man avser att återkomma till riksdagen med en närmare redovisning över åtgärder inom politikområdet Samhällets krisberedskap. Troligtvis innebär detta att man avser lägga förslagen som vaskas fram i de två utredningarna till riksdagen.

Men, låt oss nu i spänd förväntan se fram emot dagens utredningsförslag. Jag återkommer.

Kolumnist på utrikesbloggen.se

Idag har jag premiär som kolumnist på utrikesbloggen.se där jag skriver om den nya tidens legosoldater.

Somliga går med....

Under rubriken "Styrkor plundras på utrustning" skriver SvD idag om att Försvarsmakten saknar kängor, ökenuniformer, fordon och radiomateriel till den EU-styrka som ska sändas till Tchad efter årsskiftet. Andra styrkor, som Nordic Battle Group plundras därför på utrustning.

Mikael Holmström skriver:

"Trots en materielbudget på 17 miljarder kronor i år saknas grundläggande utrustning när förband ur det nya insatsförsvaret ska sändas ut."

Å enda sidan kan man inte förvänta sig att Försvarsmakten alltid skall ha all tänkbar utrustning i ladorna, för alla situationer, uppdrag och förhållanden. Det skulle inte vara rimligt och det är heller inte möjligt.

Å andra sidan tror jag det är många som blir förvånade, som har hört att materielbudget och organisation är anpassad för ett "insatt insatsförsvar" med interantionell krishantering som främsta uppgift. Det är klart att människor reagerar när de vet att materielbudgeten omfattar 17 miljarder kronor och att man inte kan plocka fram kängor så att det räcker för 170 man som skall åka till Tchad.

Det funkar ju inte riktigt så att det finns ett "Just In Time" system för försvarsmateriel. Situationen förbättras inte heller av att både Försvarets materielverk och de delar av Försvarsmakten som skall serva utlandsstyrkan i alla lägen, har svarat upp mot insatsförsvarets (snabba) behov i detta avseende. Men det är inget nytt. Det är, som jag tidigare påpekat, något som redan Ulf Henricsson hade problem med för BA01 och som många bataljonschefer har upplevt efter honom.

SvD skriver att det nu blir fråga om ”omfördelning”, dvs. att bland annat uniformer plockas från NBG och går till Tchad-styrkan. Det riskerar naturligtvis att bli problem om NBG får (ytterligare) materiella förseningar inför beredskapsperioden 1 januari 2008. I synnerhet är det problem om man "omfördelar" sådant som behövs för NBG:s övningsverksamhet. Men om det bara är uniformer och kängor det handlar om och man får hem prylar innan beredskapsperioden, så bör det gå att öva i annat och rädda situationen.

Uppdatering: SvD följer upp idag med en ny artikel om materielproblemen.

Välkommen utrikesbevakning

Ett nytt och välkommet webb-projekt har från och med igår sett dagens ljus. Det handlar om Utrikesbloggen.se som drivs av Bengt Albons, tidigare utrikesmedarbetare på Dagens Nyheter under 35 års tid. Jag kommer själv ha förmånen att få medverka med inlägg.

Utrikesbloggen.se är en webbtidning för utrikesbevakning, analys och debatt om svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Sidan ska innehålla analyserande artiklar, debattinlägg och kolumner av svenska experter, diplomater, politiker och journalister. Bengt skriver själv under "Albons Analys" och länkar till svenska och framför allt internationella analyser, kolumner, bloggar, rapporter och studier. Utrikesbloggen.se uppdateras dagligen.

Som sagt, ett välkommet och välbehövligt komplement till utrikesbevakningen i svenska tidningar, radio och tv!

Tuttfria möten

OK, det är 2007 och man får läsa det här. Mamma Marie har ammat sitt barn under ett möte med skattenämnden. Men ajabaja, då ringer skattenämndes ordförande upp för att försäkra sig om att hon inte skall amma dottern Tilda under kommande möte.

Varför? Är det brösten som är problemet eller tror de att Marie har gröt i huvudet av amningen och är oförmögen att fatta vettiga beslut? Det förstnämnda, med brösten, kan det väl inte vara med tanke på att man ser betyrligt mer hud bara genom att slå upp vilken kvällstidning som helst. Och det sistnämnda kan väl ingen mer än Annica Dahlström tro?

När jag läser om Marie fylls jag av djup tacksamhet över Försvarsberedningens ledamöter och sekretariat. De gjorde det möjligt för mig att närvara vid beredningens möten när mina söner var spädbarn och ammades, 2001 respektive 2003. Det var nämligen okej för dem och barnen var också tillfreds med detta arrangemang. När det var slutammat och barnen större, mer rörliga och högljudda, var det också slut med närvaron vid möten för deras del. Då tog pappaledigheten vid.

Jag satt inte och viftade med brösten vid bordet -vilken ammande kvinna gör det- utan drog mig såklart undan (lika mycket för sönernas och min egen skull) utmed väggen när det var dags för mat. Om barnen var ledsna gick jag ut. Att ha barn med sig innebär naturligtvis inte att man har rätt att störa möten.

Nog var det en och annan förvånad blick, speciellt när vi hade föredragningar av utomstående gäster, med det berodde nog på att det var lite konstigt i största allmänhet för en del personer att det var en ung kvinna med i församlingen. Och då blir det ju inte mindre konstigt när det ligger spädbarn och sover i en vagn bredvid.

Det gick oftast väldigt bra att ha med sönerna. Men jag minns också en presskonferens när beredningens dåvarande huvudsekreterare, Michael Mohr, fick rycka in då min son för ovanlighetens skull inte ville vara med och förklara förträffligheterna med beredningens senaste rapport. Michael, som är en handlingens man och själv far, tog med sonen utanför salen och gick fram och tillbaka med honom på axeln tills dess att presskonferensen var klar.

Samhällsplanerare förenen eder!

Idag lämnade den statlige utredaren Bengt Holgersson sin klimat- och sårbarhetsutredning till regeringen.

Utredningen har analyserat hur Sveriges klimat kan utvecklas under de kommande 100 åren. Viktiga aspekter har varit sårbarheten för översvämningar, ras, skred och stormar. Utredningen föreslår olika åtgärder för att minska sårbarheten och anpassa samhället till långsiktiga klimatförändringar och extrema väderhändelser.

Enligt SvD målade Holgersson upp en dyster framtidsbild vid sin presskonferens.

Utredningen visar att risken för ras och erosion kommer att öka i stora delar av landet och att detta kräver förstärkta insatser. Vattenkvaliteten kommer att sjunka vilket ställer krav på mer avancerad reningsteknik i våra reningsverk. Sverige kommer att få fler värmeböljor med bland annat ökad smittspridning som följd. Östersjön riskerar dramatiska förändringar av ekosystemen -klimatförändringarna förvärrar dagens situation och arbetet med att minska utsläppen bör intensifieras.

På flera områden påpekar utredaren att det är viktigt att åtgärder vidtas redan nu, bland annat för bebyggelse, vägar, järnvägar, el- och telenät och VA-system. Utredningen har gjort översiktliga modellberäkningar över hur stora skadekostnader som kan uppstå.

Det finns med andra ord anledning att påminna om klimatanpassningsportalen.

Truble for hire

Blackwater USA har ungefär 1000 anställda personer som ansvarar för att skydda amerikanska diplomater i Irak. Den 16 september, på Nissor Square i Baghdad, hamnade några av dessa i en eldstrid som dödade minst 11 irakier.

Det borde vara en självklarhet, men om amerikaner (och andra) vill att irakier ska respektera "lag och ordning", så kan ingen i Irak, inte amerikanerna själva och i synnerhet inte tungt beväpnad personal från privata säkerhetsföretag, stå över lagen!

Problemet är att privata säkerhetsföretag, som Blackwater, har immunitet och lyder inte under irakiska lagar, tack vare regler som slogs fast av Coalition Provisional Authority efter invasionen.

Snacka om kontraproduktivt uppträde och underminering av de eventuella framsteg man gör. Jag är övertygad om att privata, tungt beväpnade, aktörer i internationell krishantering är ett stort och växande problem.

Hur gick det då efter dödskjutnningarna på torget i Baghdad?

Jo, kanske det ändå blir en förändring:

"September 23, 2007 -- BAGHDAD - Iraq wants to tighten control over security contractors after a deadly shooting incident involving the U.S. firm Blackwater, ending their immunity from Iraqi prosecution, the Interior Ministry said yesterday. Blackwater guards were back on the streets of Baghdad yesterday after the U.S. Embassy eased a three-day ban on road travel by U.S. officials outside the capital's Green Zone. Iraq has said it would review the status of all security firms after what it called a flagrant assault by Blackwater contractors in which 11 people were killed while the firm was escorting a U.S. embassy convoy."

Följande artikel är tänkvärd läsning:

"And now the United States has become the world’s No. 1 employer of hired thugs. By a conservative count, we and our partners in Iraq employ 5,000 armed American and other Western expatriates, at least 10,000 third-country-nationals or TCNs, and upwards of 15,000 Iraqis who should be serving their own country in uniform."

Lika starka fördömanden behövs nu, som då

Det saknas inte historiska exempel: "El Caudillo", Augusto Pinochet Ugarte, Wojciech Witold Jaruzelski och nu Than Shwe i Burma.

Det verkar vara nödvändigt att understryka att militärdiktaturer är lika förkastliga varhelst de uppstår och att det gäller oavsett vilka som står på motståndar- eller medhjälparsidan. Samt att det är regimerna själva som alltid bär det yttersta ansvaret för förtryck.

En klok person undrade varför inte vänstern hörs och syns så mycket nu, som t.ex. när det gällde Chile. Kan det vara beröringsångest som utlöses av att hamna på samma sida som USA, som ju driver på och har beslutat införa ytterligare sanktioner mot Burma?

Jag vet inte hur det ligger till med den saken, men jag hoppas verkligen att det inte ligger något i det. Jag hittar i varje fall ett tal av Hans Linde, utrikespolitisk talesperson, lite i skymundan på Vänsterpartiets hemsida. Jag konstaterar samtidigt att Miljöpartiets partistyrelse uttalar sig och att Peter Eriksson var en av talarna vid dagens manifestation på Medborgaplatsen i Stockholm.

DN skriver att USA och EU införde sanktioner mot Burma redan för tjugo år sedan, och att EU har sagt sig vara beredda att införa ytterligare sanktioner mot juntan. Däremot har Kina, som ju är Burmas främsta handelspartner, visat sig ovilliga att fördöma händelserna i landet.

Men av de viktigaste händelserna såhär långt, när det gäller omvärldens reaktioner, är förmodligen att händelserna i Burma har fördömts av ASEAN.

Nyheter från Burma

För ständigt uppdaterad information om utvecklingen i Burma, besök BurmaNet News.

Luftlandsättning av journalister?

Det verkar gå åt alldeles fel håll i Bruma. Det är många som har sagt att det inte kan sluta på annat sätt än med blodbad. Men så starkt är hoppet, att ändå.. kanske... väl?

Tänk om världen hade kunnat mobilisera många med lika mycket mod som människorna på gatorna i Rangoon. Kanske hade tusen journalister, beväpnade med kameror, videoutrustning och satellituppkopplad internetkommunikation sponsrad av näringslivets giganter på området, kunna vara det som fick stopp på militärdiktaturens sista slag.

Enligt uppgift i SvD, som i sin tur får den från nättidningen The Irrawaddy som bevakar Burma från Thailand och har direktkontakt med källor inne i landet, har militär börjat söka igenom det hotell som många utländska journalister bor på. Skälet ska vara att man vill stoppa nyhetsbevakningen från landet, uppger tidningen. Uppgiften är dock ännu inte bekräftad.

Kanske journalister utgör nästa generations luftlandsatta snabbinsatsstyrkor i ett land på gränsen till omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter. 10 kan man hantera genom att söka igenom hotell. Om de vore 1000 blir det betyrligt svårare att kontrollera och slå ner.


Uppdatering:
Faktum är att jag verkligen tror att 1000 satellittelefoner skulle kunna göra skillnad just nu.

SvD skriver att det finns tecken på att militärjuntan försöker stoppa informationsflödet. "Rapporter talar om att internet i Burma har slutat att fungera - en person inom det statliga teleföretaget uppger att det beror på en avgrävd kabel.

- Internet fungerar inte eftersom en undervattenskabel är trasig, säger personen till AFP.

Och uppgifter finns att personer som syns med mobiltelefoner och kameror på Rangoons gator misshandlas av soldater. Dessutom har militärjuntan stängt av mobiltelefonnät för att stoppa journalisternas rapportering från landet, uppger AFP.

- Vi får rapporter inifrån Burma, men de blir färre och färre, säger Irrawaddys chefredaktör Aung Zaw till TT."

Knastertorrt svar

Försvarsminister Tolgfors besvarar idag Håkan Juholts fråga om Gotsam (se tidigare inlägg).

Det är ett knastertorrt svar, som väl inte kan glädja någon:

"Håkan Juholt har frågat mig vad jag är beredd att göra för att Gotsam ska leva vidare och dess arbetssätt spridas till övriga landet.

Gotsam är ett mångårigt samverkansprojekt mellan Sjöfartsverket, Polisen, Försvarsmakten, Kustbevakningen och Länsstyrelsen i Gotlands län. Försöksverksamheten har syftat till bättre samordning och effektivare resursutnyttjande för hantering av allvarliga olyckor med mera.
Enligt ett regeringsbeslut från 2002 har försöksverksamheten finansierats med 45 miljoner kronor. Genom ett regeringsbeslut den 16 november 2006 (Fö2006/1577/CIV) har försöksverksamheten förlängts till utgången av 2008. En utvärdering av försöksverksamheten ska rapporteras till regeringen den 1 mars nästa år."

Det finns uppenbarligen anledning att vara orolig. Vi behöver mer av sektorsöverskridande samverkan, inte mindre. Vi behöver dessutom ett starkt engagemang från regeringen, om de ambitioner på detta område som sju av riksdagens partier varit överens om, skall komma att realiseras.

Uppföljning

Uppföljning av tidigare inlägg om svensk trupp till Afrika: SvD skriver här.

...brothers and sisters...

Jag tycker man känner hur världen håller andan.

I skrivande stund pågår ett möte i FN:s säkerhetsråd, där man behandlar Burma.

A Buddhist Prayer

Evoking the presence of the great compassion,

let us fill our hearts with our own compassion

- towards ourselves and towards all living beings.

Let us pray that all living beings realise that they are all brothers and sisters,

all nourished from the same source of life.

Så in i Norden

Ekot rapporterar att det rör på sig i Norden när det gäller möjliga samarbeten på det militära området:

"I Danmark presenterar Dansk Folkeparti på onsdagen ett förslag som går ut på att slå samman de båda ländernas flygvapen. Och idén avvisas inte direkt av alla i Danmark. Men det är en lösning som Sten Tolgfors inte är intresserad av.

– Det är inte det vi diskuterar från svensk sida vare sig med Norge eller med Finland. Men det finns många andra saker att titta närmare på. Både för att få ned kostnader men också för att höja effektiviteten och som jag tror vore intressant att titta på för alla länder", säger Sten Tolgfors till Ekot.

Han är inte ensam om att avvisa den idén. Men hans danska kollega, försvarsminister Søren Gade säger såhär:

"Det er noget, som har utrolig stor rækkevidde. Hvem har hals- og håndsret over flyene, hvad må de bruges til osv. Der er mange problemstillinger, så jeg må blankt erkende, at det ikke er noget, jeg har langt oppe på min dagsorden. Mener partierne, at det er en mulighed, må de rejse det i forligskredsen, og så vil det naturligvis blive loyalt undersøgt."

Till Afrika, men inte med NBG

Igår fattade säkerhetsrådet beslut om resolution 1778 om FN-operationen i Tchad och Centralafrikanska Republiken, med en begäran till EU att hjälpa till med en militär del.

Carl Bildt skriver från New York på sin blogg att resolution 1778 är ett nytt steg i samarbetet mellan FN och EU: "Vi har europeiska möjligheter till snabba och robusta insatser för att stödja FN-insatser som är både bredare och mer långsiktiga, men som annars knappast skulle vara möjlig. (...) På morgonmötet diskuterades kort de möjligheter som finns för olika länder att vara med i denna EU-operation. Att vi i Sverige överväger ett bidrag är rätt självklart mot bakgrund av operationens karaktär - en begäran från FN till EU om att hjälpa till med att skydda utsatta människor."

Försvarsmakten informerar om att Sverige kan komma att bidra med två förband i Darfur efter årsskiftet. Regeringen har gett Försvarsmakten i uppdrag att planera för insatser både i Sudan och i grannlandet Tchad.

"Sedan tidigare förbereder Försvarsmakten för en eventuell insats i Sudan tillsammans med Norge. Det rör sig om ett norsk-svenskt ingenjörförband, där Sverige under tolv månader ska bidra med omkring 155 personer för att bland annat bygga vägar och förläggningar i den krigshärjade Darfurregionen."

Försvarsmakten skriver att man tidigare i veckan fick direktiv av regeringen att också påbörja planering och förberedelser för en eventuell ytterligare insats i Darfur, denna gång i Sudans grannland Tchad.

- Det rör sig om omkring 200 personer, ett skyttekompani ur internationella amfibiestyrkan, ett av våra beredskapsförband, säger Joachim Isacsson vid Högkvarterets insatsstab. Om det blir aktuellt skulle soldaterna få till uppgift att skapa säkerhet för den humanitära verksamheten, skydda flyktingar och skapa förutsättningar för FN-polisen att verka i området.

Försvarsmakten fortsätter:

"Tchadinsatsen är ett EU-initiativ, och syftet är att bädda för den FN-insats som är tänkt att ta över i området efter tolv månader. EU-styrkan kommer dock redan från början att arbeta i nära samverkan med FN i insatsområdet. (...) Rekrytering och utbildning av personal till de båda planerade insatserna har redan inletts, för att trupperna ska kunna vara på plats efter årsskiftet."

Enligt DN har Frankrike försökt övertala Sverige att ta hand om befälet över fredsstyrkan, men några sådana resurser finns inte.

DN tar upp den självklara frågan om rollen i allt detta för den Nordiska stridsgruppen (NBG), som ju står i beredskap från den 1 januari 2008. Försvarsmakten ansåg att Tchad var ett lämpligt mål för NBG, men det har regeringen sagt nej till, skriver DN. Jag har tagit upp frågan i ett tidigare inlägg, apropå att Finland räknade med en NBG-insats i området. Jag undrar stilla hur Försvarsmakten och regeringen skall få ihop det hela, om det blir aktuellt med en insats också för NBG, inom ramen för en begränsad ekonomi och begränsade personella resurser? Jag funderar också på hur våra samarbetsländer inom NBG hanterades under detta beslutsfattande; var det en gemensam uppfattning?

DN igen: "Problem som att få materielen till Tchad och att få logistiken inne i landet att fungera återstår att lösa. Att samtidigt rekrytera folk till Sudan, Tchad och NBG är ytterligare en utmaning." Jo, precis.

Den strategi för internationella insatser som regeringen aviserade redan före valet, har fortfarande inte lagts på riksdagens bord. Det hade naturligtvis varit en styrka om riksdagen hade behandlat strategin innan dess att man fattade beslut om de aktuella insatserna. För att insatserna ska bli av krävs först beslut i riksdagen, det lär således bli riksdagsbehandling av frågan i närtid. Efter det, någon gång, blir det väl en behandling av strategin också.

Men mest av allt just nu undrar jag hur NBG-personerna i Försvarsmakten ser på händelseutvecklingen. Och hur (om!?) det sker någon gemensam planering mellan civila och militära aktörer. För om vi har lärt oss något av de senaste kriserna i världen, så är det ju att samverkan mellan militära planerare samt operativ personal och civila krafter måste till både inför, under och efter insatsen. Annars begår man många misstag, på civilbefolkningens bekostnad, och tar en både lång och dyr omväg.

Och så lite kultur...

Fantastiskt bra av Johan Söderberg för Familjen

Kris i samverkansfrågan

Betänk följande:

"KBM bedömer att det finns en viss förmåga att hantera kriser som berör flera samhällssektorer, men att den är bristfällig. Krishanteringsförmågan har förbättrats de senaste åren, men det finns fortfarande allvarliga kvarstående brister bl.a. avseende gemensam lägesuppfattning, koordinerat beslutsfattande och samordnad extern information."

För att regering och riksdag ska få en bild av samhällets förmåga att hantera storskaliga kriser gör Krisberedskapsmyndigheten (KBM) varje år en bedömning av samhällets samlade förmåga att hantera allvarliga kriser. Idag presenteras KBM:s årliga bedömning av samhällets förmåga att hantera kriser.

Under tio år har diskussioner förts om behovet av sektorsövergripande samverkan och samordning. Det blir därför lätt beklämmande att läsa att ett område som KBM bedömer vara mycket bristfälligt är förmågan till koordinerat beslutsfattande mellan myndigheter. Detta har endast övats i begränsad omfattning, skriver KBM och fortsätter:

"Det finns inte heller allmänt accepterade metoder för att initiera och genomföra gemensamma beslutsmöten. (...) KBM anser därför att krishanteringsförmågan skulle förbättras om en myndighet fick mandat att sammankalla andra myndigheter för att genomföra koordinerat beslutsfattande. Denna myndighet bör också ha till uppgift att förbereda lokaler som kan vara lämpliga för denna typ av möten. Denna typ av lösning finns t.ex. i Storbritannien, Nederländerna och Italien. Dessa lokaler bör vara placerade på en plats som det är lätt att ta sig till från hela landet."

Ytterligare inom samverkansområdet:

"KBM bedömer att förmågan att genomföra sådana operativa insatser som ska ske i samverkan mellan flera sektorer är bristfällig, även om det finns en viss förmåga. Teknik och metoder för gemensam lägesuppfattning och koordinerat beslutsfattande behöver utvecklas ytterligare. Dessutom behöver tillgången på nationella förstärkningsresurser förbättras."

Som en extra krydda på moset kan man fundera över varför landets enda permanenta samgruppering för olika myndigheters ledningsresurser (Gotsam på Gotland) riskerar att läggas ned. Håkan Juholt (s) har ställt en skriftlig fråga till Försvarsministern om detta, i vilken han bekriver bakgrunden och verksamheten:

"Det var i Försvarsberedningens rapport augusti 2001 som riksdagens partier med Gotsam beställde en hängränna för att bryta upp sektorsmyndigheternas stuprör och revir. Syftet var att förbättra krishanteringsförmågan genom gemensam gruppering av flera myndigheters krisledningsresurser. Studierna inför försöket visade att av 18 identifierade kärnverksamheter vid krishantering skulle 14 bli mycket bättre och fyra bättre, om man hade en permanent samgruppering av ledningsresurserna. Ingen av de 18 uppgifterna skulle bli sämre utförd.

Erfarenheterna av mer än sex års verksamhet är också mycket goda. Trots detta har stuprörsmyndigheterna på central nivå hela tiden varit mycket ointresserade av försöket. Då myndigheterna som ingår i Gotsam lyder under flera olika departement krävs tvärsektoriell överblick och kompetens för att ge stöd åt Gotsam. Det finns i Försvarsberedningen och det ska finnas i Statsrådsberedningen; så var fallet under den socialdemokratiska regeringen.

Gotsam är Sveriges bästa myndighetssamverkan för krishantering. Det är enkelt att inse att modellen behövs på nationell nivå, inte skrotas på regional. Nu riskerar regeringens ointresse för frågan att leda till att Gotsam läggs ned, genom att stuprörsmyndigheterna upphör att ge stöd till projektet för att i stället prioritera sin egen isolerade ledningsverksamhet.
Mot den bakgrunden vill jag fråga försvarsministern vad han avser att göra för att Gotsam ska leva vidare och dess arbetssätt spridas till övriga landet."

Jag ser fram emot svaret.

En annan sak som är lika "väldiskuterad" är samhällets robusthet och förmåga att motstå störningar. Även här blir man beklämd:

"KBM menar att det finns en viss förmåga att motstå störningar i den samhällsviktiga verksamheten, men att den är bristfällig. Bristerna beror till stor del på att det saknas grundläggande säkerhetsnivåer för denna verksamhet. Genom grundläggande säkerhetsnivåer formuleras krav på miniminivåer för vilken funktionalitet som ska upprätthållas i den samhällsviktiga verksamheten."

En tabell sammanfattar läget:

Pandemi av begränsad omfattning: I huvudsak god förmåga, vissa brister
Epizooti/Zoonos: I huvudsak god förmåga, vissa brister
Kemiska olyckor: I huvudsak god förmåga, vissa brister
Kemiska attentat: Det finns viss förmåga, men den är bristfällig
Radiologiska olyckor I huvudsak god förmåga, vissa brister
Nukleära attentat: Mycket bristfällig förmåga
Långvarigt elavbrott: Det finns viss förmåga, men den är bristfällig
Långvarigt avbrott i de elektroniska kommunikationerna: Det finns viss förmåga, men den är bristfällig
Omfattande avbrott i de samhällsviktiga transporterna: I huvudsak god förmåga, vissa brister
Störningar i kommunal teknik: I huvudsak god förmåga, vissa brister

Krishantering

Vid sidan av de militära frågor som har debatterats mycket den senaste tiden, finns det skäl att upmärksamma krishanteringsområdet (i vid mening).

I budgetpropositionen aviseras att den nya myndigheten (sammanslagningen av Styrelsen för psykologiskt försvar, Krisberedskapsmyndigheten och Räddningsverket) skall inrättas från och med 1 januari 2009. Remissomgången är avslutad och det första man kan säga är att det blir oerhört intressant att se hur det kommer gå att föra samman KBM och SRV, med så fundamentalt olika perspektiv på frågorna. Jag rekommenderar alla intresserade att lägga SRV:s remissvar vid sidan av KBM:s och fundera på hur det skall gå att få ihop det.

KBM:s generaldirektör Ann-Louise Eksborg går nu vidare till nya uppgifter och utsågs nyligen till särskild utredare för sammanläggningen av Statens strålskyddsinstitut, SSI och Statens kärnkraftinspektion, SKI. Ann-Louise Eksborg blir sedan chef för den nya myndigheten med ansvar för strålskydd och kärnsäkerhet.

Utöver den nya myndigheten, som alltså skall inrättas om drygt ett år, skriver regeringen i budgetpropositionen att man avser att återkomma till riksdagen med en närmare redovisning över åtgärder inom politikområdet Samhällets krisberedskap.

Det är dock några åtgärder som vidtas i amband med budgeten, om än av mer administrativ karaktär. Regeringen föreslår nämligen att de gamla politikområdena Totalförsvar respektive Skydd och beredskap mot olyckor och svåra påfrestningar inom utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet, ändras till Försvar respektive Samhällets krisberedskap.

Anledningen är, menar regeringen, att man vill tydliggöra vilken verksamhet som bedrivs inom utgiftsområdet.

Även underindelningen i verksamhetsområden inom politikområdet Samhällets krisberedskap ändras och föreslås omfatta fyra verksamhetsområden från och med 2008 (Krisledningsförmåga, operativ förmåga, förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga kriser samt slutligen skydd mot olyckor).

Vän av ordning undrar dock vad som händer kring den Strategi för samhällets säkerhet, som riksdagen antog 2006 utifrån ett förslag som arbetades fram i Försvarsberedningen?

Några direkta frågor som bör ställas är om samhällets förmåga att möta en kris är bättre nu än den var när Tsunamin ägde rum? Arbetar vi mer systematiskt och sektorsövergripande för ett säkrare samhälle nu, än när riksdagen fattade beslut om säkerhetsstrategin?

Finskt-svenskt beredningssamarbete

En nyhet som är några dagar gammal, men ändå.

Vid Försvarsberedningens sammanträde i onsdags (19 september) ägde en diskussion rum mellan beredningen och vår finska motsvarighet; beredningsgruppen för Finlands säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse.

Den finska beredningsgruppen arbetar också utifrån en breddad säkerhetspolitisk analys och vi uttryckte alla en vilja att samarbeta. Den analys som de svenska och norska Försvarsmakterna har genomfört om samarbete, bör göras också i en finsk-svensk tappning.

I ÖB:s nyhetsbrev från den 21 september skriver han:

"Försvarsmakten har nyligen redovisat en studie av framtida möjligheter till ömsesidigt förstärkande - dvs effektiviserande - samarbete med Norge och vi kommer på motsvarande sätt att se på möjligheterna till ökat samarbete med Finland."

En önskedröm....

Det här tycker jag att Försvarsdepartementet skall föra upp på en lista och bocka av så snabbt som möjligt (helst i en mer genomtänkt ordning än nedan):

1. Besluta om hur den i budgetpropositinen aviserade "genomförandegruppen" skall samverka med Försvarsberedningen. Helst genom att Försvarsberedningen, efter den säkerhetspolitiska rapport som publiceras vid månadsskiftet nov-okt, får ett nytt uppdrag att koka ner Försvarsmaktens perspektivplanering och ett brett politiskt samförstånd kring mål, operativa krav och ett antal vägval i strategiskt avgörande frågor, bl.a. personalförsörjning (genom att få till sig den kommande pliktutredningens resultat - vilket måste komma i närtid men den är inte tillsatt ännu!-, insatsorganisationen, beredskapssystemet, utbildningssystemet, materielplaneringen, den internationella ambitionsnivån, anmälningar till internationella styrkeregister...

Detta kan i sin tur ligga till grund för ett större sammanhållet omtag i samband med budgeten nästa år, naturligtvis i en särskild proposition. Detta föregås av att beredningens säkerhetspolitiska rapport och de slutsatser som dras av den föreläggs riksdagen under våren 08, så att man börjar i rätt ände inför fortsättningen till hösten.

2. Den aviserade materielförsörjningsstrategin, som skall komma under våren, måste fasas ihop med det övriga arbetet. Man kan t.ex. snegla mot Norges motsvarighet, om inspiration behövs kring hur man vill, eller inte vill, göra.

3. Den strategi för internationella civila och militära insatser som skall komma under hösten, måste behandlas i en bred politisk krets för att uppnå legitimitet och för att undvika strid i frågor som förtjänar en så bred uppslutning i riksdagen som möjligt. Strategin måste ocks fasas ihop med det övriga arbetet, om den nu skall få reell betydelse för utformningen av berörda myndigheter (och det utgår jag ifrån är meningen). Slutsatserna av denna strategi bör, i alla fall i den bästa av världar, fasas in i Försvarsmaktens perspektivplanering.

4. Försvarsmakten måste få tydliga inriktningsdirektiv inför del tre i perspektivplaneringen. Här kan man inte vila på hanen, det måste ske nu, om Försvarsmakten skall kunna lämna något som är användbart i den fortsatta processen och det krävs ett politiskt ansvarstagande för detta.

Det är många processer igång samtidigt just nu inom försvarsområdet. Jag är orolig för att den ena handen inte vet vad den andra gör (utöver att saker och ting kommer i fel ordning samt att det inte ges några tydliga direktiv till Försvarsmakten) och att resultatet blir ryckigt, ogenomtänkt och fragmentiserat. Det förefaller som, i alla fall från en utomstående betraktare, att ingen har överblick och tar kommandot över processerna så att det fogas ihop till en genomtänkt helhet.

Om man inte har en idé om vad man vill uppnå och hur slutresultat bör se ut, ja då åker man slalom i strukturerna och vägen mot målet blir både lång, dyr och i vissa fall kontraproduktiv.

En ny minister har chansen att ta fram ett vitt papper och göra en omstart. Och i det här fallet bör det vara en rivstart och en omstart på samma gång.

Finland väljer Tchad med NBG framför Darfur

Idag skriver Helsingin Sanomat att Finland har givit ett negativt besked till FN om möjligheten att bidra till en insats i Darfur, med hänvisning till att Finland kan komma att ingå i en NBG-insats i Tchad.

"Finland is giving a negative response to an enquiry from the United Nations on the possible participation of Finnish forces in an extensive UN peacekeeping operation in the Darfur region of Sudan. Civil servant sources also told Helsingin Sanomat on Monday that Finland is considering the possibility of taking part in crisis management in neighbouring Chad as part of a European Union battle group under Swedish command."

"There has been serious discussion on the possible deployment of Finnish and other Nordic forces in other parts of Africa, including neighbouring Chad. The EU foreign ministers decided on July 23rd to begin planning for a crisis management operation for Chad involving 3,000 soldiers. This would be the largest EU input into military crisis management. Helsingin Sanomat has learned that France was asking Sweden in early July about the possibility to use resources of the Nordic battle group in Chad in EU operations led by France."

"The total strength of the Nordic Battle Group (NBG) is 2,434 soldiers, of whom 221 are Finns. The countries in the battle group - Sweden, Finland, Norway, Estonia, and Ireland - have discussed the matter, but no decision have been made, say civil servants."

There are contradictory reports on the willingness of the Nordic Countries to join the operation. According to sources in Stockholm, the countries are hesitant, and have more or less buried the idea. An alternative would be a separate Swedish-Norwegian unit of engineers, says one informed source. According to Finnish sources, decisions on a Chad operation can be expected when the European summer holiday ends in September. Swedish Foreign Minister Carl Bildt did not want to comment on the situation on Monday. In July, Bildt welcomed the EU decision on sending forces to Chad, but would not say if Sweden would participate.

Sweden is under great pressure to find a deployment linked with Darfur during the six months that it is in charge of the NBG, says Lieutenant-Colonel Mika Kerttunen of the Finnish National Defence College. However, the decision is not exclusively Sweden's. The missions of the battle groups are to be decided by the EU member states together."

Motstridiga rapporter? Begravt idén?

Om Finland har stoppat ett möjligt bidrag till Darfur, med det uttalade motivet att man nog åker till Tchad med NBG istället, lär det ju i alla fall betyda att man i Finland planerar för en NBG-insats i Tchad. Och om man skall åka bör det vara ganska klart med klarsignalen till planeringen i huvudstäderna vid det här laget. I alla fall om man tänker sig att vara på plats i närheten av 1 januari 2008 (då beredskapsperioden inleds). Eller så kommer man enligt god tradition anlända "fashionably late". Det är bara det att det inte är så "fashionably" att vara "late" i de här sammanhangen...

Foto: Diana Janse. Carl Bildt i Tchad.

Budgetpropositionen

I Försvarsdepartementets informationsutskick, som sägs beskriva nyheterna i dagens budgetproposition, presenteras en hel del som redan antingen är beslutat eller aviserat tidigare år. T.ex. följande:

• "Det militära engagemanget ska öka med en dubblering av utlandsstyrkans förmåga och fortsatta satsningar på internationella insatser."
• "Under första halvåret 2008 kommer den nordiska stridsgruppen att ha beredskap att sättas in med kort förvarning."
  
• "För att förstärka arbetet mot olyckor och kriser planeras en ny, samlad myndighet för detta. Regeringen gör bedömningen att nuvarande ansvarsfördelning, myndighetsstruktur och organisatoriska uppdelning bör ändras och en ny myndighet inom politikområdet Samhällets krisberedskap bör inrättas."
  
• "Regeringen kommer att tillsätta en pliktutredning."

Besparingarna är ju också kända, men det som är helt nytt är att regeringen i en budgetproposition skriver ut vad som inte skall köpas. Det står också klart att det blir en genomförandegrupp under Försvarsdepartementets ledning som får uppgiften att redovisa hur en utgiftsminskning med sammantaget i storleksordningen 3-4 miljarder kronor i nivå kan uppnås. Detta inklusive nu aviserade besparingar.

Apropå tidigare diskussioner om Försvarsberedningens roll och säkerhetspolitikens genomslag i Borgs besparingar, står det i finansplanen att "Arbetsgruppen ska beakta den rapport med säkerhetspolitisk bedömning som Försvarsberedningen väntas lämna till regeringen den 30 november 2007 samt Försvarsmaktens kommande perspektivstudie." Det står också att "Minskningen av materielanslaget ska ske på ett sätt som är förenligt med riksdagens försvars-politiska inriktningsbeslut."

Ordet "beakta" kan man ju tolka lite hur som helst. "Ligga till grund för" hade varit en mer lugnande formulering. Men jag väljer att, i kombination med Försvarsministerns besked till beredningens ledamöter om att vår roll och uppgift är densamma som förut, tolka det så att det är meningsfullt att sitta i Försvarsberedningen och även fortsatt försöka koppla ihop ekonomi med mål, ambitionsnivå och säkerhetspolitik.

Fortsättningen i finansplanen är även den värd att notera:

"Ett fullföljande av intentionen att anpassa materielförsörjningen till insatsförsvarets förutsättningar ger vid handen att även verksamheter som stödjer materielförsörjningen behöver förändras. Med en lägre andel utvecklingsprojekt kan det finnas anledning att ytterligare minska den administration som är kopplad till materielförsörjningen. Detta eftersom direktanskaffning ur planerings- och styrningssynpunkt bedöms vara mindre krävande än egen utveckling av materiel. På samma sätt kan en lägre andel utveckling också motivera en lägre andel materielnära forskning och teknikutveckling."

Ser vi här inledningen till vad som kan bli ett avskaffande av FMV? I så fall är det bra. Det som behövs kan istället flyttas in i HKV.

Vidare står det: "Regeringen bedömer att det finns ytterligare möjligheter att effektivisera den så kallade försvarsförvaltningen, dvs. de verksamheter som på olika sätt stödjer Försvarsmaktens kärnverksamhet. Mycket har gjorts inom detta område och ännu har inte genomförandet av alla åtgärder fått full effekt. Regeringen bedömer dock att det finns anledning för genomförandegruppen att se över även försvarsförvaltningen."

Sedan kommer det som kanske är alldeles särskilt intressant:

"Beroende på vilka krav som ställs på Försvarsmakten uppstår olika behov av materiel. Genomförandegruppens uppgift att föreslå en effektivare materielförsörjning kan därför inte frikopplas från frågan om vilka krav på operativ förmåga som ställs på Försvarsmakten.
Genomförandegruppen kommer således att ges ett brett uppdrag, i syfte att skapa tillräckligt beslutsunderlag för den närmare utformning av en fortsatt effektivisering av försvaret. Regeringen avser således, i kommande budgetförslag, att återkomma till riksdagen i dessa frågor."

Därmed kommer vi in på Försvarsberedningens roll igen. Det är naturligtvis så, att man inte kan betrakta försvarsmaterielfrågor isolerat från operativ förmåga. Man måste börja med vilka krav man ställer på vad man skall klara. Men är det en genomförandegrupp som skall ta fram detta? En tjänstemannagrupp? Vi har haft tjänstemannagrupper som har tagit fram beslutsunderlag för grundorganisationen, men hittills har vi haft kommittéer eller beredningar till grunderna för verkamheten. Frågan infinner sig genast hur denna genomförandegrupp skall sättas samman och hur den fungerar i relation till Försvarsberedningen?

Positiva nyheter (och en man bör se upp med):

"Försvarsmakten bör ha ett system för förbandsrotation för utlandsstyrkan som är både ändamålsenligt och flexibelt. Försvarsmakten bör se över det nuvarande systemet för rotation av förband i utlandsstyrkan."

"Det föreligger därför endast begränsad överensstämmelse mellan insatsförband och de
förband som genomför internationella insatser. Som en följd av regeringens vilja att öka förmågan till internationella insatser, inte minst snabbinsatsförmågan, bedöms framöver ett större antal soldater än idag att vara anställda eller ha tecknat beredskapskontrakt. Detta bör enligt regeringen också leda till att flera förband kan användas för att lösa såväl internationella som nationella uppgifter."

"Detta innebär att en prioriterad uppgift för samtliga stridskrafter ska vara att utveckla förmågan att stödja och genomföra operationer med markoperativ tyngdpunkt."
(Jag är osäker på hur detta ska tolkas, men om man tolkar det positivt kan detta kanske vara början till en prioritering av markförband i internationella insatser.)

"Regeringen har inte tagit ställning i fråga omanskaffning av luftvärnsrobot till Visbykorvetterna."
(Lägg ner!)

"I sak delar regeringen flera av Försvarsmaktens argument för att införa en befälsordning som liknar de tvåbefälssystem som flertalet andra länder har. En sådan förändring är dock så genomgripande att den enligt regeringen inte är möjlig att genomföra utan ett remissbehandlat beslutsunderlag där bl.a. företrädare för de anställda getts möjlighet att påverka innehållet. Regeringen avser att se över befälsordningen och återkomma till riksdagen med en redovisning av översynen och med de eventuella förslag till riksdagsbeslut som kan visa sig vara lämpliga."
(Gör det skyndsamt, bra att det är klart uttalat att man står bakom tanken på att införa ett tvåbefälssystem.)

"Regeringen föreslår att riksdagen godkänner att regeringen under 2008 får besluta om
utveckling och anskaffning av nedan angivna materielsystem och i övrigt får fatta nödvändiga beslut beroende på oförutsedda förändrade förutsättningar:
- Stridsledningssystem (GC2F)
- Taktisk obemannad flygfarkost (TUAV)"
(Meningen om att regeringen skall få fatta nödvändiga beslut om något oförutsett inträffar, riskerar att ställa riksdagen inför fullbordat faktum. Liknande försök till gummiparagrafer har gjorts tidigare, här göller det för Försvarsutskottet att se upp!)

"Följande objekt återstår bl.a, enligt Försvarsmaktens planering, att beställa under 2007:
- anskaffning av utbildningscenter för hkp14
- fortsatt anskaffning av materiel till ITförsvarsförband
- utveckling av radar till JAS 39 Gripen
- utveckling och anskaffning av gemensamt
taktiskt radiosystem (GTRS)
- anskaffning av artillerigranat (Excalibur)
- anskaffning av gemensamt ledningssystem (SWECCIS)
- luftvärnsrobot till korvett typ Visby
- konstruktionsfas nästa generations ubåt (NGU)"
(Även dessa projekt bör omprövas, nu när några regeringsbeslut ännu inte är fattade. Både luftvärnsrobot till Visby och NGU bör granskas igen medan tid är.)

Uppdatering: SvD/TT tar nu upp helikopterfrågan: Läs vidare här.

Är säkrast alltid säkrast?

Försvarsmakten meddelar att leveransen av helikoptrar till Nordic Battlegroup har försenats.

NBG:s helikopterenhet består av sex medeltunga helikoptrar, två HKP 10 och fyra HKP 4. Det är de två helikoptrarna av typen HKP 10 (utrustade för medicinsk vård) som kommer att försenas pg.a. att ytterligare problem, utöver de tidigare kända förseningarna vid modifieringen, nu har tillstött hos leverantören.

- Det är allvarligt, men kommer inte att innebära några ökade risker för soldaterna. Vi får istället anpassa styrkans uppgifter, säger Leif Nylander, chef för Försvarsmaktens materielproduktion.

Också HKP 4 kan nämligen användas för transport av skadade soldater, men den har begränsningar vad det gäller att verka i förhöjd hotmiljö.

- NBG står inte och faller med två helikoptrar. Däremot blir förutsättningarna förändrade, och vi kan tvingas anpassa styrkans uppgifter för att det här läget inte ska innebära ökade risker, säger Leif Nylander.

Frågan hur dessa begränsningar ser ut, och vad det innebär, infinner sig omgående. Det är ju inte alldeles säkert att de mest påbyggda hkp alltid är säkrast, eftersom de blir tyngre, mer långsamma och inte har lika lång gångtid. Jag söker någon internationell jämförelse över hur det ser ut på fältet vad gäller säkerhet.

Är de säkraste helikoptrarna verkligen alltid de säkraste, när det väl kommer till kritan?

Regeringsförklaringen

Ur dagens regeringsförklaring:

"Sveriges förmåga till internationella insatser ska förbättras. Regeringen avser därför tillsätta en arbetsgrupp med uppdrag att se över försvarets materialkostnader. Syftet är bland annat att förstärka Sveriges förmåga till internationella fredsinsatser. Detta som en del i att fullfölja omvandlingen från invasionsförsvar till insatsförsvar och ett led i regeringens ambition att noga väga varje skattekrona i förhållande till dess nytta för Sverige.

Även Sveriges förmåga att analysera och hantera kriser ska förstärkas. Ett utredningsförslag om inrättandet av en nationell krishanteringsfunktion inom Regeringskansliet överlämnas inom kort. Regeringen avser att med detta som utgångspunkt utveckla vår möjlighet att agera i händelse av kris."

För det första var det ingenting nytt som sades om försvaret. Det första stycket ovan, om att regeringen avser tillsätta en materielgrupp därför att Sveriges internationella förmåga skall förbättras, är ju en omskrivning av historien. Men å andra sidan står det i nästa mening att syftet bland annat är att förstärka Sveriges internationella förmåga.

För det andra är det intet nytt i krishanteringsfrågan. Den utredning som Reinfeldt syftar på är den s.k. Salomonska utredningen, som tillsattes den 12 januari 2007 och som skall redovisa sina förslag den 1 oktober.

För det tredje uttrycker Sahlin (s) oro över att den klassiska formuleringen om militär alliansfrihet, inte lästes upp. I stället sade Fredrik Reinfeldt att "vårt lands framtida säkerhet bygger på gemenskap och samverkan med andra länder". Statsministern säger dock till SvD att:

"Den säkerhetspolitiska doktrinen gäller som utgångspunkt. Det finns en bred uppslutning bakom vår väg mot ett fungerande insatsförsvar. Det kommer inte att vara aktuellt med någon Nato-anslutning, med mindre än att det finns en mycket bred uppslutning i Sveriges riksdag som också inkluderar socialdemokraterna, och att vi i så fall samordnar det med Finland."

Jag tror att han menar det han säger. Sahlin bortser fortfarande från att ett Nato-medlemsskap kostar pengar. Samt att Reinfeldt förmodligen har självbevarelsedrift nog att inte vidta ett sådant mått och steg med mindre än att socialdemokraterna är med på vagnen. Jag tror faktiskt att sossarna är mindre pålitliga i sådana avseenen än borgerliga partier. Socialdemokraterna har ju alltid perspektivet att det är de som sitter vid makten. Med det perspektivet blir blocköverskridande lösningar mindre viktiga.

Apropå pålitlig, ni kommer ihåg EG-anslutningen?

Verklighetsanpassning

Som trogna läsare av denna blogg vet, är det mer försvars- och säkerhetspolitik än betraktelser från Falköping som denna blogg kom att handla om. Jag har varit igång ett tag nu och konstaterar att det lär förbli på det sättet, vilket i sin tur innebär att jag har bytt namn på bloggen för att mer stämma överens med innehållet.

"Falköpingsskvaller" får jag ägna mig åt på annat sätt, i ett annat fora.

Krigsmaterielexport och demokrati

"More than half of the world’s population lives in a democracy of some sort, although only some 13% reside in full democracies. Despite the advances in democracy in recent decades, almost 40% of the world’s population still lives under authoritarian rule (with a large share of these being, of course, in China)."

Om det hade funnits ett demokratikriterium i svensk vapenexportlagstiftning, så hade det givit en extra dimension till denna demokratiska topplista från The Economist.

Vi har under 2004-2006 exporterat krigsmateriel till följande land, som är en av de översta 15 länderna på "Least democratic"-listan: Saudiarabien.

Under 2006 fick Libyen ett individuellt tillstånd rörande produkter med dubbla användningsområden, liksom Syrien.

Statistik att gräva i

CDI presenterar en intressant sammanställning av statistik över försvarsutgifter idag:

"The CIA, in its unclassified World Fact Book (2007), London’s International Institute for Strategic Studies, and the Stockholm International Peace Research Institute (SIPRI) each release annual estimates of the size of defense budgets throughout the world. A comparison across sources shows significant variations on what is estimated for certain nations; for example, the data for China’s defense budget varies from $44.3 billion (SIPRI) to $81.4 billion (CIA). It is also remarkable how small the defense budgets are for many nations, especially some of those that are considered a serious threat to the United States. For example, the CIA estimates Iran’s defense budget at $4.3 billion and North Korea’s at $5 billion. The Pentagon’s budget, by comparison, is two orders of magnitude larger, and then some."

Sverige har högre utgifter än Iran (två av tre mätningar) och Pakistan.

Om man sedan går till substansen i dessa siffror, kan man fördjupa sig i följande tabell över vapensystem. Sverige listas inte, men man kan ju alltid roa sig med att producera en egen kolumn...

Ingen bra början del III

Det framgår nu att försvarsministern kommenterade Juholts frågor om beredningens roll i en skriftlig kommentar. Det behöver, förhoppningsvis, inte betyda att det var mindre överilat. De är ju nya också på Försvarsdepartementets pressavdelning.

Det viktiga nu är att alla håller huvudet kallt och tänker utöver partipolitiska intressen, kortsiktigt "roliga" utspel och klassisk moderat-sosse-battle. Jag är helt övertygad om att vi kan nå koncensus om besparingar på försvaret, men låt för guds skull riksdagens partier jobba fram en inriktning på besparingarna efter vad vi vill uppnå och vad vi tycker att försvaret skall göra. På så sätt får vi dels genomslag för besparingarna, särintressen hålls under kontroll och en långsiktighet som kan sträcka sig över mandatperioderna.

Tolgfors ville ha frågorna i sitt eget knä, istället för att vi skall göra som vi har gjort sedan 1995, dvs. ordförande i beredningen sköter dialogen med regeringen. För egen del tycker jag att det har fungerat utmärk med ordföranden som en länk till regeringen (mindre omständligt och större handlingsfrihet för regeringen med en ordförande som man vid behov kan säga har missförstått...).

Men om nu Tolgfors verkligen menar att han vill ha en ny ordning, så får han komma med besked om huruvida beredningen -precis som den alltid har fungerat- har reellt inflytande på försvars- och säkerhetspolitiken eller ej.

Men andra ord om beredningen under hans fögderi blir en diskussionsklubb medan finansdepartementet (utan störande inslag från försvarspolitiken) filar fram hur de besparingar som aviseras i finansplanen inom kort, skall tas ut. Eller om de besparingar som aviseras kommer att diskuteras och inriktas med stöd av riksdagens partier.

Ingen bra början del II

/Uppdatering av nedanstående inlägg/

Till nedanstående TT-telegram har nu förts ett tillägg:

Publicerat 14 september 2007 20:54

Men Annika Nordgren Christensen, mp:s ledamot som suttit många år i beredningen, ger Juholt fullt stöd. Hon menar att Tolgfors inte förstår beredningens arbetsmetod. Att tro att den skulle vända sig till försvarsministern för besked är helt fel. Arbetet leds alltid av en ordförande från riksdagsmajoriteten, just nu Göran Lennmarker (m). Därför är det självklart för ledamöterna att ordföranden för regeringens talan, säger Nordgren Christensen.

- Den nya försvarsministern håller på att sätta sig på pottkanten. Han må vara ursäktad för att han är ny, men han bör nog väldigt snart ställa saker och ting till rätta, säger hon.

TT: Överväger också mp att lämna beredningen?
- Jag väntar på samma svar som Håkan Juholt."

Ingen bra början

Detta TT-telegram kommer att gå till historien (jag redovisar det i sin helhet för säkerhets skull):

Publicerat 14 september 2007 19:31
"S kan hoppa av försvarsberedningen
Enligt försvarsminister Sten Tolgfors (m) ligger försvarsberedningens kurs tydligt fast.

Men Håkan Juholt (s) säger att socialdemokraterna kan komma att hoppa av beredningen efter oklara besked av regeringen.
- Vi ställer inte upp på att försvarsberedningen är en allmän diskussionsklubb eller anordnare av seminarier, säger Håkan Juholt, ledamot av försvarsberedningen och suppleant i riksdagens försvarsutskott, till TT.

Alla sju riksdagspartier sitter i försvarsberedningen, som i sju år hade Juholt som ordförande. Beredningens strävan är enligt hemsidan "att nå en så bred enighet som möjligt om hur Sveriges säkerhets- och försvarspolitik långsiktigt skall utformas. Utifrån detta samråd utformar regeringen sina förslag till riksdagen".

Nya försvarsberedningen tillträdde i januari. Närmast ska den i höst analysera viktiga förändringar i den internationella säkerhetspolitiska utvecklingen. Juholt klargör att s-regeringarna använde beredningens rapporter som underlag för lagförslag. Men nu har han tröttnat på att nya regeringen inte klargör vilken roll den anser organet ska ha. Juholt pekar också på att förre försvarsminister Mikael Odenberg (m) kritiserade bristen på försvarspolitisk analys när han avgick i förra veckan efter att ha förlorat en miljardstrid mot finansminister Anders Borg (m). Motstridiga intressen inom regeringen verkar bryta sönder försvarsberedningens möjligheter att arbeta, säger Juholt efter fredagens möte i beredningen.

TT: Men du har inte avgått nu?
- Jag har inte gjort det i dag, men regeringen måste ge klara besked, svarar Juholt.

Sten Tolgfors understryker vikten av breda och djupa analyser i försvars- och säkerhetspolitiken. Och han säger att det inte finns några som helst planer på ändrade instruktionerna till försvarsberedningen.
- Jag ser det här som Håkan Juholt går ut med som en del i ett politiskt spel, säger Tolgfors till TT.

Han uppger också att s aldrig kontaktat honom med frågor om beredningens framtid.
- Det tror jag att man skulle ha gjort om det här var en konstruktivt menad förfrågan.
Tomas Bengtsson/TT Stockholm TT"

Anledningen till att detta TT-telegram kommer att bli historiskt, är att Tolgfors uttalanden riskerar att bryta sönder beredningen. I värsta fall är det första försvarsministern gör i sitt nya ämbete, att fullständigt spoliera kopplingen mellan säkerhetspolitisk analys och försvarsekonomi och sätta punkt för de breda överenskommelser mellan riksdagens partier i försvars- och säkerhetspolitiska frågor som vi faktiskt ofta lyckas få till, även om det ibland stupar i slutändan på hur många miljoner mer eller mindre försvaret skall ha.

Det vore förödande för svensk försvars- och säkerhetspolitik, och det för lång tid framöver.

Ministern må vara ny, men han visar tyvärr inte prov på det bästa omdömet ikväll. Jag har suttit i försvarsberedningen sedan 1995 och varit med när partier har kommit och gått i beredningen av, så att säga, lindrigare skäl än de senaste tidens händelser. Juholts frågor till regeringen är naturligtvis högst berättigade och måste få svar. De är ställda under dagens sammanträde, i full uppslutning av mig, och därmed framförda till regeringen.

Frågor av den kalibern förs för övrigt inte fram genom att man ringer till ministern, vem det än må råka vara, utan ställs till ordföranden i beredningen. Så har det varit sedan 1995 och vi har inte fått något besked om att det skall gå till på annat sätt.

Ministern skall vara glad att inte socialdemokraterna, miljöpartiet och vänstern klev av beredningsarbetet redan när det stod klart att regeringen har bestämt sig för en ekonomisk långsiktig nivå i finansplanen. Men vi har ju lärt oss att det finns viktigare värden än kortsiktiga poänger. Man tappade en minister på kuppen. Förstår man fortfarande inte? Och förstår man i synnerhet inte vikten av att hålla tungan rätt i munnen efter det?

De får sansa sig på Försvarsdepartementet och tänka lite större, och det snabbt innan de mer partipolitiskt dagsorienterade krafterna på Sveavägen 68 låter Tolgfors bli sittande med Svarte-Petter.

Ur minnenas arkiv

Mikael Holmström, SvD, har hittat uttalanden ur minnenas arkiv. Minnet är ju inte alltid så gott i politiken, när "laga efter läge" och brandkårsutryckningar sätter standard. Det lönar sig att gräva upp gamla protokoll för att få saker i sitt rätta perspektiv.

Holmström citerar oppositionsledaren Fredrik Reinfeldt från den 1 juni 2004, då han tillsammans med de övriga borgerliga ledarna kritiserade Göran Perssons uttalande att det borde gå att spara tre miljarder på försvaret i försvarsbeslutet 2004:

”För oss är försvarets innehåll och uppgifter den helt centrala frågan. Det är detta som sedan måste vara styrande för försvarets ekonomiska ramar.”

Detta är stor humor.

Att jag sedan i samma artikel får tillfälle att uttala mig om att miljöpartiet faktiskt, till skillnad från moderaterna och borgerligheten, har en sammanhållen linje och en röd tråd i försvars- och säkerhetspolitiken, det är ju kul. Men helst skulle jag faktiskt inte vilja behöva säga det.

Det bästa vore om det hade varit idéer, analyser eller koncept som stod mot varandra, så att vi fick brottas om sakfrågorna, kanske till och med ideologiskt. Nu blir det istället till att försöka hålla ihop den säkerhetspolitiska analysen och försvarspolitiken gentemot krafter som gärna plockar lättköpta poänger och tar chansen att nypa till så att det svider, men som inte har några egna idéer om vad vi vill med försvaret eller Sveriges roll i vid mening.

Man kan komma till samma slutsats (besparingar på försvaret) genom helt olika analyser om varför det bör göras. Men risken är, om man inte har någon analys om varför och hur man skall göra det, att man tappar tempo och får alla starka krafter emot sig. Det tjänar ingen på.

Kanske inte så konstigt att det går som det går...?!

Det här gör mig riktigt, riktigt beklämd.

Efter bara tre månader lämnar chefen för EU:s polisinstruktörer i Afghanistan sitt uppdrag. Förutsättningarna för att bygga upp en civil poliskår i Afghanistan är så dåliga att det inte är meningsfullt att fortsätta, anser han enligt Ekot.

Friedrich Eichele, som han heter, anser att uppdraget att bygga upp en civil poliskår som ska stå för lag och ordning i de områden där de militära insatserna är avslutade, inte fungerar.

Enligt diplomater i Kabul som tidningen International Herald Tribune har talat med är polisstyrkan underfinansierad, har för lite personal och är inte tillräckligt förberedd för svårigheterna.

"It seems that the EU was not really properly prepared for such a complex mission," said Ronja Kempin, an Afghan expert at the German Institute for International and Security Affairs in Berlin. "The EU seemed to have rushed into setting up this mission. Then there is one of the biggest difficulties of all - the pervasive corruption in the Afghan Interior Ministry with whom Eichele has had to work directly."

EU:s medlemsstater har enligt tidningens källor hittills bara skickat hälften av den personal som utlovats och EU-kommissionen har inte ännu lyckats skaka fram pengar till 70 splitterskyddade fordon som de 190 polisinstruktörerna behöver för att säkert kunna färdas vilket gör att de inte kan färdas utanför Kabul.

"The idea was that once NATO gained control of an area, the newly trained Afghan police would move in to maintain security so that the development agencies could carry out their projects."

Den tyska befälhavaren har försökt få garantier från Nato om skydd i fall polisstyrkan blir angripen:

"With the increase in fighting in several provinces, Eichele wanted guarantees from NATO that it would provide assistance if any of the police officers came under attack. In an interview last month with the International Herald Tribune, Eichele said "so far we have no cooperation agreement with NATO." The agreement has been held up by Turkey, a leading NATO member.
Instead, the European Union has forged separate agreements with the provincial reconstruction teams to ensure them some protection. These 25 provincial reconstruction teams were established by the NATO-led International Security Assistance Force and are intended to provide security to the aid agencies."