Krishantering

Vid sidan av de militära frågor som har debatterats mycket den senaste tiden, finns det skäl att upmärksamma krishanteringsområdet (i vid mening).

I budgetpropositionen aviseras att den nya myndigheten (sammanslagningen av Styrelsen för psykologiskt försvar, Krisberedskapsmyndigheten och Räddningsverket) skall inrättas från och med 1 januari 2009. Remissomgången är avslutad och det första man kan säga är att det blir oerhört intressant att se hur det kommer gå att föra samman KBM och SRV, med så fundamentalt olika perspektiv på frågorna. Jag rekommenderar alla intresserade att lägga SRV:s remissvar vid sidan av KBM:s och fundera på hur det skall gå att få ihop det.

KBM:s generaldirektör Ann-Louise Eksborg går nu vidare till nya uppgifter och utsågs nyligen till särskild utredare för sammanläggningen av Statens strålskyddsinstitut, SSI och Statens kärnkraftinspektion, SKI. Ann-Louise Eksborg blir sedan chef för den nya myndigheten med ansvar för strålskydd och kärnsäkerhet.

Utöver den nya myndigheten, som alltså skall inrättas om drygt ett år, skriver regeringen i budgetpropositionen att man avser att återkomma till riksdagen med en närmare redovisning över åtgärder inom politikområdet Samhällets krisberedskap.

Det är dock några åtgärder som vidtas i amband med budgeten, om än av mer administrativ karaktär. Regeringen föreslår nämligen att de gamla politikområdena Totalförsvar respektive Skydd och beredskap mot olyckor och svåra påfrestningar inom utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet, ändras till Försvar respektive Samhällets krisberedskap.

Anledningen är, menar regeringen, att man vill tydliggöra vilken verksamhet som bedrivs inom utgiftsområdet.

Även underindelningen i verksamhetsområden inom politikområdet Samhällets krisberedskap ändras och föreslås omfatta fyra verksamhetsområden från och med 2008 (Krisledningsförmåga, operativ förmåga, förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga kriser samt slutligen skydd mot olyckor).

Vän av ordning undrar dock vad som händer kring den Strategi för samhällets säkerhet, som riksdagen antog 2006 utifrån ett förslag som arbetades fram i Försvarsberedningen?

Några direkta frågor som bör ställas är om samhällets förmåga att möta en kris är bättre nu än den var när Tsunamin ägde rum? Arbetar vi mer systematiskt och sektorsövergripande för ett säkrare samhälle nu, än när riksdagen fattade beslut om säkerhetsstrategin?

Finskt-svenskt beredningssamarbete

En nyhet som är några dagar gammal, men ändå.

Vid Försvarsberedningens sammanträde i onsdags (19 september) ägde en diskussion rum mellan beredningen och vår finska motsvarighet; beredningsgruppen för Finlands säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse.

Den finska beredningsgruppen arbetar också utifrån en breddad säkerhetspolitisk analys och vi uttryckte alla en vilja att samarbeta. Den analys som de svenska och norska Försvarsmakterna har genomfört om samarbete, bör göras också i en finsk-svensk tappning.

I ÖB:s nyhetsbrev från den 21 september skriver han:

"Försvarsmakten har nyligen redovisat en studie av framtida möjligheter till ömsesidigt förstärkande - dvs effektiviserande - samarbete med Norge och vi kommer på motsvarande sätt att se på möjligheterna till ökat samarbete med Finland."

En önskedröm....

Det här tycker jag att Försvarsdepartementet skall föra upp på en lista och bocka av så snabbt som möjligt (helst i en mer genomtänkt ordning än nedan):

1. Besluta om hur den i budgetpropositinen aviserade "genomförandegruppen" skall samverka med Försvarsberedningen. Helst genom att Försvarsberedningen, efter den säkerhetspolitiska rapport som publiceras vid månadsskiftet nov-okt, får ett nytt uppdrag att koka ner Försvarsmaktens perspektivplanering och ett brett politiskt samförstånd kring mål, operativa krav och ett antal vägval i strategiskt avgörande frågor, bl.a. personalförsörjning (genom att få till sig den kommande pliktutredningens resultat - vilket måste komma i närtid men den är inte tillsatt ännu!-, insatsorganisationen, beredskapssystemet, utbildningssystemet, materielplaneringen, den internationella ambitionsnivån, anmälningar till internationella styrkeregister...

Detta kan i sin tur ligga till grund för ett större sammanhållet omtag i samband med budgeten nästa år, naturligtvis i en särskild proposition. Detta föregås av att beredningens säkerhetspolitiska rapport och de slutsatser som dras av den föreläggs riksdagen under våren 08, så att man börjar i rätt ände inför fortsättningen till hösten.

2. Den aviserade materielförsörjningsstrategin, som skall komma under våren, måste fasas ihop med det övriga arbetet. Man kan t.ex. snegla mot Norges motsvarighet, om inspiration behövs kring hur man vill, eller inte vill, göra.

3. Den strategi för internationella civila och militära insatser som skall komma under hösten, måste behandlas i en bred politisk krets för att uppnå legitimitet och för att undvika strid i frågor som förtjänar en så bred uppslutning i riksdagen som möjligt. Strategin måste ocks fasas ihop med det övriga arbetet, om den nu skall få reell betydelse för utformningen av berörda myndigheter (och det utgår jag ifrån är meningen). Slutsatserna av denna strategi bör, i alla fall i den bästa av världar, fasas in i Försvarsmaktens perspektivplanering.

4. Försvarsmakten måste få tydliga inriktningsdirektiv inför del tre i perspektivplaneringen. Här kan man inte vila på hanen, det måste ske nu, om Försvarsmakten skall kunna lämna något som är användbart i den fortsatta processen och det krävs ett politiskt ansvarstagande för detta.

Det är många processer igång samtidigt just nu inom försvarsområdet. Jag är orolig för att den ena handen inte vet vad den andra gör (utöver att saker och ting kommer i fel ordning samt att det inte ges några tydliga direktiv till Försvarsmakten) och att resultatet blir ryckigt, ogenomtänkt och fragmentiserat. Det förefaller som, i alla fall från en utomstående betraktare, att ingen har överblick och tar kommandot över processerna så att det fogas ihop till en genomtänkt helhet.

Om man inte har en idé om vad man vill uppnå och hur slutresultat bör se ut, ja då åker man slalom i strukturerna och vägen mot målet blir både lång, dyr och i vissa fall kontraproduktiv.

En ny minister har chansen att ta fram ett vitt papper och göra en omstart. Och i det här fallet bör det vara en rivstart och en omstart på samma gång.

Finland väljer Tchad med NBG framför Darfur

Idag skriver Helsingin Sanomat att Finland har givit ett negativt besked till FN om möjligheten att bidra till en insats i Darfur, med hänvisning till att Finland kan komma att ingå i en NBG-insats i Tchad.

"Finland is giving a negative response to an enquiry from the United Nations on the possible participation of Finnish forces in an extensive UN peacekeeping operation in the Darfur region of Sudan. Civil servant sources also told Helsingin Sanomat on Monday that Finland is considering the possibility of taking part in crisis management in neighbouring Chad as part of a European Union battle group under Swedish command."

"There has been serious discussion on the possible deployment of Finnish and other Nordic forces in other parts of Africa, including neighbouring Chad. The EU foreign ministers decided on July 23rd to begin planning for a crisis management operation for Chad involving 3,000 soldiers. This would be the largest EU input into military crisis management. Helsingin Sanomat has learned that France was asking Sweden in early July about the possibility to use resources of the Nordic battle group in Chad in EU operations led by France."

"The total strength of the Nordic Battle Group (NBG) is 2,434 soldiers, of whom 221 are Finns. The countries in the battle group - Sweden, Finland, Norway, Estonia, and Ireland - have discussed the matter, but no decision have been made, say civil servants."

There are contradictory reports on the willingness of the Nordic Countries to join the operation. According to sources in Stockholm, the countries are hesitant, and have more or less buried the idea. An alternative would be a separate Swedish-Norwegian unit of engineers, says one informed source. According to Finnish sources, decisions on a Chad operation can be expected when the European summer holiday ends in September. Swedish Foreign Minister Carl Bildt did not want to comment on the situation on Monday. In July, Bildt welcomed the EU decision on sending forces to Chad, but would not say if Sweden would participate.

Sweden is under great pressure to find a deployment linked with Darfur during the six months that it is in charge of the NBG, says Lieutenant-Colonel Mika Kerttunen of the Finnish National Defence College. However, the decision is not exclusively Sweden's. The missions of the battle groups are to be decided by the EU member states together."

Motstridiga rapporter? Begravt idén?

Om Finland har stoppat ett möjligt bidrag till Darfur, med det uttalade motivet att man nog åker till Tchad med NBG istället, lär det ju i alla fall betyda att man i Finland planerar för en NBG-insats i Tchad. Och om man skall åka bör det vara ganska klart med klarsignalen till planeringen i huvudstäderna vid det här laget. I alla fall om man tänker sig att vara på plats i närheten av 1 januari 2008 (då beredskapsperioden inleds). Eller så kommer man enligt god tradition anlända "fashionably late". Det är bara det att det inte är så "fashionably" att vara "late" i de här sammanhangen...

Foto: Diana Janse. Carl Bildt i Tchad.

Budgetpropositionen

I Försvarsdepartementets informationsutskick, som sägs beskriva nyheterna i dagens budgetproposition, presenteras en hel del som redan antingen är beslutat eller aviserat tidigare år. T.ex. följande:

• "Det militära engagemanget ska öka med en dubblering av utlandsstyrkans förmåga och fortsatta satsningar på internationella insatser."
• "Under första halvåret 2008 kommer den nordiska stridsgruppen att ha beredskap att sättas in med kort förvarning."
  
• "För att förstärka arbetet mot olyckor och kriser planeras en ny, samlad myndighet för detta. Regeringen gör bedömningen att nuvarande ansvarsfördelning, myndighetsstruktur och organisatoriska uppdelning bör ändras och en ny myndighet inom politikområdet Samhällets krisberedskap bör inrättas."
  
• "Regeringen kommer att tillsätta en pliktutredning."

Besparingarna är ju också kända, men det som är helt nytt är att regeringen i en budgetproposition skriver ut vad som inte skall köpas. Det står också klart att det blir en genomförandegrupp under Försvarsdepartementets ledning som får uppgiften att redovisa hur en utgiftsminskning med sammantaget i storleksordningen 3-4 miljarder kronor i nivå kan uppnås. Detta inklusive nu aviserade besparingar.

Apropå tidigare diskussioner om Försvarsberedningens roll och säkerhetspolitikens genomslag i Borgs besparingar, står det i finansplanen att "Arbetsgruppen ska beakta den rapport med säkerhetspolitisk bedömning som Försvarsberedningen väntas lämna till regeringen den 30 november 2007 samt Försvarsmaktens kommande perspektivstudie." Det står också att "Minskningen av materielanslaget ska ske på ett sätt som är förenligt med riksdagens försvars-politiska inriktningsbeslut."

Ordet "beakta" kan man ju tolka lite hur som helst. "Ligga till grund för" hade varit en mer lugnande formulering. Men jag väljer att, i kombination med Försvarsministerns besked till beredningens ledamöter om att vår roll och uppgift är densamma som förut, tolka det så att det är meningsfullt att sitta i Försvarsberedningen och även fortsatt försöka koppla ihop ekonomi med mål, ambitionsnivå och säkerhetspolitik.

Fortsättningen i finansplanen är även den värd att notera:

"Ett fullföljande av intentionen att anpassa materielförsörjningen till insatsförsvarets förutsättningar ger vid handen att även verksamheter som stödjer materielförsörjningen behöver förändras. Med en lägre andel utvecklingsprojekt kan det finnas anledning att ytterligare minska den administration som är kopplad till materielförsörjningen. Detta eftersom direktanskaffning ur planerings- och styrningssynpunkt bedöms vara mindre krävande än egen utveckling av materiel. På samma sätt kan en lägre andel utveckling också motivera en lägre andel materielnära forskning och teknikutveckling."

Ser vi här inledningen till vad som kan bli ett avskaffande av FMV? I så fall är det bra. Det som behövs kan istället flyttas in i HKV.

Vidare står det: "Regeringen bedömer att det finns ytterligare möjligheter att effektivisera den så kallade försvarsförvaltningen, dvs. de verksamheter som på olika sätt stödjer Försvarsmaktens kärnverksamhet. Mycket har gjorts inom detta område och ännu har inte genomförandet av alla åtgärder fått full effekt. Regeringen bedömer dock att det finns anledning för genomförandegruppen att se över även försvarsförvaltningen."

Sedan kommer det som kanske är alldeles särskilt intressant:

"Beroende på vilka krav som ställs på Försvarsmakten uppstår olika behov av materiel. Genomförandegruppens uppgift att föreslå en effektivare materielförsörjning kan därför inte frikopplas från frågan om vilka krav på operativ förmåga som ställs på Försvarsmakten.
Genomförandegruppen kommer således att ges ett brett uppdrag, i syfte att skapa tillräckligt beslutsunderlag för den närmare utformning av en fortsatt effektivisering av försvaret. Regeringen avser således, i kommande budgetförslag, att återkomma till riksdagen i dessa frågor."

Därmed kommer vi in på Försvarsberedningens roll igen. Det är naturligtvis så, att man inte kan betrakta försvarsmaterielfrågor isolerat från operativ förmåga. Man måste börja med vilka krav man ställer på vad man skall klara. Men är det en genomförandegrupp som skall ta fram detta? En tjänstemannagrupp? Vi har haft tjänstemannagrupper som har tagit fram beslutsunderlag för grundorganisationen, men hittills har vi haft kommittéer eller beredningar till grunderna för verkamheten. Frågan infinner sig genast hur denna genomförandegrupp skall sättas samman och hur den fungerar i relation till Försvarsberedningen?

Positiva nyheter (och en man bör se upp med):

"Försvarsmakten bör ha ett system för förbandsrotation för utlandsstyrkan som är både ändamålsenligt och flexibelt. Försvarsmakten bör se över det nuvarande systemet för rotation av förband i utlandsstyrkan."

"Det föreligger därför endast begränsad överensstämmelse mellan insatsförband och de
förband som genomför internationella insatser. Som en följd av regeringens vilja att öka förmågan till internationella insatser, inte minst snabbinsatsförmågan, bedöms framöver ett större antal soldater än idag att vara anställda eller ha tecknat beredskapskontrakt. Detta bör enligt regeringen också leda till att flera förband kan användas för att lösa såväl internationella som nationella uppgifter."

"Detta innebär att en prioriterad uppgift för samtliga stridskrafter ska vara att utveckla förmågan att stödja och genomföra operationer med markoperativ tyngdpunkt."
(Jag är osäker på hur detta ska tolkas, men om man tolkar det positivt kan detta kanske vara början till en prioritering av markförband i internationella insatser.)

"Regeringen har inte tagit ställning i fråga omanskaffning av luftvärnsrobot till Visbykorvetterna."
(Lägg ner!)

"I sak delar regeringen flera av Försvarsmaktens argument för att införa en befälsordning som liknar de tvåbefälssystem som flertalet andra länder har. En sådan förändring är dock så genomgripande att den enligt regeringen inte är möjlig att genomföra utan ett remissbehandlat beslutsunderlag där bl.a. företrädare för de anställda getts möjlighet att påverka innehållet. Regeringen avser att se över befälsordningen och återkomma till riksdagen med en redovisning av översynen och med de eventuella förslag till riksdagsbeslut som kan visa sig vara lämpliga."
(Gör det skyndsamt, bra att det är klart uttalat att man står bakom tanken på att införa ett tvåbefälssystem.)

"Regeringen föreslår att riksdagen godkänner att regeringen under 2008 får besluta om
utveckling och anskaffning av nedan angivna materielsystem och i övrigt får fatta nödvändiga beslut beroende på oförutsedda förändrade förutsättningar:
- Stridsledningssystem (GC2F)
- Taktisk obemannad flygfarkost (TUAV)"
(Meningen om att regeringen skall få fatta nödvändiga beslut om något oförutsett inträffar, riskerar att ställa riksdagen inför fullbordat faktum. Liknande försök till gummiparagrafer har gjorts tidigare, här göller det för Försvarsutskottet att se upp!)

"Följande objekt återstår bl.a, enligt Försvarsmaktens planering, att beställa under 2007:
- anskaffning av utbildningscenter för hkp14
- fortsatt anskaffning av materiel till ITförsvarsförband
- utveckling av radar till JAS 39 Gripen
- utveckling och anskaffning av gemensamt
taktiskt radiosystem (GTRS)
- anskaffning av artillerigranat (Excalibur)
- anskaffning av gemensamt ledningssystem (SWECCIS)
- luftvärnsrobot till korvett typ Visby
- konstruktionsfas nästa generations ubåt (NGU)"
(Även dessa projekt bör omprövas, nu när några regeringsbeslut ännu inte är fattade. Både luftvärnsrobot till Visby och NGU bör granskas igen medan tid är.)

Uppdatering: SvD/TT tar nu upp helikopterfrågan: Läs vidare här.

Är säkrast alltid säkrast?

Försvarsmakten meddelar att leveransen av helikoptrar till Nordic Battlegroup har försenats.

NBG:s helikopterenhet består av sex medeltunga helikoptrar, två HKP 10 och fyra HKP 4. Det är de två helikoptrarna av typen HKP 10 (utrustade för medicinsk vård) som kommer att försenas pg.a. att ytterligare problem, utöver de tidigare kända förseningarna vid modifieringen, nu har tillstött hos leverantören.

- Det är allvarligt, men kommer inte att innebära några ökade risker för soldaterna. Vi får istället anpassa styrkans uppgifter, säger Leif Nylander, chef för Försvarsmaktens materielproduktion.

Också HKP 4 kan nämligen användas för transport av skadade soldater, men den har begränsningar vad det gäller att verka i förhöjd hotmiljö.

- NBG står inte och faller med två helikoptrar. Däremot blir förutsättningarna förändrade, och vi kan tvingas anpassa styrkans uppgifter för att det här läget inte ska innebära ökade risker, säger Leif Nylander.

Frågan hur dessa begränsningar ser ut, och vad det innebär, infinner sig omgående. Det är ju inte alldeles säkert att de mest påbyggda hkp alltid är säkrast, eftersom de blir tyngre, mer långsamma och inte har lika lång gångtid. Jag söker någon internationell jämförelse över hur det ser ut på fältet vad gäller säkerhet.

Är de säkraste helikoptrarna verkligen alltid de säkraste, när det väl kommer till kritan?

Regeringsförklaringen

Ur dagens regeringsförklaring:

"Sveriges förmåga till internationella insatser ska förbättras. Regeringen avser därför tillsätta en arbetsgrupp med uppdrag att se över försvarets materialkostnader. Syftet är bland annat att förstärka Sveriges förmåga till internationella fredsinsatser. Detta som en del i att fullfölja omvandlingen från invasionsförsvar till insatsförsvar och ett led i regeringens ambition att noga väga varje skattekrona i förhållande till dess nytta för Sverige.

Även Sveriges förmåga att analysera och hantera kriser ska förstärkas. Ett utredningsförslag om inrättandet av en nationell krishanteringsfunktion inom Regeringskansliet överlämnas inom kort. Regeringen avser att med detta som utgångspunkt utveckla vår möjlighet att agera i händelse av kris."

För det första var det ingenting nytt som sades om försvaret. Det första stycket ovan, om att regeringen avser tillsätta en materielgrupp därför att Sveriges internationella förmåga skall förbättras, är ju en omskrivning av historien. Men å andra sidan står det i nästa mening att syftet bland annat är att förstärka Sveriges internationella förmåga.

För det andra är det intet nytt i krishanteringsfrågan. Den utredning som Reinfeldt syftar på är den s.k. Salomonska utredningen, som tillsattes den 12 januari 2007 och som skall redovisa sina förslag den 1 oktober.

För det tredje uttrycker Sahlin (s) oro över att den klassiska formuleringen om militär alliansfrihet, inte lästes upp. I stället sade Fredrik Reinfeldt att "vårt lands framtida säkerhet bygger på gemenskap och samverkan med andra länder". Statsministern säger dock till SvD att:

"Den säkerhetspolitiska doktrinen gäller som utgångspunkt. Det finns en bred uppslutning bakom vår väg mot ett fungerande insatsförsvar. Det kommer inte att vara aktuellt med någon Nato-anslutning, med mindre än att det finns en mycket bred uppslutning i Sveriges riksdag som också inkluderar socialdemokraterna, och att vi i så fall samordnar det med Finland."

Jag tror att han menar det han säger. Sahlin bortser fortfarande från att ett Nato-medlemsskap kostar pengar. Samt att Reinfeldt förmodligen har självbevarelsedrift nog att inte vidta ett sådant mått och steg med mindre än att socialdemokraterna är med på vagnen. Jag tror faktiskt att sossarna är mindre pålitliga i sådana avseenen än borgerliga partier. Socialdemokraterna har ju alltid perspektivet att det är de som sitter vid makten. Med det perspektivet blir blocköverskridande lösningar mindre viktiga.

Apropå pålitlig, ni kommer ihåg EG-anslutningen?

Verklighetsanpassning

Som trogna läsare av denna blogg vet, är det mer försvars- och säkerhetspolitik än betraktelser från Falköping som denna blogg kom att handla om. Jag har varit igång ett tag nu och konstaterar att det lär förbli på det sättet, vilket i sin tur innebär att jag har bytt namn på bloggen för att mer stämma överens med innehållet.

"Falköpingsskvaller" får jag ägna mig åt på annat sätt, i ett annat fora.

Krigsmaterielexport och demokrati

"More than half of the world’s population lives in a democracy of some sort, although only some 13% reside in full democracies. Despite the advances in democracy in recent decades, almost 40% of the world’s population still lives under authoritarian rule (with a large share of these being, of course, in China)."

Om det hade funnits ett demokratikriterium i svensk vapenexportlagstiftning, så hade det givit en extra dimension till denna demokratiska topplista från The Economist.

Vi har under 2004-2006 exporterat krigsmateriel till följande land, som är en av de översta 15 länderna på "Least democratic"-listan: Saudiarabien.

Under 2006 fick Libyen ett individuellt tillstånd rörande produkter med dubbla användningsområden, liksom Syrien.

Statistik att gräva i

CDI presenterar en intressant sammanställning av statistik över försvarsutgifter idag:

"The CIA, in its unclassified World Fact Book (2007), London’s International Institute for Strategic Studies, and the Stockholm International Peace Research Institute (SIPRI) each release annual estimates of the size of defense budgets throughout the world. A comparison across sources shows significant variations on what is estimated for certain nations; for example, the data for China’s defense budget varies from $44.3 billion (SIPRI) to $81.4 billion (CIA). It is also remarkable how small the defense budgets are for many nations, especially some of those that are considered a serious threat to the United States. For example, the CIA estimates Iran’s defense budget at $4.3 billion and North Korea’s at $5 billion. The Pentagon’s budget, by comparison, is two orders of magnitude larger, and then some."

Sverige har högre utgifter än Iran (två av tre mätningar) och Pakistan.

Om man sedan går till substansen i dessa siffror, kan man fördjupa sig i följande tabell över vapensystem. Sverige listas inte, men man kan ju alltid roa sig med att producera en egen kolumn...

Ingen bra början del III

Det framgår nu att försvarsministern kommenterade Juholts frågor om beredningens roll i en skriftlig kommentar. Det behöver, förhoppningsvis, inte betyda att det var mindre överilat. De är ju nya också på Försvarsdepartementets pressavdelning.

Det viktiga nu är att alla håller huvudet kallt och tänker utöver partipolitiska intressen, kortsiktigt "roliga" utspel och klassisk moderat-sosse-battle. Jag är helt övertygad om att vi kan nå koncensus om besparingar på försvaret, men låt för guds skull riksdagens partier jobba fram en inriktning på besparingarna efter vad vi vill uppnå och vad vi tycker att försvaret skall göra. På så sätt får vi dels genomslag för besparingarna, särintressen hålls under kontroll och en långsiktighet som kan sträcka sig över mandatperioderna.

Tolgfors ville ha frågorna i sitt eget knä, istället för att vi skall göra som vi har gjort sedan 1995, dvs. ordförande i beredningen sköter dialogen med regeringen. För egen del tycker jag att det har fungerat utmärk med ordföranden som en länk till regeringen (mindre omständligt och större handlingsfrihet för regeringen med en ordförande som man vid behov kan säga har missförstått...).

Men om nu Tolgfors verkligen menar att han vill ha en ny ordning, så får han komma med besked om huruvida beredningen -precis som den alltid har fungerat- har reellt inflytande på försvars- och säkerhetspolitiken eller ej.

Men andra ord om beredningen under hans fögderi blir en diskussionsklubb medan finansdepartementet (utan störande inslag från försvarspolitiken) filar fram hur de besparingar som aviseras i finansplanen inom kort, skall tas ut. Eller om de besparingar som aviseras kommer att diskuteras och inriktas med stöd av riksdagens partier.

Ingen bra början del II

/Uppdatering av nedanstående inlägg/

Till nedanstående TT-telegram har nu förts ett tillägg:

Publicerat 14 september 2007 20:54

Men Annika Nordgren Christensen, mp:s ledamot som suttit många år i beredningen, ger Juholt fullt stöd. Hon menar att Tolgfors inte förstår beredningens arbetsmetod. Att tro att den skulle vända sig till försvarsministern för besked är helt fel. Arbetet leds alltid av en ordförande från riksdagsmajoriteten, just nu Göran Lennmarker (m). Därför är det självklart för ledamöterna att ordföranden för regeringens talan, säger Nordgren Christensen.

- Den nya försvarsministern håller på att sätta sig på pottkanten. Han må vara ursäktad för att han är ny, men han bör nog väldigt snart ställa saker och ting till rätta, säger hon.

TT: Överväger också mp att lämna beredningen?
- Jag väntar på samma svar som Håkan Juholt."

Ingen bra början

Detta TT-telegram kommer att gå till historien (jag redovisar det i sin helhet för säkerhets skull):

Publicerat 14 september 2007 19:31
"S kan hoppa av försvarsberedningen
Enligt försvarsminister Sten Tolgfors (m) ligger försvarsberedningens kurs tydligt fast.

Men Håkan Juholt (s) säger att socialdemokraterna kan komma att hoppa av beredningen efter oklara besked av regeringen.
- Vi ställer inte upp på att försvarsberedningen är en allmän diskussionsklubb eller anordnare av seminarier, säger Håkan Juholt, ledamot av försvarsberedningen och suppleant i riksdagens försvarsutskott, till TT.

Alla sju riksdagspartier sitter i försvarsberedningen, som i sju år hade Juholt som ordförande. Beredningens strävan är enligt hemsidan "att nå en så bred enighet som möjligt om hur Sveriges säkerhets- och försvarspolitik långsiktigt skall utformas. Utifrån detta samråd utformar regeringen sina förslag till riksdagen".

Nya försvarsberedningen tillträdde i januari. Närmast ska den i höst analysera viktiga förändringar i den internationella säkerhetspolitiska utvecklingen. Juholt klargör att s-regeringarna använde beredningens rapporter som underlag för lagförslag. Men nu har han tröttnat på att nya regeringen inte klargör vilken roll den anser organet ska ha. Juholt pekar också på att förre försvarsminister Mikael Odenberg (m) kritiserade bristen på försvarspolitisk analys när han avgick i förra veckan efter att ha förlorat en miljardstrid mot finansminister Anders Borg (m). Motstridiga intressen inom regeringen verkar bryta sönder försvarsberedningens möjligheter att arbeta, säger Juholt efter fredagens möte i beredningen.

TT: Men du har inte avgått nu?
- Jag har inte gjort det i dag, men regeringen måste ge klara besked, svarar Juholt.

Sten Tolgfors understryker vikten av breda och djupa analyser i försvars- och säkerhetspolitiken. Och han säger att det inte finns några som helst planer på ändrade instruktionerna till försvarsberedningen.
- Jag ser det här som Håkan Juholt går ut med som en del i ett politiskt spel, säger Tolgfors till TT.

Han uppger också att s aldrig kontaktat honom med frågor om beredningens framtid.
- Det tror jag att man skulle ha gjort om det här var en konstruktivt menad förfrågan.
Tomas Bengtsson/TT Stockholm TT"

Anledningen till att detta TT-telegram kommer att bli historiskt, är att Tolgfors uttalanden riskerar att bryta sönder beredningen. I värsta fall är det första försvarsministern gör i sitt nya ämbete, att fullständigt spoliera kopplingen mellan säkerhetspolitisk analys och försvarsekonomi och sätta punkt för de breda överenskommelser mellan riksdagens partier i försvars- och säkerhetspolitiska frågor som vi faktiskt ofta lyckas få till, även om det ibland stupar i slutändan på hur många miljoner mer eller mindre försvaret skall ha.

Det vore förödande för svensk försvars- och säkerhetspolitik, och det för lång tid framöver.

Ministern må vara ny, men han visar tyvärr inte prov på det bästa omdömet ikväll. Jag har suttit i försvarsberedningen sedan 1995 och varit med när partier har kommit och gått i beredningen av, så att säga, lindrigare skäl än de senaste tidens händelser. Juholts frågor till regeringen är naturligtvis högst berättigade och måste få svar. De är ställda under dagens sammanträde, i full uppslutning av mig, och därmed framförda till regeringen.

Frågor av den kalibern förs för övrigt inte fram genom att man ringer till ministern, vem det än må råka vara, utan ställs till ordföranden i beredningen. Så har det varit sedan 1995 och vi har inte fått något besked om att det skall gå till på annat sätt.

Ministern skall vara glad att inte socialdemokraterna, miljöpartiet och vänstern klev av beredningsarbetet redan när det stod klart att regeringen har bestämt sig för en ekonomisk långsiktig nivå i finansplanen. Men vi har ju lärt oss att det finns viktigare värden än kortsiktiga poänger. Man tappade en minister på kuppen. Förstår man fortfarande inte? Och förstår man i synnerhet inte vikten av att hålla tungan rätt i munnen efter det?

De får sansa sig på Försvarsdepartementet och tänka lite större, och det snabbt innan de mer partipolitiskt dagsorienterade krafterna på Sveavägen 68 låter Tolgfors bli sittande med Svarte-Petter.

Ur minnenas arkiv

Mikael Holmström, SvD, har hittat uttalanden ur minnenas arkiv. Minnet är ju inte alltid så gott i politiken, när "laga efter läge" och brandkårsutryckningar sätter standard. Det lönar sig att gräva upp gamla protokoll för att få saker i sitt rätta perspektiv.

Holmström citerar oppositionsledaren Fredrik Reinfeldt från den 1 juni 2004, då han tillsammans med de övriga borgerliga ledarna kritiserade Göran Perssons uttalande att det borde gå att spara tre miljarder på försvaret i försvarsbeslutet 2004:

”För oss är försvarets innehåll och uppgifter den helt centrala frågan. Det är detta som sedan måste vara styrande för försvarets ekonomiska ramar.”

Detta är stor humor.

Att jag sedan i samma artikel får tillfälle att uttala mig om att miljöpartiet faktiskt, till skillnad från moderaterna och borgerligheten, har en sammanhållen linje och en röd tråd i försvars- och säkerhetspolitiken, det är ju kul. Men helst skulle jag faktiskt inte vilja behöva säga det.

Det bästa vore om det hade varit idéer, analyser eller koncept som stod mot varandra, så att vi fick brottas om sakfrågorna, kanske till och med ideologiskt. Nu blir det istället till att försöka hålla ihop den säkerhetspolitiska analysen och försvarspolitiken gentemot krafter som gärna plockar lättköpta poänger och tar chansen att nypa till så att det svider, men som inte har några egna idéer om vad vi vill med försvaret eller Sveriges roll i vid mening.

Man kan komma till samma slutsats (besparingar på försvaret) genom helt olika analyser om varför det bör göras. Men risken är, om man inte har någon analys om varför och hur man skall göra det, att man tappar tempo och får alla starka krafter emot sig. Det tjänar ingen på.

Kanske inte så konstigt att det går som det går...?!

Det här gör mig riktigt, riktigt beklämd.

Efter bara tre månader lämnar chefen för EU:s polisinstruktörer i Afghanistan sitt uppdrag. Förutsättningarna för att bygga upp en civil poliskår i Afghanistan är så dåliga att det inte är meningsfullt att fortsätta, anser han enligt Ekot.

Friedrich Eichele, som han heter, anser att uppdraget att bygga upp en civil poliskår som ska stå för lag och ordning i de områden där de militära insatserna är avslutade, inte fungerar.

Enligt diplomater i Kabul som tidningen International Herald Tribune har talat med är polisstyrkan underfinansierad, har för lite personal och är inte tillräckligt förberedd för svårigheterna.

"It seems that the EU was not really properly prepared for such a complex mission," said Ronja Kempin, an Afghan expert at the German Institute for International and Security Affairs in Berlin. "The EU seemed to have rushed into setting up this mission. Then there is one of the biggest difficulties of all - the pervasive corruption in the Afghan Interior Ministry with whom Eichele has had to work directly."

EU:s medlemsstater har enligt tidningens källor hittills bara skickat hälften av den personal som utlovats och EU-kommissionen har inte ännu lyckats skaka fram pengar till 70 splitterskyddade fordon som de 190 polisinstruktörerna behöver för att säkert kunna färdas vilket gör att de inte kan färdas utanför Kabul.

"The idea was that once NATO gained control of an area, the newly trained Afghan police would move in to maintain security so that the development agencies could carry out their projects."

Den tyska befälhavaren har försökt få garantier från Nato om skydd i fall polisstyrkan blir angripen:

"With the increase in fighting in several provinces, Eichele wanted guarantees from NATO that it would provide assistance if any of the police officers came under attack. In an interview last month with the International Herald Tribune, Eichele said "so far we have no cooperation agreement with NATO." The agreement has been held up by Turkey, a leading NATO member.
Instead, the European Union has forged separate agreements with the provincial reconstruction teams to ensure them some protection. These 25 provincial reconstruction teams were established by the NATO-led International Security Assistance Force and are intended to provide security to the aid agencies."

Give Birth to a Patriot on Russia Day

Moscow Times rapporterar att guvenören i Ulyanovsk vill att medborgarna får ledigt idag så att de kan vara hemma och göra patrioter:

"Governor Sergei Morozov has declared Wednesday "Family Contact Day" as part of an initiative under which prizes are awarded to families that have babies on Russia Day. Wednesday is precisely nine months before the June 12 holiday, prompting some newspapers to dub the celebration "Conception Day."

The Ulyanovsk initiative, called "Give Birth to a Patriot on Russia Day," is in line with President Vladimir Putin's call to fight the demographic crisis by increasing the birthrate. Russia has experienced a steep population decline since the Soviet collapse.

"The initiative is directed at improving the demographic situation in the region," said Morozov's spokeswoman, who declined to give her name in accordance with her office's policy."

Ny utskottsordförande

SvD rapporterar att riksdagsledamoten Anders Karlsson (s) blir ny ordförande i riksdagens försvarsutskott efter Ulrica Messing. Det har den socialdemokratiska riksdagsgruppen beslutat i kväll.

Jag vet inget om Karlsson, mer än vad man kan läsa på riksdagens hemsida och hans egen hemsida. Där står bland annat att han är född 1951 och bosatt i Härslöv, strax utanför Landskrona. Innan han blev riksdagsledamot arbetade han som ombudsman för Byggnadsarbetareförbundet i Lund och är i grunden rörläggare.

I riksdagen verkar han, vid en snabb betraktelse, vara mest aktiv i fackliga- samt trafikpolitiska frågor (vilket inte är så konstigt eftersom han fram till nu var ordförande i riksdagens trafikutskott).

Ny försvarsminister, statssekreterare och utskottsordförande på samma gång. Vi går en spännande tid tillmötes...

Ny statssekreterare

Vid ett regeringssammanträde idag utsågs Håkan Jevrell till statssekreterare hos försvarsminister Tolgfors. Enligt pressmeddelandet kommer Håkan Jevrell närmast från en tjänst som politisk sakkunnig (bitr. samordningschef) vid moderaternas samordningskansli på Statsrådsberedningen. Där har han hanterat frågor rörande justitie, migration och integration och jämställdhet. Han har tidigare även varit sakkunnig i justitiefrågor vid Moderaternas riksdagskansli och har dessförinnan arbetat som kammaråklagare vid Västerorts åklagarkammare i Stockholm. Håkan är reservofficer i flottan med kaptens grad.

Jevrell är, enligt sin profil på Linkedin, intresserad av följande:

career opportunities
job inquiries
expertise requests
business deals
reference requests
getting back in touch

Getting back in touch blir det inte tal om eftersom jag inte känner personen i fråga. Det där med career opportunities och job inquiries hoppas jag inte är aktuellt nu såhär i starten på det nya uppdraget, men däremot finns det säkert många försvarsindustrier som står i startgroparna för att komma med förslag till business deal.

9/11

På dagen sex år sedan. Totalt dog 2 595 av de cirka 17 000 människor som befann sig i World Trade Center under attacken.

Jag minns hur jag satt hemma denna dag, uppfylld av storheten i att alldeles nyss ha blivit mamma. Frånkopplad från omvärlden. Jag hade ingen aning om vad som hade hänt förrän telefonen ringde och jag uppmanades sätta på TV:n. Jag satt i soffan med min nyfödde son och såg tornen rasa, gång på gång.

Och jag undrade vad det var för värld han hade kommit till, och hur jag skulle kunna skydda honom från galenskapen.

Sex år har gått. Fler amerikaner har dött i det efterföljande kriget mot terrorismen, än i WTC-attacken. Någonstanns mellan 71 000 0ch 78 000 civila har dött, enbart i Irak.

Jag tror faktiskt att det mesta, när det gäller drivkrafter och det självgenererande och destruktiva hjulet, kan kokas ner till följande italienska ordspråk:

Akta dig för en man som har ingenting att förlora.

Skilda världar

Jag läser i diverse medier om gårdagens föredragning i representanthuset av general David Petraeus och ambassadör Ryan Crocker.

På svenska kan man t.ex. tugga i sig detta av Karin Henriksson, SvD. Jag rekommenderar dock framför allt The Independents utmärkta grepp med två perspektiv, från USA respektive Irak.

Dold agenda?

Är de aviserade besparingarna på försvaret ett led i en irreversibel Nato-anslutsningsprocess? I en betraktelse i SvD skriver Göran Eriksson:

"Högt inom socialdemokratin finns nu ändå misstankar om att moderaterna följer en "hemlig dagordning" som syftar till Nato-medlemskap. Metoden skulle vara att rusta ned det svenska försvaret så mycket att alliansfrihet blir en säkerhetspolitisk omöjlighet. "Man kan inte bortse från att det kan finnas en sådan plan" säger socialdemokraternas tyngste försvarspolitiker Håkan Juholt till SvD."

Man missar något här. Dels kräver ju faktiskt ett Nato-medlemsskap någonting av de länder som träder in i medlemskretsen. Sverige har trots allt en del landunika lösningar kvar, som vid ett medlemsskap i förlängningen måste Nato-anpassas. Dessutom bör man betänka hur de andra Nato-ländernas materielsatsningar ser ut, liksom vilken tilltro de i grunden hyser till att Nato kommer till den villkorslösa undsättning, i alla situationer, som man ibland tror är oomtvistat i den svenska debatten. Det är ju inte så att Natoländerna rustar ner sina nationella försvar.

Detta säger ju naturligtvis inget om huruvida det finns en dold moderat agenda eller ej, men jag tror faktiskt att det snarare är ett generationsskifte inom moderaterna än en Nato-agenda. För om det vore det, så skulle alltså Odenberg -om man drar ut konsekvenserna- hoppa av eftersom han inte anser Sverige skall gå med i Nato. Och det är inte direkt troligt.

Kanske är det istället så att Socialdemokraterna vill få debatten om besparingar och industriprojekt som går i putten, att istället bli en debatt om Nato. Man kan ju inte gärna kritisera alliansregeringen för de aviserade besparingarna, som Eriksson så riktigt konstaterar att man har försökt sig på då det begav sig, men som man har aldrig har orkat/velat genomföra. Det kräver ju att man utmanar fackförbunden och de jobbtillfällen som försvarsindustrin genererar.

Jag ser gärna en Natodebatt i Sverige. Och om det finns någon dold agenda någonstans, är det naturligtvis nödvändigt. Jag är trygg i förvissningen om att den debatten hade slutat 1-0 till förmån för militär alliansfrihet. Det vill säga om debatten hade fått vara saklig, grundlig och nyanserad. Det är jag däremot inte lika förvissad om.

Fiende?

Den pojke som polismannen håller på bilden här intill (från Reuters) skulle ha dött av en bomb:

"Självmordsbombaren slog till i går vid en av den irakiska arméns kontrollpunkter i staden Muhmudiya cirka tre mil söder om Bagdad. Attentatsmannen lät sin bil explodera mitt bland människorna – och dödade två personer i attacken.
Men den lilla pojken, som inte identifierats, klarade sig mirakulöst i det brinnande infernot. Han hittades av okända räddare under den söndersprängda bilens kaross och fördes till säkerhet. Pojken togs sedan till sjukhus med lättare skär- och skrubbsår."

Han ger ett ansikte till de offer som drabbas, om och om igen, av de till synes ändlösa bombdåden. Just denna pojke överlevde, men han är för tid och evighet märkt av händelsen. Precis som alla irakier, är märkta. Precis som alla anhöriga till de soldater som har mist livet i kriget mot terrorismen.

Ett krig utan slut är inte ett krig utan ett slags övergripande tillstånd. Jag tror att detta tillstånd rubbar verklighetsuppfattningen hos oss alla. Jag vet inte hur det skall kunna sluta?

Jag bara önskar att den lille pojken hade sluppit vara med om det här.

Dagens insikt kan vara dotter till gårdagens misstag

Mikael Holmström på SvD har koll på läget:

"Regeringen stoppar utvecklingen av efterföljaren till Visby-korvetterna som nu levereras av Kockums i Karlskrona. Hela projekteringen av efterföljaren, ett större ”ytstridsfartyg ny” stoppas. (...) "Regeringen har nu valt och satsar på ubåtarna. Utveckling av en ny ubåt får cirka 20 miljoner kronor." (...) " Samtidigt säger regeringen också nej till utveckling av undervattensvapen vid Saab Underwater Systems i Motala. Företagets framtidssatsning är projektet TMS - torped-mina-sensor som nu stoppas." (...) "Nästa vapen som stoppas kallas Ecom och utvecklas av Saab Bofors Dynamics i Karlskoga. Det är en avancerad blandning av missil och granat."

Vidare skriver Holmström att luftvärnroboten Bamse inte ska förbandssättas som det var tänkt (för övrigt ett mycket klokt beslut). Pengarna till SEP (Splitterskyddat enhetsfordon) var också tänkt att dras in, men SvD skriver att centerpartiet sade nej till det i budgetförhandlingarna.

Det skall bli intressant att läsa i budgetpropositionen hur man motiverar de försvars- och säkerhetspolitiska grunderna till de avvägningar mellan materielsystemen som gjorts. Riksdagen har ju upprepade gånger begärt denna tydligare redovisning, och om man tidigare aldrig har förmått motivera på ett trovärdigt sätt vilka bevekelsegrunder som ligger bakom att man vill anskaffa vissa system, så kanske man har bättre framgång med att förklara varför man inte anskaffar vissa system så som planerat.

Det skall också bli intressant att se om planen med de sydafrikanska robotar som riksdagen har sagt ja till i samband med vårbudgeten, och som var tänkta att beväpna kustkorvetterna, löper vidare. Den del av budgetpropositionen som utgörs av utgiftsområde 6 kommer i år att lusläsas runt om i Sverige som aldrig förr. En riktig kioskvältare.

Jag hade fel

Igår skrev jag om att det kanske var handlingsplanen för Gripen som var en av de materielprojekt som inte skulle bli av. Helt fel, visade det sig.

Vid gårdagens regeringssammanträde togs beslutet, utan förvarning eftersom det inte fanns något ärende från Försvarsdepartementet som skulle upp (enligt regeringens ärendeförteckning). Inte heller redovisades det pressmeddelande, som sägs ha skickats ut, på Försvarsdepartementets hemsida.

Enligt SvD (TT) skriver Tolgfors:

"Dagens beslut är bra för det svenska försvaret. Sverige får tillgång till ett modernt och kostnadseffektivt flygplanssystem, som också fungerar väl i internationell samverkan. Det är också bra för möjligheterna att finna framtida exportmöjligheter för Gripen".

OK, för det första har regeringen missat det första tillfället att tippa materielbudgeten över till de internationella insatsernas behov. Om robotsystemet till kustkorvetterna ingick i beslutet (de var ju ihopklumpade i vårpropositionen) är det två materielprojekt -till en kostnad om 4,1 miljarder- som går på tvärs med finansministerns signaler under gårdagen. Nu blir det intressant att se vad som skall puttas ur materielplanen istället, som är värt 4,1 miljarder utöver de aviserade besparingarna.

För det andra verkar saker och ting gå sin gilla gång: Satsningar på Gripen och Saab är bra för exporten. Det låter som om det även fortsatt är viktigare än instatsförsvarets reella behov.

Inget nytt under solen, med andra ord.

R I P

Konsten att motivera ett beslut och sedan ändra sig

Det verkar som om bedömningen i gårdagens blogginlägg om att Odenberg avgick på grund av att finansens makt blev för stor, var riktig.

Allan Widman (fp) skriver om avhoppet på Brännpunkt idag. Bland annat att "Lejonparten av de cirka 18 miljarder som det handlar om årligen går till stora materielprojekt inom flygvapnet och marinen som, åtminstone hittills, haft liten anknytning till det fredsfrämjande arbetet."

Med anledning av detta finns det anledning att uppmärksamma vad Odenberg säger i sin intervju med SvD, tre timmar efter gårdagens presskonferens. Han berättar att finansdepartementet har tagit över och hindrat honom från att verkställa beslut:

"De senaste månaderna har finansdepartementet fjärrstyrt allting. Vi får inte igenom projekt som regering och sedan riksdagen godkänt redan i våras, säger Odenberg och nämner handlingsplanen för Gripens utveckling och luftvärnsrobotar till Visby-korvetterna.

Hur gör regeringen nu? Man har fört fram dessa projekt till beslut av riksdagen i vårpropositionen 2007. Motiven, i synnerhet de säkerhetspolitiska, var så gott som obefintliga redan då, men det ansågs i varje fall av regeringen och riksdagen vara tillräckligt för att fatta beslut om 4,1 miljarder:

Ur vårbudgeten:

"Regeringens förslag: Regeringen får under 2007 besluta om beställning av ombyggnad av upp till 31 stycken JAS 39A/B till JAS 39C/D och ett demonstratorprogram för eventuell vidare-utveckling av JAS 39 Gripen samt om luftvärnsrobotsystem till korvett av Visbyklass.
Anskaffningen av luftvärnsrobotsystem till korvett av Visbyklass föreslås genomföras i form av en direktanskaffning av på marknaden befintligt system. De beskrivna materielobjekten innebär att ramen för beställningsbemyndigandet 2007 behöver utökas med 4 350 000 000 kronor."

DI skriver: "Ett regeringsbeslut på det ovan nämnda ska ha beretts i regeringskansliet och ett beslut var väntat under september månad."Vi har goda förhoppningar på att ett beslut kommer att fattas, men det kan komma att ta lite längre tid än beräknat", säger Gripen Internationals informationsdirektör Owe Wagermark till Nyhetsbyrån Direkt efter försvarsministerns avgång."

Som jag ser det måste man återkomma till riksdagen med en förklaring om varför de säkerhets- och försvarspolitiska grunderna till detta beslut har förändrats, och begära ett nytt beslut av riksdagen. Ur mitt perspektiv är det enkelt att åstadkomma en sådan förklaring, utifrån just försvars- och säkerhetspoitiska bedömningar Men det blir trixigare när man har sagt en sak en gång och nu säger något helt annat.

Det är väl handlingsplanen för Gripen och luftvärnsrobotsystemet som är de specificerade projekt som inte skall bli av, och som det ryktas om skall redovisas i budgetpropositionen.

Frågan är nu hur de politiker i försvarsutskottet agerar, som relativt nyligen ansåg att det fanns goda skäl att säga ja till satsningen? Skall man säga öppet att det är finansdepartementet som har dömt av riksdagens beslut och ansett det vara fel, vilket innebär att man i öppen dager redovisar de bevekelsegrunder för försvarsindustriella projekt som alla vet om men aldrig har bekräftats offentligt av någon regering. Eller skall man krysta fram någon förklaring om att den säkerhetspolitiska situationen dramatiskt har förändrats sedan vårpropositionen och riksdagsbeslutet?

Försvarsminister förr och nu

Det började som en helt vanlig dag.

Sedan blev klockan 11.47 och följande pressmeddelande nådde mailboxen:

Pressmeddelande
5 september 2007 Försvarsdepartementet

Försvarsminister Mikael Odenberg inbjuder till presskonferens

Välkomna!

Tid och plats: Plats: Bella Venezia, Rosenbad 4.

Tid: Onsdagen den 5 september klockan 13.00.

Och då stod det ju klart att försvarsministern skulle meddela sin avgång. Frågan var bara hur han skulle motivera den.

Av presskonferensen, och de kommentarer som har citerats i olika medier under dagen, står det klart att han hade accepterat de angivna besparingarna för 2008, 2009 och 2010. Den är istället den långsiktiga besparing som kommer i finansplanen, om ca 3-4 miljarder, som fällde avgörandet.

Men jag tror faktiskt inte att det var den summan heller, hade det enbart varit den hade han kunnat stanna på sin post och tagit kommande duster med finansen när det var dags att omsätta tanken i skarpa förslag i kommande budgetpropositioner. Jag tror att det var det faktum att det är en arbetsgrupp i finansdepartementet som skall sy ihop detta besparingspaket. Därmed kan han inte på något vis komma runt frågan om det är säkerhets- och försvarspolitiken som styr pengatilldelningen. Han vet att han skulle komma att åka land och försvarsindustri runt och få försvara vad Borgs tjänstemän hade kommit fram till.

Det är detta Tolgfors har accepterat och det är därför han kommer att få en omöjlig situation med den organisation och den industri man helt enkelt måste ha tillräckligt mycket med sig, i alla fall med sig på tågordning och att sakert analyseras och att man sedan kan vara oense om slutsatserna, för att kunna reformera på ett hållbart sätt. Mats Knutsson kallade i Aktuellts 21-sändning Tolgfors för "Reinfeldts Bosse Ringholm" och drog paralleller till när den lojale och intetsägande Ringholm fick efterträda Åsbrink som finansminister, när denne avgick med buller och bång.

Tro mig, den mest effektiva reformatören av försvaret skulle -till synes paradoxalt nog- vara en moderat (av den gamla stammen, som inte kan viftas bort så lätt av det militärindustriella komplexet) som förstod sig på säkerhetspolitik och internationell politik - och därmed personligen förstod nödvändigheten i besparingar och omställning till internationell förmåga- samt som förstod att grunda denna inriktning i en dialog med riksdagen och genom mycket tydliga signaler till Försvarsmakten.

Sten Tolgfors säger att han är lojal med regeringens budget. Därmed har vi byggt in en situation där Odenberg är en hjälte i (traditionella) försvarskretsar och den nye försvarsministern har noll trovärdighet (i försvarskretsar). Det enda sätt som Tolgfors nu kan nå förtroende i dessa kretsar är om den slutgiltiga budgeten redovisar lägre besparingar än de siffror som har redovisas under dagen. Därmed kommer reformeringen och besparingarna gå saktare.

Eller så blir det en osthyvel av alltihop utan några tydliga direktiv till ÖB vad han skall göra och inte skall göra. Och då lämnar ÖB när budgetpropositionen presenteras.

Mona Sahlin är förvånad över Odenbergs avgång:

– Det är oerhört anmärkningsvärt att en moderat finansminister offentligt förnedrar en moderat försvarsminister så djupt att han avgår. Jag är djupt oroad av att försvars- och säkerhetspolitiken uppenbarligen har blivit en budgetfråga, säger hon till Ekot.

Göran Eriksson på SvD påminner dock om hur det brukade låta förut. Han skriver att Odenberg under sin presskonferens räknade upp regeringens synder på området, bland annat att "De föreslagna försvarsbesparingarna är de största sedan 1920-talet, och de grundas inte i någon säkerhetspolitisk analys." Eriksson skriver att "den sista anklagelsen skär som en kniv i moderata hjärtan. Den är identisk med vad de borgerliga brukade säga om socialdemokraternas försvarspolitik: först kommer pengarna sedan säkerhetspolitiken."

Det han syftar på är att Göran Persson, i en partiledardebatt för många år sedan, slog fast att det skulle bli besparingar om tre miljarder kronor på försvaret, trots att Försvarsberedningen jobbade för fullt med ett antal olika ekonomiska nivåer där -3 miljarder var ett av alternativen. Detta ledde till ett ramaskri från borgerligt håll. Flera av de borgerliga försvarspolitiker som var med och skällde då, är fortfarande med nu. De kommerihåg vad de sade i riksdagsdebatterna då, om ett sådant förfaringssätt. Det blir inte lätt att nu försvara en regering som gör samma sak, och vars försvarsminister avgår på kuppen.

Ryskt säkerhetsintresse

Idag har Försvarsministern inkommit med sitt svar på Carl B Hamiltons skriftliga fråga om den ryska marinens undersökningar i svensk ekonomisk zon, det vill säga de bottenundersökningar som utförs som ett led i kartläggningen av förutsättningarna för att dra en naturgasledning genom Östersjön från Ryssland till Tyskland.

Ministern skriver: "Oaktat de tidningsuppgifter till vilka frågeställaren refererar har jag inte kunnat konstatera något stöd för påståendet att enheter ur den ryska Östersjömarinen varit involverade i bottenundersökningarna."

Ministern skriver vidare att "Enligt rysk doktrin betraktas infrastrukturen för gas- och oljeexporten som ett nationellt säkerhetsintresse. Jag hade möjlighet att diskutera denna fråga med den förre ryske försvarsministern Sergej Ivanov när han besökte mig i oktober förra året."

Det väcker ju lite funderingar. Dels vore det naturligtvis intressant att veta vad som sades vid nämnda möte. Dels vore det intressant att höra vilka slutsatser ministern drar av sitt eget konstaterande att infrastrukturen för gas- och oljeexporten utgör ett nationellt ryskt säkerhetsintresse?

Det där med säkerhetsintresse i ministerns svar föranleds av Hamiltons fråga, han skrev:

"Marinchefen har även uttalat sig för permanent rysk marin närvaro i bland annat Medelhavet på grund av pipelineexport av rysk gas och olja, det vill säga en principiell hållning, som tillsammans med president Putins tv-uttalande den 26 oktober 2006 om den ryska Östersjömarinens uppgift att skydda den planerade gasledningen, indikerar en ambition att ha hög rysk marin närvaro i Östersjön, om gasledningen skulle förverkligas."

Anslagsnivå = förmåga?

Försvarsmakten är på hugget. Som ett led i den pågående kampanjen kring försvarsbesparingarna publiceras idag följande information, under rubriken "Nio miljarder mindre - på sju år", på hemsidan:

"Det är en myt att Försvarsmakten blir mindre och mindre men att kostnaderna är oförändrade. Det visar både de minskade anslagen och försvarsutgifternas andel av bruttonationalprodukten, BNP."

Vidare berättar man att Försvarsmaktens ekonomiska förutsättningar har förändrats drastiskt de senaste åren. Myndighetens anslag för 2007 är 39,3 miljarder kronor. Från 2000 till 2007 har Försvarsmaktens anslag minskat med omkring nio miljarder kronor, eller 20 procent. Försvarets del av BNP har gått från 3,1 procent 1975 till 1,52 procent 2005.

Som pricken över i meddelas att det "Så sent som i förra veckan utgick direktiv till förbanden om besparingar på omkring 180 miljoner kronor, för att säkerställa att de ekonomiska ramarna för 2007 kan hållas."

Det är intressant att man väljer att ta avstamp i 1975 års anslagsnivåer. I mitt tycke är det dock mer relevant att jämföra siffor från kalla krigets slut och fram till nu. Under åren närmast efter kalla krigets slut tvekade många länder, däribland Sverige, inför en militär omställning. Många försvar fortsatte i samma spår för materielutveckling och materielanskaffning, trots den radikalt annorlunda säkerhetspolitiska situationen. Denna försiktighet under första delen av 1990-talet har inneburit en senarelagd omställning av försvaret, något som sakta har vuxit fram under de senaste tio åren och börjar få genomslag -från mobilisering av invasionsförsvar till insatsförsvar med internationella insatser som faktisk huvuduppgift- först under senare tid.

Dessutom, siffror säger inte allt och definitivt inte allt om reell insatsförmåga! Min rekommendation till Försvarsmakten, om man nu vill ge en rättvisande bild av sin verksamhet, är att i görligaste mån jämföra förmåga mellan 1975 och nutid. Det hade varit intressant läsning och ett konstruktivt bidrag till den pågående försvarspolitiska debatten.

PS. Det är intressant att studera det militära försvarets andel av BNP efter kalla krigets slut fram till närtid. Det finns ytterligare statistik att tillgå, t.ex. här och här.

Upp som en sol....

"Ett samarbete kommer att öka den svenska förståelsen för ett svenskt medlemskap" säger Allan Widman (fp) till SvD.

Allan Widman säger enligt tidningen att han välkomnar ett svenskt samarbete med Norge och att han hoppas att ett svenskt medlemsskap i Nato nu kan bli verklighet:

"Men jag tror att ett försvarssamarbete med Nato kommer att öka den svenska förståelsen för ett svenskt medlemsskap och sätta frågan på agendan", säger Allan Widman till SvD.se.

Jaha, så nu tvingas socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister motarbeta ett samarbete mellan Norge och Sverige, för att ingen ska ta miste på dessa partiers motstånd mot ett svenskt Natomedlemsskap. Inte för att det egentligen hör ihop, utan därför att både Allan och de flesta andra vet att medialogiken oftast inte medger ett resonemang där man förklarar något som till synes förhåller sig på ett annat sätt. När t.ex. nu det norsksvenska samarbetet kopplas ihop med Natomedlemsskap, kommer vi tyvärr att se prov på detta. Om socialdemokraterna nu säger "verkställ" till samarbetet, riskerar de därmed en rubrik där det står att socialdemokraterna vill närma sig Natomedlemsskap eftersom samarbetet syftar till det. Det innebär att den lätta vägen blir att säga nej.

Upp som en sol, ner som en pannkaka. Jag hoppas jag blir överbevisad om motsatsen.

Heja Norge och Sverige!

Idag lämnar Norges försvarschef Sverre Diesen och Sveriges ÖB Håkan Syrén över en studie, till respektive regering, som gemensamt har tagits fram kring samarbetsmöjligheter länderna emellan.

På Försvarsmaktens hemsida kan man läsa att fokus har varit att göra så mycket som möjligt tillsammans inom förbandsproduktionen, materielanskaffning, underhåll och utbildning/övning. På det sättet skapas över tiden allt större likhet inom olika system och förband. Detta ger samordningsvinster och kostnadseffektivitet.

Syrén och Diesen skriver på DN-debatt att samarbetet kommer att ställa stora krav på nytänkande:

"Det stärkta samarbete vi nu föreslår innebär ett genombrott för en ny samarbetsmodell, som delvis ställer gamla suveränitetsreflexer på huvudet. Det ställer stora krav på nytänkande såväl inom våra försvarsmakter som på politiskt håll".

Precis just så. Fast också enligt min mening inom stödmyndigheterna och förhoppningvis också på det civil-militära planet i samband med internationella insatser. Och förhoppningvis inte bara på materielsidan - i synnerhet inte när man i artikeln talar om nya ubåtar och stridsvagnar.

Det är en efterlängtad studie, både från militärt och politiskt håll. I alla fall är den efterlängtad tills dess att slutsatserna skall börja implementeras. Tro mig, då kommer det knaka och gnissla både inom Försvarsmakten och i den politiska debatten. För om man skall samarbeta, och inte bara det utan faktiskt samordna på "riktigt", då blir det ju konkreta effekter och ett givande och tagande skall till.

Gnisslar görs det redan inom Vänstern. Lars Ohly säger till SvD att han är tveksam till ett försvarssamrabete med Norge:

"Det är oroväckande att vi knyts ännu närmare Nato, snarare borde vi stärka vår alliansfrihet med tanke på militära EU-samarbeten". Ohly ser förslaget som ytterligare ett steg mot ett svenskt Natomedlemsskap: "Vi har ju en regering som på sikt vill gå med i Nato. Det här förslaget gör mig mycket bekymrad".

Svenska Dagbladets Mikael Holmström menar också att samarbetet, inte formellt men i praktiken, är ett steg närmare Natomedlemsskap.

Försvarsministern ser det på ett annat sätt. På frågan om detta är steg i riktning mot ett svenskt medlemsskap, svarar han såhär:

"Så tycker jag inte att man ska tolka det. Sverige har redan i dag militära samarbeten med andra Natoländer som till exempel Estland, så jag ser ingen direkt Natokoppling här. Vi samarbetar med flera länder som valt olika säkerhetspolitiska lösningar och det kommer vi att fortsätta med, säger Mikael Odenberg till SvD.

Jag är benägen att hålla med Odenberg. Natostandard är redan införd när det gäller nya materielprojekt, så det är inget nytt i och med detta samarbete. Det rör sig heller inte om en gemensam planläggning för att möta invasioner eller liknande, mellan Sverige och Nato. Inga nya ömsesidiga försvarsgarantier är givna.

Jag tror inte det finns någon debatt i Norge om att man borde avstå samarbete med Sverige eftersom Sverige är ett EU-land. Ohly lyfter inte att det är bra med samarbete med Norge eftersom de står utanför EU, när han själv tar upp det militära samarbetet inom EU.

Det blir väldigt intressant att läsa Vänserpartiets kommande budgetmotion! De vill utbilda 10 000 värnpliktiga och de vill inte att Sverige skall rationalisera Försvarsmakten bl.a. genom samarbete med Norge. Frågan är hur vänstrn skulle ställa sig till ett operativt samarbete med EU-landet Finland, kanske till och med en gemensam Östersjömarin, för övervakning av Östersjön?

I Vänsterns värld måste regementen öppnas på nytt, Försvarsmakten skall klara och göra allt själv, men utan pengar. Jag måste säga att jag har svårt att se den röda tråden i Vänsterns försvarspolitik. Vad är det man vill, respektive inte vill, att Försvarsmakten skall göra? Med vem? Och vem får man inte samarbeta med? Hur mycket skall allt detta i sin tur få kosta?

En liknande studie, men med vår granne i Öster, bör nu genomföras skyndsamt. Förmodligen finns det en del att göra gemensamt med Danmark också.

Äntligen!

Nu berättar TT (med källa tidningen Fokus) att direktiven till utredningen om förändrad totalförsvarsplikt skickas ut på på gemensam beredning i regeringskansliet under nästa vecka.

"Källor inom både moderaterna och på försvarsdepartementet bekräftar för tidningen att utredningen om att skrota värnplikten kommer i budgeten."

Jag säger som Gert Fylking inför Horace: Äntligen!

Uppdatering: SvD följer upp.

The Darfur Wall

Kolla videon och gå sedan till The Darfur Wall.

Avdelningen telemarketing

Jag vill gärna dela med mig av (en till) dialog mellan mig och en försäljare som förmodligen hade en mindre framgångsrik dag vid telefonen:

Jag: Annika

Han (jättesnabbt): Hej är det Tjäderns Byrå jag talar med jag ringer från (ej hörbart) i Danmark som erbjuder dig (ej hörbart).

Jag: Jaha, jag är inte intresserad av något erbjudande.

Han: Vem har sagt att jag har ett erbjudande?

Jag: Jag tyckte du sade det och jag är inte intresserad.

Han: Intresserad av vaddå?

Jag: Jag är inte intresserad av att lyssna på ditt erbjudande och jag har inte tid att...

Han (avbryter): Jag har fanimig inte tid jag heller (klick!)

Serdyukov statuerar exempel

Det verkar som den politiska ledningen i Ryssland vill statuera exempel.

Försvarsminister Anatoly Serdyukov avskedar regementschefen vid det regemente där en värnpliktig nyligen avled av de skador han fick efter det att ett befäl misshandlade honom och stängde in honom i en hundgård över natten (se tidigare inlägg på denna blogg).

"In a highly unusual move, Serdyukov expressed "sincere condolences" to the parents and relatives of the dead soldier and promised to take "harsh measures ... including discharging" those responsible for the latest incident."

Skygglappar på

Aftonbladet rapporterar att tekniska nämnden på Gotland, med tio röster mot en (en miljöpartist röstade nej), har beslutat att tacka ja till det rysk-tyska bolaget Nord Streams erbjudande om att bygga ut hamnen i Slite för närmare 70 miljoner kronor. Det är ett definitivt beslut eftersom frågan inte ska vidare till kommunstyrelsen eller fullmäktige.

Slite på Gotland skall därmed bli en knutpunkt när Nord Stream bygger den kontroversiella gasledningen mellan Ryssland och Tyskland.

"Det var inget svårt beslut. Vi var helt eniga med undantag för miljöpartiet, säger tekniska nämndens ordförande, centerpartisten Kjell Skalberg, som betonar att nämnden bara tagit ställning i själva hamnfrågan. "

Ok, något är alldeles på tok här. Ordförande i nämnden säger att man bara har tagit ställning i själva hamnfrågan. Det är möjligt att så är fallet, strikt formellt. Men att bortse från att detta kommer att användas av bolaget på olika sätt i den fortsatta (nationella och internationella) processen, det är antingen naivt eller bara dumt.

...å än slank de dit...

Idag svarar Försvarsminister Mikael Odenberg på en skriftlig fråga av riksdagsledamoten Åsa Lindestam. Hon har frågat ministern om Nordic Battle Group eller någon annan planerad insats riskerar att inte bli fulltalig eller sakna materiel och vilka åtgärder ministern avser att vidta med anledning av det anförda?

Odenberg svarar att han inte bedömer att det finns någon risk för att den Nordiska stridsgruppen (NBG) eller andra internationella insatsförband kommer att sakna personal eller materiel. Sedan kommer det:

"Försvarsmaktens redovisning för första halvåret visar att myndighetens verksamhet löper planenligt. Årets ekonomiska utfall följer också prognoserna."

Och det är ju inte riktigt samma bild för innvarande år som Försvarsmakten numer har.

Fortsättningen på svaret är, vid sidan av allt som har sagts om försvarsekonomin den senaste tiden från olika håll, något förbryllande:

"Helt nya verksamheter som NBG och det nya värnpliktssystemet med tre terminer medför dock en större osäkerhet i prognoserna för kommande år. Det medför att Försvarsmakten just nu prognostiserar att för 2008 använda 400 miljoner kronor mer än tilldelat belopp avseende anslagsposten 6:1:1 Förbandsverksamhet m.m. Samtidigt lämnar anslagsposten 6:1:2 Fredsfrämjande truppinsatser – som Åsa Lindestams fråga närmast berör – ett prognostiserat anslagssparande på drygt 300 miljoner kronor för 2007."

De förbryllande delarna är det här med "helt nya verksamheter" (NBG och tre-terminssystemet). Det låter som om dessa två faktorer har ramlat ner på Försvarsmakten plötsligt och oplanerat, mitt under innevarande budgetår. Och så är det ju inte. När det gäller NBG kan jag ha förståelse för att kostnaderna inte går att förutse i alla delar de kommande åren, eftersom detta avgörs av om, hur och var styrkan sätts in. Värnpliktssystemet torde vara lättare att beräkna.

ÖB hos Adaktusson

ÖB Håkan Syrén var hos Adaktusson (TV8) igår. Han sade, apropå besparingarna, bland annat att "det är i grunden en omavvägning som måste göras för att klara detta" och att "det gäller att föra ett resonemang om vilka uppgifter vi ska ha".

Syréns budskap är tydligt: "Nu har det skruvats i resurserna och då måste det skruvas i uppgifterna".

Budskapet om uppgifterna kan dock inte tolkas på annat sätt än att ÖB ger de som vill se en ökad tyngdpunkt vid det nationella försvaret rätt. Han kritiserar Försvarsmaktens nuvarande numrär -kopplat till ett resonemang om hur Sverige skulle hantera en invasion- och instämmer i den oro över hur invasionshotet skrivs bort, som några av sommarens debattörer (t.ex. Bo Pellnäs) har uttryckt.

Svenska Dagbladet (TT) skriver om ÖB:s framträdande här.

å än slank de dit...

Samtidigt som SVT:s Rapport redogör för hur besparingarna inom försvaret (troligtvis) kommer att hämtas hem är det intressant att betrakta när olika inspel om försvarsekonomin har kommit från Försvarsmakten.

Den 27 augusti kom Försvarsmaktens besked om att myndigheten genomför begränsningar i sina materielbeställningar. Orsaken sades vara "det osäkra läge som uppstått i samband med diskussioner kring budgetpropositionen".

Det är ju i och för sig rimligt, så att man inte sätter signaturen under ett kontrakt som i samma stund sågas på en annan plats i Stockholmstrakten.

Men idag, den 28 augusti, lägger man till att förbanden måste spara omkring 180 miljoner kronor för att klara de ekonomiska ramarna för 2007. "Det ekonomiska läget i Försvarsmakten är mycket ansträngt", säger Göran Mårtensson, chef för förbandsproduktionen.

Den 15 augusti presenterades Försvarsmaktens delårsrapport på följande sätt:

"Försvarsmaktens redovisning för första halvåret visar att verksamheten löper planenligt. Även det ekonomiska utfallet följer prognoserna för året."

Lennart Olsen, var är du?

Avdelningen legendariska journalister

En intervju med Seymor Hersh, reportern som 1969 avslöjade My Lai massakern i Vietnam och som numer skriver om Irakkriget för New Yorker.

Finns att läsa här.

Rysk värnplikt med livet som insats

Från Reuters:

"A young conscript is close to death after two drunken officers at the Plesetsk Cosmodrome beat him with belts and then dumped him in a dog cage, an official said Friday. (...) Bullying and abuse are commonplace in the military. Conscripts are sometimes killed or seriously injured by beatings, though the Space Forces prides itself on high levels of discipline and is seen as an elite branch of the armed forces. (...) Doctors last year amputated the legs and genitals of a conscript who was abused at the Chelyabinsk Tank Academy."

Uppdatering 28/8: SvD publicerar nu en TT artikel om fallet.

Som ljuv musik!

I en TT-artikel som följer upp Peter Eriksson och Peter Rådbergs DN-debattartikel uttalar sig försvarspolitiker från alla partier om förslaget att överge den (teoretiska) allmänna värnplikten till förmån för ett system med kontraktsanställda soldater.

Ingen media har, såvitt jag vet, ännu uppmärksammat det historiska uttalandet av Håkan Juholt (s):

"Försvarsmakten har radikalt förändrats och fått nya uppgifter jämfört med tio år sedan. Jag är inte säker på att pliktsystemet fullt ut uppfyller de uppgifter som det hade tidigare. Om det positiva vi vill uppnå med pliktsystemet kan uppfyllas på andra sätt så är det helt klart värt att undersöka."

Socialdemokraterna rör med andra ord på sig i en fråga som hittills varit tabu inom arbetarrörelsen. Det låter som ljuv musik! Måtte nu Juholts linje få genomslag när det gäller socialdemokraternas linje i den kommande pliktutredningen.

Uppseendeväckande, fast på ett helt annat sätt, är vänsterns Gunilla Wahléns linje om att värnpliktsarmén skall bestå och dessutom utökas till 10 000 personer. Jag har inte sett någon beräkning från vänstern kring vad detta skulle kosta och medföra för organisationen.

Messings sista interpellation

Det som kom att bli Ulrica Messings sista riksdagsinterpellation ägde rum i torsdags. Messing diskuterade miljöarbetet i Försvarsmakten med försvarsminister Odenberg. För alla oss som intresserar sig för dessa frågor, var det ju ett lämpligt ämne att avsluta med.

Odenberg framhöll förtjänstfullt nog miljösäkerhetsfrågorna och klimatförändringarna i sitt svar:

"De är viktiga att bevaka inte minst sett i ljuset av de nya hot som kan komma att uppstå till följd av klimatförändringar, till exempel konflikter till följd av resursbrister. Detta i sin tur kan komma att påverka militära styrkors skydd i ett insatsområde (så kallad force protection) och innebära att Försvarsmakten kan behöva anpassa sin utbildning och materiel, beroende på vilken typ av insats det kan bli fråga om i framtiden. Mot denna bakgrund planeras bland annat ett sektorsgemensamt ledningsseminarium under våren 2008 på temat Försvarssektorn och miljösäkerhet."

Den anpassning som ministern talar om gav SVT:s Agenda exempel på igår. Försvarsmaktens insatschef, generallöjtnant Jan Jonsson, fick frågor om hur man förbereder sig inför insatsen i Darfur, bland annat med hänsyn till den extrema vattenbristen. Det gäller ju att inte bidra till att förvärra en konflikt som redan finns, om tillgångarna. Eller att skapa motsättningar mellan insatsen och det folk som man är där för att hjälpa, genom att slösa på vatten samtidigt som människor (kvinnorna) går mil för vatten.