Släcka brasor med bensin

I måndags tillkännagav Condoleezza Rice att man avser släcka brasan i Mellanöstern med bensin.

Varför inte, kanske någon tycker, när allt verkar dömt att misslyckas och många försök som verkar betydligt vettigare har gått i stöpet. Men det finns nyanser även i helvetet och det är väldigt svårt (!) att se hur detta kan bidra till stabilitet i regionen. En förändring blir det väl i och för sig. Man kommer fortsätta döda varandra, på nya sätt.

Rice säger i sitt uttalande:

"we plan to initiate discussions with Saudi Arabia and the other Gulf States on a proposed package of military technologies that will help support their ability to secure peace and stability in the Gulf region".

Israel får naturligtvis sin del:

"we will move soon to conclude a new ten-year military assistance agreement with Israel. This agreement will provide a total of $30 billion to ensure Israel's ability to defend itself."

Och Egypten såklart:

"We are also beginning discussions with the Government of Egypt on a new ten-year, $13 billion military assistance agreement which will strengthen Egypt's ability to address shared strategic goals. Further modernizing the Egyptian and Saudi Armed Forces and increasing interoperability will bolster our partners’ resolve in confronting the threat of radicalism and cement their respective roles as regional leaders in the quest for Middle East peace and in ensuring Lebanon's freedom and independence. We plan to consult closely with Congress and our allies on the specifics of these agreements."

En artikel i Guardian bjuder på fler Rice-citat som det tyvärr kommer att finnas anledning att återkomma till, ett exemel:

"This effort will help bolster forces of moderation and support a broader strategy to counter the negative influences of al-Qaida, Hizbullah, Syria and Iran".

Bladet från munnen och läsvärda blad

Statsminister Fredrik Reinfeldt har nu för första gången kommenterat oenigheten mellan finansminister Anders Borg och försvarsminister Mikael Odenberg om hur mycket försvaret ska spara i framtiden. Till Ekot säger Reinfeldt:

- Vi kan ju först besluta oss för vad vi tycker är rimligt och väga det mot olika typer av utgiftsminskningar och sen ta eventuella diskussioner, vad det får för möjliga konsekvenser. Jag tror det är viktigt att man tar det i just den ordningen.

Ja jösses. Det är ganska många i det försvars- och säkerhetspolitiska Sverige som går i spinn över det uttalandet. Oavsett vad man tycker om nuvarande budgetram. För att undvika missförstånd, vilket har förekommit efter tidgare inlägg här på bloggen, vill jag göra klart att jag tycker försvaret skall spara pengar. Det bygger först och främst på en säkerhetspolitisk analys och ett behov av att omfördela resurser som jag står för, men också det som Lennart Olsen välgörande nog tar upp idag på Brännpunkt - ineffektiviteten!

"Man kan på goda grunder ifrågasätta de stora kostnaderna för den begränsade försvarseffekt vi får ut" skriver Olsen och jag håller fullständigt med honom.

Vi försökte verkligen tränga in i räkenskaperna under tiden på Försvars- respektive Finansdepartementen och han beskriver det på ett utmärkt sätt i sin bok Rödgrön reda om samarbetsperioden mellan miljöpartiet och den dåvarande socialdemokratiska regeringen.

"National leader in Sustainable Development"

Den svenska Försvarsmaktens miljöpolicy fastställdes den 30 augusti 1996. Det är 11 år sedan.

Om man söker på nätet efter information om det militära miljöarbetet hittar man det här på hemsidan. Det första stycket efter ingressen lyder såhär:

"Försvarsmaktens verksamhet i fred kan ibland komma i konflikt med samhällets miljömål. Med hänsyn till Försvarsmaktens huvuduppgifter har regeringen givit Försvarsmakten möjlighet till undantag från gällande lagstiftning i några fall."

Försvarsdepartementet i UK har målet "To become a national leader in sustainable development by 2012." Det slås fast i deras nya "Sustainable Development Action Plan 2007-12".

Des Browne säger:

"Environment and Defence are by no means separate issues. The strengthening of international peace and stability is necessary for Sustainable Development. The Armed Forces currently operate in places around the world where access to scarce resources can contribute to conflict, and communities are directly affected by environmental devastation."

"Defence must adapt to meet these challenges by working to understand the impact on our personnel, equipment and estate. We also need to limit our impact on the environment when undertaking defence operations and activities."

"We have set high standards in our Sustainable Development Action Plan, with the challenging aspiration to become a national leader in Sustainable Development by 2012."

Svenska freds om internationella militära insatser

Apropå diskussionen som då och då blossar upp internt inom miljöpartiet om medverkan i internationella militära insatser, så kanske det kan vara intressant att läsa vad Svenska freds ordförande Frida Blom säger om saken kopplat till Darfur:

"Efter en förfrågan från FN planerar den svenska regeringen nu att bidra med 170 soldater till den första förstärkningsstyrkan på 3 500 soldater. Detta är bra, men det räcker inte. Regeringen bör redan nu för­bereda för att skicka ytterligare soldater till den tyngre styrkan på 20 000 soldater som förhoppningsvis snart kommer att kunna sättas in.

Sverige bör också verka för att den stridsgrupp om 2 300 personer som Sverige ställer till EU:s förfogande från den 1 januari 2008 ska kunna sättas in i Darfur. Sverige måste också ta initiativ så att ökad press sätts på Sudans regering att godta en större FN/AU-styrka. Sverige bör till exempel verka för ett totalt vapenembargo gentemot Sudan och för att riktade sanktioner införs mot sudanesiska regeringsföreträdare.

För att sådana tvångsåtgärder ska kunna genomföras måste dock stark internationell press sättas på Kina, som på grund av sina ekonomiska intressen i Sudan hittills har hindrat FN:s säkerhetsråd från att vidta kraftfulla åtgärder."

Moderater med tunnelseende

Nils Oskar Nilsson, Isabella Jernbeck och Rolf K Nilsson, moderata ledamöter i riksdagens försvarsutskott skriver idag på Brännpunkt. En modifierad artikel, sägs det, efter påtryckningar "uppifrån".

Ledamöterna skriver att det svenska militära försvaret befinner sig i förändring, en förändring som sker i samklang med den verklighet vi befinner oss i och den verklighet vi i framtiden kan hamna. Som exempel på denna verklighet nämns de internationella åtagandena, terrorhot ("var, när och hur terrorismen slår till nästa gång vet vi inte") och Ryssland "som påbörjat en omfattande återupprustning samtidigt som man ställer sig vid sidan av tidigare ingångna truppreduceringsavtal".

Det är en del av verkligheten. Men den ryska upprustningen måste bland annat ses i relation till tidigare nivåer och när det gäller terrorhotet - hur menar moderaterna att försvarsanslaget har en effekt på det? Är det försvaret som skall ha ökade resurser för att möta en terrorattack i Sverige? Inte de polisiära myndigheterna? Är det inte så att krishanteringssystemet och möjligheten att faktiskt leda landet i händelse av en större katastrof, är i mer akut behov av resurser (men på det området väääääntar vi fortfarande på att lärdomarna från tsunamin skall ge effekter i praktiken)....

Moderaterna måste ha missat stora delar av den säkerhetspolitiska debatt som har försigått de senaste åren. Det handlar om samhällets sårbarhet, de stora och globala ödesfrågorna kring fattigdom, HIV/Aids, vapenspridning och miljöförstöring. Kanske man av inlärd vana inte lyssnar till en miljöpartistisk analys av den fronten, men några generalspersoner i USA kanske har större genomslagskraft i de moderata leden?

Det handlar om hur resurser måste flyttas över till konfliktförebyggande åtgärder. Att det måste bli lika "fint" i de tjusiga salongerna att tala om satsningar för att minska samhällets sårbaret och långsiktig, uthållig diplomati, som att tala om nästa generations vapensystem.

I moderaternas artikel är det underförstått att terrorism och Ryssland är förklaringar till att försvarsutgifterna inte kan minska.

Är det då rätt i sak? Nej, det tycker jag inte. Samhällets förmåga att stå emot hot regleras inte i första hand med militära utgifter. Inte i andra hand heller. Ingenstans hittar jag resonemang om hur utvecklingen i Ryssland eller terrorhoten kan påverkas i positiv riktning av en höjning av de svenska försvarsanslagen. Är den moderata idén att Sverige skall haka på en eventuell rustningsspiral i närområdet? Skall vi göra det ensidigt, eller är utgångspunkten att andra EU-länder skall "haka på"? Ingenstans kan jag se någon närmare förklaring till vad vi i så fall skall lägga dessa pengar på, för att höja den militära försvarseffekten. Är det nya ubåtar? Fler värnpliktiga? Nya regementen, eller vad?

PJ Anders Linder kommenterar moderaterna och skriver bland annat:

"Det går inte att se hur en rimlig bedömning – som tar hänsyn till våra internationella åtaganden, utvecklingen i Ryssland och andra hot mot Sverige – ska kunna leda till nedskärningar."

Återigen kopplas höjda försvarsutgifter till en automatiskt förbättrad försvarsförmåga. Det är en grund analys och vad värre är, det är också en analys som kan minska snarare än höja säkerheten. Man riskerar nämligen med ett sådant resonemang att missa viktiga och riktiga satsningar inom andra områden , kanske till och med inom andra politikområden, som hade höjt säkerheten utan att höja spänningen i området genom att bejaka den gamla tesen om vapenskramlandets allenarådande bot mot osäkerhet.

Putin = Deng Xiaoping?

Det kanske börjar klarna när det gäller vad Putin skall göra efter presidentvalet. Kanske efterträder han Igor Ivanov i ett "upphottat" nationellt säkerhetsråd?

Moscow Times skriver också om ryskt fokus på olja- och gasfyndigheter vid Nordpolen:

"This Sunday, a mini-submarine with two State Duma deputies aboard is expected to dive more than 4,000 meters beneath the Arctic ice to the seabed and drop a meter-tall, titanium Russian tricolor on the exact spot directly under the pole. The aim is to stake a symbolic claim to the pole and large chunks of Arctic territory for Russia. Moscow is seeking to put forward a legal claim to a United Nations commission in 2009 -- 100 years after the first explorers claimed to have reached the pole by sled and husky. (...) According to some estimates, the Artic region could hold up to one-quarter of the earth's remaining untapped oil and gas reserves."

Uppdatering den 2 augusti:
Nu rapporterar också svenska medier om det ryska ubåtsprojektet, t.ex. Aftonbladet, SvD (TT) och Ekot.

Schlaug ser spöken

Birger Schlaug vill se en spricka mellan mig och Peter Rådberg (miljöpartiets ledamot i riksdagens försvarsutskott) angående besparingar på försvaret.

Han skriver på sin blogg och jag försöker efterbästa förmåga kommentera och förklara min tanke bakom att det är lika viktigt att förklara varför man anser att försvarsutsgifterna bör minska, vad man har för idé och hur man kopplar det till säkerhetspolitiken (vilket inte Anders Borg gjorde) som att kunna förklara varför man anser att de skall öka (som många hävdar och hänvisar till utvecklingen i Ryssland) och hur det i så fall kan bidra till en säkrare värld...

PS. SvD: s PJ Anders Linder har nu plockat fram några citat från tidigare debatter i försvarsekonomifrågan.

"Musharraf losing his grip"

Naveed Ahmad skriver läsvärt om situationen i Pakistan för ISN Security Watch:

"Though the US and other Western allies in the war on terror have publicly praised Musharraf's Lal Majsid operation, they fear the backlash and criticize him for playing both sides of the fence and allowing the situation to spin out of control.

"The more United States lauds Musharraf's policies, the more vulnerable the general becomes within his own army and his own people," says Rashid Mafzool Zaka, an academic associated with Fatima Jinnah Women's University in Rawalpindi."

Presidentvalskampanj

Här hittar man YouTube/CNN:s debatt mellan de demokratiska presidentkandidaterna.

Ett exempel, det handlar om Irak:

Osthyvel - nej tack!

ÖB, Håkan Syrén, har nu kommenterat den senaste tidens debatt mellan finans- och försvarsministern i sitt veckobrev.

När ÖB skriver att han är "lite provocerad av den senaste tidens debatt" är det med hans sätt att uttrycka sig som att säga att han är rasande (så långt kan jag instämma med SvD:s PJ Anders Linder).

SvD återger ett uttalande till TT:

- Vi är inne i ett omfattande reformarbete som inte är slutfört. Att i nuläget då göra ytterligare reduceringar går inte utan att uppdragsgivaren talar om vilka förändringar av resultatet man vill ha, säger Syrén.

Och detta håller jag med ÖB om. Eller rättare sagt, det går naturligtvis att reducera utan att ange vad Försvarsmakten skall kunna och inte skall kunna göra. Men det är den sämsta sortens reducering -den berömda osthyveln- och leder bara till moras. Istället krävs en nykter analys av omvärldsutveckling, ambitionsnivå, möjliga samarbeten i den nordiska kretsen, en operativt behovsstyrd materielplanering och tydliga politiska besked om färdriktningen. Samt att man faktiskt vågar säga och ta ansvar för vad Försvarsmakten inte ska organisera sig för att möta.

Inte "antingen eller"

Wilhelm Agrell skriver på Brännpunkt idag.

De viktiga frågorna i den försvarsdebatt som nu pågår saknas fortfarande: Hur använder man resurserna på bästa sätt på kort, medellång och lång sikt? Grundfrågan är vad man dimensionerar sig emot och hur kopplingen mellan detta (det internationella) och den territoriella insatsförmågan ser ut.

Agrell för, även han, ett "antingen eller" resonemang. Vem har sagt att Försvarsmakten inte ska ha en planering som innefattar hur man avkastar årlig "produktion" (dimensionerad för att möta de närliggande internationella behoven) till en, liksom tidigare, personell,- materiell- organisatorisk och territoriell insatsförmåga?

Jag fortsätter hävda det omöjliga i att ett försvar dimensionerat för internationella insatser inte kan uträtta något på hemmaplan! Det handlar om planering, personalförsörjning och en materielförsörjningsprocess som stödjer det man skall göra och inte "äter upp" förutsättningarna.

Och vem har sagt att man inte längre ska ha fältövningar och planering/beredskap även för territoriella insatser? Men, i nuvarande läge blir det inte mycket pengar till sådant av två anledningar:

Regering/riksdag/politiker "förstår" bara när de behöver avdela pengar till "lättförståelig hårdvara" dvs materiel. (Om Försvarsmakten kommer med ett förslag om att införa en territoriell övnings- och beredskapsplanering och avdelar pengar till detta kommer de att kallas reaktionära och avdelade pengar stryks ut budgeten).

Samtidigt kräver detta ett besked ÖB bett politikerna om för länge sedan, men fått ett politiskt nej till - vad ska han "skära bort"? Vilken funktion/förmåga?

Så länge inte politiker tar detta ansvar klarar inte Försvarsmakten av det själv och den interna försvarsgrensstriden fortsätter. Vi har inte råd med ett sådant "övningssystem" samtidigt med den materiella tyngdpunkt som är en följd av nuvarande FM-planering.

First thing first

Bo Pellnäs skriver i SvD idag. Det var precis det här jag menade när jag i ett tidigare blogginlägg tog upp vikten av att sänkningar (och ökningar) av försvarsbudgeten måste värkas fram i rätt ordning: Säkerhetspolititisk omvärldsanalys först. Sedan ambitionsnivå. Sedan konsekvenser för inriktning och utformning av försvaret i vid mening.

Vi kan göra olika tolkningar av utvecklingen i omvärlden och vi kan ha olika uppfattningar om hur den bör påverka försvarspolitiken. Men vi bör alla vara överens om att själva processen skall gå rätt till.

Undrar om Bo Pellnäs har sett Försvarsmaktens kommentar till Putins CFE-utspel, som jag kommenterade här nedan? Om han har gjort det, bidrog det säkert till analysen om "dårarnas paradis".

På ledarplats skriver SvD att "En del verkar tro att det är olämpligt att ta in den ryska utvecklingen i kalkylerna när vi diskuterar försvarsfrågan, ungefär som om man skulle bli arg och besviken i Moskva över att vi misstror dem."

Det är ett märkligt påstående! Jag har aldrig hört någon säga något som ens liknar detta. Och då har jag ändå hört alla försvarsberedningens föredragningar och deltagit i diskussioner om Ryssland sedan 1995. Den ryska utvecklingen tas alltid med i kalkylerna. Men det är inte svart eller vitt. Förmåga måste analyseras tillsammans med vilja. Och om man har en hel palett med säkerhetspolitiska verktyg är det inte alltid det militärpolitiska som skall aktiveras, om man vill bidra till en stabil utveckling.

Som sagt, man kan tolka Ryssland på olika sätt, men vi kan också vara överens om att den analys vi gör är vår och att den inte tar hänsyn till om man blir arg och besviken i Moskva.

TT är kunskapskälla i Försvarsmaktens CFE-analys

Under eftermiddagen idag kom en av de märkligaste kommentarerna som jag har sett på Försvarsmaktens hemsida.

Under rubriken "Ryssland en viktig aktör" vill Försvarsmakten att omvärlden skall ta till sig detta:

"- Vi följer kontinuerligt utvecklingen i Ryssland, som är en viktig aktör såväl regionalt som globalt. Det säger Försvarsmaktens strategichef Jörgen Ericsson med anledning av att Ryssland upphävt sin tillämpning av CFE-avtalet."

Man frågar sig om någon trodde att Försvarsmakten inte följer utvecklingen i Ryssland?

Å andra sidan, när Försvarsmakten direkt efter denna upplysning återger TT-text om basal CFE-historik (!), ja då undrar man:

"CFE-avtalet begränsar antalet förband och tunga vapen som får utstationeras mellan Atlanten och Uralbergen.Ryssland har tidigare hotat lämna pakten med motiveringen att väst inte har ratificerat dess ändrade version från 1999, som tar hänsyn till situationen efter kalla kriget. Väst har inte velat godkänna den uppdaterade versionen så länge Ryssland har kvar sina baser i Georgien och Moldavien, rapporterar TT."

Till sist framför man det här:

"- Ryssland är en viktig aktör med en stark ekonomisk utveckling i vår närhet, och vi följer utvecklingen noga i vår omvärldsbevakning. Utvecklingen i Ryssland är, som Försvarsmakten tidigare nämnt, också en viktig faktor vi tar hänsyn till i vår perspektivplanering, säger Jörgen Ericsson, och fortsätter:- Ryssland utgör inget som helst hot mot Sverige. Att man innehar och utvecklar en militär förmåga är i sig inget hot, hotet uppstår om man har en vilja att utnyttja förmågorna." Sedan följer en länk till perspektivplanen.

Jag kliar mig i huvudet och undrar vad det är man vill ha sagt? Är det Försvarsmaktens (öppna) analys av Putins CFE-besked idag? Tur att TT finns.

Man kan också läsa SvD och titta på BBC.

Väntad vändning

Ingen borde vara förvånad över dagens besked från Moskva. Putin varslade redan i april om ett moratorium för det ryska CFE-engagemanget. Redan då stod det klart att han tänkte ta till det tunga (diplomatiska) artilleriet om amerikanerna envisades med planerna på missilförsvar i Europa. Det har skett förr. Så, trots till synes trevliga fiskeutflykter med president Bush nyligen, framhärdar Putin lika envist sitt motstånd som amerikanerna verkar angelägna om att fullfölja planerna.

CFE-avtalet (Conventional Forces in Europe) lade en grund för den nya europeiska säkerhetsarkitekturen efter kalla krigets slut, när det slöts 1990 mellan Nato och dåvarande Warsza-wapakten. Avtalet medförde en historisk minskning av antalet stridsvagnar, pansrade stridsfordon, artilleripjäser, attackhelikoptrar och stridsflygplan i Europa. Avtalet reglerar även hur många officerare och soldater det får finnas.

Jag minns diskussioner i försvarsberedningen när jag ville lyfta det märkliga i att Sverige, när avtalet öppnades för nya medlemmar, inte anslöt sig trots att vi ofta tryckte på hur viktigt det var för svensk försvars- och säkerhetspolitik. Men nej, i stället för att ansluta oss till CFE-avtalet -förmodligen den viktigaste regimen för europeisk rustningsstabilitet- förbehåller vi oss rätten att rusta upp så fort vi tycker att det är nödvändigt. Det är tur att inte alla tänker som Sverige, kan man tycka, apropå det som just nu händer i Moskva.

(Det var inte bara vara jag i försvarsberedningen som tyckte det verkade rimligt med en svensk CFE-anslutning, men Försvarsmakten och flertalet politiska partier ansåg att det slog undan benen för hela anpassningsprincipen, dvs. "rätten" att rusta upp om det börjar torna upp sig mörka moln vid horisonten).

Borg vill spara på försvaret

Finansminister Anders Borg har förmodligen orsakat både skrämselhicka och många förvånade utrop (inom och utom borgerligheten) med sitt försvarsbesparingsutspel i Almedalen. Det verkar visserligen råda förrvirring om huruvida det rör sig om fyra miljarder lägre ram per år, eller fyra miljarder sparade kronor fram till 2010. Men ambitionen är utstakad, förankrad med de borgerliga partiledarna och budskapet ute i luften.

Många var de som trodde att försvarsanslaget och materielsatsningarna var "säkrade" med en moderatledd regering. Starka krafter inom Försvarsmakten vädrade t.ex. potential att flytta fokus tillbaka till nationell försvarsförmåga, ja till och med en ökad nationell ambition nu när det skulle vara slut med nyckfulla besparingar. Många försvarspolitiker inom borgerligheten tvår nu sina händer och undrar om någon gräver fram de förbittrade tal som de har hållit över miljöpartiet, vänstern och regeringens samarbete på förvarsområdet och de bespringar som genomfördes under de åren.

Det är klart att det går att spara inom materielbudgeten. Det är fortfarande delar av materielplanen som inte tål en operativ granskning (dvs. om det är operativt nödvändigt med hänsyn till ambitionsnivå och internationella insatser). Borgs finansdepartement har förmodligen inte gått på djupet med detta, de vill bara ha in pengarna, men försvardepartementets statssekreterares materielarbetsgrupp är säkerligen förhållandena på spåret.

Men, för att få trovärdighet, för att få alla att dra åt samma håll och en hållfasthet i besluten måste man måste koppla ihop omvärldsanalys, ambitionsnivå, operativa krav och materiel samt system för utbilding och personalförsörjning. Det går lika dåligt att börja med att säga att vi måste öka ambitionen utan att på ett trovärdigt sätt kunna visa varför, som det går att börja med besparingen utan att visa vad man har för idé med det. Då är det om detta, själva proceduren, och inte det som är viktigt på riktigt som diskussionerna handlar om.

Almedalen

Nu är det snart dags att ge sig av i riktning mot Visby och Almedalen. Jag skall delta i ett seminarium som Cogito, den gröna idéverkstaden, ordnar om klimat och säkerhet.

Väl där kan man besöka hur många seminarier och informationsträffar som helst. För att inte tala om alla man helt enkelt springer på och som har något de vill föra fram. Många satsar stort, med egna rapporter, utredningar och genomarbetade "utspel" framtagna för Almedalssatsningen.

Samtidigt, i media läser man att det är ett vuxenkollo. Politikerbloggen skriver, på sin specialsajt om Almedalen, att man vill ha hjälp att utse Almedalens snyggaste kvinnor och män. Och på deras blidblogg förekommer mest turister, poliser och polisbilar (!), egna kompisar samt bilder på flaskor och glas...

Att det är kul att vara där, om man är samhällsintresserad och dessutom har något (i eget tycke) viktigt att säga samt öppna öron för vad Organisationssverige har på gång, det är sannerligen inte fel. Tvärt om! Men om det någon gång blir mer party än politik kommer Almedalen gå till botten och förtvina.

Mot korruption i Norge

Det är intressant att studera hur regeringen i Norge formulerar sig kring korruption inom försvarssektorn. Läs t.ex. statssekreterare Espen Barth Eides inledningsanförande vid Transparency International Norge årsmöte.

"Selv er vi for tiden midt oppe i en granskings- og oppryddingsprosess etter at Forsvaret har opplevd noen uheldige episoder i vår næringslivskontakt. Samtidig med denne prosessen har vi gjort mye for å skjerpe fokus på holdninger og etikk, og for å klargjøre gjeldende bestemmelser og retningslinjer for næringslivskontakt, både internt og i forhold til industrien og våre potensielle leverandører."

Från Finland: Försvarsförvaltningen förbereder sig inför klimatförändringen

I Finland lämnas sällan något åt slumpen. På andra sidan Östersjön har nu klimatfrågorna fått en egen process inom Försvarsförvaltningen. På det finska försvarsdepartementets hemsida kan man läsa att försvarsminister Jyri Häkämies har tillsatt en arbetsgrupp som "skall utreda hur försvarsförvaltningen anknyter sig till klimatförändringen."

Motiveringen lyder:

"Klimatförändringen betraktas nationellt och internationellt som en av de största samhälleliga utmaningarna. Även försvarsförvaltningen berörs. (...) Arbetsgruppens uppgift är att utreda sambandet mellan klimatförändringen och försvarsförvaltningen, samt att ge förslag om hur försvarsförvaltningen kan inom sin verksamhet motarbeta klimatförändringen. Arbetsgruppen bör även ge rekommendationer om hur förvaltningsgrenen kan anpassas till förändringarna. Arbetsgruppen bör slutföra sitt arbete tills den 30.4.2008."

Iran

Något att lägga till, vid sidan av oron för Irans förmodade kärnvapenprogram - och klimatet hårdnar än mer.

"Evidence that Iranian territory is being used as a base by al-Qaeda to help in terrorist operations in Iraq and elsewhere is growing, say western officials.

It is not clear how much the al-Qaeda operation, described by one official as a money and communications hub, is being tolerated or encouraged by the Iranian government, they said."

För en bra överblick över den senaste utvecklingen se här.

KAL's cartoon

KAL's cartoon i The Economist